Annika Dahlqvist är på Aftonbladets löpsedel idag. I tidningen finns en en helsida om striden kring kostråden till överviktiga och diabetiker.
Det mest spännande är att professor Rössner (länge en hård motståndare till mer naturligt fett i kosten) nu säger sig vara redo att ge upp.
Dags för mat med naturligt fett
Artikeln nämner även den hårda debatt om kostråden som förts i Läkartidningen under året. Inklusive att en rad läkare gått till attack mot Claude Marcus och andra som inte vill släppa de gamla fettsnåla kostråden.
Stephan Rössner är fortfarande tveksam till lågkolhydratkost:
-Vi betvivlar inte att man kan gå ner i vikt med den här dieten – man kan gå ned i vikt genom att äta hallonbåtar och gå på händerna också.
Frågan är vad som är hälsosammast i längden? En kost liknande den alla människor åt i miljontals år, fram till för några tusen år sedan – och som vi därför genetiskt bör vara anpassade till. Eller hallonbåtar?
Ett tips: den ena kosten kan man äta sig mätt på, och få i sig alla näringsämnen av – och ändå vanligen gå ner i fettvikt.
Inte den andra.
Rössner ger upp?
Annika Dahlqvist menar att motståndet mot förändring består i prestige, och ekonomiska intressen. Stephan Rössner har följande kommentar till det:
-Det är inte sant. Alla seriösa forskare kan bli överbevisade.
Självklart är det så, och all heder till professor Rössner om han verkligen kan börja ta det till sig. Det är säkert inte det lättaste.
Nu har han och hans kollegor bestämt sig för att lägga ner striden, åtminstone tillfälligt.
-Det säger sig själv: det är ingen som vill lyssna på oss gamla stofiler som har sagt samma sak i trettio år.
Jag kan tänka mig några goda anledningar till det. Kanske hade folk lyssnat mer om man låtit sitt budskap förändras av den forskning som gjorts under de senaste trettio åren. Samt av faktumet att medan vi använt de gamla fettnåla råden drabbades vi av en fetmaepidemi…
Pratet om hallonbåtar för bantning kan också ha gjort sitt till.
Dagens löpsedel:
Läs mer
LCHF / Lågkolhydratkost för nybörjare
Mer om kostdebatten i Läkartidningen
240
60 kommentarer
Rössner är 66 år nu så han kanske har ställt in sig på pension. Hoppas att nästa generation professorer är mer mottagliga för "nya" rön.
För att vara lite gnällig så har jag tre synpunkter enbart på löpsedeln:
1. GI-doktorn
2. NYA kamp
3. SuccéDIET
Går sidan att få inskannad av någon vänligt sinnad person, eller blir det problem med upphovsrätt?
Jag tycker att det känns som ÄNTLIGEN, när Rössner ger ett vettigt svar. Blir sedan genast orolig och undrar om han menar att man får skylla sig själv, om man följer en sådan ny "succédiet. Vill ju gärna leva länge med min typ 0 (2) diabetes, utan allt för många senkomplikationer! Har nu med LCHF, ett Hba1C som ligger lågt!
Mikael,
den kommer säkert på nätet också - typ imorgon.
Att han har gett upp är kanske lite att ta i, snarare att han inte ids vara med i den offentliga diskussionen längre. Det är inte riktigt samma sak.
Det enda han ger upp är väl att värja sig mot de ovetenskapliga, fanatiska argument som är ganska kännetecknande för LCHF-förespråkare.
Fredrik,
Utveckla.
Kan nog tänka mig att herr Rössner fått nog av att få på nöten,Vet säkert med sig hur fel han har oxå. Kan ju inte vara kul att så gott som dagligen idiotförklara sig själv heller.Då är det nog bättre att gå och gömma sig istället.
Jag tippar att Rössner fått ihop sina pengar. Lever han som han lär så kan han bränna två miljoner om året livet ut. Han behöver nog inte några fler betalda middagar.
/SSS
Kan inte annat än hålla med Fredrik och hans inlägg.Stephan Rössner väljer nog att lägga sin tid på viktigare uppgifter än att argumentera mot icke argument framöver.
Men detta var väl bara förfäktning.
Det är Attvall&Eliasson etc du skall övertyga.
Tycker annika borde reagera hårdare mot att bli kallad GI-doktorn. Det är ju så enormt missvisande, och dom fortsätter även fast hon påpekar gång på gång att hon INTE förespråkar GI.
