Detta är komiskt. Aftonbladet rapporterar idag om studier som visar att fruktos / fruktsocker är bland det mest effektiva för att göra dig bukfet. Inga nyheter för de som läser här regelbundet. Fruktos är troligen vad som gör vanligt socker (50% glukos, 50% fruktos) värre för vikten än stärkelsen i exempelvis bröd (100% glukos).
Skall man tro Stephan Rössner i artikeln så gäller detta av någon anledning inte fruktos från frukt. Juice, marmelad eller läsk skall man dock se upp för. Det ologiska i uttalandet är att frukt innehåller precis samma fruktos som sockersötad läsk. Och nej, det är inte särskilt svårt att äta mycket av. Många rekommenderar 5 frukter om dagen. Det ger runt 50 gram rent socker varav ca hälften är fruktos. Samma mängder som i en halvliter läsk…
Nog är det bättre äta frukt än att dricka läsk. Men detta borde vara självklart: vill man gå ner i vikt är det bäst att minska ordentligt på fruktätandet också.
Frukt är godis, inget man tjänar på att frossa i dagligen. Jag påminner gärna om att svenskar fram till ganska nyligen (innan våra tiders fetmaepidemi) åt frukt endast ett par månader om året. Och det var småfrukter jämfört med dagens framavlade söta varianter. Det är nog mer vad våra kroppar är anpassade till…
Mer tips om viktnedgång på dessa sidor:
Allt om viktnedgång.
15 tips för dig med svårt gå ner i vikt.
240
70 kommentarer
"Skall man tro Stephan Rössner i artikeln..." tack och lov är det ju allt färre som tror på Rössner. Själv brukar jag helt obstinat skänka honom en tanke varje gång jag tar lite extra smör och/eller grädde i såsen...
Hehe... Sambon och jag hade en bok av Rössner. På måfå slog vi upp den och läste något som vi båda insåg var fullständigt barockt. Eftersom sånt inte går att lita på så slängde vi helt enkelt boken. Hade kanske varit kul att ha kvar som kuriosa...?
Jag tror att han gör bäst och förlägger sin verksamhet till slutet av December i fortsättningen, eftersom det är allt fler som ser honom som en riktig tomte...
//Zac
Komiskt citat ur artikeln:
"I frukt finns inte heller så mycket fruktos. Det finns det däremot i juice, marmelader och läsk. "
Juice är per definition gjort på pressad frukt utan några tillsatser alls. Varenda molekyl fruktos som finns i en fruktjuice kommer alltså från frukten.
Huvudet på spiken Per. Vi vet att det är fel, men med det argumentet är det uppenbart för vem som helst...
Vad handlar studien om; fruktos eller fructose, typ HFCS? Kan det inte vara bra att ta reda ut det innan man går in i "detalj" med kritik...eller är det jag om missuppfattat det hela?
Är det verkligen sant att svenskar till helt nyligen bara ätit frukt ett par månader per år? Märkligt, i den delen av Sverige jag bor i nu så har vi i princip frukt på olika träd i ett halvårs tid. Det är bara 50% av året. Vinteräpplen och allt gör säsongen för fruktätandet ännu längre, den från den egna trädgården.
I verkligheten handlar det inte om vad juice per definition är, utan vad juicen säljs med för innehåll. Det kan vara bra med en hammare om man har ett huvud kvar på spiken att slå på.
Förklara gärna vad skillnaden mellan fruktos och fructose är, utöver språket?
Det är möjligt att man även för 100 år sedan kunde få tag på enstaka svenskodlade frukter under halva året. Men tror du att de räckte till de numera ofta rekommenderade 250 gram per person och dag? Det tror jag knappast...
Innehållet i juice är väl normalt ändå fruktsaft = ungefär 50% fruktos, per kalori. Sockersötad juice får ungefär samma fördelning, dvs ingen skillnad.
I nordliga klimat har troligen frukt varit ett överklassens njutningmedel, tills helt nyligen. Vilket man kan se genom att många sorter har namn efter stora gårdar o herresäten! Att lagra frukt o bär för att förlänga säsongen tarvar resurser i form av kylförvaring vilket antagligen bara herresätena hade råd med.
"Till Sverige infördes fruktodlingen troligtvis
med munkarna på 1000- eller 1100-talet. Äfven
om den under medeltiden stod högst i flor vid
och närmast omkring de större klostren, måste
den dock ha vunnit en icke så ringa utbredning
på landsbygden, då fruktträdgårdar flerstädes
omnämnas i de gamla landskapslagarna, som
stadgade stränga straff för åverkan i dem."
"Med de förbättrade odlingsme-
toderna och den allmänt stigande välmågan under
senare delen af 19:e årh. har fruktproduktionen
inom landet ökats särdeles hastigt. "
http://runeberg.org/nfbi/0017.html
Troligtvis verkar fruktodling för allmänheten vara en 1900-talsföreteelse altså något som förekommit i snart hundra år. I södra landskap kanske sedan någon gång på 1800-talet.
Frukt är känsliga saker och ruttnar snabbt, befrodras i dag tack vare att vi har tillgång till kylförvaring vilket inte alltid var fallet förr i tiden!
hvordan kan man bli tykk av frukt
Marit, eftersom frukt innehåller mest socker, så innebär stor fruktkonsumtion att man får i sig mycket socker vilket leder till hög insulinnivå vilket leder till fettinlagring. Som allt sött ska frukt betraktas som godis och ätas som sådant, dvs med måtta och bara på lördagar.
Stephan Rössner menar nog att man får i sig mer fruktos när man tex dricker juice, eftersom det är så koncentrerat. För att få i dig samma mängd fruktos, så måste du äta väldigt mkt frukt och det gör du inte.
Jag skulle behöva äta ungefär 6 kilo äpplen om dan för att täcka mitt energibehov. Tveksamt om jag skulle lyckas stoppa i mig det på en dag utan problem med tanke på att äpplen är ganska mättande.
Men hade jag gjort juice på dem så hade det inte varit så svårt (även om det blir ganska många glas).
Sen finns det ju givetvis sötare frukter än äpplen. Jag skulle kunna täcka mitt energibehov med drygt 3 kilo bananer tex. Och det skulle jag nog kunna trycka i mig på en dag om jag bara ville.
Så visst skulle man kunna bli tjock av frukt om man gick in för det. Men med en normal konsumtion är det knappast något att oroa sig över.
Däremot är det som sagt lättare att överkonsumera om man intar frukterna i juiceform, så det bör man vara lite försiktig med.
Äpplen är dessutom laxerande så det kunde ha blivit ett intressant experiment.
Annars är inte äpplen så farliga och dessutom nyttiga förutsatt att man inte skalar dom. Quercetin:et sitter i skalet. Äter man å andra sidan lök varje dag så är det behovet fyllt
Här är en liten hälsoranking av Göran Petersson, Chalmers
VÄLJ FRUKT OCH DRYCK RÄTT! - http://www.cancerochallergifonden.se/pdfs/goran_petersson_frukt_dryck...
Ja äpplet är en utmärkt frukt. Den är billig, nyttig och miljövänlig. Och kan dessutom odlas ekologiskt utanför köksfönstret.
Dessutom är det en av de få frukter som funkar bra att blanda tillsammans med grönsaker i juice.
Å andra sidan räckte det med ett äpple om dagen för att att jag skulle sluta gå ner i vikt. Jämför mängden socker med mängden näring så är de inte mycket bättre än hallonbåtar.
"Men om du bara äter hallonbåtar varje dag och står på huvudet då kan du ju också gå ner i vikt", säger i alla fall Rössner...... *ironin dryper*
Nej du Henrik. Vad det handlar om är att folk i gemen äter dels för mycket kolhydrater över lag (SLV:s rekommendationer) och sedan dessutom utöver det hivar i sig 2-5 frukter på en dag, då blir man faktiskt tjock, av egen erfarenhet kan jag säga; Det är sant!
