Nyheter

Sockersjuka eller diabetes?

sockerdiet

Tänk att ett ord kan vara så laddat. På Facebook pågår diskussioner om de väldiga reaktioner man kan få om man använder ordet ”sockersjuka” istället för ”diabetes”. Vissa blir ytterst upprörda över det första ordet.

Själv tror jag inte det bara handlar om att vi lever i de lättkränktas land. Det handlar också om att en generation av dietister och diabetessköterskor utbildats i att diabetiker kan äta som andra, inklusive bullar, och skjuta i sig mer insulin vid behov. Med katastrofala resultat, särskilt vid typ 2.

Detta tillåtande av vilken mat som helst kan verka som snällhet, men handlar i bästa fall om okunskap. I värsta fall handlar det istället om att underlåta att berätta sanningen (att ljuga). Och att ta ifrån sin patient rätten att bestämma över sitt eget liv.

Personer med diabetes förtjänar naturligtvis att få höra sanningen om hur de kan reversera och i bästa fall (typ 2) bota sin sjukdom. Då är ordet sockersjuka istället för diabetes en utmärkt start.

Diskussion 1 / 2

Allt om diabetes

Mer

”Min fru har fått en helt ny man”

”Du är ju i princip… frisk”

”Idag är jag frisk från diabetes”

 

60 Kommentarer

Toppkommentarer

  1. Ulrica
    Jag tycker att man bör återgå till att säga sockersjuka istället för diabetes.
    Sockersjuka är ju vad vi sockersjuka är - vi klarar inte av socker utan vi blir sjuka om vi får i oss för mycket. Sjukdomen är inget att skämmas för!

    Det är dags att vi som har sockersjuka lär oss dra ner på insulinförbrukningen o tabletterna som ska låta oss - eller omgivningen - tro att "vi är som alla andra och kan äta vad som helst". Säger man att man är sockersjuk förstår omgivningen lättare vad man kan resp. inte kan äta.

    Dags att vakna upp och inse att vi faktiskt har en sjukdom men den sjukdomen går att hantera om vi äter rätt. LCHF ett utmärkt kostalternativ/livsstil oberoende om man har typ 1 eller 2!

    Läs vidare →
  2. Bettan Sjögren
    Den här diskussionen startade pga att Bitte Kempe Björkman blev anklagad för att vara okunnig när hon använde sig av ordet sockersjuka i sin annons.
    Jag besvarade en av kommentarerna och skrev att jag tyckte det var helt rätt eftersom i mina ögon så är ju sockersjuk precis det jag och många andra är, både typ 1, 2 och 3. Jag har personligen börjat använda mig av ordet igen.
    1975 fick jag sockersjuka, ca 10 år senare kallades jag för diabetiker och nu har jag själv, som sagt, börjat kalla mig för sockersjuk igen. Jag tvingar absolut ingen annan att använda det ordet. Det jag undrar över är varför det väcker en så otrolig aggression och folk börjar kalla mig "obildad, omodern och patetisk" för att jag framför mina åsikter om att jag tycker att vi som har liten eller ingen egen insulinproduktion eller är insulinresistenta inte kan äta för mycket socker/kh.
    Jag har ju märkt under åren att det väcker ilska när man försöker tala om att alla sockersjuka, oavsett typ, mår bättre av att kraftigt reducera sitt kolhydratintag. Det verkar som att rätten att vara och äta som "alla andra" går före ALLT annat.

    Jag är ju ett typexempel, jag fick som 12-åring 1975 sockersjuka och kämpade under alla år för att kunna äta som jag blev tillsagd och samtidigt hålla mitt bs på en bra nivå. För MIG var det omöjligt och till slut gav jag mer eller mindre upp. Jag tänkte att jag nog inte lever så länge till men hittade inget sätt att få ordning på blodsockret, jag tog dessutom mängder med insulin och blev tjockare och tjockare.
    Så en dag för ca 5 år sedan kom jag i kontakt med lchf, satte igång och kände genast att jag hittat rätt. Idag VET jag vad jag ska göra och det är jag som har kontrollen, inte sjukdomen.

    I och med detta började jag ifrågasätta vårdens sockersjuka kostråd och ser det som min uppgift att försöka få fler att förstå att det finns hjälp att få. Man behöver inte, som en "nyinsjuknad" typ tvåa, gå hem från sjukhuset med ordet "naturalförloppet" ringande i öronen. Det betyder att man kan förvänta sig att sakta men säker bli sjukare och sjukare för att sedan dö en för tidig död. 🙁
    Typ tvåor kan bli "nollor" och typ ettor kan, som jag, få ett betydligt jämnare bs och få bukt med proteinläckage i urinen efter 24 år 🙂
    Den som vill bli en "nolla" kan gå in och lära sig hur man gör hos Mats Lindgren 🙂

    https://fethalsa.wordpress.com/

    Jag önskar att alla som insjuknar i sockersjuka idag kan få chansen att leva ett friskt liv utan svåra komplikationer. Jag har ju fortfarande kvar vissa av mina problemr, det är ju svårt att efter 35 år, "unring a bell" som jag brukar säga men jag har i alla fall fått tillbaka hoppet om livet. Det är därför jag numer kallar mig för sockersjuk och hoppas på att kunna sprida kunskapen till många andra. Men det här motståndet, som är grunden till detta inlägg, förstår jag mig verkligen inte på.
    Man säger tex;
    - "Jag måste äta kh för att jag måste ta insulin" .Det tycker jag är ungefär som att säga; jag måste börja röka så att jag kan sluta??

