I skuggan av den enorma ökningen av typ 2 diabetes i västvärlden kommer nu en ny epidemi. Allt fler barn drabbas av typ 1 diabetes.
Allt fler barn får diabetes typ 1
SR: Antalet barn med diabetes fördubblas
Antalet barn i Europa som får diabetes typ 1 innan de fyllt fem kommer att fördubblas de närmaste tio åren, det spår forskare i det kommande numret av den medicinska tidskriften The Lancet.
De flesta forskare lutar åt att det är livsstilsfaktorer, inte minst sockerrik mat som ligger bakom.
I Sverige och Finland har antalet barn som får diabetes typ 1 mer än fördubblats de senaste 20 åren. Numera drabbas även spädbarn i allt snabbare takt, säger professor Gisela G Dahlquist i Umeå som är en av forskarna bakom studien till TT.
SVD: Diabetes bland unga fördubblas
Artikeln i The Lancet finns här: Incidence trends for childhood type 1 diabetes in Europe during 1989—2003 and predicted new cases 2005—20: a multicentre prospective registration study
Sockret och solbristen?
Kan fettsnål och sockerrik mat öka risken även för ungdomsdiabetes (typ 1)? Mycket tyder på det, även om ämnet är kontroversiellt.
Är det så kan Livsmedelsverkets påbud att tvinga skolbarn äta fettsnåla lightprodukter leda till ytterligare elände.
Kanske medverkar även den överdrivna solskräcken. Det finns nämligen även studier som tyder på ett samband mellan typ 1 diabetes och brist på D-vitamin (som vi mest får från solen).
Vi bor i ett av världens solfattigaste länder. Ändå rekommenderas föräldrar att smörja sina barn med solskyddsfaktor 30, sätta heltäckande kläder och keps på dem och helst inte alls vara ute mitt på dagen under sommaren. Då kan man misstänka att det gått alldeles för långt.
Mer
Ungdomsdiabetes, LCHF och T-tröjor
Svenska Diabetesförbundet positiva till lågkolhydratkost?
D-vitamin - huvudsidan
118
63 kommentarer till “Ytterligare en diabetesepidemi – typ 1”
#50, Hanna, om du startar sånt parti så lovar jag dej min röst.....ja iaf om partiet också jobbade för att minska EUs inflytande.
cgs skriver:
"Detta borde fortfarande gälla angående socker och kolhydrater."
Självklart, men jag tror alltså inte att namnet har med orsaken till sjukdomen att göra....utan hur man behandlade den.
Intressant föreläsning om vitamin d och typ 1 diabetes (alltså inte typ 2!)
Vitamin D and Diabetes-Can We Prevent it?
http://www.youtube.com/watch?v=wTtmvMvgfl0&feature=channel
Han berättar bla att Finland sänkte rekomendationerna av dagligt intag av vitamin d
1964 från 4000 IE till 2000 IE per dag
1975 2000 ->1000 IE
1992 1000 -> 400 IE
Under samma tid så steg antalet diabetes typ 1 fall avsevärt.
Och korrelationen mellan mödrar som givit d-vitamin till sitt barn första året och minskade risken för barnet att få diabetes 1 är väldigt stark.
Klart intressant Gunilla men framgår det varför man sänkte intaget?
Tyvärr berättar han inte varför de säknt rekomendationerna. På slutet så säger han att rekomenderat intag borde vara minst 2000 IE per dag.
Spekulation:
Jag skulle gissa att de sänkte den rekomenderade dosen, då skälet framföralla att ge d-vitamin till barn, var att minska risken för engelska sjukan. Och antalet fall (eller avsaknad av fall) var konstant trots lägre dos (även hos de som slarvade med att ge d-vitamin)?
"Dietary vitamin D supplementation is associated with reduced risk of type 1 diabetes. Ensuring adequate vitamin D supplementation for infants could help to reverse the increasing trend in the incidence of type 1 diabetes"
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11705562
Jag ramlade in på denna sida och läste lite av er konversation. Jag måste erkänna att jag blir jätteprovocerad av personer som vill kalla mig "socker-sjuk". Jag har brist på insulin som jag behöver för att kroppen skall tillgodogöra sig kolhydrater - jag kan däremot föra in insulin med spruta/insulinpump vilket möjliggör att jag i princip kan äta och delta i livet precis som vilken "icke-socker-sjuk"-människa som helst. Jag vill tvätta bort det där ordet "socker-sjuk" som upprätthåller synen på en diabetiker som så annorlunda - tiderna förändras och tekniken går framåt!!
Håller med Klara; min typ 1 diabetes vägrar jag kalla för sockersjuka. Det sade man 1966 när min diabetes debuterade.
Orsaken till det skulle vara mycket intressant att få reda på. Då mina föräldrar levde under knappa förhållanden, krig och fattigdom och ibland svält. Ingen diabetes vare sig typ 1 eller 2. Båda två kroppsarbetande. Godsaker som jag minns från barndomen var blåbär med mjölk. På lördagarna kunde vi få varsitt glas läsk efter bastun.
Sol var det dåligt med, det är så när man bor vid Polcirkeln. Att vitamin D brist skulle bidragit kan jag gå med på. De personer med typ 1 diabetes som jag känner har ingen förälder med typ 2 diabetes.
Eli Lilly, spel lär barn om diabetes...??
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2010/07/16/spel-lar-barn-om-diabe...
Kenneth mfl.
Typ-1 diabetes och typ-2 diabetes är två helt skilda sjukdomar.
Typ-1 -autoimmun sjukdom, ingen insulinproduktion.
typ-2 - nedsatt känslighet för insulin, man producerar kroppseget insulin.
Alltså förr:
Resultat: insjuknande i typ-1 diabetes=inget insulin=död.
Resultat: insjuknande i typ-2 diabetes=nedsatt känslighet för insulin, mycket fysiskt arbete, få snabba kolhydrater= överlevde.
Innan insulinbehandling var möjlig så avled man av typ-1 diabetes sannolikt ofta akut och vid tidig ålder. Undantag skulle väl vara vid LADA.
Sannolikt fick man aldrig någon förklaring till vad som orsakat barnets död.
Detta gör det väldigt svårt i att spekulera kring hur många som insjuknade i typ-1 diabetes historiskt.
Det blev väldigt otydligt och svepande men det jag försökte få fram är 1, att man jämför två väldigt olika sjukdomar, med lika namn.
Och 2, att ifall man insjuknade i typ-1 diabetes innan man kunde behandla med insulin, så avled man, och att det gör det svårt att veta hur vanligt det var förr.
Oskar, jag har gamla läkarböcker där man beskriver behandling av typ1 med lågkalori och superstrikt lågkolhydrat med mycket fett. Tydligen kunde man hålla dem vid liv i flera år. Allt förutsatte naturligtvis att de inte avvek en millimeter från kosten.
Kan tyckas det är olyckligt att bägge åkommorna kallas diabetes, även om det i grunden är en dysfunktion vi pratar om. Men ska vi komma till en rimlig slutsats till hur vi ska äta för att minimera dysfunktionen gäller såklart att vi talar klarspråk och inte förskönar. Tyvärr görs det inte på våra (de flesta) diabetikerkliniker idag. Min far har t.ex ett testprogram han ska följa för något företags räkning. Han testar varje torsdag 4-5 gånger sitt blodsocker. Problemet är dock att han vill vara till lags och få bra värden vilket leder till att han dessa dagar följer rekkommendationer så bra han kan.... Man undrar vem som är hjälpt av att han på provdagar är strikt i vad han äter och är "lössläppt" övrig tid... Hans favvorätt är för övrigt risgrynsgröt med mjölk och sylt...