Någon som vill svälta sig?

Uppdaterad 080719

I dagens aftonbladet kan man läsa om Viktklubb.se som femårsjubilerar. Där kan man mot betalning få tips om kalorisnål bantning dvs halvsvält-metoden. Man berättar stolt att deras medlemmar gått ner 900 ton sammanlagt. Det låter ju väldigt bra. Men om man delar med de 340.000 personer som varit med får man ett inte lika imponerande tal: 2,6 kilo per person.

Eftersom halv-svält ger muskelförlust lika väl som fettförlust, och all banting ger viss initial vätskeförlust, så rör det sig gissningsvis om runt ett kilo mindre fett per person…

Än mer intressant vore att veta hur många kilo folk gått upp så snart de slutat svälta sig. De vetenskapliga studier som finns på fett- och kalorisnål kost för viktnedgång är nämligen utvärderade av SBU 2002 (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering). Sammanfattningsvis blir resultatet ofta ett antal kilos initial viktminskning, men i de allra flesta fall återgång till ursprungsvikten “inom något år”. Många går såklart upp mer. Då kan man upprepa det hela. Resultatet blir ofta klassisk jojo-bantning med för varje år allt mindre muskulatur innanför ett allt större lager fett.

Att fortfarande sex år senare råda människor att plåga sig med halvsvält för så dokumenterat dålig långtidseffekt tycker jag är mycket tveksamt. Särskilt när många studier visar bättre effekt av lågkolhydratkost, utan halvsvält.

Kanske vore svältklubb.se ett bättre namn, inte för deras ekonomi men för att potentiella kunder lätt skulle kunna förstå vad det handlar om.

utskrift Skriv ut skicka Skicka

Det här inlägget skrevs måndag, april 14, 2008 klockan 15:09 i kategori(erna) Viktnedgång. Lämna gärna en kommentar, längst ner på sidan.

184 kommentarer till “Någon som vill svälta sig?”

Kommentarssida: 1 2 3 4

151
Johanna skriver:
juli 22, 2008 klockan 9:25
Tack Eva.
Men för en som varit indoktrinerad med kcaltänk nu ett tag så behövs en tydlig gräns nu i början.
Än så har jag inte lyckats överäta och proppmätt blir jag, men det är en psykisk sak för mig tror jag.
Faktum är att jag blev mätt innan också på mina 1400 kcal/dag, men sugen oftare. Nu blir jag mätt på dryga 1000 kcal och saknar inget ännu.
Kroppen verkar ha saknat fettet och lever upp nu! Har redan mer kraft tycker jag, sen sitter väl mycet i huvudet gissar jag!
Äta både kolhydrater och fett funkar nämligen inte, då blev det för många kcal och då gick jag upp. Så för mig är det antingen eller och då äter jag just nu iaf, hellre fett och mår faktiskt bättre!
152
Johanna skriver:
juli 22, 2008 klockan 9:33
Till Kostdoktorn;
Jag springer lite lätt 3ggr/v, målet är en halvmara. Men just nu är jag långt ifrån men jag käpar på!
Enl allt jag läst om löpning och mer extrem träning, så heter det i kostväg;
Undvik fett och protein!
Man vill undvika att en massa osmält mat ligger kvar i mage & tarm.
Mager ost förespråkas, energidryck, banan, juice, magra mejeriprodukter, potatis och magert kött, havregrynsgröt och pasta.
Efter träning/löpning;
Kolhydratrik, ca 75g.
Protein ca 25g.
Massor med antioxidanter (frukt)
Grovt bröd
Psta och magert kött, tex.

Optimalt intag för en löpare;
3-400g fullkornsprodukter
3-400g grönsaker
2-400g frukt
150-200g fisk
2-3l vätska

Jag vill ju inte göra fel. Kanske kan jag inte löpträna på fett och protein. Bryter jag er kroppen??
Får musklerna tillräckligt med bränsle för återhämtning?
Jag löper inte på nån hög nivå nu men när man börjar komma upp i 1-2 mil så kanske det gör skillnad?
153
Doc skriver:
juli 22, 2008 klockan 10:03
Ursäkta, men muskler byggs av protein och i andra hand fett, inte av kolhydrater (socker). Muskler kan drivas fint på fett efter en kort omställning, vilket är precis vad du önskar dig. Bättre fettförbränning alltså, även i vila.

