Det diskuteras då och då att dra upp en exakt men godtycklig procentgräns för vad som är ”äkta” LCHF. Det tror jag inte på. Det är individuellt hur mycket kolhydrater man mår bra av och trivs att äta. Det finns mig veterligen ingen vetenskap som stöder en specifik gräns för alla. Låt tusen blommor blomma istället.
Nu fick jag medhåll i ankdammen. Tackar så mycket!
236
389 kommentarer
Det stavas Hormoner. De reglerar kroppens förbränning på ett utomordentligt sätt och kan ändra basalmetabolismen.
#337
Elitidrottspersoner förbrukar omkring 1 000 kCal/h eller 16,7 kCal/minut.
500 g glykogen förbrännt via oxidation ger 1950 kCal, 37 ATP netto/glukos.
500 g glykogen förbrännt till mjölksyra ger 1 ATP netto/glukos.
500 g glykogen -> mjölksyra ger sammanlagt 1950/37=53 kCal plus lika mycket mjölksyra.
53 kCal/16,7 kCal/' =3' 10"
Oxidativ fettförbränning av 220 g fett ger 1 000 kCal.
Varför ska vi äta kolhydrater när fett är mycket bättre för idrottare?
Vad bra att du kan stava, Björn. Berätta hellre något jag inte redan vet. Sen har hormonerna sina begränsningar på vad de kan åstadkomma också. Tyvärr blir mitt svar i ett tonläge som du la ribban för.
Faktum kvarstår dock att du hade fel i ditt påstående angående siffrorna studien, vilket var det jag ifrågasatte.
Därför att du kan inte komma upp i samma effekt med fettförbränning som med glykogenförbränning. Glykogenlagren i kroppen blir mindre om du inte äter kolhydrater och du har inte samma kapacitet att prestera på maximal syreupptagningsförmåga.
Men det här har vi ju diskuterat förr, både på VK och här på kostdoktorn under Björn Ferry ljuger eller är unik, så jag förstår inte varför du envisas. Det blir ju inte mer sant för att man säger en sak många gånger.
Björn Hammarskjöld, är du elitidrottare själv eller har du forskat i ämnet? Du tycks ju veta vilken kost som är bäst för precis alla idrottare verkar det som.
Det är dock väldigt sällan folk som idrottar och har provat själva säger samma sak.
Låt bli att andas eller se till att P-glukos hamnar under 3 mM eller se till att du andas i dig kolmonoxid. Då kan du inte transportera syrgas till dina mitokondrier längre och då går cellerna över på reservkraft i form av anaerob glukosbränning till mjölksyra.
Ansträng dig sedan tillräckligt mycket.
Med andra ord, du kan inte tömma dina glykogendepåer i ett väsentligen normalt tillstånd, oavsett om du anstränger sig eller inte.
Du har inte heller kapacitet att frigöra tillräckligt mycket glukos från glykogen för att bränna så mycket så snabbt.
Det är fortfarande mer än 99 % av all ATP som via citronsyracykeln genereras av AcCoA från fett, på grund av att vi har ett par tiotal kg fett men endast max 0,5 kg glykogen.
Det är begränsat, jag har läst teoretiska siffror som säger omkring 70 kcal/kg fett/dygn.
Förmodligen kan en person som konditionstränar förbruka mer, men har inte sett några andra siffror än.
"A limit on the energy transfer rate from the human fat store in hypophagia"
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15615615
"Det är fortfarande mer än 99 % av all ATP som via citronsyracykeln genereras av AcCoA från fett, på grund av att vi har ett par tiotal kg fett men endast max 0,5 kg glykogen."
Är det här något du kommit på själv eller är det någonting du har referenser på?
Sen antyder det att du fortfarande anser att våra fettdepåers mitokondrier skulle stå och "koka fram" ATP som vi kan använda i muskelarbete. Vad har ens den totala fettdepån, "att vi har ett par tiotal kg fett", att göra med varifrån energin tas till arbete? Det styrs ju av hur snabbt vi behöver energin.
Men menar du något annat så förklara det i så fall.
För att uttrycka mej försiktigt så stämmer det i alla fall inte att 99% av all ATP skulle komma från fettförbränning vid arbete på maximal syreupptagningsförmåga. Där är fettförbränning inte det optimala bränslet.
