Är du trött eller mår dåligt? Känner du dig ur form? På Scandlab analyserar man din urin för en kostnad på tusentals kronor. Svaret verkar sen oftast bli att du lider brist på såväl sköldkörtelhormon som kortisol. Problemet? Inga avvikelser brukar hittas i konventionella blodprov i vården, trots de påstådda hormonbristerna.
På DN Debatt idag totalsågas Scandlabs hormontester av fem läkare som är specialister på området:
DN: ”Hjälpsökande luras betala för otillförlitligt hormontest”
Men vissa patienter upplever sig ha blivit hjälpta. Så vem har rätt?
Dyra suspekta tester och ”må bra”-doping
Jag tycker hela historien är ytterst oroväckande. Efter Scandlabs dyra hormontester hänvisar de till läkare som lättvindligt skriver ut varianter av sköldkörtelhormon och/eller kortisoltabletter. Många mår då bättre. Det är inte förvånande eftersom tillskott av de hormonerna ofta ger mer energi och välmående på kort sikt. Men på längre sikt finns det hälsorisker.
Man kan jämföra med (annan) hormondoping. Känner du dig svag? Ta anabola steroider varje dag och du kommer att bli starkare. Men det innebär inte att det är bra i längden. Man kan också ta amfetamin mot trötthet – fungerar utmärkt. På kort sikt.
Det är möjligt att vissa av dessa patienter faktiskt tjänar på lite hormontillskott. Kanske är det en bra idé i utvalda fall. Men Scandlabs föreslagna läkare verkar skriva ut rejäla doser sköldkörtelhormon och kortisol till höger och vänster, trots normala blodnivåer, så fort någon inte mår bra. Det är förstås orimligt – det är doping.
Scandlabs testverksamhet verkar ha spårat ur. Jag har inget förtroende för dem idag.
Fler hälsobluffar
Värstingbluff: apotek lurar feta att äta Modifast-godis
PS: Scandlabs hemsida ligger för närvarande nere.
66
173 kommentarer
själv tar jag metylprednisolon, (plus flera hormoner som var knasiga, på blodtester i sverige, tyskland och belgien också då förstås, men subkliniska), främst för att jag har haft svårt att tappa vikt och det inte binder lika mkt salt i kroppen (=plufsig). detta preparat är långtidsverkande av sig självt så att säga. jag har gått ner cirka tio kg nu så när resten av kilona är avklarade byter vi tillbaks till hydrokortison för att minimera främmande kemikalier i kroppen. usch, nu får jag nästan skuldkänslor för att det äntligen fungerar bra för mig.
jag läste om ditt preparat på fass men känner inte till det. det finns konverteringstabeller för glucocotikoider, sök på nätet. nu vill jag inte måla faan på väggen men det verkar som om den används just vid inflamatoriska tillstånd för att den inte ger typiska kortisolbieffekter (saltretention). kan det vara så att man använder den när man vill ha hög antiinflamatorisk effekt och därmed vill kunna dosera högt (allt är relativt) utan för stora biverkningar och att man därför väljer denna substans? (jag vill ju gärna tro att det går att göra något för dig men tyvärr så måste man nog utan för vår ankdamm och slanta upp så jag vill inte uppmuntra till det heller om du inte har den möjligheten.) hur länge har du varit dålig och hur gammal är du ungefär?
Sanna - vill rätta dig ang en sak, som jag ser att du även skrivit i ditt blogginlägg. Det handlar om 75-150 salivkortisolprover i veckan. Inte om året...
#96 Nej Adrekomp har inga biverkningar så som kortison.
Någon frågade om att mäta T3 i blod, och varför man inte gör det mer ofta. Troligtvis därför att en stor del av T3 bildas ute i vävnaderna (dejodisering T4 till T3), T3 som sedan förbrukas på plats och alltså inte passerar blodet. Att mäta T3 i blod ger därför inga rättvis bild av hur det står till med T3-nivån.
Stefan Sjöberg har länge misstänkt att varken TSH, T4 eller T3 i blod speglar hur det står till med metabolismen i vävnader och CNS. Han har forskat på detta och nu fått en artikel accepterad i "Scandinavian Journal of Clinical & Laboratory Investigation", som publiceras inom kort. Jag kan redan nu avslöja att han sett att mängden fritt T3 inte ökade i spinalvätskan på testpersonerna, trots att fritt T3 mer än dubblades i blodet efter behandling med Levaxin.
jag menade inte att du skulle behöva kortisonprepparat. jag hade diaree i nio år gick ofta på toa tio gånger per dag, ibland mer. inte kul. det blev bra när jag fick thyroidea preparat, visserligen en paradoxal förbättring men inte konstig om man fördjupar sig i funktionen för det hormonet. nu säger jag inte att det är just vad du behöver utan att läkare som behandlar kroppen som helhet och inte efter en diagnoskod verkar lyckas bättre med diffusa och multisjuka.
Jag har massor med frågor o funderingar:
Vem är problemet? Scandlab? Eller företaget utomlands som gör proverna? Svensk sjukvård som inte hittar varför så många är "konstigt sjuka" (där jag själv ingår)?
Rätta mig om jag har fel, men om jag har förstått det rätt, finns vissa siffror som värdena ska ligga inom för att klassas som ok, i Svensk sjukvård. Vem har bestämt att det är just dessa värden som är dom korrekta? Stämmer det att dess värden kan skilja sig inom olika län i Sverige (berättade sköterskan på endo.kliniken senast)? Hur kan man då säga om en patient är sjuk eller inte? Det borde då vara så att värden utomlands inte alls stämmer med de Svenska värden?
Har man följt tillräckligt många fall av Scandlabs kunder för att säga att det är Scandlab som har "fel" i sina prover? Eller är det så att det är Svensk sjukvård som inte kan möta upp?
Jag har än så länge inte hittat någon seriös läkare inom Svensk sjukvård, jag har blivit sänd till allt från psykavdelning till tarmundersökningar med ilskna läkare, som hafsar sig igenom resultat. Har även krävt ut min journal där det står andra saker än dom jag har fått informerat till mig, intressant..
Jag har även inte hittat en seriös kontakt via Scandlab heller. Dyra, "hittepå"-profeter som lurar i en det ena efter det andra. Har även kontakter med andra Scandlabs-testande personer som blivit rejält sjuka av medicin utskrivna av rekommenderade fr Scandlabs lista.
Är det så att Scandlab inte varit noga med att värna om sin "goda tanke", utan beblandat sig med oseriösa som nu ger Scandlab ett dåligt rykte? Jag vet inte, jag slänger ut en fråga.
Jag håller på att skapa kontakter för att ta mig utomlands för provtagning. Har familj att ta hand om, man har bara ett liv, är trött på att inte få svar, vill leva fullt ut inte bara överleva. Vet att det är många som håller med mig om just sista meningen.