Jag föreslår att köpa en bok av Jonas Colting och läsa. Han om någon borde veta. Och han tränar på en form av ganska kolhydratsnål stenålderskost. Inte är han rädd för protein och fett inte.
154
Johanna skriver:
juli 22, 2008 klockan 13:04
Undvik fett & protein var alltså innan träning.
Men behöver inte kroppen (för bästa resultat) få tillgång till lättupptagligt bränsle efter tränig? Och bra med lättupptagligt bränsle innan en lång löprunda?
155
MimLan skriver:
juli 22, 2008 klockan 13:57
Johanna: Precis som med kosten är det du fått dig itutat när det gäller träning bara att glömma.

När du och kroppen har vant sig vid att gå på fettdrift kommer du att märka att din grundkondition är bättre och framförallt uthålligheten. Det brukar ta åtminstone några veckor att ha ställt om sig. För en del kan det ta längre tid.

Strunta i att göra några krumbukter kring maten när det gäller träningen, ät när du är hungrig. Tänk på att inte äta för lite, vet inte om du menade att du åt 1000 kcal om dagen ovan, eller om det var hittills den dagen. Men 1000 kcal är för lite oavsett vilken kost man hänger sig åt.
156
Johanna skriver:
juli 22, 2008 klockan 14:51
Ok, tack.
Jag tror jag kommer att hamna mellan 1500-1800 kcal/dag. Håller fämst koll nu för att se var jag hamnar kolhydratsmässigt.
157
Johanna skriver:
juli 22, 2008 klockan 19:20
Uppe i 1964 kcal idag (helt otroooligt!!!??).
6% kolhydrater och 74% (!!!!!) från fett.
Psykiskt känner jag att det är lite mycket idag, men jag känner mig ok om jag ska lyssna på kroppen.
Inga mellanmål har behövts, håller mig mätt på mina tre huvudmål - lääänge. Så jag antar att det är ok??!

Nu ska jag ut och promenera!
158
Lotta skriver:
juli 22, 2008 klockan 20:12
Det låter bra, Johanna! Visst är det härligt att slippa äta så ofta. Var beredd på utökad tid till annat
159
Zepp skriver:
juli 22, 2008 klockan 20:16
Johanna ett litet tips;
"De flesta hade nog gett sig på kolhydratladdning men efter att ha grävt i den senaste forskningen är jag inte så säker på att det är den bästa metoden.

Att inta massiva mängder kolhydrater inför långlopp maximerar förvisso glykogeninlagringen, men stimulerar samtidigt kolhydratförbränningen. Det gör att glykogenet töms snabbare och att mjölksyranivåerna stiger kvickt. Förmodligen är det betydligt bättre att äta som vanligt (kanske något mer) men framför allt inta stora mängder fett av god kvalitet dagarna före loppet."

http://blogg.paulun.se/permalink.asp?blogContentId=143

Och här kan du oxå läsa;

http://www.livlinan.eu/html/myter.html

Och du är väldigt välkomen hit, till vårt forum för oss som äter LCHF;

http://kolhydrater.ifokus.se/
160
Johanna skriver:
juli 23, 2008 klockan 9:08
Låst och sett en artike som fick mig att börja fundera.
Där stod att man skulle tänka sig för vad man åt, åt man en väldigt fet måltid så gick det fettet rakt ut i blodet och man riskerar då blodproppar.
Detta känns ju inte riktigt bra då jag har mycket proppar i släkten...
Är detta en risk för mig?? an kan väl inte hitta på vad som helst och skriva?