Det här står iofs i en annan tråd på sidan, men Ferrys energiintag under den kostregistrering han gjorde, låg då på ca 5000kcal/dygn, varav 15E% kolhydrater, vilket då motsvarar ca 180g kolhydrater per dygn.
http://mathias1.wordpress.com/om-mathias/mer-om-mathias/
"Faktum är att för de flesta räcker det med frukt och grönsaker för att få i sig kolhydrater. Dra ner på kolhydraterna och är riktigt fett och proteion"
Henrik Dagård
Då det gäller Colting kan du väl inte ha missat hans aversioner mot kolhydrater?
Sedan är de allra flesta inte elitidrottare. Även om man är väldigt aktiv och tränar mycket kommer man liksom inte upp i elit-nivå. Att ta kolhydrater efter fem mil löpning är en sak, att dricka red bull efter en timme på gymmet nå't annat.
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=124727&page=160
(Länken börjar på sista sidan så du får bläddra dig bakåt...)
Visst går det att träna, men inte högintensivt.
Här har du ett bra inlägg som förklarar det hela ganska bra, av en som själv äter LCHF-kost.
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3524866&postcount=208
Vad menar du med elitidrottspersoner? Ultradistanslöpare? Styrkelyftare? Klättrare?
Hur påverkas olika typer av träning av låg kolhydratnivå? Löpning - inte speciellt skulle jag gissa.. Intensiv styrketräning - man kanske klarar av nån rep mindre.. Klättring - man trillar av där man i vanliga fall klarar av att hålla sig kvar. Vid viss intensiv träning blir det så mycket tydligare vid annan påverkar det inte alls.
Vad en "elitidrottsperson"? i snitt förbrukar för energi på en timme är fullständigt ointressant. Vilken energikälla som är effektivast påverkas av intensiteten.
Hur fungerar fettförbränningen under upprepade lite längre perioder med anaeroba förhållanden?
För er som skriver här och enbart har teoretisk kunskap om träning så kan jag upplysa om att det finns många olika former av träning med helt olika intensitetsnivå. "elitidrottsperson" är tex inte en sport eller träningsform.
Med all respekt men att döma av den bild du lagt upp verkar du inte vara så mycket till elitidrottare själv.
Helga
En lite högre träningsmängd, dock ej på elitnivå, kan tex vara att börja dagen med intervallöpning/terräng/movnat eller vad man nu känner för, styrketräna en muskelgrupp på lunchen intensivt och avsluta med ett mer grenspecifikt 2-3 timmars träningspass på kvällen. (tex klättring eller kampsport) Det passet kan variera mellan att vara rent tekniskt, fokuserat på grenspecifik explosivitet/styrka eller uthållighet.
Tränar man på det sättet 3 pass/vardag och 2 pass/helgdag kommer man upp i 19 pass i veckan. Mer än så kan bli svårt att träna om man inte försörjer sig på sin sport "elitidrottsperson"? eller väljer bort allt socialt liv. Att träna 10+ pass i veckan är inga konstiga träningsvolymer för helt normala människor.
Lågkolhydratkost är väl högintressant för även normala svenssons och inte bara för en liten grupp kraftigt överviktiga/sjuka individer? Varför vill så många att rekommendationerna angående LCHF ska utgå från att den som äter mat ej rör på sig, är kraftigt överviktig och dessutom sjuk? Varför inte utgå från normalsvensson istället som faktiskt oftast rör på sig, inte är överviktig eller sjuk.
Nu kan jag helt missuppfattat meningen med LCHF. Det kanske enbart är menat som en bantningsmetod för sjuka, överviktiga människor i 50+ åldern som inte orkar röra på sig...
saker för olika människor i olika situationer. Men att det är till för att bidra till god hälsa.
Helge
Vad du ser är en motreaktion mot de "råd" eller skrivandet på näsan, som bl.a. SLV och deras s.k experter sysslar med. Det är "bara" att äta mindre och springa mer". När en överviktig, som är för tung för att motionera upptäcker att man går ner i vikt, trots att motionerandet uteblir vid ätande av lågkolhydrarkost -- då blir den människan sur. Den personen känner sig lurad, sviken och bedragen, myndigheter kan man inte lita på. Man undrar naturligtvis varför man undanhållit denna information/kunskap...det undrar jag också.