Det er ikke Scandlab som er problemet. Det er lægerne som fortolker blodprøvernes resultater, som Fanden læser Biblen.
Mange syge mennesker nægtes behandling med henvisning til, at resultater af deres blodprøver er "fine", eller "indenfor normalområdet"....
Særlig de syge, der er så uheldige at have udviklet et sekundært eller tertiært lavt stofskifte samt de stakler med primært lavt stofskifte, som desværre endnu ikke er "slemt nok" (TSH-tallet er "for lavt" = "subklinisk hypothyreose") - de bliver nærmest altid tørret af og afvist med henvisning til, at deres blodprøver er fine og ligger indenfor "normalområdet", hvorfor de (sørme) må fejle noget andet, end lavt-stofskifte-relateret. De forbliver syge, uden behandling, til tilværelsen smuldrer og deres og familiernes liv ligger i ruiner.
Men hvad er "normalområderne" ellers andet, end lægernes eget værktøj, som leder lægerne direkte til fejldiagnoser eller manglende diagnoser, mens det direkte skader deres patienter. Hvorfor skal "normalområderne" passe til alle patienter? Man kan heller ikke bruge den samme værktøj til alle slags håndværk.
"Normalområde" findes ikke....
Alt står og falder med hvor højt/lav ligger du "naturligt" med frit T4.... altså hvad er "medfødt" for dig. Det er faktisk ingen som ved fordi vi får jo først målt vores thyreoideahormoner når det er gået galt, på en eller anden måde. Dvs. vi ved ikke hvor vores "naturligt" niveau for frit T4 ligger. For nogle (som jeg f.eks.) skal det "medfødte" FT4 ligge på omkring 28-30+, vel at mærke UDEN at jeg/vi har skygge af symptomer på hyperthyreose eller har hyperthyreose i det hele taget.... Jeg er den energiske "type" af naturens hånd og har været det altid, også i barneårene. Men lægerne aner intet om de medfødte variationer og betragter det høje FT4 som værende sygdom, hvilket det IKKE er hos min personlighedstype. Det er så baggrunden for, hvad jeg kommer til at skrive nu:
Niveau af frie thyreoideahormoner, der er "normalt" for en given person kan variere voldsomt. For eksempel kan en person have et normalt niveau af Frit T4 i den øverste ende af normalområdet (eller højere, hvis "normalområdet" er sat for lavt af lægestanden), og selv et mindre fald i dette FT4 kan faktisk forårsage en (tilmed voldsom) stigning i TSH, selv om det "resterende" FT4 fortsat befinder sig indenfor "normalområdet".
Omvendt kan en anden person have sit "normalt" FT4 i den nedre ende af normalområdet og for denne person kan selv en lille stigning af FT4 blive forbundet med mild hyperthyreose og et undertrykt TSH, på trods af at vedkommendes FT4 ligger lavt i forhold til "normalområdet".
Derfor er det nødvendigt at individualisere range af FT4 for de enkelte personer og det er i denne kontekst, at man burde betragte ethvert prøveresultat. Det gør man desværre ikke. Man går derimod altid ud fra FT4-værdier der kendetegner den større population af raske (tror man) personer, man har anvendt som en rask reference til tolkning af prøveresultater. Man skal huske, at disse "raske" personer defineres som raske ved hjælp af foreløbige antagelser om, hvad er "normalt". Dvs. kan ingen ved deres forstands fulde brug kunne hævde, at nogen er med garanti rask, eller syg - for den sags skyld.... Lægerne er ingen undtagelse, selv om de tror det.
Når man forestiller sig, at data fra mennesker (man tror er raske) med skjult "subklinisk hypothyreose" indgår i gruppen af "raske" personer, hvis FT4-værdier skal danne et gennemsnit mellem den øverste og den nederste grænse for, hvad der er "normalområdet", da vil dette "normalområde" ligge alt for lavt.
Skulle der derimod være (i "beregningsgruppen" af raske) et flertal af personer som jeg, hvor FT4 naturligt SKAL ligge højt - ville "normalområdet" ligge for højt i forhold til gennemsnittet. Og gennemsnittet mener jeg IKKE gennemsnit af forsøgspersoner, hvis "raske" FT4-værdier skal danne et grundlag for laboratorie-reference, men et gennemsnit af alle mennesker ude i verden.
Det er derfor, at jeg altid ser på personlighedstypen samtidigt med, at jeg ser på prøveresultaterne og jeg mener helt bestemt at have iagttaget en klar sammenhæng mellem de uvårne forhenværende energibomber og deres FT4, som skal ligge enten øverst eller over "normalområdet", og dette bekræftes altid i de (desværre) ikke mange tilfælde, hvor primærbehandling lykkes idet deres læge blæser på tallene og behandler efter symptomerne, uden at skrige "hyperthyreose" hver gang deres FT4 rammer loftet (eller TSH rammer bunden = umålbart).
"Normale" læger fluks beordrer patienterne til at reducere medicindose og så har vi tragedien: folk bliver hundesyge igen.
Gode læger ser på symptomerne (eller mangel på symptomer) og ellers ser de efter om patienten stortrives.
"Subklinisk hypothyreose" er en sygdom som ikke findes, undtagen som en sammenstykket (læge)skrivebordsdefinition for forhold, hvor hypofysehormonet TSH's niveauet er forhøjet og koncentrationer af frie thyreoideahormoner T4 og T3 "normale", uden specifikke symptomer på hypothyreose (siger man). Selv med et overflod af symptomer på hypothyreose, men med laboratorietal for TSH og FT4 "passende" til skrivebordssygdommen "subklinisk hypothyreose" - afvises patienterne med henvisning til denne diagnose, som værende ikke behandlingskrævende.
Derudover bestemmer "normalområderne" også over behandlingen af alle patienter diagnosticeret med hvilken som helst form for hypothyreose. Behandling med thyroideahormoner bliver styret så "normalområderne" skal tilfredsstilles, uden hensynstagen til patienternes tilstand endsige til deres symptomer. "Normalområderne" bestemmer om medicindose øges eller reduceres og således styret behandling holder patienterne fast i en kunstigt skabt "subklinisk hypothyreose", selv om patienterne var oprindeligt diagnosticerede med f.eks. fremskreden primær hypothyreose. Ulykken er blot, at symptomerne enten fortsætter uændret, eller nogle symptomer erstattes med andre. Bedringen udebliver!