Nu är jag ingen fruktätare annat än just ett och annat äpple som helst ska va maxat smakmässigt vilket nästan per definition utesluter utesluter importerad frukt. Sen är det bara typ ett par månader om året det är säsong.
Om man inte är extra känslig (insulinresistent) går det bra med en eller annan frukt som godis då och då. Kommer ihåg ett reportage i någon husmorstidning om ett överviktigt fruntimmer som i princip bara levde på äpplen... och bara gick upp i vikt och kunde inte fatta varför... inget i artikeln indikerade att man drog någon intelligent slutsats av det...
Sen kan man inte rätt av bara jämföra kolhydratinnehåll. Ju högre ansträngning för kroppen att utnyttja ett livsmedel (vegetabilier) desto bättre är det. En rå morot är alldeles utmärkt medans en kokt kan vara dålig trots samma kolhydratinnehåll. Likaledes är äpplen eller jordgubbar mycket bättre än bananer eller vattenmelon... för att ta några exempel.
Bland grönsaker har ex. sparris, broccoli, selleri, svamp, lök, rädisor ett bra sådant ratio. Dvs det kostar mycket energi för kroppen att ta hand om energiinnehållet i förhållande till energin det innehåller.
Om man enbart lever på äpplen under en längre tid så har man garanterat andra hälsoproblem än övervikt att oroa sig över
I dessa tider glömmer vi så ofta bort hur viktigt det kan vara att kombinera olika födor.
Exempelvis så består min frukost nästan alltid av ett glas juice gjord på grönsaker och 1-2 äpplen (beroende på vilka grönsaker jag använder). Detta kombinerat med en näve valnötter.
Då får jag en bra mjukstart med lagom med energi och mycket näring. Jag håller mig mätt i 4-6 timmar med en jämn blodsockernivå.
Vad händer om jag utesluter nötterna? Blodsockernivån stiger stiger och dalar för snabbt och jag blir hungrig igen efter ett par timmar. Dessutom fungerar matsmältningen sämre.
Vad händer om jag utesluter äpplena? Jag blir inte lika pigg och alert. Dessutom blir jag sötsugen ganska snart.
Vad händer om jag utesluter grönsakerna? Mättnadskänslan minskar faktiskt. Och på längre sikt (en månad) ger det negativa hälsoeffekter.
Vad händer om jag använder kommersiellt producerad (aka "död") juice istället? Väldigt dålig mättnadskänsla. Katastrofalt dåligt näringsinnehåll.
Nu hade denna frukosten teoretiskt sett varit mer optimal om jag ätit frukten och grönsakerna som de var utan att göra juice av dem. Men jag har personligen svårt att äta och ta till vara på så pass hårdsmält föda till frukost.
Det har tagit många år av experimenterande att komma fram till den frukosten som jag anser vara bäst för just min kropp och livsstil. Och där är frukt en naturlig del av balansen.
Jag tycker inte att man, som Staffan säger, rent generellt ska betrakta frukt som godis. Det beror helt på hur den övriga kosten ser ut.
Kombinera olika födor? Vad är argumentet för det?
Sötsuget slipper du bäst om du helt hoppar över frukten och äter ägg, kött eller kanske en fet yoghurt med grädde i...
*high five* Mikael Jansson!
Kombinera olika födor, det är sådan vegatarianer måste ägna sig åt för att klara sitt näringsbehov hjälpligt, ett jäkla pusslande.
Äter man det människan ätit de senaste tusen generationer eller så och fram tills våra förfäder kom på den sällsynt korkade idén att börja odla och äta gräsfrön och annan fågelmat så behöver man inte bry sig om variation annat än för eventuellt nöjes skull.
