Enligt en ny rapport är Sverige bland de smalaste av 30 OECD-länder. Men TT lyckas vinkla nyheten nästan tvärtom. Enligt dem är vi ”snart lika feta”, trots flera år utan ökning. Nyvaken journalist?
Här finns topplistorna över de fetaste och smalaste länderna.
”Nyheten”
Expressen: Fetmaepidemin sprider sig
Svenskarna är snart lika feta som resten av invånarna i OECD-länderna. Nästan hälften av landets befolkningen, 44 procent, väger för mycket, visar en studie från OECD.
Sverige är på väg att kvala in bland de elva OECD-länder där över hälften av befolkningen väger för mycket.
Expressen rapporterar direkt från en TT-nyhet. Liknande formuleringar finns i flera tidningar. Och Dr Dahlqvist undrade också vad som stod till.
Nyvaken journalist?
Här är siffrorna ur OECD-rapporten:
Fetma + övervikt Sverige från 2000 till 2007:
- 42,7% (2000)
- 42,7%
- 44,4%
- 42,8%
- 42,6%
- 44,0%
- 44,4%
- 44,0% (2007)
Med andra ord är om något färre svenskar överviktiga nu än 2002, runt 44%. Och vi är inte alls på väg över 50%-gränsen, som TT felaktigt påstår.
De senaste årens svenska siffror verkar vara ur SCBs ULF-undersökningar, och är inte nya ens.
Istället ligger Sverige bra till i ligan av 30 OECD-länder:
Fetmatoppen
Feta och överviktiga i procent 2006/7:
- Mexiko – 69,5
- USA – 67,3
- England – 62,0
- Nya Zeeland – 60,5
- Australien – 58,4 (1998 )
.
.
I Mexiko och USA är alltså mindre än en tredjedel av befolkningen normalviktig!
Minst fetma
.
.
22. Danmark 44,6 (2005)
23. Belgien 44,1 (2004)
24. Sverige – 44,0 (2007)
25. Turkiet – 43,4 (2003)
26. Norge – 43,0 (2005)
27. Schweiz – 37,1
28. Frankrike – 37,0
29. Korea – 30,5 (2005)
30. Japan – 24,9
Kommentarer
Bra placering för Sverige
Som synes är Sveriges siffror färskare än flera andra länders. Det är möjligt att Norge och Turkiet har passerat oss nu, på väg uppåt i tabellen. I så fall har bara 4 av 30 OECD-länder mindre överviktsproblem än vi.
Vänder Sverige utvecklingen och blir friskare och smalare?
Japan bäst
Innan alla frågar varför Japan som alltid ligger bäst till trots att de ”nästan bara äter ris” (?) vill jag föreslå några möjliga orsaker:
- Mycket lågt intag av socker och snabba kolhydrater (åtminstone tills nyligen).
- En tradition av att hålla nere mängden mat (bara en sådan detalj som att äta med pinnar…).
- Högt fiskintag.
- Asiater har ev genetiskt svårare att bli riktigt feta, statistiskt sett.
Mexiko, USA, England värst
Fetmaepidemin i USA tog fart på 80-talet, samtidigt som kampanjen för fettsnål mat. Istället har man kraftigt ökat intaget av snabba kolhydrater, såsom socker / High Fructose Corn Syrup.
Sedan dess har fetman i USA ungefär tredubblats!
Mexiko och England kan ses som grannländer som säkert i mycket följt USA i kostråden.
Din åsikt
Vad tänker du om ovanstående?
Mer
Slipper Sverige den amerikanska mass-fetman?
Svårt gå ner i vikt? - Något uppdaterad sida
Feta 18-åringar vid mönstring - Sedan 40 år tillbaka har Sverige haft en mycket kraftig fetmaökning, även om den planat ut sista åren.
Överviktiga barn: viljan eller sockret?
Ännu en ”fransk paradox” – Fast det är knappast en paradox att man är smala i ett land som äter fet mat.
Är feta personer lata?
Hjärnkirurgi nya behandlingen mot fetma
Alkoholism efter fetmaoperation
Mer smör, mindre fetma?
354
Japaner äter fortfarande relativt oraffinerat.
Söt katt och kul text. Intressant statistik. Gillade texten under rubriken "Ännu en fransk paradox”. Fransyskorna är smalast och engelskorna tjockast i Europa. Fransmännen lär äta väldigt lite raffinerat socker speciellt jämfört med amerikanerna, är det någon som har siffrorna så tack på förhand. Mycket smör, grädde, yoghurt, ost, fisk, fläskkött, etc och frukt och grönsaker samt lite raffinerat socker förklarar sakers tillstånd bra.