Det är uppenbart att människor är olika kolhydratkänsliga, en del blir lätt överviktiga, andra behåller vikten och får mer osynliga skador. Att teorin kalorier-in=ut inte är en exakt storhet är uppenbart. Jfr gettot från 2a världskriget, där om teorin om hur mycket eller lite blir det väl, som man behöver äta för överlevnad, jfr vad människorna de fakto hade möjlighet att äta, stämde kaloriteorin skulle det inneburit allas död i svält. Alla dog inte. Våra hormoner är duktiga slösare och sparare beroende på behovet.
När många överviktiga får höra att anledningen till deras övervikt är att de äter för mycket och rör sig för lite och de därför försöker leva efter dietisternas riktlinjer blir det uppenbart att det är något som inte stämmer. De har svårt att gå ner i vikt, men ännu svårare att hålla vikten. När Claude Marcus säger att överviktiga barn måste lära sig att stå ut med att vara hungriga... När SLV-folk hävdar att alla ljuger om vad de äter... jag har själv hört det. Varje gång en människa gör en kraftansträngning för att gå ner i vikt med kalorisnål och fettfattig mat brukar det sluta med en excess i ätande. Antingen som belöning för att man gått ner x kg i vikt eller för att människokroppen inte är konstruerad för att svälta när det samtidigt finns tillgång till mat.
Det är alldeles för lätt att utveckla en ätstörning, obs, ordet ätstörning används i singular, en person har inte ätstörningar, inte depressioner heller för den delen. -ar är en pluralform som används om man talar opm många människors ätstörning-ar.
Få människor klarar att stå ut med ständig hunger, bland dem som gör det poppar det tyvärr lätt upp andra störningar.
Så Nisse, jag tror att nästan alla människor tycker om att röra på sig. Det är dock inte alla förunnat.
En fråga, om du säger att det är normalt med 19+ träningspass i veckan, jag utgår från att man också arbetar 40 timmar i veckan -- hur blev det med det sociala livet?
finns familjelivet? Finns det utrymme för barn i det livspusslet?
Ett annat ex, finns här svaret på hur det kommer sig att det idag betraktas som närmast "normalt" att gå upp 25-30 kg under graviditet?
Om en kvinna tränar 19+ pass i veckan, alltid håller stenhård diet för att kunna vara tillräckligt deffad, sedan blir gravid... får hon då extrem-cravings? måste ständigt småäta snabba kolhydrater pga illamående? kanske tom förlorar kampen mot kroppen, som vill förvisa sig om fostrets överlevnad. Fostret är en parasit ur nutritionssynvínkel.
Det är extremt få människor som inte alls kan röra på sig alls. Däremot finns det många som påstår att de inte kan träna för de får så ont i axlarna, knän osv. Det beror oftast inte på någon diffus egendiagnostiserad sjukdom utan det finns en mycket enklare förklaring. Upplysningsvis får jag också ont av träning. Dessutom hur många 30+ har inte något fysiskt problem, ett knä eller handled som låser sig tex?
Jag skrev inte att det var normalt med 19 pass i veckan. Jag kallade det för mycket träning. Normalt var 4-5 pass i veckan. Jag arbetar oftast betydligt mer än 40 timmars veckor. Springa gör jag på morgonen. Naturligtvis måste jag då välja bort saker som att ligga och snooza i en kvart varje morgon. Styrketräningen sker på lunchen. Visserligen har jag inte tid att sitta 45 minuter på facebook då men det överlever jag utan. Dessutom är det väldigt skönt att helt koppla bort jobbet nån timme mitt på dagen. En klart energikick som inledningen på eftermiddagen. Övriga träningen sker på eftermiddagen/kvällen. Klättring och då speciellt bouldering är en väldigt social sport och inget som man gör själv. Träffar alltså dagligen många av mina kompisar där och även nya människor. Iofs innebär det att jag väljer bort fikande, tvtittande och gå ut och dricka alkohol som socialt liv på vardagar. Kvällarna på helgerna är dessutom oftast helt träningsfria och det är då de flesta människor väljer att vara sociala. Att ha en partner med samma intresse kan vara positivt också eftersom man då gör saker och utvecklas tillsammans istället för att bara sitta i tvsoffan halva kvällarna.
Att få tiden att räcka till är oftast inga större problem. Dock får man göra vissa val. Jag väljer tex bort facebook/tv/alkohol/fikande. Om man har svårt att se hur tiden skulle räcka till så skriv ner exakt allt du gör en vecka och exakt hur lång tid det tar. Sen kan du börja fundera på varför det antagligen blev mycket mindre än 24 timmar. Tex när man tvättar varför sitta framför tvn och vänta på att första maskinen ska bli klar? En tvättmaskin tar inte en timme att köra. Den tar 10 minuter max att starta + 50 minuter väntetid. Alla människor som klagar på att de inte har tid utnyttjar sin tid för dåligt.