Resultaterne af blodprøver var ellers kun beregnet til at blive brugt som en indikator alene. I dag er de blevet ophøjet til en "bibel", på trods af at patienterne ikke kan tvinges ind i et standardsæt af parametre. Parametrene for thyreoideafunktionsprøver er baseret på 95% referencemarkører gældende for såkaldte raske mennesker. Det er slet og ret kun en antagelse og diagnose stillet på dette grundlag må nødvendigvis betragtes som ekstremt "løs". Hallooo! De kalder sig for medicinvidenskabeligt uddannede fagfolk - disse læger og alligevel lader de dem lede af et kaos af løse antagelser kombineret med en religiøs indstilling til den u-videnskabelighed, hvor sandheden er, hvad lægerne bestemmer den skal være!
Den kliniske praksis er behæftet med alvorlige fejl. Vildledende oplysninger med hensyn til fortolkningen af "referenceinterval" spiller en væsentlig rolle i dramatisk stigning af uopdaget hypothyreose på globalt plan. Biokemikerens vurdering af blodprøverne i et laboratorierapport som værende "normale" betyder ikke nødvendigvis, at patienten ikke har en lidelse i skjoldbruskkirtlen. Begrebet "gråzone" er givetvis opfundet for lægerne og lægerne alene. Hellere en forkert diagnose end indrømmelse af sin uvidenhed!
I den nuværende protokol for diagnosticering og behandling af subklinisk hypothyreose er der ikke plads til individualitet. Professor Ralph Gräsbeck, en af faddere til begrebet referenceintervallet eller "normalområdet" advarede den samlede medicinske profession i 1990 mod at anvende en forkert terminologi såsom "normal" og han begrundede sin advarsel med at argumentere for, at hvad der er normalt for en person er ikke normalt for en anden.
Udtryk som "normal", "indenfor/udenfor normalområdet", "øverst i referencerværdier og nederst i referenceværdier" eller slet og ret "borderline" (gråzone, "grænsetilfælde" o.l.) - vil alle påvirke enhver vurdering som går forud for en diagnose. Hvis man ændrede terminologien og udelukkede disse udtryk - ville alle "grænsetilfælde" forsvinde som dug for solen, tillige med at behandlingen af den allerede diagnosticeret hypothyreose ville med èt blive meget mere effektiv end den er nu. Patienterne er enten hypothyroide eller ikke-hypothyroide. Lige som man ikke kan være "lidt gravid" eller "lidt død", kan man (i virkeligheden) heller ikke være "lidt hypothyroid"! Hvor svært kan det være!?
National Academy for Clinical Biochemistry (USA) har i 2004 fastsat verdens referenceinterval for TSH til 0,4 mU/l - 2,5 mU/l. Men allerede i 2006 behagede det British Thyroid Association at hæve referenceintervallet for TSH helt op til 10 mU/l for både primær OG subklinisk hypothyreose, selv om disse nye guidelines ikke var blåstemplet af National Institute for Health and Clinical Excellence, hvis opgave netop er at sikre "kvalitetsstandarder for sundhedsydelser, så en klinisk behandling (eller et sæt af kliniske procedurer) kan anses for yderst effektiv, omkostningseffektiv og sikker." Hidtil har National Institute for Health and Clinical Excellence ikke udsendt nogen vejledning om diagnose og behandling af hypothyreose. Alligevel blindt følger den skandinaviske lægestand British Thyroid Association's guidelines, på trods af at selv den britiske, egen kontrolinstitution end ikke støtter disse! Hvorfor adlyder de skandinaviske læger slavisk de britiske "skrivebords-definitioner", de kun kan følge ved stort at ignorere såvel symptomer, klinisk vurdering som patientens sygehistorie?
Hvad er det så skidt for?
Mange af de specifikke tegn og symptomer for subklinisk hypothyreose synes at "dele" gråzonen med tilsvarende tegn og symptomer på primær hypothyreose. F.eks. udmattelse, træthed, vægtøgning og hårtab er klassificeret af mange i den medicinske profession som ikke-specifikke tegn og symptomer for hypothyreose. Så er der de tavse følger af subklinisk og primær hypothyreose: depression, kognitive sammenbrud, højt kolesterol, hjertekarsygdomme, blot for at nævne nogle af mange.
De iagttages, diagnosticeres og resultatsløst behandles udenfor hypothyreose-sammenhængen, fordi resultaterne af thyroidea funktionstest returneres med vurdering: "indenfor normalområdet". Derfor er begrebet "normalområdet" livsfarligt for os med hypothyreose!
Det eneste som kan gøre Scandlab overflødig er vores egne lægestand i Skandinavien. De skal blot ændre protokollerne for diagnose og behandling af thyreoidea- og sekundære adrenale sygdomme, og ingen mere vil få brug for at redde livet ved hjælp af Scandlab.
Med venlig hilsen fra et tvær-skandinavisk stofskifte-forum med omtrent 1 million unikke besøgende pr år.
http://www.dn.se/debatt/lakarkritiken-mot-scandlab-visar-pa-problem-i...
Jag tycker det vore intressant om du preciserade vari din kritik ligger mot Scandlab. Är det testerna som sådana, tolkningen av testerna eller är det dina läkarkolleger och deras behandlingar?
Testmetoderna är mig veterligt inget att anmärka på då dessa används flitigt i övriga världen.
/Lars
Skrattar! Klockrent!
Man måste ta antikroppsprov och finnålsundersöka skk om man har alla dessa symtom men TSH är "normalt". Jag var fruktansvärt sjuk sedan 15 år och skickades runt på kostsamma undersökningar som inte ledde någon vart. Jag hade ett hjärta som slog läskigt oregelbundet men de kunde inte säga vad felet berodde på. Efter 1 vecka på medicin slog mitt hjärta helt normalt.
Hur ställde läkarna diagnos innan blodproven fanns?
Jo man visste på den tiden vad myxödem var och hur det såg ut i jämförelse med vanligt ödem. Man tog tempen (vilken billig och enkel metod) under några veckors tid. Har man underproduktion i skk har man en väldigt låg morgontemp. Neråt 35 gr är inte ovanligt. Därför blir man extra känslig för temperaturförändringar och man kan känna sig febrig redan vid 37 gr.
Framför allt blev man förr behandlad med respekt och läkarna lyssnade på patienterna.
När min morfar fick sin diganos 1950 var det så det gick till. Han fick då grishormon och blev bra. Han tvingades sedan byta till Levaxinet när det kom och han blev riktigt dålig igen.
Det är en lika stor skandal att man inte kan få naturligt hormon i Sverige. Men som sagt det finns ju inga pengar i det.
Är det någon läkare idag som vet att ett klassiskt tecken på låga hormonnivåer är att man saknar eller har glesnande yttre halvor av ögonbrynen. Skulle inte tro det.
Efter jag tog mina Scandlabprover hade jag turen att få komma till en äldre läkare i Stockholm som brinner för sköldkörtelsjuka. När jag klev in genom dörren sa han direkt att han såg på mig att jag var sjuk. Mitt TSH var då 1,8 och jag var så under isen. Man kostaterade att jag har kronisk inflammation i skk. Idag är mitt TSH knappt mätbart och det är så det ska vara enligt min läkare.