För övrigt tycker jag det är så extremt dåligt att AB blandar GI, Lowcarb och lowfat på hälsosidan. I artikel 1 är en fet diet absolut överlägsen för viktminskning, i artikeln under finns recept på "smala scones".
Någon som inte har förkunskaper går knappast klokare från aftonbladets hälsa-sidor..
Vill bara tipsa om en artikel:
Fruktsocker gör oss snabbt feta
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1759723.svd
Onekligen ett bra tillfälle för "hallonbåtskaptenen" att dra sig tillbaka även om det sker med helt neddragna brallor!
Vi kan konstatera att Annikas och många fleras "myteri" mot de livsfarliga kostråden avslöjat att kunskapsnivån och yrkesskickligheten hos professorerna inte nödvändigtvis står i samklang med längden på deras utbildning.
När det gäller benämningen på Annika som GI-doktor så kan vi oxå se att detsamma gäller många journalister. Detta vet alla som arbetat med journalister och gäller alla yrkesgrupper - det är bara ett fåtal som ligger på topp vilket ni lätt kan konstatera på vilken arbetsplats som helst!
Dock, det viktigaste är uppmärksamheten och att få ha hela löpet för sig själv på AB var nog långt mera än vad den mest optimistiske LCHF:aren kunnat hoppats på även om det trots allt inte var helt oväntat!!!
Kan inte hålla med om vad Fredrik och Stiff skriver....
"Stephan Rössner väljer nog att lägga sin tid på viktigare uppgifter än att ...."
Vad menas med det? I och för sig har han en mängd intressen som måste hållas varma och nöjda. En lista(jäv) som ingen sett tidigare, men nu finns den och den talar t ex då om varför han i vissa fall talat emot rådande aktuell forskning (bl a om läkemedel) eller så hade han inte tid att läsa på om det nya som kommer....?
Klart att Rössner vill dra sig ur - efter 25 års misslyckande är han inte dummare än att han inser att det finns modeller som fungerar men
hans jävsintressen och prestige tillåter ingen sån verklighet. Så smart att då lämna scenen och snart gå i välbetald pension efter ett ansvarslöst experimenterande med andras liv och hälsa.
Jag är en dem som gick ner oerhört mycket på ett av en pulverfabrikant bekostat experiment på hans överviktsklinik. Undrar hur mycket pengar han gjorde sig på det. När vi väl gått ner i vikt var vi inte längre intressanta.
Ingen kunskap alls fanns på kliniken om hur snabb och stark viktnedgång ska hanteras.
Ingen av dem jag lärde känna under dessa svältmånader
höll vikten efteråt. Vi skulle tro att anledningen var vår bristande karaktär.
Trots att vi genom svälten verkligen visat en enastående målmedvetenhet och vilja.
Vi möttes av en blandning av handfallenhet och likgiltighet inför våra kroppars explosion i ett ohyggligt sug och som bara växte genom den rekommenderade kolhydratrika fettsnåla kosten. Vi gick upp i vikt hela tiden och vi orkade inte återgå till pulverlivet. En del av oss blev alkoholister. Själv var jag på vippen att bli anorektiker.
Med LCHF äntligen i mitt liv känner jag för första gången att min kropp är en vän.
glömmer aldrig,
precis. Visst kan man gå ner snabbt (i muskel- såväl som fettvikt) med svält-pulverdieter. Om man har en järnvilja alltså.
Men misslyckandet är så gott som garanterat om man därefter går över till fettsnål kolhydratrik mat...
Doc,
Visst är det så. Jag gick ner 5 kg på några veckor med pulverdiet och stenhård träning, men gick upp dem nästan direkt igen. Det var i och för sig väntat. Jag misstänker att en kaloribegränsad diet på LCHF hade gett en beständigare nedgång.
Jag gick ner tio kilo om året på svältdieter. Enligt Rössners recept. Detta pågick i tjugo år. Problemet var att jag gick upp 12 kilo varje år när jag slutade svälta. Två kilos viktökning om året i tjugo år blir 40 kg totalt. Jag lyckades alltså svälta mig från 106 till 146 kilo, utan att ens använda mig av hallonbåtar.
Tack, Stephan Rössner!
Sten Sture
Även jag och min numera totaldementa mamma har gjort samma resa som du Sten Sture. När jag tömde mammas lägenhet hittade jag varenda bok utgiven av Stephan Rössner. Det är inte så få. Inte vart vi smalare av att följa de råden. Både mamma och jag är nitiska när vi börjar med något, det har vi nog förlorat på i längden.