Skulle vara kul att läsa lite mer i detalj om Japanernas diet och E% för att bilda sig en bättre uppfattning.
Japaner kan da ata mat de med, ris ar alltid huvudratten.
Skillnaden ar att nasta alla i Japan deltar i efterskolsaktiviter, klubbar som hanger ihop med skolan. Som resultat sa sportar manga pa nastan professionell niva med traning varje dag utover den vanliga skolgymnastiken.
Sedan i arbetslivet sa ar det ofta obligatorisk gympa med arbetslaget som galler och aven dar sa annordnar de sportlag som hanger ihop med foretaget.
Fransyskorna har alltid lyckats hålla sig smala, tror det kan var deras underbara förhållande till Ost
Som Lord Metroid skriver, så behövs det nog betydligt mer av rörelse.
Här är det ju bara få barn som motionerar, mest de som tränar för ett resultat.
Den spontana rörelsen genom lek, har ju nästan försvunnit i Sverige idag.
Jag bor bredvid en fotbollsplan, det är nästan aldrig barn där, om det inte är organiserad träning.
Jo på kvällarna kan det vara några som sparkar boll.
Men då är det invandrarbarn..
Svenska barn sitter nog mest inne vid datorn och tvn, tyvärr.
Dra med er ungarna ut i skogen och plocka lite bär, fiska, eller bara gå omkring och njut. Det är motion det också.
Vi är ju så lyckligt lottade att vi får vistas överallt genom allemansrätten. Se till att utnyttja den i sommar!
Att äta med pinnar håller inte nere mängden mat. Kan själv äta obehindrat med pinnar och vet att det går lika bra att skyffla i sig som med bestick.
Har själv varit i Japan. Man brukar alltid lämna lite ris efter en måltid. Om man äter upp allt ses det som som en ofin antydan att man har fått för lite mat.
Dessutom är ris nästan de enda snabba kolhydrater man äter. Man äter nästan inget bröd. Till frukost är det vanligt med olika sorters fisk med lite grönsaker.
Alla måltider dukas fram och läggs upp på ett fantastiskt vackert sätt.
Om man tänker på japanernas mat tex sushi som vi njuter av här i sverige, så är det inte speciellt fet mat. Är det inte det som sägs bli felet? Mycket Fett med Mycket kolhydrater? Nej de äter mycket fisk med sitt ris
När jag var i Mexiko för nåt tiotal år sen träffade jag en hel del folk som ville gå ner i vikt. Deras metod var att äta mindre tortillas. Kvar blev kött och grönsaker. Jag tyckte att det var konstigt, tortillas är ju inte särskilt feta.
I länder som nyss varit mer fattiga (jag tänker t ex Mexico) har barnen som föds varit programerade för ett liv med lite mat (halvsvält) då deras mammor haft liten tillgång till mat under graviditeten och då är du mer känslig för senare obegränsad tillgång på föda.
Har läst det nånstans men vet inte om det stämmer??
Det är ett av skälen till att inte banta/svälta när du är gravid.
Läste nyligen (nån stans) att japanerna dricker mullbärs te minst en gång om dagen. Det är visst starkt blodsockerbalanserande och håller insulinet på en jämn låg nivå.. Det känns som att det kan vara en ledtråd...
Äter de mest vitt skalat ris eller mera oraffinerat råris i Japan?
Läser just nu en bok, "Sjukast överlever" som jag kan rekommendera. Där finns ett intressant avsnitt som jag direkt kommer att tänka på då jag läser detta inlägg.
I försök har man sett att möss (och även andra djur) som får för lite näring under den första delen av dräktigheten får en avkomma som lättare går upp i vikt, har lägre ämnesomsättning. Att amerikaner med som äter mycket kaloririk men näringsfattig snabbmat får barn som lättare blir överviktiga känns då som en logiskt följd om samma gäller för människor. Men jag tycker att det även förklarar japanerna som trots sitt vita ris äter mycket fisk samt en kost som förmodligen är långt mycket näringsrikare än den amerikanska.
Men det ger en lite skrämmande tanke för sveriges del. Då vi uppmuntras att äta lightprodukter som vi vet innehåller mycket processad och utarmade råvaror så kan vi tänka tanken vad det gör för ett foster. Signalen blir att det råder svält i världen och genen för att förbereda barnet för svält slås på. KAn det vara så att vår strävan (myndigheternas och industrin) att kontrollera vårt intag av mat i själva verket leder till att våra barn får en genetisk signal om att lättare gå upp i vikt och spara på energin??
Kan rekommendera alla att läsa boken som både är intressant och enkelt skriven. DEn ger ett nytt perskpektiv på några av våra ärftliga sjukdommar, bland annat diabetes.