Att dessa läkare går ut med denna artikel kommer bara att vändas mot dem själva. Det är allmänt känt att man som skk sjuk inte kan vända sig till endokrinologer i allmänhet och inte till de på Karolinska i synnerhet.
Sköldkörteln är tyvärr ett överhoppat kapitel på dagens läkarutbildningar!
Goethe sade:
"Det förskräckligaste som finnas är en handlingskraftig okunnighet"
Speglar tyvärr mer och mer dagens läge i vår läkarkår.
Lars
http://scandlab.com/dndebatt.html
Mer kunskap:
http://hypo2.info/component/content/article/1-ej-kategoriserat/147-sc...
Till deras nackdel måste jag säga att jag själv varit i kontakt med terapeuter på Scandlab´s lista, som fullständigt bara var ute efter att tjäna pengar. Även vänner i närheten som varit i kontakt med samma person, säger det samma.
Andra bekantas bekanta, även de kontaktat terapeuter och läkare enl Scandlabs lista, har lagt ut massor med pengar och några har t.o.m blivit dundersjuka av medicinering rekommenderat från dessa..
En läkare har fullt på sin mottagning, går ej att nå denna person inom regi Svensk sjukvård men personen tar emot på en alternativ klinik för mängder av pengar, som folk får betala ur egen ficka, hur seriöst är det?
Därför ställde jag innan frågan, kan de va så att Scandlab i sig är seriöst men har drabbats av oseriösa terapeuter/läkare osv? Jag vet inte vilka Scandlab hänvisar till skulle vara seriösa i deras lista, jag har inte varit i kontakt med alla terapeuter/läkare så klart, men har tillräckligt med information från andra för att förstå att det är mer än en eller två, som är oseriösa ..
Scandlab säger också i bemötande, att dom aldrig alt sällan fått klagomål eller reklamationer. Jag kan svara på det. Ingen vågar faktiskt ge kritik. Dels för att man har dåligt självförtroende, dels för att man verkligen inte har orken att gå en runda med ev Scandlab också, vem ska man få hjälp av då, när sjukvården har dissat en i kanske 15-20 år? som Scandlab själva säger, dom är sista utvägen många gånger för folk, vem ska då hjälpa dessa människor, som dessutom lagt ut sina sista matpengar på prover som Svenska sjukvården inte står bakom utan bara skrattar en i ansiktet.
Jag vet också att några är rädda för att anmäla terapeut/läkare från Scandlabs lista pga dom själva är terapeuter/läkare och kan då bli av med sin trovärdighet mot sina egna kunder och komma med i tidningar/artiklar/internet är inte ett alternativ för dom. Därav väljer dessa att fortsätta i tysthet och rekommenderar inte Scandlab vidare längre.
Jag tycker att Scandlab gör en bra grej för många sjuka, men anser att dom borde ha bättre kontroll över vilka terapeuter/läkare dom har på sin lista. Etersom det inte är självaste Scandlab som rekommenderar vilka doser som ska tas av ev medicinering utan dessa "listterapeuter/läkare", men Scandlab representeras av dessa och borde värna sitt rykte..
Jag hoppas Scandlab orkar stå på sig mot Svensk sjukvård, att Genova gör sig till tals dom med (de som utför själva analysen av proverna)..
Efter att ha slutfört min Staatsexamen i medicin i Väst-Berlin 1977 arbetade jag i många år på sjukhus i Finland, främst inre medicin och lungsjukdomar. Därefter innehade jag i åratal en fast tjänst på en hälsocentral (motsvarande vårdcentral) som specialist i allmän medicin. Under den tiden kom jag att arbeta med alla olika områden inom primärvården, så som tidsbeställd mottagning samt jourmottagning (ibland hela veckoslut), skolhälsovård, barn-och mödrarådgivning, åldringsvård och arbetsplatshälsovård . Ett år verkade jag också som biståndsläkare i Nicaragua.
Under dessa år träffade jag alltid nu och då någon patient, som verkligen gjorde mig konfunderad. Det handlade oftast (med några undantag) om kvinnor, mest medelålders, och det var alltid frågan om mycket sjuka personer, som man "inte hittade något hos". De var kända som "svåra" och småningom kom begrepp som t.ex. "somatisering" och "utbrändhet" samt "fibromyalgi" in i bilden, diagnoser som snabbt fick en fadd bismak. Dessa personer hade helt enkelt massor av olika kroppsliga symptom från huvudet till fötterna och var ofta nedstämda eller direkt deprimerade och hade svårt att sova. De frös t.o.m. i sommarvärmen och svettades däremellan omotiverat. SSRI-preparat passade sällan eftersom de gav så svåra biverkningar, så som även många andra mediciner. Fysioterapi hjälpte inte och vila kändes nödvändig men gjorde dem inte bättre. De klagade över obeskrivlig svaghet och värk och orkade inte arbeta, orkade knappast stå eller gå. När man försökte sjukskriva dem gick det bra i några veckor - sedan var det stopp. Det finska kassasystemet är betydligt hårdare än det svenska (varit). Jag var från första gången jag träffade en sådan patient övertygad om att det förelåg en somatisk sjukdom som grund till både kroppsliga och psykiska symptom - men vad kunde det vara? Ingen visste. Om man skickade en sådan patient vidare för noggrannare utredning kom hon tillbaka som en bumerang - utan diagnos - eller med en s.k."slasktrattdiagnos".
Jag gav mycket tid åt den här sortens patienter. Dels för att de var i en verkligt svår situation, dels helt enkelt för att jag tyckte att de var medicinskt så väldigt intressanta. Jag såg aldrig någon orsak att inte tro på den symptomflora de beskrev. Men jag förstod inte vad det kunde vara. Några medicinerades med Thyroxin (Levaxin i Sverige), men deras sköldkörtelvärden var normala, dvs inom referensintervallet, så det var det inte.
Långt senare, i början av 2000-talet öppnade jag egen praktik och arbetade också i Helsingfors och Åbo. Jag hade lärt mig att lägga vikt vid kosten och patientens näringsstatus, som kunde undersökas vid ett ackrediterat laboratorium, Mila http://www.mineraalilaboratoriomila.fi/. Jag hade också tittat noggrannare på miljömedicin och toxiners inverkan på både djur och människor. Patienter av alla de slag, oftast helt utredda, sökte sig till "antioxidantmedicinen",som har gamla rötter i Finland. Jag hade insett att ett sådant sätt att arbeta, att kombinera den etablerade medicinen med dessa växande rön, kunde leda till långt bättre resultat för patienten än enbart mediciner. Genom att nu arbeta heltid på detta sätt fick jag också möjligheter att i praktiken ständigt bilda mig en allt djupare uppfattning om hela situationen. Jag reste också på många konferenser i USA och Kanada (http://www.orthomed.org/, http://www.functionalmedicine.org/) och lärde mig hur mycket fin vetenskap denna form av medicin grundar sig på. Jag fick nya, värdefulla kontakter.