En annan grej, om jag kan äta hur mycket som helst...? Hur mycket fett kan kroppen ta emot?? Och är det inte lättare att ta av dagligt fett-intag än av depåerna (så att man går ner i vikt?)?
Vart går överskottet?
Igår åt jag ca 2000 kcal (majonnäs är en fett-bomb!!).
74% från fett, dvs 164g. Kan kroppen använda ALLT det???
Eller går överskott tex ut i blodet och in i fettdepåerna?
161
MimLan skriver:
juli 23, 2008 klockan 9:35
Johanna: Hittills kan vi väl konstatera att man kan skriva vad som helst utan att ha bäring för det?

Du kan i teorin äta hur mycket du vill, det som kan hända är att du inte går ner i vikt då, men i praktiken kan du inte äta så mycket, för fett och protein mättar så mycket. I början är det dessutom normalt att man äter mer än vad som behövs, för man har ingen koll på hur riktiga mättnads- och hungerkänslor är, jag har pendlat mellan 1500-3000 kcal, och numera har protionerna krympt betänkligt och jag lyssnar mer på vad kroppen säger, dvs, äter när jag är hungrig. Kroppen behöver anpassa sig och lära sig att den inte blir utsatt för svält igen utan kommer att få näring när den vill ha det. Om du går på svältnivå kommer kroppen ofelbart att inte släppa ifrån sig någonting. Äter du för mycket fett kommer kroppen att nöja sig med fettet från kosten och inte släppa ifrån kroppsfettet då heller. Men det är inte farligt att äta mer fett än man behöver. I ditt fall, med en historia av bantningar och svältkost, så tror jag att du får acceptera att det tar tid innan din kropp tror på att du inte skadar den framöver. Försök få till tänket att det här är en hälsosam livsstil, inte främst en bantningskur.

Här är en länk till en som med vilje har överätit rejält på LCHF under en månads tid, för att se om han gick upp i vikt, det gjorde han inte, trots att han normalt åt 2200 kcal och nu ökade snittet till 3800 kcal om dagen. Scrolla ner till 31/12 så ser du tabellen för hela månaden.
http://magicbus.myfreeforum.org/ftopic846-0-asc-100.php
162
Johanna skriver:
juli 23, 2008 klockan 9:58
Ok, tack. Jag ska kolla!

Men ändå, det fett som kroppen inte kan använda, finns det ingen risk eller möjlighet att det hamnar i blodådror och runt hjärtat och sånt? Vart tar det annars vägen???
Det här med fett i hjärt/kärl är det ju inte vem som helst som skrivit om. det har vi ju hört från läkare i över 30 år.
Jag är ju lite orolig, just med min historia.
163
MimLan skriver:
juli 23, 2008 klockan 10:34
Johanna: Blodproppar förebyggs genom att äta LCHF. Och det här med fett och hjärt- och kärlsjukdomar är uppåt väggarna och har varit det i väldigt många år. Jag är själv ett resultat av alla dessa usla kostråd, tyvärr var jag en sådan som drabbades snabbt och hårt av dem redan som barn och först nu, 30 år senare har jag börjat uppleva hur det känns att må bra. Det är rätt jävligt att alla dessa läkare aldrig kommer att skämmas eller be om ursäkt för hur de skadat mig, och många andra.

Rekommenderar att du läser Uffe Ravnskovs bok "Fett och kolesterol är hälsosamt". Då får du inte bara en insikt om hur okunniga och indoktrinerade många läkare är, de är trots allt inga överintelligenta människor som har Rätt Kunskaper, de, som de flesta av oss, rapar det vi fått lära oss, få människor undersöker och ifrågasätter.