De flesta som räknas in i kategorin överviktiga är de som ligger precis över BMI 25, både i Sverige och i tex USA, inte för att alla är jättetjocka. Det spelar det ingen som helst roll hälsomässigt om du har BMI 25 eller BMI 24.9, enligt vad jag har läst är det först efter BMI 27 som vikt verkar vara en tydlig riskfaktor. Man ska heller inte glömma att vikt är just en riskfaktor, inte en dödsdom, majoriteten av överviktiga är friska. Detta glöms lätt bort, övervikt innebär i många folks ögon en automatisk sjukstämpel, men vi kallar inte rökare för sjuka trots att sambandet mellan rökning och diverse sjukdomar är mycket tydligare bevisat och dessutom en mycket större riskfaktor än vikt.
Japaner är smala för att alla som bor utanför de största städerna fortfarande äter en traditionell stärkelsebaserad diet. Även om fiskkonsumtionen ökat är det främst i städerna (där också övervikten ökar) och riset står fortfarande för merparten av kaloriintaget.
Krk så du menar att en bra strategi för att bli smal är att ersätta fisk med ris? Låter genomtänkt. Speciellt ur näringssynpunkt. Mycket vitaminer och dylikt i ris.
Japaner må vara smala jämfört med no-fat hypade Sverige, USA och andra socker-/margarinnationer. Men jag tycker ändå att var fjärde människa är långt mycket värre än vad som kan anses rimligt på en korrekt kost.
Krk,
saknar ett "jag tror att" eller liknande i det där uttalandet. Men det kanske var underförstått.
Håller med e,
det kom ju också en studie nyligen som pekade på att människor med BMI strax över 25 levde längst. BMI är uppenbarligen inget riktigt bra fetma/hälsomått.
Är det en slump att Svininfluensan har fått störst fäste i de tre översta länderna på listan över fetmatoppen ?
Ja, det tror jag faktiskt kostintresserad!
En tanke slog mig när jag läste Jons kommentar (# 11). Kan anlaget för fetma ha att göra med moderns status under just graviditeten? Vi är fem helsyskon, födda när min mor var 19, 21, 29, 32 resp 42 år. De två äldsta har alltid varit normalviktiga och vi som är yngst har alltid kämpat med vikten. Han i mitten är lite mittemellan. Min mor var inte överviktig när hon fick de äldsta men blev så småningom ganska tjock och fick diabetes när hon var runt 50.
Var hamnar Filippinerna på den listan? Jag har bott i Asien i många år och i Filippinerna är folk ofta överviktiga jämfört med andra länder i regionen. De har också en matkultur som är väldigt amerikaniserad med många sötsliskiga maträtter och rejäla portioner. Ris äts till de flesta måltider, rätt likt hur vi äter ris här, dvs halva tallriken, jämfört med Kina och japan där man brukar få in en skål ris i slutet av måltiden.
Hej hej, det är första gången jag kommenterar här men jag läser flera gånger om dagen. Har ätit LCHF i nästan två veckor, och blivit av med tre av de fem kilo jag la på mig... under tio månader i Japan! Innan jag fortsätter vill jag bara passa på att påpeka att jag inte lägger in några åsikter i det här, bara mina iakttagelser. Inte heller finns det en gnutta vetenskap bakom mina ord, enbart spekulationer.
Jag har varit utbytesstudent och lärt känna många unga japaner, eller kanske snarare japanskor. Och de äter mängder av socker! Måhända mest när de är ute och gör något, kanske äter de flesta nyttigt till vardags.. men när jag umgicks med dem var det glass, kakor, etc. åt alla håll. Även rejält stora portioner med både stora mängder klibbigt vitt ris och fett (gärna friterat). Ett populärt begrepp i Japan är tabehoudai - allt du kan äta, något som finns på de flesta restauranger och dit folk går och vräker i sig tills de mår illa. Dock inte varje dag, utan som sagt är det nog så att de flesta äter mindre mängder och inte så mycket socker vanliga dagar. De äter fortfarande gärna ris emellertid, eller pasta, något som tjejerna i min korridor åt nästan mer än ris. Allt bröd som inte kostar multum i Japan är supervitt och mjukt. Det är också något som ungdomar definitivt äter till vardags.
En intressant sak jag lade märke till var att det verkar inte finnas någon skuld i att äta en stor parfait, till exempel. De magraste japanskor man kan tänka sig äter sådant utan att blinka. Sedan kanske det bara inträffar en gång om året... Jag tror den genetiska delen är väldigt viktig här ändå, för ifall de flesta västerlänningar åt så som unga japaner gör (i genomsnitt) skulle de gå upp i vikt - vilket både jag och de flesta andra utbytesstudenter gjorde.