Sedan, småningom, kom en hypotyreospatient till min mottagning. Hon hörde till den nya sortens patienter, som informerar sig, och hon sade att hon skulle vilja pröva Armour Thyroid då Thyroxin inte alls fungerar på henne utan ger besvärliga biverkningar. Jag hade läst litet om torkad svinsköldkörtel för länge sedan men hade ingen klinisk erfarenhet. Patienten påminde mycket om de patienter, som tidigare med sina mångfacetterade symptombilder hade gjort mig så konfunderad. Jag läste på, ringde till Läkemedelsverket och fick en dam på tråden, som sade att visst kan man få det preparatet, hon hör själv till den kategorin, som använder den här gammaldags medicinen. Den finns att få på licens och man bör motivera valet. Patienten blev bra. En sådan upplevelse med den första patienten är oerhört hälsosam och sporrar läkarens intresse.
Efter denna patients tillfrisknande översvämmades min mottagning av samma sorts patienter. De var mycket sjuka, de flesta hade på andra håll fått diagnosen hypotyreos, men hade en mängd mycket besvärande och typiska symptom kvar. Jag studerade mera. Jag kunde ta andra tilläggsprov (dygnsurin T3 och T4, samt kortisoltest från saliven, 4 ggr på ett dygn) på ett litet funktionsmedicinskt laboratorium, http://www.mdd.fi/index_A.html. De var dyra och inte ersatta av kassan. Jag diskuterade det med patienterna, som ofta var ekonomiskt utblottade av sin sjukdom. De flesta ville ändå se något resultat och resultaten visade en överraskande brist speciellt på T3 samt låga kortisolvärden. (Jag har också sett helt normala värden). Senare lärde jag mig att det oftast när man byter till eller sätter in ett preparat, som innehåller T3, lönar sig att börja med en liten dos hydrokortison, för att sedan lättare kunna sätta in och höja en T3-medicin. Hydrokortisonet avslutas sedan småningom.
Jag har behandlat omkring 1000 patienter av denna sort, de flesta med en redan diagnostiserad hypotyreos, men också sådana som haft "normala" labvärden i de etablerade testerna och aldrig fått medicin. Så gott som alla har blivit mycket bättre eller bra. Dessa patienter har alla vandrat runt i vården i åratal och också idogt försökt sköta sig med kost etc. Utan väsentliga resultat. Många har återgått till arbete. Jag har sett några unga patienter, både män och kvinnor, som i princip tillbringat sin tid i sängen, ibland i åratal. Naturligtvis hade de flesta patienterna också prövat SSRI, för det mesta med föga resultat, ibland med mycket svåra biverkningar samt abstinenssymptom vid utsättning. Inte bara de kliniska symptomen har avklingat eller försvunnit helt med denna gamla sorts behandling. Objektiva mätbara värden så som lipider och socker har ofta normaliserats. Jag har sett blodtryck bli bra och övervikt försvinna. I några fall har patienten inte klarat av någon medicin med T4 utan har behövt rent T3.
Naturligtvis finns det patienter, som är mycket svåra att sköta. Jag har i mitt material på runt 1000 patienter några få som bytt tillbaka till Thyroxin/Levaxin. Jag har en del, som inte fått den hjälp de hade hoppats på, men som ändå, trots att medicinen, som inte ersätts av kassan, blir dyr för dem vill fortsätta med denna variant av hypotyreosmedicin eftersom de mår så mycket bättre.
Det finns över 100 års erfarenhet av torkad svinsköldkörtel. Thyroxinet började användas i större omfattning under 1970-talet. Det har inte alltid funnits raffinerade laboratorieprov. Var läkarna, eller en del av dem, skickligare rent kliniskt förr? Det är mycket viktigt att kunna tolka kliniskt, att kunna se och känna. Det är mycket viktigt att kunna tolka anamnesen. Det är helt enkelt viktigt att LYSSNA - inte för att vara en trevlig läkare utan för att det patienten berättar är av primärt värde för behandlingen.
Det finns många fina böcker om detta. Men helt i särklass tycker jag ändå att dr.Mark Starrs bok "Hypothyroidism Type 2" http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0975262408 och dr. John Lowes bok "The Metabolic Treatment of Fibromyalgia" http://www.mcdowellpublishing.com/5sects.htm är.
Själv har jag skrivit en översiktsartikel i ämnet, http://www.skoldkortelforeningen.se/pdf/karin_munsterhjelm.pdf
Annonser och dylikt tar jag inte ställning till. Men för mig står klart att det har hänt något mycket underligt i den etablerade hypotyreosbehandlingen under de senaste decennierna. En icke försumbar del av denna patientkategori får ingen eller föga hjälp.
Karin Munsterhjelm, läkare
Läs min dagbok här: http://hypo2.info/laes-mer/gunnels-ndt-dagbok
Mitt tillfrisknande är lika mirakulöst som diabetiker och LCHF och min dagbok borde inspirera en och annan läkare att läsa på om naturligt sköldkörtelhormon. Däremot är det tragiskt att svenska kroniker skall behöva åka utomlands och betala 25.000 kr för vård och mediciner.
FEM! remisser till KS har avvisats med ”provsvar inom referens”. Däremot visade mina urinprov obefintliga nivåer av T3 och kortisolproverna ”binjuresvikt”.
Tänker förstås på det nu Karen skrev och sen även på alla dom läkare som även nu börjat arbeta och sprida information om LCHF-kost som för många är bättre än läkemedel.
Tack för boken Doc - Jättebra och övertygande skriven och på exakt rätt nivå för många av oss.
Tack Karin Och Gitten för era klargörande berättelser.
Hoppas det blir en mer nyanserad debatt i.o.m. detta. Som du skriver får man hoppas att det inspirerar en och annan läkare att fördjupa sig i detta enormt intressanta ämne.
/Lars
http://www.dn.se/debatt/svenska-lakare-lamnar-hjalpsokande-i-sticket
Ur innehållet:
Scandlab representerar sedan 1993 Genova Diagnostics i Sverige, ett ackrediterat amerikanskt laboratorium för medicinsk analys. Genova Diagnostics grundades 1986, har representanter världen över och ett ackrediterat laboratorium i London med sakkunnig personal, inklusive läkare. Det är till dessa labb Scandlab skickar testsubstrat för analys. Att beskriva denna verksamhet som ”humbug”, därför att analysmetoderna skiljer sig från vad som är brukligt i svenska sjukhuslabb, är inskränkt.