Nu kan man kanske tycka att vi hackar på Stephan Rössner. Men det är inte synd om honom. Han kan skratta hela vägen till banken. Däremot är det väldigt synd om hans feta och ständigt svultna patienter. ( Ja, svält och fetma hänger samman!)
Sten Sture
vi har stoff till en praktbok om den tortyr vi gått igenom med fettsnål kolhydratrik kostmodell och där viktuppgången aldrig fått
kostetablissemanget att ställa frågan om det inte är något allvarligt fel på modellen.
Dessa professorssuckar över viktuppgången, en katastrof som förenklats till en fråga om att "folk" inte följer den föreskrivna kostmodellen. Rejält
skadestånd för bedrägligt beteende är väl inte att hoppas på.
glömmer aldrig,
jag har fått mängder av sådana beskrivningar. Från stympade, käkfixerade och svultna människor. En del har till och med tvingats in i så trångas "korsetter" att de skulle förhindras att få ner maten. Dessa övningar är utförda i nutid, inte på 1500-talet...
När de misshandlade människorna inte går ner i vikt får de höra att de smygäter. Och sen tar intresset slut.
Nu går de äntligen ner i vikt. Men det beror inte på överviktskliniken.
Sten Sture
Alla ni som ....glömmer aldrig.
Att det fanns så hemska erfarenheter visste inte jag även om det jag faktiskt kände till räcker mer än väl(inklusive egna erfarenheter).
Du som skriver att det finns material för en bok - försök få den skriven för det är inte bara upplevarna av felaktiga kostråd och dåligt bemötande som ensamma ska ta på sig hela bördan - kommer det en text som även får tillräckligt stöd och uppmärksamhet så kommer det att svida - på de rätta ställena.
Nu är det ju många som är etablerade och har kunskap inom "svältkåren" så det skulle nog gå att samla krafterna för ett sådant väldigt viktigt dokument.
Med kärlek till er alla från Yvonne
Det är en utmärkt idé. De lobotomerade fick aldrig någon upprättelse, men tjockisarna och de felbehandlade diabetikerna skulle kunna få det. Gör en insamling av sådana berättelse, t ex hundra stycken, och låt en duktig redaktör fixa till materialet. Bosse Zackrisson är ett bra namn.
Den boken skulle garanterat väcka uppmärksamhet och förmodligen sälja bra. Dessutom skulle den bli ett passande äreminne över folkhälsans olika dödgrävare. Den kan förslagsvis dediceras till Rössner, Vessby och Marcus.
Sten Sture
Tänk att det skulle ta en sån tid att komma fram till detta som verkar så rätt och vettigt! Hur länge har vi inte gått på detta med fettsnål diet - 30 år eller så? Jag har en lilla-syster som nu håller på med Viktväktarna. Har försökt påverka henne, men detta med att räkna points sitter hårt inne hos henne! Och jag förstår henne! Vi har väl alla svalt (!) detta fettsnåla budskap med hull och hår genom åren... Nu har hon lyckats gå ner drygt 3 kilo och känner sig jättenöjd, det ska bli 10 kilo till. Svårt är det att hävda sin åsikt när det finns så mycket okunskap. Lyssnar just nu på en diskussion bland mina arbetskamrater och jag känner mig lite hjälplös när jag hör alla åsikter om kost/kalorier/fett - mycket är ren okunskap. Önskar jag kunde ha bra argument som övertygar....
Karin,
Använd dig själv. Det brukar jag göra. Med vanlig logik skulle jag ha varit smällfet vid det här laget, efter att ha ätit 1,5-2 kg smör i veckan.
2 kilo smör i veckan?? Det är 2070 smör-kalorier om dagen.
Tränar du stenhårt, eller är smör större delen av vad du äter? För mig räcker ett smörpaket (500g) en vecka åtminstone...
Motsvarande!
Aha. Du skrämdes...
Hur kan man vara så tvärsäker på att människan ätit just denna kost i tusentals år? Vissa saker är sjävklara, det har inte funnits socker eller mjöl så särskilt länge. Men bär och frukt då? Vad är det som gör att man tvärsäkert kan säga att en stor del av vår föda INTE bestod av lättillgängliga (mycket söta) bär?
Harald,
du kan förslagsvis gå ut i skogen idag och livnära dig på söta bär.
/SSS
Harald!