Vidare såg jag faktiskt några feta japaner, inte många men de finns och de blir nog fler. Jag tror alla rejält överviktiga jag såg var under trettio.
Ursäkta att jag pladdrat på ett tag nu, men jag ville framför allt säga att i den moderna yngre japanens liv finns socker eller åtminstone mängder av kolhydrater i nästan vartenda livsmedel. Även de tjejer som lagade sin egen mat hela tiden åt mycket ris och nudlar och större mängd grönsaker än fisk. Personligen tror jag att orsaken till att de trots detta fortfarande var väldigt smala nästan allihop är mest genetik. Och jag lovar att bli väldigt förvånad om inte andel överviktiga i Japan kommer börja stiga snabbt inom tio år...
I Tokyo har jag varit några gånger. Japan har väldigt stark matkultur, fokus på råvaror och tillagning. Äter inte lika mycked processad cheap shit som svenskar och amerikaner. För övrigt är ris och nudlar i Asien endast basföda för mindre bemedlade.
Apropå kost i olika länder. Jag vistas mycket i Turkiet på vintrarna.
Där äts traditionellt en kost med mycket färskost, nötfärs, lamm, kyckling, ägg, grönsaker, baljväxter, oliver och olivolja. Vitt bröd äts i stort sett till varje mål. Frukt och nötter mest till efterrätt.
Nu har det börjat säljas mycket av vår västerländska skräpmat överallt, butikerna är fyllda av kex, singelpackade muffins, godis, läsk och annat billigt kolhydratrikt.
Med följd att man ser många feta turkiska barn, trots att de rör sig mycket. De går till butikerna på lunchrasten och riktigt frossar i skräpmat. Hamburgare, Pizza och Toastar säljs också överallt.
Det är lika här hemma. Skulle vi äta mer av vår traditionella, vällagade husmanskost, så skulle det inte vara så stora problem med övervikten, tror jag. Det är ju en trend som syns över hela världen. När den västerländska kolhydratstinna snabb"maten" får fäste, så blir folk feta och sjuka. När de tidigare varit rätt så friska på sin traditionella mat.
Hoppas att det genom LCHFs genombrott kan bli bättre framöver. När folk börjar tänka lite på vad de stoppar i sig.
Jag är optimist
Samtidigt skall man nog vara lite försiktig med att dra slutsatser om maten i olika länder av vad man kommer i kontakt med som turist, den maten man äter då är nog inte samma som folk äter till vardags. Man bör även vara försiktig med att tro att folkhälsan i ett land skapats av den kost som är på modet för tillfället. Det kan ju ta några år från att en koständring börjar tills det får fullt genomslag på folkhälsan, t.ex. i fall man nyligen börjat äta stora mängder snabba kolhydrater och mindre naturligt fett.
Det var ju just ett sådant misstag som var grunden för Ancel Keys hypotes som han sedan var tvungen att ta till forskningsfusk för att kunna få fram vetenskapliga belägg för.
#23 Birgitta Höglund,
"Skulle vi äta mer av vår traditionella, vällagade husmanskost, så skulle det inte vara så stora problem med övervikten, tror jag."
Det är vad jag också tror, för mig blir LCHF som att "komma hem" till mammas goda mat i barndomen. Jag minns hur min mor serverade kokt torsk med hackat kockt ägg och smält smör och tänkte härom dagen vilken smart rätt det var, att kompensera den relativt magra torskfisken med feta tillbehör. När min mor ungsstekte hare så lade hon den i mjölk över natten för att neutralisera viltsmaken och sedan gjorde hon många hål i muskelaturen där hon stoppade in fett späck och sedan in i ungnen, serverades med gräddsås och brysselkål (som jag inte gillade något vidare), lövbiff som är lite magrare serveras ofta med kryddsmör. För att inte tala om det supergoda svenska julbordet med all ål. lax. sill, skinka, revbensspjäll, sylta, prinskorvar och köttbullar, det var grejor det.
Jag vet inte var hon lärde sig att laga mat på det viset men antar att goda maträtter komponerats för att ge god smak, näring och mättnad som blev klassiker. Kaviar (salt) och ägg med majonäs och andra liknande maträtter som utvecklats fram för sin goda smaks skull, det kanske är därför som kroppen har smakförmåga för att man just skall välja den godaste maten i varje ögonblick och sedan kom läkare, doktorer och näringsexperter och fuckade upp vår kost med alla sina obeprövade näringsteorier om att mat utan fett och speciellt mättat fett som är det som verkligen mättar, det är helt otroligt hur nya vansinniga idéer kan vända upp och ner på ett fungerande folk och samhälle, ibland är konservatismen bäst.