Barn finns det inget intresse av från nån sida och är därför inte aktuellt. Däremot möter jag nästan varje dag människor som springer med barnvagn. Jag har kompisar med barn som ofta på sommaren är ute och paddlar kanot/kajak med barnen och på vintern åker de skidor/skridskor. Det är inte helt ovanlig att se barn vid klätterklippor heller. Bada/simma är en annan aktivitet man kan göra året runt. Det går faktiskt att vara fysiskt aktiv tillsammans med sina barn. När de blivit så stora att de inte vill hänga med föräldrarna klarar de dessutom av att bli lämnade själva när man tränar. Förhoppningsvis kommer de då fortsätta leva ett fysiskt aktivt liv. Jag har svårt att se problemet och jag känner många människor med barn som har väldigt fysiskt aktiva liv. Möjligen kan det vara så att deras fysiskt aktiva liv gör att de orkar med mera saker och inte hela tiden är trötta och därför blir inte barnen en belastning som det verkar vara för en del andra.
Har man ett stillasittade arbete så är det nog en självklarthet för de flesta människor att man måste röra på sig på fritiden. Det är dessutom flera som cyklar fram och tillbaka till jobbet varje dag. Bra och tidsbesparande träningsform. Alla de arbetsplaster jag jobbat på har varit väldigt uppmuntrande till fysisk aktivitet. Antagligen så har arbetsgivaren insett vilken positiv effekt det har. Det har tex aldrig varit några problem att flytta arbetstiden för att få en längre lunch man hinner träna på.
Jag skrev aldrig att 19 pass var en normal träningsvolym. Däremot är 4-5 pass något som vardagsmotionärer håller på med. Tränar man något mer specifikt så tränar de flesta betydligt mer än bara 4-5 pass.
Ja visst är det uppenbart att vi lever i olika värdar. Det är just det som var poängen från början. Mitt första inlägg handlade om att det inte går att sätta en gräns på max 100gr kolhydrat för att det ska räknas som lågkolhydrat. Människor lever väldigt olika liv. För ett stillasittande soffpotatis är 100gr kolhydrat för mycket men inte för en aktiv människa.
Det måste gå att formulera kostråd som gäller normalfriska människor som faktiskt rör på sig en de och inte bara utgå ifrån att alla är sjuka och kraftigt överviktiga.
För att citera Doc: "Det är individuellt hur mycket kolhydrater man mår bra av och trivs att äta. Det finns mig veterligen ingen vetenskap som stöder en specifik gräns för alla."
Det måste gå att skriva kostråd som inkluderar alla. Både medelsvensson som är frisk och rör på sig måttligt, kraftigt överviktiga, sjuka och träningsfreak.
Citerar Doc igen: "Riktig mat räcker ofta" är en väldigt bra start. Är du sjuk/överviktig är väldigt lite kolhydrater. Frisk och tränar mycket, ät mer kolhydrater om du vill och känner att du behöver. Varför ska det finnas en magisk 100gr gräns eller någon magisk %E siffra som gäller alla? En siffergräns låter mer som ett fånigt krav för att få vara med i en klubb än seriösa kostråd för ALLA människor...
Du skriver:
"Det måste gå att formulera kostråd som gäller normalfriska människor som faktiskt rör på sig en de och inte bara utgå ifrån att alla är sjuka och kraftigt överviktiga."
Jag hävdar att de flesta normalfriska, ej överviktiga människor, inte ens ligger på fyra träningspass iveckan. Ett kostråd till dessa människor ska alltså inte utformas utifrån dina 19 träningspass. De jag känner som tränar så pass hårt som du gör vet i regel oftast själva väldigt väl hur deras kropp funkar och reagerar. Jag vill hellre nå ut med kostråd till de som alltid försöker ha minst en skinka i soffan.
Jag tror inte att elitidrottarna är superfriska jfr med soffpotatisarna. Infektioner är väldans jämlika. Enda motmedlet jag hittat mot halsfluss x flera/månad är lågkolhydratkost. Kanske ännu lite bättre sedan D-vitaminnivåerna höjts till sommarnivå året runt.
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/entry/behovet_av_lchf_defini...