Som sagt, Uffe Ravnskovs bok är väldigt bra att läsa. Det finns mycket material om hur fett fungerar i kroppen både här på Kostdoktorn, på Annika Dahlqvists blogg och forat kolhydrater.ifokus.se.
164
maxiq skriver:
juli 23, 2008 klockan 11:15
Det fett som kroppen inte har användning av kommer ut den naturliga vägen! Det är därför som vi inte behöver äta fibrer för att hålla igång tarmen!
165
Johanna skriver:
juli 23, 2008 klockan 14:19
Låter bra!
Finns det någon blogg som ma kan följa med personer som viktminskar med LCHF?
166
Johanna skriver:
juli 23, 2008 klockan 14:20
Annika Dahlqvist skriver föresten i sin blogg att om man inte går ner i vikt gnm LCHF så får man minska på kcal. Innebär det det "vanliga" mindre intag än uttag i praktiken??
167
KiF skriver:
juli 23, 2008 klockan 15:06
På http://kolhydrater.ifokus.se/ finns vi som äter LCHF!
Kika in vet ja, många frågor blir det, nästa alla frågor du undrar över har redan frågats!
168
BadGEAR skriver:
juli 23, 2008 klockan 16:23
MimLan - det var en skön länk där till Jeff på magicbus. Den är sparad och något att fundera över.
169
MimLan skriver:
juli 23, 2008 klockan 16:29
BadGEAR: Tur att det finns galningar som vågar testa. Jag har ju själv insett att ett större intag av fett/protein/kalorier än vad jag hungrar efter inte lägger sig på mig längre, men det där försöket var utöver det vanliga.
170
Johanna skriver:
juli 23, 2008 klockan 17:27
BadGear, du som tränar (verkar det som iaf!);
Jag har läst på LCHF sidorna om att ur viktminsknings synpunkt spelar träning ingen roll.
Men om jag tränar förbränner väl kroppen mer?
Dvs om jag äter lika mycket LCHF som kroppen i sig själv gör av med (ca 2000 kcal) så behöver kroppen inte röra fettdepåerna.
Om jag dessutom tränar så borde kroppen börja karva fettet?
Hur ska jag annars bli av med fettet???
171
MimLan skriver:
juli 23, 2008 klockan 17:53
Johanna: Här får du en länk från http://kolhydrater.ifokus.se om varför motion inte funkar ur viktperspektiv.
http://kolhydrater.ifokus.se/Default.aspx?ArticleId=67957855-2562-46d...
172
Zepp skriver:
juli 23, 2008 klockan 18:01
Om man förser kroppen med allt fett den behöver via maten tar den inte av fettväven, det är ganska fundamentalt.. även inom denna kosten!

Sen hur det exakt fungerar från individ till individ är svårt att sia om, och vad som hände med Jeff skulle jag vilja ha en förklaring till??

Kan vara att sådan där biffar har en massa muskler o mitocondrier som bränner upp allt överskott, alternativ att det passerar den naturliga vägen.

Men då tycker man att han borde ha fått diare och om mitocondrierna brännt upp allt borde han bli så himla varm!

Vilket gör att jag kommer till.. mitt egentliga syfte.. jag vill se BadGear köra en sådan ketodiet med för mycket kalorier, farligt tror jag inte det är iallafall!
173
Johanna skriver:
juli 23, 2008 klockan 18:02
Lååång artikel.... Tack!

Hur får jag kroppen att karva i fettet då? Det jag redan har???
174
Zepp skriver:
juli 23, 2008 klockan 18:23
Tja.. förstofrämst kan man börja att äta RIKTIG mat med näring och utan en massa kemikalier så kroppen får en chans att finna sin egen naturliga balans!

Sen kan man pröva lågkolhydrat eller motionera som bara sjutton som BadGear gör.. helst flera timmar om dan elelr kanske en gyllene medelväg??

Fördelen med att äta kolhydratrestriktivt är att det mesta av fettet du bär på kroppen faktist är omvandlade kolhydrater, fett kan oxå lagras men alls inte lika effektivt!

http://sparkofreason.blogspot.com/2008/06/swift-kick-in-asp.html

Strikt lågkolhydrat brukar hos många automatiskt leda till en kalorirestriktion, man blir så himla mätt av protein och fett!

Det är svårt om inte omöjligt att få kroppen att karva i fettet på kroppen om du samtidigt har höga glukos och insulinnivåer!