Hittade en intressant artikel om varför Amerikaner är fetare än Fransmän, som kanske missar kärnpunkten om socker och mejeriprodukter men fångar om många härliga socila och kulturella skillnader.
"När amerikanerna talar om mat, talar de om näringsvärde och hälsa, säger han. Det är bara fett, proteiner och kalorier. När fransmännen talar om mat, talar de om smak och kvalitet. I intervjuerna återkommer fransmännen ofta till glädjen i att sitta till bords och dela en god måltid med vänner eller familjen. Amerikanerna säger inte ett ord om att det finns något nöje med att äta."
"I USA intas en stor del av måltiderna individuellt och på språng, medan fransmännen håller hårt på sin måltidsordning med frukost, lunch och middag. En stor undersökning från 2002, gjord av den franska motsvarigheten till Folkhälsoinstitutet, visar att nio fransmän av tio fortfarande äter på detta sätt, de ägnar sammanlagt en och en halv timme per dag åt dessa tre måltider, och åtta av tio äter sin middag med familjen."
"Frankrike har en djupt förankrad matkultur som tycks utgöra ett visst skydd mot fetmaepidemin, medan matkulturen i USA tvärtom tycks göra medborgarna där extra sårbara. När även Frankrike nu konfronteras med ökande fetma, särskilt bland barnen, är det typiskt att myndigheterna reagerar med åtgärder som ska stärka den traditionella matkulturen. År 2004 blev Frankrikes parlament det första i världen att lagstifta om förbud mot läsk- och godisautomater i skolorna."
Jag kan inte låta bli att gilla Frankrike med sin härliga matkultur och snygga kvinnor,
Läs mer här:
http://www.forskning.se/temaninteraktivt/teman/globalfetma/varforaram...
Nicko - som jag upplevde det åt folk i min åldersgrupp (20-25) lika mycket processad mat som här... men det är förstås bara en ytterst liten bit av hela landet. Och ja, som du säger var det i (utkanten av) Tokyo.
Jag bodde tillsammans med 37 japanskor i tio månader (gemensamt kök förstås) så jag såg rätt så mycket av hur typiska unga tjejer åt. Naturligtvis är det en droppe i havet; jag ville bara dela med mig av vad jag såg under det nästan-året jag var där 
Kenneth Ekdahl - nej som turist lär man sig oftast inte alltför mycket
varför är då "amerikaner"så feta? USA består ju av en mix av all världens folk samt maträtter.är alla olika folkslag lika feta,eller överväger det i vissa folkslag? tvivlar på att ex. amerikanska asiater,afroamerikaner,sydamerikaner,euro-amerikaner etc alla äter samma sorts mat.
maya,
Då vet du mer om skillnaden mellan i alla fall hur en del av den Japanska befolkningen äter till vardags och hur turister uppfattar det.
Kenneth Ekdal;
Jag vill nog hävda att jag studerat Turkarnas matvanor ganska ingående, inte bara som turist. De senaste 6 åren har jag bott i Alanya mellan 4-6 månader på vintern. Det gör jag pga att min värk mår mycket bättre i det klimatet än här. Jag och min Särbo har både hyrt privata lägenheter och bott på lägenhetshotell.
Vi går och handlar på Fisk och Grönsaksmarknaden flera gånger i veckan. Jag lagar i stort sett all mat hemma, vi kanske äter ute nån gång per månad. Då äter vi inte på turistkrogarna, utan på de riktiga, turkiska restaurangerna, dit även turkiska familjer går.
Jag har under de här åren försökt lära mig lite turkiska, kan handla och beställa mat på det svåra språket nu
Jag ser en del på turkiska nyhetsprogram på TV, där har det de senaste åren varit stor debatt och information om att man bör undvika skräpmaten.
Jag har skrivit mer om det här i ett inlägg på min blogg häromdagen, om Medelhavskost.
http://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2009/07/21/medelhavskost/
Jonny; Vad härligt att Du som jag fått växa upp med en mamma som kan laga riktig mat. Det har vi stor nytta av genom hela livet. Det förekom så gott som aldrig nån färdigmat hemma.
Två gånger per år åkte vi till Tandläkaren i Mora. Då var det fest, för vi barn fick äta grillkorv med pommes. Men det var alltså två gånger per år..
Läsk fick vi varsin 33cl varje Lördag.
Visst, allt var inte bättre förr, men i alla fall maten
Finland är fetare än Sverige enligt OECD. Undra vad de kan bero på, kan de vara att de är mer fettskrämda än oss? Att tagit till sig de nordiska kostrekommendationerna mer än vi har gjort?