Vårt släkte Homo uppstod på den Afrikanska savannen för ca 2,5 miljoner år sedan. Våra ännu tidigare förfäder levde precis som våra närmaste släktingar schimpansen och bonobon i djungeln och fick kanske precis som dem ca 75 % av sin energi från frukt. På savannen finns dock inte frukt året om. Även om klimatet är olika där från vårt så har det det gemensamt att det är starkt säsongsbundet. Frukten kommer efter regnperioden.
Under resten av året har man huvudsakligen två val på savannen: Ät gräs eller ät gräsätarna. Vårt släkte tvingades välja det senare. För ca 100-50 000 år sedan började Homo Sapiens sprida sig från Afrika. Då kom olika folkslag att få en mycket olika kosthållning berorende på var de bosatte sig. Men det är en evolutionärt kort period.
Harald,
När våra förfäder började följa inlandsisen när den drog sig tillbaks, vilket tog många generationer, fanns det knappast frukt och bär mer än möjligen någon månad om året.
Samma sak gäller faktiskt även i resten av världen, även om frukt och bär teoretiskt skulle kunna mogna året om så finns det stora delar av året inget sådant, inte ens i kontrollerade odlingar lyckas man få fram t.ex. apelsiner och andra exportprodukter annat än under en kort tid på året.
Gå ut i naturen och jämför hur många timmar om dagen man behöver arbeta för att gå ihop den nödvändiga födan ifall man väljer vegetabilier eller kött. Primitiva jordbruksfolk får arbeta 12-14 timmar om dagen, jägarfolk runt 6 timmar - i veckan - för att få ihop den mat de behöver.
Har man valmöjligheten vilket människan hade innan vi utrotade eller kraftigt decimerade bytesdjuren råder väl ingen tvekan om vad man valde?
Sten Sture Skaldeman,
du kan förslagsvis XXXXX
/Jörgen
Jag censurerar nästan aldrig, men det här var onödigt grovt. Skärpning Jörgen. /Doc
Men Jörgen Olsson,
varför är du så rädd att du måste ta till sådana gräsliga ord? Berätta gärna, vi kanske kan hjälpa dig.
Kattmoster: Tackar som frågar! Jag är inte rädd för ord, men för ormar och människor med skjutvapen. Vilka ord är det du tycker är gräsliga? Ändtarm? Ändtarmen är inte så farlig ser du, den är bra att ha för att bli av med avföringen. Också du har en! Ändtarmen är din vän.
Jörgen Olsson,
Att göra som Sten Sture föreslog skulle tillföra kunskap till diskussionen genom att du sannolikt skulle upptäcka att det inte är möjligt att leva på vilda bär.
Ditt förslag skulle däremot inte tillföra något annat än onödig smärta.
Jag var ute i skogen IDAG och plockade rödgul trumpetsvamp. Jag tittade faktiskt efter blåbär och björnbär för att traditionsenligt äta årets sista. Det fanns inte något enda bär. Skogshallonen är också slut sedan länge. Däremot vet jag att det finns en gammal sen trädgårdssort vid en torpgrund. Det är möjligt att det finns något bär kvar där. Men den sorten är framodlad och den hade våra förfäder inte haft någon glädje av.
Sten Sture
PS
Jag såg inte några hasselnötter heller...
Tack, Jörgen Olsson, för ditt svar. Då vet jag att du är en tramsrumpa som man inte behöver bry sig om.
I norraste Norrland, runt Stora Lule Älv, finns det gott om Blåbär fortfarande. Kom hem därifrån igår efter fjälltur.
... Därmed inte sagt att bär och frukt stått för någon större procent av födointaget sett över året, men blåbär lär ha varit en säsongsbunden delikatess av dignitet för oss nordbor.
Angående människans utveckling och föda.
Om det nu var så att frukt fanns bara en kort tid på året, så verkar det smart
att inlagra det överskottet på energi som det gav som fett för framtida behov.
Stefan,
Ja, det är också den enda tänkbara förklaringen jag hittat på varför vår förkärlek för söta smaker varit en evolutionär fördel. När sötsaker finns i obegränsade mängder som i dag är den i stället en evolutionär nackdel.
Hej!
Några små poänger:
1: Som Stefan skriver så är människor väl anpassade för att hantera frukt och socker - vi lagrar det bums som fett. Vilket var smart fram tills för 100 år sedan eller så.
2: Evolutionen har inte stannat. Till exempel är laktostolerans en rätt ny företeelse, som hårddraget bara nordeuropeer och vissa afrikaner utvecklat. Därför ska man alltid vara mycket misstänksam mot studier angående t.ex. mjölkprodukters hälsoeffekter som utförts på andra grupper (t.ex. kineser, etc.)
Dock så är det inte troligt att evolutionen kommer att forma om oss för att bättre kunna hantera högkolhydratkost - förlusten av "fitness" från övervikt lite senare i livet lär vara obefintlig.
3: Jordbruk producerar mer mat än jakt / fiske. Problemet är ju bara att maten enligt Malthus lag alltid omsatts i ökad befolkning. Så jägar-samlare har alltid utkonkurrerats av deras bondekonkurrenter, eftersom bönderna bliit många fler.
Med tanke på att man funnit rester av mjölkprotein på några av de äldsta krukskärvor man hittat kan man ifrågasätta laktostoleransens ålder. Börjar man gräva lite i det upptäcker man dessutom att den är betydligt mer spridd i världen än de flesta tror. Möjligen kan det ju vara så att det finns flera olika mekanismer för att hantera laktos, och att genen som kodar för laktas bara är en av dem?
Jordbruk producerar bara mer mat än jakt och fiske ifall det är ont om jaktbyte. Djuruppfödning producerar betydligt mer mat än spannmålsodling med mindre arbetsinsats.
Anledningen till att man trots allt började odla gräsfrön var nog snarare en kombination av att man utrotat de vilda djuren och att möjligheterna att odla spannmål var extremt fördelaktiga mellan Eufrat och Tigris. Sedan tvingar odlingen fram fast egendom i form av markägande vilket innebär att det blir lättare för ett fåtal att ta makten över andra, och även att ta ut soldater utan att behöva motivera dessa. Det i sin tur ledde till att man kunde lägga under sig allt fler nomadfolk och tvinga även dessa att börja odla och därmed skaffa fast egendom.
Det måste till sådana faktorer för att förklara varför folk valde att arbeta 12-14 timmar om dagen eller mer för något man tidigare bara behövt arbeta 3 timmar för, och samtigt få en kraftigt försämrad hälsa.
Hej igen!
Snabb genomgång av laktostolerans i olika befolkningsgrupper finns här:
http://www.answers.com/topic/lactose-intolerance-1
Synopsis: Cirka 75% av världens befolkning uppskattas vara laktosintolerant i någon utsträckning. När det gäller fynd av krukskärvor, etc. översätts "relativt ny företeelse" till "de närmaste tio tusen åren eller så", så där finns troligen ingen motsättning.
patrik,
det var tryggt att höra att det finns blåbär vid Stora Lule Älv. Då kunde alltså våra förfäder knalla dit när bären tog slut söderut. En björn äter 180.000 bär på en dag, stänger sin fettförbränning och blir fet. Säg att vi klarar 20.000 bär. Med en medelvikt på ett halvt gram blir det tio kilo blåbär. Det ger faktiskt protein och fett så att det räcker för en normalstor individ. Plus ett kilo kolhydrater. Frågan är bara hur mycket energi som går ut för att uppsöka de olika bärförekomsterna.
Sten Sture
Det finns många studier om laktostolerans, enligt de flesta är Nordamerikas indianer alla laktosintoleranta. Det är tur att ingen berättat det för alla på the Mohawk Institute utanför Brantford som har en stor flock gräsbetande mjölkkor vars mjölk de använder för att kompensera att de inte längre äter som mycket råa inälvor.
Det finns liknande exempel från hela världen, ofta enstaka byar där man av tradition inte slutat dricka mjölk vid någon punkt i barndomen utan fortsatt i vuxen ålder. Mycket av det jag sett tyder alltså på att de allra flesta tål laktos alldeles utmärkt så länge man håller igång den produktion av laktas som alla med mycket få undantag har när man föds.
Tja, "laktosintolerans" betyder ju inte att man avlider om man dricker mjölk - de flesta blir bara bubbliga i magen, får magknip, osv. Man bryter ner laktos sämre, helt enkelt. Och visst kanske det går att hålla igång barndomens laktosnedbrytande förmåga, men det har ju inte så mycket med den ursprungliga poängen att göra. (D.v.s. ta studier av hälsoeffekterna av mjölkprodukter med en nypa salt om de gjorts på laktosintoleranta populationer)
Mikael Jansson,
Vad menar du med vanlig logik och att använda sig själv? Och vadå bli smällfet på 2 kilo smör i veckan? Nog för att jag kan förstå ironi (?), men detta övergår mitt förstånd....
Är tacksam för råd, då jag är ny här och fullkomligt suger in allt som sägs och försöker förstå. För att inte tala om att kunna låta bli den goda frukten (som ligger uppskuren och frestande här på min arbetsplats)!