Endokrinologerna upprörs av ett test som mäter kortisolnivån i saliv och hävdar att blodprov är pålitligare. Vi har motsatt erfarenhet och mängder av vetenskapliga studier - som enkelt finns att hitta på PubMed - visar att saliv är minst lika bra, om inte bättre, för att mäta kortisol. Läkarna har efterkontrollerat klienter hos vilka Scandlabs salivanalys visat kortisolbrist, där blodproven varit normala. Att blodproven kan vara problemet har i alla fall inte slagit dem.
När det gäller scandlab så visade vårdcentralens prover att jag var helt frisk och scandlabs att jag hade kortisolbrist och t3brist. hos kajs-marie fick jag båda och nu är jag frisk igen!! Hos vårdcentralen fick jag bara veta att jag var på väg att bli utbränd, att det inte var så konstigt efter det jag varit med om (livskris) och att jag säkert var deprimerad... Jag var påläst och krävde vidare utredning, vilket de inte gick med på i första taget. Läkaren tittade på mitt T4/TSH prov och sa: värderna är bra - jag är nöjd. Jag sa: jag har fortfaranade alla symtom: jag är inte nöjd. Jag vill ha hjälp. Vilket jag inte fick. När jag frågade vad det då kunde vara för fel på mig, ryckte han på axlarna och sa: det har jag ingen aning om. Underbart va?
Nu äter jag grishormoner och jag fick en låg dos hydrokortison tillsammans med upptrappningen av T3 (Liothyronin). Jag kan knappt beskriva hur otroligt stor skillnad det är i mitt liv! Och ja: jag kunde trappa ut kortisonet utan problem.
Skillanden i mitt liv är:
Jag sover inte var och varannan eftermiddag för att orka hålla mig vaken tills barnet har gått och lagt sig! Det gjorde jag innan.
Jag fryser inte i tid och otid (innan kom kylan innefrån och var omöjlig att hålla borta med värme utifrån)
Jag lever inte i en hjärndimma längre. Nu tar det inte flera sekunder innan jag svarar på tilltal.
Jag kan koncentrera mig. Innan jag fick hjälp klarade jag inte av att slutföra en enkel gymnasiekurs på distans. Nu efteråt har jag läst exakt samma kurs med betyget MVG.
Jag hade otroligt dåligt närminne. Om jag jämför mina spelresultat när jag spelar spel med min dotter som kräver närminne, så har jag fått otroligt mycket bättre resultat nu.
Jag har inte ledvärk längre.
Jag har fått livet tillbaka. Jag började med LCHF samma vecka som jag fick T3, så jag vill inte tillskiva allt till medicinen. Men för mig verkar det finnas ett samband mellan kolhydrater (gluten?) och ledvärk. Men är det inte så att både glutenintolerans, reumatism och hypothyreos är autoimmuna sjukdomar? Inte så konstigt kanske att det hänger ihop någonstans.
LCHF och T3tillägg har hur som helst gjort mitt liv helt annorlunda - jag deltar numera i det
När jag ändå skriver kan jag säga att jag idag har läst klart matrevolutionen idag. Superbra bok! Jättebra skriven. Nu vet jag verkligen VARFÖR lchf funkar! Tack!
//Anna-Carin
Jag var inte ens medveten om att det fanns något som hette Hypo2 - det var faktiskt Lars-Erik Lidfeldt som tipsade om det när jag beskrev mina stora svårigheter att gå ned. Jag hade inte ens reflekterad över att det kunde bero på Hypo men kom då ihåg att min företagsläkare (!!) noggrant undersökte både min sk-värden och kortisol värden när jag sökte för någat annat (dvs inte ens då kopplade jag att det kunde vara Hypo) - men efter flera tester fick han ge upp eftersom det inte visade på något problem och lämnade mig med orden "tyvärr, det är nog bara så att bli äldre" - 47 år gammal. Puh!
Lars-Erik påpekade då att det fanns en annan sorts Hypo och gav mig några tips. Det tog ett tag innan jag gick vidare med det. Det var en artikel som fick mig på rätt spår och jag började läsa på.
Det är ingen enkel väg 'tillbaka' men igår sprang jag nedför vår trappa och jag kan inte komma ihåg när det skedde senast. Lycka!! När det var som allra värst så var det inte så att jag inte ville leva men tyckte att det inte gjorde så stor roll om jag skulle dö eftersom det liv jag levde var ovärdig. Jag släpade mig till jobbet - släpade mig hem och därefter vila och sömn. Hur kul är det. Arbeta vill jag - så jag har aldrig ens övervägt att sjukskriva mig.
Vikten har det fortfarande inte hänt något med och jag har haft svårt att fokusera på LCHF under inställningen av medicinen men nu känns det som jag börjar hamna rätt. Och naturligtvis väljer jag då att äta LCHF. Det är lika självklart som att det finns hypotyreos som inte syns i blodprover.
Jag utesluter inte att det finns fler personer som har nytta av hormontillskott än vi vet idag. Måhända gäller det dig.
Men jag oroas av dagens allt mer storskaliga experimenterande med hormontillskott, utan någon tyngre vetenskap och ofta till synes utan större tanke på eventuella risker. Det är för mig skrämmande.
Jag är inte det mista orolig för att den här behandlingen är dålig för oss, utan helt övertygad om att man förr behandlade tillståndet utan att veta om det. Utan blodprov, har läkaren bara symptom, klinisk undersökning och kunskap om sjukdomar i familjen att gå på. och den enda medicin man hade då var svinsköldkörtel, och den är överlägsen som behandling för oss med cellresistens, eftersom den innheåller det vi behöver för att inte kalka ur skelettet, och den tar verkligen på myxödemet, vilket inte de syntetiska gör enligt dr Mark Starr. Hur vet jag det? Jag har fått midja efter 55 år. Och jag har varit smal i mitt liv, men aldrig haft midja förrän nu. //Ewa
Det är ju precis tvärtom, vi skk patienter får inte hormoner utskrivna!! Det finns inget överbruk av dessa hormoner. Jag tillhör de som får grishormon på licens men det känns helt idiotiskt att man inte kan få denna medicin på vanligt recept. Galet är vad det är!