Så typiskt idiotjournalister att skapa rubriker med skrämselpropaganda. Vi har snart nått Japans nivå om alla går över till LCHF
Pellefant, kolla på finnarnas mjölkutbud. Hua.
http://www.fineli.fi/foodclass.php?classif=igclass&class=milk�...
Birgitta Höglund,
Det är mer sådan kunskap vi behöver. Några andra faktorer att ta hänsyn till är hur ofta man äter på restaurang och hur väl den maten stämmer överens med vardagsmaten hemma? Man går ju oftast inte på restaurang för att äta samma mat som man äter hemma?
Hur många äter likadan mat hemma som de äter på restaurang här i Sverige? Inte ens ifall man tittar på lunchrestauranger tror jag?
Kenneth Ekdahl;
De som går på lunchrestaurang mest varje dag, får jobba lite för att hitta bra alternativ. Nu är det ju så, för att tjäna mer pengar så använder många restauranger billiga råvaror. Det är inte lätt att tjäna pengar på att ha lunchöppet annars. Det finns också seriösa restauranger som satsar helhjärtat på kvalitet.
Men det går att välja mat efter Din övertygelse om vad som är bra förjust Dig. Medvetna val fungerar bra överallt i vardagen.
Men vill man veta att det man äter är riktigt hälsosam, då är det ju bättre att laga riktig mat hemma och ta med en matlåda till jobb eller när man åker bort.
De gånger man går ut och äter på restaurang under À la Carte-tid, är det lättare att välja bra alternativ. Det finns väldigt många bra krögare och restauranger, som har en stor yrkesstolthet. Så att säga att all restaurangmat håller låg kvalitet, som en del hävdar, är en skymf mot seriösa krögare.
Att äta på resturang är ju ett festligt tillfälle. Då kan man ju unna sig sådan mat, som kanske inte stämmer riktigt överens,
med ens vardagliga matfilosofi.
Det är faktiskt svårare än man tror att hitta bra restauranger, många som verkar bra använder margarin. Till och med det de säljer som vitlökssmör och liknande kan vara margarin. Frågan är ifall det inte är åtalbart?
Jag har sett på det lokala kaféet när folk köper sallad och får med bröd så frågar de ifall de vill ha smör, svarar de ja får de en portionsförpackning Lätta! Att sälja det som smör måste väl ändå vara kriminellt?
Kenneth Ekdahl; Det är tyvärr ganska vanligt, inte bara på restauranger. Även hemma hos bekanta kan man höra det. De ställer fram ett illasmakande lättmargarin men säger smör.
Värsta exemplet var en gång, när jag blev serverad Becel, som de saltat extra, för att det skulle smaka smör. Jag tyckte det smakade mögel..
Har också råkat ut för vitlökssmargarin. Hemskt.
Men åtalbart, det är nog lite väl att ta i. Sprid hellre information om smörets nyttighet och goda smak
tycker man dock ska be om ursäkt om man inte har annat smör än det svenska att bjuda på. Hårdpastöriserat föga färskt och saltat så ingen smak blir kvar.Monopoljätten Arla är en
kränkning. Varför inget bättre sortient.
angående det franska kosthållet bygger måltiderna på strängt koreograferade akter som alla lär sig via dels statliga institutioner (sjukhus, dagis)
dels menyerna på restaurangerna ner till enklaste bistrot. För en traditionell meny betalar man på brasserierna ca 13 euros om man har tur plus dryck och kaffe efterpå dvs inte billigt äta ute jämfört med överdådet på svensk lunchservering.
Man har dock absolut hopplösa frukostar. Goda baguetter och frasiga croissanter till sylt är rena kolhydratbomben.
Måltiderna är strängt avgränsade i tiden. Det gäller verkligen att passa tiden om man ska äta franskt. Man äter inte lika mycket stärkelse som i Sverige. Dricker inte lika mycket öl. Dricker vatten och späder ofta glaset rödvin med vatten. Man dricker inte mycket vin eller sprit.
Jag har varit med om kalas där en flaska vin ledigt räckt till sex personer runt bordet.
Dagisbarnens menyer finns uppspikade på anslagstavlor mot gatan.
De små börjar med en liten förrätt: kan vara en liten sallad med rårivet till ägghalva med majonnäs, även en halv avocado har jag sett. Därpå fisk eller kött plus lagade grönsaker ofta endast kokta ibland som gratäng.
Potatis är ingalunda alltid förekommande heller inte pasta eller ris.
Efter kommer en bit ost alltid och med ny sort varje dag. Smör på brödet ingen självklarhet. Ost behöver inget bröd man äter med gaffel och bröd används mest att suga upp sås med.
Sen är det dessert ofta litet färsk frukt eller en mousse eller yoghurt. Barnen dricker mjölk eller vatten. Oavsett om det är barn vuxna eller gamla tar en måltid sin rundliga tid. Momenten är heliga.