    - "Hjärnan behöver socker för att fungera". Det vet vi ju vid det här laget att det inte är sant.

    - "Barn med typ ett blir retade för att "folk" säger att de blivit sjuka för att de har ätit för
    mycket socker" Det vet nog de allra flesta att det inte är så men då måste vi ju istället
    informera om hur det egentligen ligger till. De har inte ätit sig till sin sjukdom, det hade inte
    jag heller, men nu har de ingen insulinproduktion och måste därför tillföra insulin på
    egen hand och då är det bra att så mkt som möjligt undvika det som höjer bs, dvs för
    mycket socker/kh. Som min systerson på 5 år brukar säga,"livet är inte alltid rättvist moster"
    Och nej, det är det verkligen inte men vad är viktigast? Det "folk" säger eller att barnet har
    en chans att få leva ett långt och frisk liv som alla andra, med den enda skillnaden då att
    hen inte kan äta som alla andra?

    Forskningen har gått framåt och den visar klart och tydligt att det är för mycket socker/kh som är faran i vår kost, inte fettet.

    En sak till bara, i en kommentar anklagades Bitte för att uppmana sockersjuka med typ 1 att sluta ta sitt insulin. Det är vanligt att man slänger ur sig det när det blir tal om lchf och typ 1. Bitte har aldrig, och inte jag eller någon jag känner heller, uppmanat någon att göra det. Och ja, jag vet att man som typ 1 måste ta sitt insulin oavsett, det jag/vi pratar om är att MINSKA dosen. Själv tar jag ca 20-30 %, ibland ännu mindre, av min tidigare dos.

    Om du är intresserad av lchf vid sockersjuka gå in och läs och lär i vår grupp. Vi kämpar för att ALLA sockersjuka ska få rätt information, sen är det ju upp till var och en att välja hur man vill göra. Välkommen!

    https://www.facebook.com/groups/uppkaftigadiabetiker/1641897226026438...

    Läs vidare →
1 2

Alla kommentarer

  1. Roland
    När jag var liten (vilket inte var så länge sedan historiskt sett 😉 Så sa man sockersjuk och då förstod även jag som barn vad det innebar, att man blev sjuk av socker. Man gör helt enkelt kopplingen lätt, även som barn. När det helt plötsligt heter diabetes så förstår inte ens alla vuxna vad det är 😉
    Vem är det som drar nytta av att man inte direkt kopplar diabetes som sockerintolerans eller vad man ska kalla det för.
    Så för att informera omgivningen om vad det är som utlöser sjukdomen diabetes så kommer jag även i fortsättningen kalla det för sockersjuka, om inte annat så för att få en debatt....

    Rolle på Österlen

  2. hemul
    Fast nu kallade man det nog inte sockersjuka därför att man trodde sjukdomen orsakades av socker utan därför att patienten får söt urin, samma som med det vetenskapliga namnet...
    Svar: #53
  3. Roland
    Inte i min omgivning, där var det klar att det var människor som blev sjuka av socker d.v.s. bland vanliga människor utan läkare och vårdpersonal bland släkt och vänner 😉 Uppväxt i medelklasshem i Stockholm.

    Med vänlig hälsning,
    Rolle på Österlen

    Svar: #54
  4. Lasse1
    Samma hos mig, när jag frågade vad det var, fick jag till svar att det är folk som måste vara försiktiga med sockret och lätt kan få problem, men jag var ju bara ett barn då.
  5. jala
  6. Lasse1
    sorgligt, stackars 2 åring.

    kunna äta som alla andra är rent ut sagt ELAKT är vi på kalas får han äta allt som serveras, är de sommar får han så klart piggelin, dricka mm, är vi på liseberg får han såklart spunnet socker..

    och vad har sommar med det att göra, alla andra barn får ju det året runt?

  7. Tor H
    Det er synd at foreldre dytter sin egen sukkeravhengighet over på sine barn.
  8. Marlene S
    Apropå socker och sjuk- (t): kalas igår.
    Jag, "fast" i sockerträsket men ingen diabetes : åt en kaka (spannmålsfritt iallafall).
    Svärfar typ 2:a: lite av kakmonstrets filosofi; han tog av alla kakor/tårtor.
    Min 7-åring berättade för farfar att farfar nog inte ska äta "sånt" eftersom socker gör honom sjuk.
    Farfar...fortsatte skyffla in.

    Av en del kommentarer att döma gör alltså jag och ungen fel som inte tycker att farfar ska äta snabba kolhydrater som marängtårta och syltgrottor i såna mängder eftersom han ska kunna äta "som alla andra".
    Bara farfar tar sin medicin så är livet precis som vanligt.

    Ologiskt i mitt tycke.

  9. Per Olof
    Jag tycker att man borde kallad folk med diabetes typ 1 för diabetiker efter som det är en kronisk sjukdom och de personer kan inte kan rå för att de har den sjukdomen och bör
    därför inte kallas för sockersjuka patienter. Sjukdomen har med socker att göra men orsaken är inte att man har ätit för mycket socker som i typ 2 diabetes.
  10. stellan
    Eftersom "intolerant " har blivit ett vanligt begrepp inom andra område t.ex. "laktointolerant" och "glutenintolerant" tycker jag vi skall använda begreppet "ssintolerant" (= socker- och stärkelseintolerant) som ju faktisk berättar vad det är vi lider av.
1 2

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg