Får hitta på någon egen kategori till den dock då inlägget sågar Litsfeldt, men det är ju inte direkt något försvar av livsmedelsverket heller.

Om du tar dig en titt på Stora Skryttråden så kommer du kanske till en annan uppfattning.
Den uppfattning du vidhåller är tämligen akterseglad vid det här laget. LCHF-skeppet har full vind i segel och du står kvar på kaj. Sorry!!

Trevlig inställning hörrudu. Tack för din medverkan... inte.

Folk blir feta för att de antingen har anlag för det och orkar inte göra något åt saken (själv kan jag inte gå upp i vikt) eller för att de helt enkelt är för lata å svaga för att ändra på sin ohälsosamma livsstil.

Det är sant att kolhydrater är bra i ändamålet att gå upp i vikt men det beror på hur mycket personen i fråga äter, vilken typ av fysisk aktivitet som utövas och t.ex. hur stort vattenintaget är.

För dom som nu tänker käka ett paket smör om dagen, grattis och ha skoj med era hjärt å kärlsjukdomar.

mkt intressant diskussion på gång här, o nu måste jag bara kommentera..
Här är min förklaring till varför sumobrottare är överviktiga pga högt kolhydratintag, o varför fett+proteiner verkligen leder till viktminskning.

Kroppen fungerar ju så, att när man äter ngt stiger blodsockret. Hur mycket det stiger beror på vad man äter. Kolhydrater med högt GI gör att blodsockret stiger mer medan kolhydrater med lågt GI, proteiner o fetter endast orsakar en liten ökning. (GI=glykemiskt index-> hur mycket blodsockret ökar till följd att man intar livsmedel.) Blodsockret är vikitigt, eftersom det är vårt bränsle. Alltid när man ätit (dvs blodsocker eller glukosnivån ökar) producerar kroppen hormonet insulin, vilken ser till att glukoset strömmar ur blodet o tas upp av cellerna i kroppen, bl.a. muskelceller och fetceller (vilka har en identisk upptagningfunktion). En person vars bukspottkörtel fungerar normalt producerar den mängd insulin som behövs för att köra ut den överflödiga glukosen ur blodet. Äter man alltså mat med högt GI kommer mer insulin att produceras, o äter man mat med lägre GI kommer mindre insulin att produceras. Har man en dåligt fungerande bukspottkörtel, vilket överviktiga människor oftast har, o vilket oftast beror på ett intag av högglykemiska ämnen under en längre period, kommer buskpottkörteln inte att fungera normalt, utan producerar för mycket insulin. Detta betyder att för stora doser insulin produceras varje gång man äter nåt, även om man äter kolhydrater med mycket lågt GI. VIll man alltså gå upp i vikt ska man äta kolhydrater med högt GI, gör man det under lngre tid har man större chans att gå upp i vikt. VIll man ha motsatt effekt bör man undvika kolhydrater med högt GI, speciellt i början, eftersom bukspottkörtel behöver tid på sig att återgå till det "normala", dvs att producera rätt mängd insulin istället för en alltför stor mängd insulin. (se t.ex. montignac, innehåller många källor, eller fettskrämd, innehåller bl.a. intressant studie som gjorts i sverige om kostprogram för typ 2 diabetiker, lehninger principles of biochemistry- av nelson & cox).

Till följd av den kost vi äter idag har många sjukdomar blivit vanliga, t.ex. diabetes som ren disukterats här (som beror på överbelastning av bukspottkörteln i typ2 diabetes) samt PCOS, som har samband med insulinkänslighet (egen uppfattning).

Kaloriteorin har en stark grund i de västerländska samhällena, trots att forskarna som presenterade teorin på tidigt 1900-tal ett par år efter att de presenterade teorin, publicerade en ny rapport där de anmärkte att deras forskningsresultat efter den första rapporten visade att deras antaganden varit felaktiga. Hursomhelst, så mkt kan jag hålla med om att en människa behöver ungefär en viss nivå av kalorier per dag, men jag tror inte att man kan ge en exakt siffra. Jag tror också att den som gör av med mer energi behöver ta in mer energi än en soffpotatis. Att banta med att dra ner på kalorimängden är dock inte möjligt. Till en början kommer man att gå ner en liten aning, men kroppen måste ju anpassa sig till det nya mindre intaget, och börjar saml på den energi den får. Eftersom den som bantar med denna metod säkerligen ständigt är hungrig o ändå inte ser några resultat, kommer personen att börja äta mer igen. Kroppen reagerar då med att lägga på ett änu större lager, speciellt ifal personen skulle råka ut för en "svältsituation" igen. Ju mer man bantar med dessa metoder, desto bättre lär sig kroppen att alltid lägga på lager. Som redan nämnts, ifall kaloriteorin verkligen skulle hålla, skulle undernärda mäniskor i svältområden inte överleva i många dagar. Men kroppen anpassar sig, därför kan även dessa människor överleva med minimalt intag av föda. (se tex montignac eller många artiklar på pubmed.com)

Detsamma gäller åt motsatt håll. Skulle man gå upp i enlighet med vad kaloriteorin säger skulle en människa som inte använder mkt energi, men som ändå konsumerar energirik mat inte heller kunna överleva överätandet länge. Men vi har många bevis på överviktiga människor som varit överviktiga i många år eller hela sitt liv.

Många menar att man måste motionera för att gå ner i vikt. Jag håller inte med detta påstående, även om jag anser att motion är bra. Ingen (av de ovetenskapliga motiveringar jag läst) har riktigt kunnat förklara varför man måste motionera för att gå ner i vikt. Det som jag däremot gärna skulle höra mer om är motionens inverkan på insulinproduktionen. Jag har på ett par ställen läst om det här, men har inte fått någon förklaring. om nån har mer info om dethär får ni gärna skriva om det (fast d inte är direkt relaterat till sumobrottare)

Ps. skulle inte va förvånad om sumobrottare får diabetes, till följd av alla kolhydrater de ätiti för att gå upp i vikt, har säkert många brottares insulinproduktion överbelastats..