Förutom att i de flesta fall en ketogen diet automatiskt leder till kalorirestriktion så är den bevarande för musklerna och inledningsvis kan man även se en muskulär tillväxt!

http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=1373635
175
Johanna skriver:
juli 23, 2008 klockan 18:34
Jag fattar, men ändå vill tex Doc att man ligger på 1800-2000 kcal/dag. Det är ju inget underskott direkt...
Jag kan än sålänge lätt komma upp i 2000 kcal, majonnäs är ypperligt för att få några 100 extra kcal på en dag. Bara några futtiga msk!

OM nu mitt intag leder till kcal-restriktion - tar kroppen då av depåerna??

Kcal restriktionen borde isåfall gynnas av tex träning (som inte spelade nån roll??) för att öka mitt kcal-behov???
176
Zepp skriver:
juli 23, 2008 klockan 18:50
Altså låt det ta lite tid.. låt kroppen vänja sig vid att den inte får så mycket kolisar längre, om du kikar in på http://kolhydrater.ifokus.se/ så ser du att mycket av diskutionen handlar om omställningsbesvär!!

Sen gäller det att lära känna sin kropp på ett nytt sätt, om du verkligen är hungrig eller om du bara är sugen.. de flesta har fungerande hunger/mättnads-signaler om dom bara äter en riktig kost!

Nackdelen med för mycket o för snabba kolhydrater är de just driver hunger/sug troligen har detta någon gång varit bra för överlevnaden.. hur mycket ätbara frukter/rötter hittar du i skogen/savannen, en del bär på hösten men sen då!

Altså.. först ställa om kroppen så den känner sig trygg.. sen fundera på eventuella kalorier!!

Nackdelen med BARA motion som bantningsmetod är att man inte bara bränner en massa kalorier, man blir ofta oxå svinhungrig.. ibland äter man mer efteråt än vad man gjorde av med!

"Putting Very Little Weight in Calorie Counting Methods"

http://www.nytimes.com/2007/12/20/health/nutrition/20BEST.html?_r=3&a...
177
Johanna skriver:
juli 23, 2008 klockan 19:27
Ja, jag ska pausa lite - se hur jag mår och vad som händer!

Tack!

Vad gäller "Kolhydrater i fokus" så har jag lite svårt att hitta där.
Men kollar in!
178
Zepp skriver:
juli 23, 2008 klockan 19:31
Ooops.. det var fel länk men den där är bra iallafall!

Det var denna jag tänkte på;

"Regelbunden motion ökar basalmetabolismen, det vill säga den mängd kalorier som kroppen gör av med vid vila, med cirka 16 procent. Efter träningen följer vi med de båda tjejerna till ett kafé för att ta en fika efter träningen. De äter var sin bulle och dricker en kopp kaffe som innehåller cirka 225 kcal. Fikat ger den otränade mer energi än hon gjort av med och elitidrottaren får tillbaka knappt hälften av kalorierna som gått åt vid träningen."

Länk

Man kan som BadGear välja vanlig men Riktig kost kalorirestriktion och massor av motion, det funkar det oxå! Han har ju lyckats att forma om sin kropp till något jag iallafall nästan är avundsjuk på!

Men jag inser att jag inte har den motivationen, orken viljan eller tiden, kosten är trots allt den viktigaste komponenten förutom generna!
179
BadGEAR skriver:
juli 24, 2008 klockan 1:16
Zepp & MimLan - Jag gillar såna som Jeff, som tar och testar. Jag funderade på den där grejen. Den är inte så svår att testa. Problemet är att orka konstant överäta. Dvs om jag normalt drar 3000 kcal, så behöver jag ligga på 4000 kcal för att vara säker på att det ger effekt. En vecka går väl, men nånstans tar det stopp. Det gäller att motivera sig. Jeff var duktig.

Problemet för en del överätare, eller till deras glädje, är att kroppen till viss del höjer förbränningen (man blir varmare, jag är sådan) och man får ut en del extra bakvägen. Nu vet jag inte om Jeff har svårt eller lätt att gå upp i vikt i normala fall. Men ska man testa själv så bör man alltså prova två olika dieter med samma energimängd under liknande tidsperiod.