Portionerna är måttliga. Man äter litet av mycket och blir aldrig övermätt.
Med McDonalds har hamburgare och pommes frites och läsk vänt upp och ned på nedärvd återhållsam balans vid dukat bord för det säljande amerikanska evangeliet: omedelbar tillfredställelse dessutom utan kniv gaffel eller sked.
Foie Gras; Håller med helt om smöret. Därför har jag helt gått över till Valio. Finskt smör med både smörsmak och smörlukt. Sånt har inte funnits i Sverige på länge. Om man inte köper från nåt litet lokalt Mejeri.
Här i Jämtland har vi ett helt suveränt gott smör som kommer från Kittelbergets Gårdsmejeri. Vackert gult och med en fantastisk arom.
När jag åker till Norge så köper jag alltid deras Smör av Saetertype. Så gott.
På mina resor köper jag ofta Danskt, Franskt, Engelskt, Irländskt Smör. Överallt utom i Sverige finns ett stort utbud av olika länders smör.
Men här ska vi vara nöjda med en sort..
Vi får hoppas det blir en ändring, när fler och fler vill ha riktigt gott smör i sin mat.
Foie gras; Tack för Din lovsång till den Goda måltiden.
Nu kommer jag att sova gott
Jag tror inte det är kriminellt att i förbifarten använda ordet smör om vilket slemmigt smörgåsfett som helst.
Begreppet smör har urvattnats så att man idag måste ta till omskrivningar som "äkta smör", "riktigt smör gjort på grädde" eller liknande om folk ska förstå att man syftar till den ursprungliga varan. Därför tror jag inte att det skulle klassas som falsk marknadsföring att kalla smörgåsmargarinet för smör. Det är ju det ord som man använder i vardagligt tal.
Jag har t o m träffat människor som inte vet skillnaden mellan smör och margarin - och även om det är sorgligt, är det knappast olagligt...
Men i en formell innehållsförteckning är det förstås en annan sak. Jag köpte ett kryddsmör häromdagen och då stod det just "äkta smör" på förpackningen. Hade det då ändå varit margarin, hade det förmodligen varit åtminstone lite kriminellt.
Tror det är många års falsk reklam, reguljär indoktrinering och manipulation, som ligger bakom vår oförmåga att kunna skilja på margarin och smör. Jag äter mer sällan "ute"nu. Man blir förbannad när restaurantpersonalen tittar helt oförstående på en, när man frågar vad maten man tänker beställa innehåller. De är inte vana vid detta. Till slut måste de hämta kocken. Även dessa kan ibland vara helt omedvetna vad de blandar i grytorna.
Inte ens Bregott får ju lov att kallas smör eftersom ordet enligt lag är reserverat för rent smör gjort av grädden från mjölk. En liten tillsats av salt är tillåten, jag vet inte ifall några andra tillsatser är tillåtna.
Detta gäller i marknadsföring och att sälja industrifett som smör på ett matställe är nog väldigt nära gränsen för marknadsföring, jag är dock inte helt säker på vilken sida om gränsen det är. Men det skadar ju inte att påpeka det.
Står det Lätta på paketen kan man möjligen klandra ägaren/personalen för okunnighet och slarv men knappast för falsk marknadsföring. I alla fall inte på ett sådant sätt som gäller för att myndigheter ska intressera sig för saken. Skulle däremot Lättafabrikanten få för sig att sälja sin smörja under namnet smör skulle man säkert få myndigheterna på sig.
Kenneth
Industrifett! Den var bra. Annika säger gul skokräm. Jag hade lite trista skor en vecka jag jobbade borta och kom att tänka på Annika. En kollega hade Lätt och lagom i kylskåpet. Fungerade alldeles utmärkt som skokräm på svarta skor utom den gula färgen fastnade på syningarna.
Jag är lite för rädd om mina skor för att använda sådant undermåligt fett på dem.
Risken är ju också stor att de börjar lukta härsket.
Prova att ställa fram tre fat, ett med en klick smör, ett med rapsolja och ett med lättmargarin. Lukta på dem varje dag och se vilken som blir dålig först och vilken som håller sig längst.
Det här med att asiater t.ex. kan äta ris osv utan att bli feta. Kan inte vad man ska äta också ha att göra med vart i världen man kommer eller härstammar ifrån?
Olika saker är ju "naturliga" i olika delar i världen.
J:
Ja det skiljer sig en del mellan befolkningar, helt korrekt. T.ex. har vi ju i Sverige (och vissa andra länder med hög mjölkkonsumtion) en unik tolerans för laktos. Vidare ser man ju en betydligt mer ogynnsamm förmåga att klara sig från fetma och metabol sjuklighet i olika befolkningar såsom olika öbefolkningar, Tonga t.ex.