Det är väl fantastiskt att du kan min kropp bättre än vad jag själv gör Mikael. Dock blir jag lite fundersam på hur du lyckats samla på dig denna kunskap.
Nej, jag slipper inte sötsuget bäst på det viset. LCHF är ingen one-size-fit-all-diet som många här tycks tro. För min del så får jag en bra mättnadskänsla med en LCHF-frukost, men det påverkar inte sötsuget särskilt mycket för mig personligen.
Jag vet att jag behöver kolhydrater från frukt eller (okokta) rotsaker i början av dagen för att fungera optimalt. Men sen har jag oftast relativt litet kolhydratintag under resten av dagen.
Jag har som sagt spenderat många år av mitt liv med att experimentera med olika "dieter". Inte i bantningssyfte utan för att lära mig mer om min kropp och hur den reagerar på olika sorters föda.
Vad jag också lärt mig genom åren är att olika människor faktiskt reagerar ganska olika på samma sorts diet. Därför passar jag mig för att göra sådana uttalanden som du just gjorde.
Kombinera födor är något man gjort i traditionell matkultur i årtusenden för att optimera matsmältningen och näringsupptaget.
Att olika födor påverkar varandra i kroppen kan väl knappast vara någon nyhet för dig?
Henrik:
Givetvis passar olika mat olika personer, i viss mån. Du ska ju äta det du trivs med.
Men jag har litet svårt att se någon vits i sig med att blanda. Givetvis får man en större palett av näringskombinationer, men det är ju inte direkt så att socker blandat med mjöl och margarin blir till något alldeles fantastiskt. Blandar man däremot saker som är bra att äta får man givetvis ett resultat som är bra att äta. LCHF:are tenderar sannolikt att äta litet väl ensidigt för att få i sig allt man behöver.
Jonas: Givetvis finns det ju inga fördelar med att kombinera saker bara för sakens skull.
Det handlar om att kombinera saker som kompletterar och stöttar varandra och det finns så mycket kunskap om detta i traditionell matkultur. Kunskap som jag känner att man går miste om när man inriktar sig på den (i jämförelse primitiva) moderna vetenskapen som mer går ut på att bryta ned i beståndsdelar och fokusera på detaljer snarare än att se helheten.
I centralamerika är det traditionellt väldigt vanligt att kombinera majs och bönor i en måltid. Men varför?
Majs och bönor innehåller tillsammans de aminosyror som krävs för en komplett måltid.
En kunskap som växt fram på rent känn utan att veta vad aminosyror är.
Är det en ren slump att vi serverar persilja till rotmoset? Jag skulle inte tro det.
Kolrötter är väldigt rika på kalcium. Men för att kroppen ska kunna ta till vara på kalcium behöver vi även magnesium och persilja är rikt på magnesium.
Och det är inte bara kombinationen av olika födor utan av en specifik födas olika beståndsdelar och hur de fungerar ihop. Något som vetenskapen knappt börjat se konturerna av, än mindre har kunnat sätta namn på.
Det är inte konstigt att många känner sig lurade av vetenskapen (köpt eller ej) när vi vet så otroligt lite om näringslära ur ett vetenskapligt perspektiv.
Att basera sin kost på en så ung vetenskap som knappt är torr bakom öronen än är galanskap enligt mig. Är det inte då bättre att gå efter tusentals generationer av kunskap och din egen intuition?
För att citera Michael Pollan: "Vetenskapen om näring idag är jämförbart med vart kirurgi var år 1650. Intressant, fascinerande att se på. Men du skulle du verkligen låta dem operera på dig?"
Kenneth: Jag förstår mycket väl varför man började odla säd. Det är otroligt näringsrika grödor som är billiga och lätta att odla. En människa kan trots allt hålla sig vid liv en längre tid på enbart säd och vatten.
Med andra ord idealisk mat om man inte har det så fett.
Idag har vi helt andra förutsättningar och har därmed inte samma behov av säden. Men jag tycker inte att man ska förkasta den för det.