Däremot är det korkat att inte väga sig varje dag. Dagsvikten kan luras hur mycket som helst. Däremot så får man en bra indikation på trenden med daglig morgonvikt. Det är trots allt trenden som avslöjar om man något händer. Två dagsvikter en månad emellan blir svårt att säga något om.

Han gör en jämförelse till Morgan Spurlock, vilket får det att låta som att det är nåt skumt med Spurlock. Men minns att Paulo Roberto gjorde samma test här hemma för TV3 och fick nog ett värre resultat. Jag är övertygad om att jag skulle se likadan ut efter månad med samma diet. Min kropp suger också åt sig allt. Vissa andra skulle säkert se normala ut efteråt.

När det gäller motion, självklart ger det effekt. Men att jag kört så mycket periodvis beror på att jag haft ett mål att träna upp tålighet i kroppen (jag har sedan gammalt min tanke om att resa till fots), inte att gå ner i sig (även om det hjälper ngt). Om man äter mer? Tja, det beror väl på om man äter mer. Man kan låta bli och belöna sig själv osv, men det är riktigt från min erfarenhet att vid en viss nivå så kommer hungern - och då ska man se till att äta mer. Det är ungfär som att påstå att den som slutar att träna äter mindre därför att kroppen behöver mindre... Hur är det med det?

När jag slutade träna förra hösten/vintern i 6 veckor, så gick jag upp flera kilo på någar veckor. Hade jag fortsatt träna så är jag övertygad om att min viktuppgång hade varit ganska liten i jämförelse med vad den blev.

Om jag har generna för det, detta vetefan - jag har trots allt 3 års sjukhusvistelse bakom mig. Inte psyket , utan njurarna. Det är en av anledningarna till varför jag så ofta springer på patrull vid min träning. Men fan att jag ger upp. Ett steg tillbaka ibland, men två steg fram förr eller senare. Och inte hade jag trott detta för två år sedan. Det är det som gör det så spännande. Hur förvandlar man en fet, sjuk och trött medelålders man som nästan gett upp till något som kan lubba tills benen viker sig. Det är väldigt roligt, och roligast av allt är det för mig. Men jag antar att det är bara något som fd feta och sjuka förstår. Jag skulle vilja jämställa det med de som säger sig ha dött eller nästan ha dött, och återkommit till livet. Så stort är det.

Och nog är det så att det är hjärnan, viljan och lusten det handlar om. Hitta rätt mentala inställning så rinner det iväg. Hitta rätt inspiration. Kvittar vilken diet man använder. Har man INTE hittat rätt knappar så ramlar man troligen ur det ganska snart. Min metod är att göra det där som man annars tänker som tråkigt till något kul (hur kul är banting? hur kul är det att springa?), till en tävling, en utmaning osv. I vissa fall är nog t.ex. KBT betydligt effektivare som grundmetod för bantning än själva dieten. Mångas överviktsproblem hänger ihop med depressioner, stress etc.

Johanna - om man ska prova någon effektiv träning/motion vid sidan av dieten, eftersom dieten oftast blir kalorirestriktiv, ett kaloriminus (även med lowcarb, t.ex. få människor klarar av att äta mer än ett kilo ägg per dygn så betyder det att man kanske ska hushålla med krafterna. Korta effektiva styrketräningspass typ HIIT (10-15 min per tillfälle, kanske 3 ggr/v) växlat med enklare och kortare cardio (kanske 30 minuters promenader). Det för att ge förbränningen maximal push utan att slita ut orken för annat (eller bli hungrigare).

Det finns ingen tvekan om att träning ökar förbränning, den som säger annat gäspar jag åt. Sedan är det upp brukaren och se ifall viktnedgången avstannar, är det för att man äter mer - eller är det för att musklerna börjar utvecklas bit för bit. Säg att man på 3 månader inte går ner ett smack, men ändå så minskar måtten - så har fettförbränningen fortsatt - samtidigt som träningen satt fart på musklerna (förbättrad funktion (kontraktionsförmågan), förbättrad syresättning, ökat antal och större mitkondrier osv) och kanske tom fått muskeltillväxt. Måttbandet avslöjar vad som händer.

Nu finns det de som påstår att muskeltillväxt troligen inte sker vid kaloriminus. I min värld börjar en sådan åsikt vara alltmer BS. Inte bara från egen erfarenhet utan också andras. Det finns även studier som talar för att att muskler inte bryts ner ens vid extremt kaloriminus bara det är proteinplus. Men studier är studier, luriga rackare. Så i detta fallet litar jag mer på brukare, även om det finns studier som stöder att man inte bryter ner muskelmassa vid kaloriminus med VLCD.

Om du gillar tanken och gillar dietformen så är det bara att köra på. Men skulle jag vara dig så skulle jag skippa majonnäsen och liknande skräp som bara fyller på med en massa tomma kalorier (köpemajonnäs innehåller en rad E-nummer (guarkärnmjöl m.m.) och är processat (högt tryck och temp) och troligen med välluftad olja som börjat härskna (rapsolja)) och kör bara med ägg, lägg till cvitaminer och så käkar du en del vildfångad fet fisk för att få i dig redigt omega 3 (jag gillar att ha turkisk/grekisk yoghurt till äggen). Skulle du få för kraftiga energidippar så kör en cyklisk diet tills det känns bra. Alltså ät ren lowcarb i säg 4-5 dygn, tillåt dig annat under ett dygn och återgå till lowcarben. Känn efter - det är inget roligt om det blir för jobbigt.

Det är viktigt att det känns bra - så blir det lättare att fortsätta på den inslagna linjen.
180
Johanna skriver:
juli 24, 2008 klockan 14:41
BG;
Du har helt rätt. Det är viktigt att det känns bra!
Jag har definitivt mer ork nu (tror min kropp saknat fett??).
Jag vill motionera, främst för övriga hälsan och att jag tycker jag blir piggare av det, och starkare!
Det känns väldigt konstigt att höra att träning inte skulle förbättra bantning? Jag tränar ju lite men upplever inte att jag äter MER de dagar än andra, därför tycker jag att lite mer av intaget skule förbrännas de dagar jag tränar än de jag inte gör det.
Sen tycker jag också att om jag har ett kcal-intag som understiger uttaget per dag så borde kroppen ta av sina förråd för att täcka upp mellanskillanden=jag borde då bli smalare (=lättare).
Vilket då borde spela någon roll hur mycket jag äter. Om jag äter 1500 kcal eller 3000.
Jag håller med LCHF:arna här som påstår att man inte kommer upp i så många kcal gnm denna dieten. Jag är ju mycket mättare än på VK och klarar inte ens av mellanmål längre. Så visst äter jag inte såååå många kcal ändå. tror dock att det är viktigt att hålla koll på dem om man vill gå ner i vikt.
181
Emlan skriver:
juli 25, 2008 klockan 17:33
Jag már mkt bättre när jag tränar nu. Jag har mer uthállighet, styrka och efter träning har jag aldrig träningsvärk och känner mig aldrig trött - vilket jag gjorde förr pá Livsmedelsverkets rekommendationer. Jag ser dessutom mkt snabbare muskeltillväxt och jag har mindre underhudsfett pá ställen där jag inte vill ha det, till exempel bukfett, samtidigt har mina bröst blivit en aning större . Jag var underviktig innan jag började med LCHF, men át som en häst.

En vanlig missförstáelse är att bara man är smal sá är man antagligen frisk och har antagligen alla värden stabila. Helt fel. Mina värden var helt fel, min ämnesomsättning var hypersnabb (vilket inte är bra, eftersom kroppen inte tar upp alla ämnen som den borde). Min skjöldkörtel fick ett gränsvärde i en undersökning, men läkarna orkade inte reda ut varför (de vet väl inte...) fastän att jag var sjuk och gick pá penicillin mot infektioner ung. varannan vecka under nästan ett ár.