Endokrinologerna sätter själva blixtbelysning på problematiken, men försöker att blanda bort korten fullständigt genom att angripa Scandlab. Sanningen är att vissa patienter inte får adekvat vård inom den sjuka svenska vården. Man tror numer att det skall räcka med att ta 2-3 blodprover; man tar de s k thyreoideaproverna. Om dessa ”ligger inom referens” får pat ofta beskedet av såväl distriktsläkare som endokrinologer att proverna är normala och att patienten därför inte är sjuk. Om patienterna då vidhåller att de inte mår bra, hänvisas de utan någon som helst anamnes eller undersökning till närmaste psykiatriska klinik. Som om det skulle vara deras uppgift att gå igenom en ordentlig sjukhistoria och göra en ordentlig kroppsundersökning av patienten? Detta kan inte på något sätt försvaras och det är detta som är problemet: Doktorn börjar inte med en noggrann sjukhistoria och fortsätter inte med en vanlig grundlig kroppsundersökning av patienten. Man tror att laboratorieprover enkelt och snabbt kan lösa alla problem och ligga till grund för all behandling. Detta är och förblir en total missuppfattning.
Andreas Eenfeldt anklagar i ”Kostdoktorns blogg” oss läkare, som rekommenderats av Scandlab, för att ”skriva ut rejäla doser sköldkörtelhormon och kortisol till höger och vänster, trots normala blodnivåer, så fort någon inte mår bra”
”Men vissa patienter upplever sig ha blivit hjälpta. Så vem har rätt?” undrar Eenfeldt.
Det är klart att ovanstående kräver ytterligare kommentarer.
Våren 2009 frågade Scandlabs vd, Per Magnuson, om jag kunde hjälpa till med en del patienter. Många patienter ringde nämligen Scandlab för att de inte kunde få tag i någon läkare, som förstod problematiken. Jag skulle som helt fristående läkare med egen mottagning ta emot patienter, som ville ha en medicinsk bedömning och som inte hade fått någon hjälp med detta.
Jag började en sådan mottagning. Redan från början fick varje patient hemskickat ett stort frågeformulär, som de ombads fylla i och skicka in. På mottagningen kompletterar vi sedan formuläret och en vanlig läkarundersökning genomförs. Sedan sitter patienten och jag ner och går igenom resultatet och ofta står det redan då klart om patienten har en hypothyreos eller inte. Vid tveksamhet kan vi komplettera bilden med Scandlabs urin- och salivprover, eftersom ju redan tagna blodprover är helt normala. Det är alltså först nu det kan bli tal om att ta fram något receptblock. En patient med alla anamnestiska och kliniska och ev laboratoriemässiga tecken på en hypothyreos måste då självklart erbjudas medicinering under fortsatt observation. Detta är inte att skriva ut hormoner till höger och vänster eller att dopa patienten. Nej, detta kallas läkekonst.
Under de 2½ år som gått, har jag fått se och uppleva vida mer än vad jag tidigare under hela min verksamhet fått se. Jag har fått se åtskilliga patienter med varierande grader av myxödem, men jag har inte fått se någon internetskröna, vilket vissa endokrinologer påstår sig ha sett!! Men jag har fått se de flesta kliniska tecknen på en hypothyreos. T ex. den kalla och torra och inte så sällan gula huden. De trasiga naglarna, de kala fläckarna i hårbotten och småsåren i huden och pigmentfläckarna. Den tunna, lite svaga och långsamma pulsen, bortfall av achillesreflexerna och avsaknad av yttersta tredjedelen av ögonbrynen.
För mig är det en stor gåta, hur någon läkargrupp, distriktsläkare, internmedicinare eller endokrinologer frivilligt kan frånhända sig denna fantastiska patientgrupp. Människor med alla möjliga och omöjliga kombinationer av mer eller mindre vanliga eller ovanliga symtom på just hypothyreos. Människor, som trots att många av dem är svårt sjuka, orkar och vill förkovra sig i problematiken och som endast genom enkla och korta anvisningar själva kan ta hand om sin behandling. Och sedan, det mest fantastiska, människor som sakta och säkert återvänder till ett liv med tilltagande ork, krafter, livslust och hälsa.
Är det inte just för att hjälpa till med detta, som vi har utbildat oss till läkare. Att ta hand om människor, som säger att de inte mår bra. Under alla mina verksamma år har jag aldrig träffat på en medmänniska, som fullt frisk påstår att hon inte mår bra. Och visst är det fantastiskt att tillsammans med patienten få lägga pusslet fram till färdig diagnos och sedan tillsammans med patienten, genom adekvat medicinering få följa hur han eller hon tillfrisknar. Detta borde vara varje läkares strävan och förmån att få syssla med.
Kajs-Marie Nordell
leg.läkare
Spec. i allm. internmedicin, neurologi
och behörig i medicinsk rehabilitering
Den läkaren som jag till slut fick hjälp av tog sig tid och frågade om min sjukhistoria. De läkare som inte velat ge mig hjälp har alla det gemensamt att de stirrat på siffrorna på pappret och inte en enda av dem har ställt frågor eller lyssnat. De har bara pratat, gärna i mun på mig. Det är tragiskt att Kajs-Marie tillhör en minoritet, men kanske kan denna debatt göra nytta. Risken är tyvärr att hela debatten rinner ut i sanden utan att någon förändring sker.
Kan inte låta bli att undra: Är det sjukvårdens skyldighet att ge mig den behandling jag BEHÖVER eller är det läkarens rättighet att ge mig den behandling han vill att jag ska behöva? Svaret borde vara självklart men tyvärr tror jag att det lutar åt det senare.
Jag är inte övertygad. Symtomen på hypotyreos är så allmänna (trötthet etc) att det är väldigt lätt att diagnosticera en enorm grupp patienter med helt normala blodnivåer. Om det då räcker att "ev" ha labmässiga tecken på hypothyreos är det öppet för vild överförskrivning.
Symptomen passar exempelvis utmärkt på många med depression, en väldigt vanlig åkomma. Skall alla deprimerade ha tillskott av sköldkörtelhormon? Jag är inte säker på om det ska kallas läkekonst eller experimenterande.
Jag har mött två personer som diagnosticerats med "hypothyreos typ 2" och var kliniskt överdoserade på sköldkörtelhormon med stirrig blick och svårt att sitta still. Sådant skrämmer mig.
Nu lever jag på hoppet att LCHF gör att problemen minskar. Äter dock Levaxin.
Eller hypo2? Det finns ju inte. Jag har under många år varit diagnostiserad som utbränd/deprimerad, fast jag inte har varit ledsen på något sätt. Jag har försökt förklara för otaliga läkare att det känns som energibrist i hela kroppen. Jag äter - och blir inte piggare. Jag sover - och blir inte piggare. Jag höjer värmen - och blir inte varm o.s.v. ALLA, utom Kajs-Marie, har sagt att jag är utbränd efter en livskris och att jag ska vila typ. Men herregud, jag har sovit 10 timmar på natten och 2 timmar på dagen i flera år utan att bli piggare.
Jag gjorde Scandlabs prover, hade lågt T3 och lågt kortisol. Säga vad man vill om Scandlab, men det är de första proverna som faktiskt har stämt med mina symtom.