Henrik,
Då har du nog inte sett de grässorter som odlades från början. Några enstaka korn på varje strå, som dessutom ramlade av stråt när de var mogna så att de måste plockas upp från marken. Det var först efter åtskilliga generationers förädlingsarbete man kom i härheten av t.ex. det dinkelvete som i dag påsts vara det första spannmål som odlades.
I början gick det åt betydligt fler kalorier att odla ett kg frön än vad man fick i sig från dem. Det kan alltså inte ha varit ett rent hobbyprojekt som bara kunde genomföras när man hade ett stort överskott på mat från tamdjur.
Lipidanalyser och liknande från krukskärvor från den tiden tyder också på att krukorna använts till jäsning av öl eller liknande alkoholhaltiga drycker.
Kenneth: Förädling har väl skett med i stort sett allt vi äter, även boskap. Förstår inte riktigt vad det har med saken att göra.
Sen vet jag inte riktigt varför du drar upp öltillverkningen mitt i alltihop. Menar du att det skulle vara ett huvudskäl till att man började odla vete?
Det låter ungefär lika troligt som att öl skulle vara huvudskälet till att man odlar matbananer.
Henrik,
Det är arkeologernas hetaste teori just nu, och den stöds av ganska många fynd som gjorts.
Man behöver inte förädla boskap för att kunna leva på dem, men för att kunna leva på att odla spannmål krävdes hundra generationer eller mer av förädlingsarbete, innan dess kunde odlingen bara vara ett hobbyarbete för den som fick sin föda från annat.
Kenneth: Jag tycker det låter lite underligt. Men visst har alkoholen varit en stark drivkraft i både det ena och det andra så det är ju ingen omöjlighet att det motiverat folk lite extra
Men det ändrar visserligen inte det faktum att vete är en väldigt näringsrik gröda.
Jag förmodar att detta om öltillverkning gäller vete och korn? Inte exempelvis hirs?
Henrik,
Du kan ju försöka hitta ett enda ursprungligt sädesslag som i sitt vilda tillstånd är möjligt att livnära sig på att odla? Så länge man inte hittar ett sådant är det absurt att tro att någon skulle komma på tanken att odla det som mat. Då menar jag ett sädesslag som ger fler kalorier än det går åt att odla det.
Och jag vet inte var du fått det ifrån att vete skulle vara näringsrikt? Jämför med fett kött och inälvor så är det enda vete har mer av kolhydrater, vilket är ett näringsämne som vi inte har något som helst behov av att tillföra genom kosten. Vete innehåller dessutom antinutrienter som blockerar upptaget av t.ex. järn och magnesium. Detsamma gäller alla andra gräsfrön och baljväxter.
Kenneth,
Nej, jag kan inte påstå att jag är tillräckligt intresserad av sädeslagens ursprung för att lägga ner tid på att forska i ämnet.
Men hur mycket vet forkarna om ursprunget till exempelvis hirs?
En viktig egenskap hos säd när det gäller vårt nordiska klimat är ju att det har väldigt lång hållbarhet utan konserveringsmetoder.
Personligen vet jag att jag behöver tillföra en viss mängd av kolhydrater genom min kost för att fungera optimalt. Men enligt mina erfarenheter så skiljer sig behovet av vissa energikällor ganska ordentligt individer emellan. Vissa mår bättre av att få större delen av energin från fett medan andra mår bättre att få den från kolhydrater.
Angående antinutrienter i maten så vet vi inte mycket om det än så länge. Och forskarnas åsikter går även där isär (gissningsvis styr ekonomiska makter även i den frågan). Vissa anser till och med att antinutrienterna i säd bör betraktas som phytonutrienter, och därmed är bra för oss i spårmängder.
Oavsett så är de flesta överens om att de iaf inte innebär något problem om maten tillagas.