Hela min kropp var i ett inflammatoriskt stadie, ngt som ocksá syntes tydligt i mitt ansikte, min akne var inte att leka med. Jag hade IBS, huvudvärk, fick sova varje dag efter skolan trots att jag sov 7-8 timmar varje natt.

Nu letar forskarna efter antiinflammatoriska mediciner mot hjärt- och kärlsjukdomar. När man kan bota inflammation pá ett naturligt, enkelt och billigt sätt.

Jag gjorde allt "rätt" och kunde inte förstá varför det blev sá här. Sá förklaringen blev stress. Jag tror att stress är en viktig faktor i mánga sjukdomar, men det är ett misstag att bortförklara alla sjukdomar och tillstánd med stress. Jag tror ocksá att själva tillstándet kan stressa personen, att kroppen ger nödsignaler kan väl inte vara annat än stressande?

Sá till alla som vill vara först och främst FRISKA och inte vill spendera all sin tid med att räkna kalorier, eller att tänka pá nästa gáng de fár "festa till det", eller fá ángest när de fár sug sá är LCHF bra. Om man háller sig till det man kan äta märks skillnaden direkt och man fár helt enkelt inte sug efter saker man inte bör äta. (mest abstinens om man var van att äta choklad när man kollade pá film, men dessa saker kan ersáttas med andra godheter).

Det viktigaste i en balanserad kost borde inte vara viktnedgáng utan kroppsstabilisering, där alla kroppens funktioner är med i bilden, inte bara vikten. LCHF är den kosten, det verkar som att verkligen alla már bra av den, gamla, unga, tjocka, smala, sjuka, träningsgalna. Den är bevisat effektivast vid viktnedgáng, och jag kan gladeligen berätta att man kan stabilisera vikten om man är underviktig ocksá. Man fár dessutom äta sig helt mätt. Kan det bli bättre?
182
Johanna skriver:
juli 30, 2008 klockan 11:08
En liten undran som någon kanske kan hjälpa mig med...?
Om jag äter mycket mat från främst fett, tar kroppen upp vad den behöver och sen kommer ev överskottet ut den naturliga vägen (har jag hört här). Det lagras alltså inte så att jag blir fetare.
Om jag äter lika mycket mat av fett & kolhydrater tar kroppen upp vad den behöver av kolhydrater (i första hand) och resten blir fett på kroppen=jag blir tjock..?! En del fastnar även i hjärta och kärl som korkar igen och som är livshotande.
Varför hamnar mitt överskottsfett inte i mina kärl och i mitt hjärta???

/Johanna
183
Helena skriver:
december 4, 2008 klockan 4:42
Men snälla! Vad menar du är en bättre metod att gå ner i vikt på då?! Atkins? - Den farliga dieten där man riskerar ämnesbrist och hjärtfel? Eller förespråkar du enbart träning? Enbart träning hjälper ingen att gå ner i vikt om man äter bortåt 4000 kalorier om dagen. Dessutom finns det många som är så överviktiga att de inte KAN träna på samma sätt som, låt oss säga, en viril man i sina bästa år.

Viktklubb handlar om energi in/energi ut. Ät inte mer än du gör av med! Jag ser det som det absolut bästa sättet. Finns det ens något annat sätt? Det är ju befängt av dig att påstå något sådant. Dessutom har Viktklubb regler för att man inte får äta mindre än 1300 kalorier om dagen, vilket man klarar sig utmärkt på om man äter rätt sorts mat. 1300 kalorier i mackor är nada, men 1300 kalorier i spenat är en jävla massa. De har även regler som säger att man inte får gå under 20,0 i BMI.

SVÄLT, min vän, inträder när kroppen varit utan mat i 6-8 veckor. Det låter inte som att du läst på? Kanske har du själv misslyckats med din viktnedgång på Viktklubb och vill dra det i smutsen? Jag tror det.
184
hemul skriver:
december 4, 2008 klockan 5:22
Helena skrev:
> Viktklubb handlar om energi in/energi ut.

Ja. Det är det som är problemet.

Varifrån har du fått att man får näringsbrist och hjärtfel av Atkins? Det är nämligen precis tvärt om.