Jag kan tänka mig att asiater även dom är mer känsliga för "fel" kost (jag undviker att gå in närmare på vad denna felaktiga kost kan tänkas vara) än västerlänningar.
En teori är att ju längre civilisationen levt i svält desto större risk. I länder som Sverige där vi haft det relativt bra under relativt lång tid kan vi tänkas vara lite lite mer "skyddade" mot en obesogen miljö.
Riset som enskilt livsmedel lämnar jag därhän dock.
Ännu tydligare är det i ett land som USA med stora etnicitetsgrupper i samma land. Det är helt tydligt att det är skillnader mellan t.ex afroamerikaner och vita i hur de reagerar på liknande mat om man tittar på samma socioekonomiska klass, vilket man måste rensa för då grupperna som kollektiv skiljer sig ur den aspekten.
Fetman ökar ju snabbt även i stora delar av Asien. Enligt de anekdoter jag läst ansågs ris förr som fattigmansmat, ju fattigare man var desto större andel ris. Ju fattigare desto mindre mat hade man råd med. Ris tillagades dessutom alltid på så vis att det blötlades minst ett dygn innan kokning vilket bryter ner antinutrieterna, samma som finns i våra sädesslag. På samma sätt blötlades säd här innan tillagning här i Norden innan de kokades till gröt. Bröd är ett relativt nytt påfund i Norden. Även brödet har i de allra flesta fall bakats på så sätt att säden på ett eller annat sätt blötlagts i runt ett dygn eller mer innan det hettats upp, enzymerna som bryter ner antinutrienterna förstörs av värme så de måste få arbeta klart innan man förstör dem.
Hur detta påverkar upptaget av kolhydrater vet jag inte men det är ju inte osannolikt att det påverkar även där.
Appropå nada nästan, men jag måste delge detta nånstans.
Under våren tappade jag med LCHF sisådär 6-7 kilo, från 97 ner till 91. i juni bestämde jag mig för att labba med att överkonsumera grädde (jag älskar grädde). Varje dag (30 dagar) drack jag 5 deciliter grädde under dagen, 3 på morgonen och resten under dan. Jag åt på som vanligt, såsom jag gjort under perioden jan-maj (då jag på sin höjd drack 1 dec om dan), kanske med måhända ett lite mindre intag under måltiderna, mkt liten skillnad. Jag borde dock ha varit nära 10 000 kcal per dag (!)
Jag vägde mig varje dag under juni, och min vikt påverkades inte ett jota av det massiva kaloriöverintaget.
Under juli däremot, när jag upphörde med mitt okynnesgräddrickande, och istället började, såsom så många andra svenska män, att istället dricka några öl om dan började det hända grejer på vågen. På en månad gick jag upp 3 kilo. Jag har inte räknat in det hela så noggrant men jag har svårt att tro att mitt snitt på säg 3-4-5 små burkar om dan kommer upp högre energiinnehåll än grädden. Maten nästintill oförändrad.
Det här har jag hört från många andra; kolhydrater sätter sig ofantligt mycket lättare än fett.
Hmmm inte räknat så noga...
Bara en stilla undran... 5dl grädde ger 3800Kcal.
Du äter alltså normalt 6200Kcal vanlig mat dagligen !
Om man äter LCHF en lång tid och sedan kolhydrater som tillskott under en tid så får man räkna med ett par kilo upp på vågen i bara vätska...
Daniel,
samma med mig men inte på grund av ölen, blev vin och söta drinkar i sommar det satte sina spår:) men nu vet man ju det och det är ett år till nästa sommar igen:)
3800 kalorier är väl mer som 500g smör?
Sorry.. :$ räknade helt väck. Det blir väl inte ens så mkt?
Vanlig vispgrädde är ju 40% fett och vanligt smör 80%
Så i runda slängar motsvarar 500g grädde, 250g smör...
En bra regel om man vill undvika höga blodfetter och fetma
är att undvika mat som kommer ifrån djur, vill man ändå äta
kött begränsa då till 200 gram i veckan, flera bekanta jag känner
som har fått cancer har ätit mycket kött o fläsk och mat från
slaktade djur. Titta istället vad Japanerna äter och mat från Asiatiska länder,
mycket frukt och grönt, läste om en som levde enbart på frukt
Det sägs att fetman ökar i de Asiatiska länderna, det beror nog på
att Amerikanerna startar snabbmatskedjor i dessa länder. Var i thailand
en gång och då såg jag att Mc Donald hade etablerat sig där.
Tacka vet jag Sushi och en flaska rött