Själv äter jag sällan sädeskorn. Eftersom jag lever till största delen på rå och levande föda så har jag inte direkt hittat någon plats för det i min kost mer än i små mängder i vissa maträtter. Groddade baljväxter äter jag däremot en del av, och enligt mina blodvärden så har antinutrianterna där inte påverkat mina näringsupptag påtagligt iaf.
Jag tror ärligt talat inte att det innebär några problem när det handlar om de små mängder som en balanserad kosthållning innebär.
I stort sett all föda innehåller vad jag vet potentiellt farliga ämnen i olika mängder. Hur mycket toxiner innehåller inte den animalierika kost som du förespråkar?
Men jag är övertygad om att en allsidig kost med många olika näringskällor minskar risken att skadliga ämen och parasiter uppnår relevanta kvantiteter.
Något annat som arkeologerna är eniga om är att det riktigt stora språnget i människans intellektuella utveckling kom när vi lärde oss använda elden och därmed kunde tillaga maten varigenom vi kunde tillgodogöra oss så enormt mycket mer näring från den.
Innehåller naturligt kött toxiner så gör vi det också, och då är det ju knappast intressant att räkna in de toxiner mänsklig verksamhet tillfört i miljön för dem är vi säkerligen rörande eniga om att de inte är bra och helst skulle avlägsnas ifall det vore möjligt.
När du groddar baljväxterna bryter du ner antinutrienterna så där minimerar du i alla fall skadan.
Kött håller jag med dig om att vi bör äta i alla fall till en viss del rått, stek det snabbt på hög temperatur så att man dödar bakterierna på ytan medan det fortarande är rått i mitten. Det gäller det mest lättsmälta köttet, det bör då vara väl hängmörat. Kött med mer bindväv, ben, brosk m.m. bör däremot tillagas med en våt metod vid låg temperatur under lång tid, 70-80° är lagom, lite beroende på vilket kött det är. På detta sätt kan vi tillgodogöra oss näringen optimalt.
En stor del av alla grönsaker bör tillagas så att cellväggarnas celluluosa förstörs, annars kan vi bara tillgodogöra oss en bråkdel av näringen. Att äta de mer svårsmälta grönsakerna råare är ett enormt slöseri, speciellt med tanke på den stora miljöbelastningen det innebär att transportera dem runt halva jorden eftersom det inte växer mycket grönsaker här på vintern.
Apropå kokta grönsaker. Läste någonstans att samma 100g morot är 40 kalorier som rå, 80 kalorier som kokt och 300 kalorier för en ko.
40 kcal rå blir till 43 kokt, enligt livsmedelsverket. Hur mycket kossan kan kämma ur vet jag inte, men 300 låter magstarkt... ens med fyra magar.
Kossan kan omvandla alla fiber i moroten till energi.
Det kan ha varit torrsubstansvikten på moroten jag läste.
Ja, en morot innehåller ju 88% vatten.., Om en ko kan omvandla alla kostfibrer till kolhydrater så kan de kräma ut 25% mer, dvs ca 50 kcal ur 100 gram morot.
Hur är det med potatis som jämförelse? Vattenhalt och kostfiber.
För en rå morot skulle det kunna vara skillnad på energiupptagning beroende på hur finfördelad den är.
Varför är det mycket större skillnad i näringsupptag mellan en rå potatis och en kokt potatis? En rå morot smakar ju lite sött.
Är verkligen arkeologerna eniga om det eller vill du att de ska vara det?
De teorier jag tagit del av har samtliga varit väldigt spekulativa eftersom vi inte vet mycket om hur och varför vi började att tillaga föda och hur det påverkat vår utveckling i den fasen.
Men att kunskapen om elden gav oss överlevnadsfördelar som främjade vår utveckling är det ju ingen tvekan om.
Det är sant att vi i och med elden kunde börja äta föda som tidigare varit oätlig eller svår att smälta, vilket kan ha gett oss ett högre näringsintag speciellt i kallare klimat.