Hos Kajs-Marie fick jag prova Liotillskott (högre än 10 µg) och lite hydrokortison. Jag kan inte nog beskriva vilken skillnad jag har fått i livet.
Jag skrev det nog högre upp; men jag kan föra en samtal utan att flyta bort i tankarna (coolt), jag kan läsa en bok, jag kan t.o.m. berätta vad boken handlar om. Jag kan läsa en kurs, jag kan t.o.m. läsa på högskolan. (innan jag fick T3tillägget kunde jag inte ens slutföra en gymnasiekurs). Jag känner ingen kyla som kommer innefrån längre. Jag kan t.o.m. ställa mig i kyla frivilligt för att känna det coola känslan av att man blir kall utifrån och in, inte tvärtom =) Och visst fryser jag nu oxå, men mera som "vanliga" människor.
Jag har aldrig hört någon som säger att jag har stirrig blick. Däremot hör jag ofta min omgivning kommentera att jag inte ser ut och beter mig som en zoombie länge. Men det bästa är att jag har gått från närminne som en dement till helt okej minne. Jag glömmer saker IBLAND, inte alltid.
Nu äter jag grishormoner på eget bevåg (licens från lmv kan man ju bara glömma) och det funkar så bra. Lio funkade också bra, men det är mycket mera snabbverkande i kroppen, så därför föredrar jag grishormoner.
Det jag vill säga är: Scandlab gav mig modet att stå på mig när jag inte fick hjälp. Kajs-Marie räddade mitt liv, bokstavligen talat, för jag hade inget liv innan. Jag gick i en dimma på sidan om livet.
Doc, jag ser många paralleller mellan lchf och hypo2. För mig är det samma sak. Korkade läkare, korkade myndigheter, otroligt mycket prestige som står på spel. Det är klart att Nycomed vill att vi ska må bra på levaxin, för de har ju övertalat alla om det i många årtionden. Det är klart att lmv vill det: det är mycket billigare med den medicinen + att om läkaren kan behandla efter ett blodprov istället för att lyssna och känna på patienten som kajs-marie gör, ja då är det mycket mera effektivt.
FK däremot, har mycket pengar att tjäna på att vi blir rätt behandlade.
En läkares jobb är väl ändå att informera sin patient om olika behandlingsalternativ, upplysa om fördelar, nackdelar och risker. Men beslutet måste vara patientens.
Det är inte så att grishormon är förbjudet, vilket motståndare oftast får det att låta som. Grishormon är ett alternativ till Levaxin och att vägra mig den behandlingen är att förvägra mig rätten att bli frisk. Jag förstår inte hur det ens kan vara lagligt.
Om nu grishormon är så farligt så måste det finnas dokumenterat. Jag vill gärna se denna dokumentation, så en länk, tack.
Här är en länk till en helt färsk svensk pilotstudie som visar att Levaxinbehandling inte ökar fT3 i spinalvätska. http://informahealthcare.com/doi/abs/10.3109/00365513.2010.541931
Man blir alldeles mörkrädd när man läser ditt inlägg. Hoppas alla förstår att man ska gå till Kajs-Mari inte till Doc om man misstänker skk-sjukdom.
Jag har inte fått diagnosen Hypo2 utan Kronisk Lymfocyt. inflammation i skk. Jag hade helt normala blodprover. Men min läkare såg på mig att jag hade hypotyreos, därför gick han vidare och lät mig få göra ytterligare antikroppsblodprover och en biopsi på skk. Jag fick livet tillbaka!
Min läkare heter Bo Wikland och är äldre och har det där som dagens unga läkare saknar: Ett bemötande som inger förtroende och en stor dos empati.
Dagens läkare saknar helt enkelt kunskapen. Precis som näringslära är detta ett överhoppat kapitel på läkarutbildningen.
Mitt råd är att googla Bo Wikland som forskat inom ämnet och att läkare faktiskt ska sätta sig in i hur man diagnostiserade hypotyreos innan blodproven fanns.
Hur många känner till hur man skiljer myxödem från vanligt ödem?
Eller att hjärtrytmen och pulsen förändras hos dessa patienter?
Hur många känner till att yttre delen på ögonbrynen kan saknas på dessa patienter?
Vet läkare idag att kroppstempen oftast är väldigt låg när man har skk hormonbrist?
Vi kostar samhället otroligt mycket pengar när vi söker vård om och om igen. Själv sökte jag för dessa symtom i 15 år innan jag lyckligtvis kom till Dr. Wikland.
Så att säga att hormon skrivs ut till höger och vänster är det dummaste jag hört.
Om det gäller en behandling som är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, ja. Annars, nej. Det finns ofta goda skäl till att vissa mediciner är receptbelagda. Annars hade vi kunnat sälja allt fritt till vem som helst på apoteken.
Anabola steroider, tillväxthormon, amfetamin, kokain... ska patienten få välja fritt om sådant också?
Tydligen blir vissa friska på fel sätt eller.......vad handlar det om?
Nu är det placeboeffekten. Vi inbillar oss att vilopulsen är normal i förhållande till vår kondition, att vi inte behöver sova middag. Och att vi har blivit varmare: ja, men det beror ju naturligtvis på klimatförändringarna.
Det låter nästan som du beskrivar reaktionerne på en vis kostdiet
Placeboeffekten länge leva!
Ja, stackars mig som både äter grishormoner och lchf. Jag är verkligen inbillningssjuk
Jag borde bli arg, men orkar inte.
Doc - du visar tydliga tendenser till att falla i samma grop som så många av de läkare de själva kritiserar (för felaktiga kostråd och allt möjligt annat). Du ser inte på rätt saker här.. vilket andra har beskrivit fint ovan.
Jag har varit "frisk enligt blodprover" under hela min långa sjukdomstid. Vad läkare sagt till mig genom de åren.. haha.. ja herrejösses.. Jag är många fula saker, nu senast är jag en "placebo-patient"..
För en kort tid sen träffade jag en läkare som efter mina frågor och en diskussion blev beredd att provbehandla mig med Levaxin. När jag nu visar tydliga tecken på förbättringar - bland annat att klarat att läsa den här bloggen, fryser mindre, har slutat tappa klasar av hår, förbättrad aptitreglering, stopp i viktuppgång, m m - så säger hon att det beror på placebo.
Jag är sjuk. Sjukt trött på alla de generaliserade förolämpningar som ni läkare kläcker ur er så fort ni saknar kunskaper.
"Patienten upplever sig.. "
I min mammas journal står det att hon "upplevde sig ha en sticka i fingret".. Doktorn tittade inte just.. så mamma fick åka hem och plocka ut stickan själv. Hon har den kvar. Efter att ha torkat ett halvår var den nästan 1 cm bred.
Det ska stå "läkare du själv kritiserar"..