Och tillagningen av kött ökar även hållbarheten på den, så det borde innebära att vi kunde ta tillvara på tillgångarna på ett bättre sätt.
Hurvida tillagad föda är bättre eller sämre tycker jag ur en vetenskaplig synvinkel verkar väldigt oklart. Många av de undersökningar jag läst har talat emot varandra och mycket är rena gissningar och mystik i brist på kunskap.
Så det enda jag känner att jag kan lita på i det fallet är mina egna efarenheter. Och jag personligen har gått från att må bra till att må fantastiskt bra sen jag gått över till en i huvudsak rå kosthållning.
Men det är ju möjligt att jag kommer få ett bakslag längre fram. Det får tiden utvisa.
Hårdsmälta grödor pressar jag i regel till juice, vilket jag anser vara överlägset kokning ur näringssynpunkt. Men det händer även att jag ångkokar vissa saker lätt.
Äter man en kost som är rik på animalier så kan det som du säger vara vettigt att äta rått kött till en viss del (som esikmåer gör tex). Men det går ju egentligen lika bra att komplettera med råa vegetabilier istället för att undvika bristsjukdomar.
Personligen anser jag av många anledningar att kött inte har en given plats i en modern kosthållning. Men det är en helt annan diskussion.
"Men det går ju egentligen lika bra att komplettera med råa vegetabilier istället för att undvika bristsjukdomar."
Nu är du väl ändå ute och cyklar. Fett kött och övriga animalier innehåller vida mer vitaminer och mineraler än någon frukt eller grönsak. Du nämner själv eskimåerna. Hur mycket grönsaker tror du de traditionellt levande inuiterna (som de egentligen heter) får i sig?
Visst äter naturfolk ofta grönsaker, men endast som komplement till animalierna, och alltid tillagade eller fermenterade eller på annat sätt behandlade för att minimera innehållet av skadligheter.
Mycket info finns här: http://www.westonaprice.org/traditional_diets/index.html
Kärnfrisk: Jag anser att det innebär en lägre risk för sjukdomar och parasiter att komplettera med frukt och grönt än att äta rått kött. Framförallt om man äter främst vilt som inte nämnvärt kontrollerats.
På vilket sätt är jag ute och cyklar?
Henrik,
Hur mycket råa morötter tror du att du måste äta för att få i dig dagsbehovet av a-vitamin? Eftersom vi som alla carnivorer är väldigt dåliga på att ta upp betakaroten när den är instängd i celler av celluluosa, och likaledes dåliga på att göra om den till aktivt a-vitamin låter siffran jag hört på tio kg högst rimlig.
Samma mängd får du i dig i lättupptaglig form ifrån en knivsudd lever.
Det räcker med ungefär 1 liten morot. Och ungefär hälften så mycket lever.
Jonas, hi hi.
Då skulle nog SLV varna för morotsätning under graviditeten.
http://www.fineli.fi/topfoods.php?compid=2298&fuclass=all&s...
Men litegrann kanske man kan få i sig om man äter kokt morot med smör.
Sen är det klart att diskussionen "animaliska produkter är så näringsrika" alltid exemplifieras med lever och ägg. Det är ju ingen slump.
A F:
Morot innehåller som bekant betakaroten som i viss mån omvandlas till a-vitamin snarare än ren a-vitamin. Därför ser tabellen ut som den gör.
För övrigt äter jag lever, ägg och morot. Borde kanske tänka över a-vitaminmängden...
Jonas,
Fasen, det är klart.
Ibland går det för snabbt.
100 g kokt/ finfördelad (juice) morot kan omvandlas till dagsbehovet a-vitamin (om man har tillräckligt med fett med för att ta upp det). Omvandlas bara vid behov, så du behöver inte räkna på moroten om du är gravid och oroar dig för fosterskador. 100 g lever ger en veckas behov.
Är väl egentligen inte orolig för morötterna, men jag äter stundtals 100g lever om dagen.