nja, jag kanske inte är lika djupsinnig som du och har svårt att ta till mig ditt resonemang... tycker ofta det räcker att hålla sig till en (viktig) fråga och driva den. Lyfter man blicken för högt och gapar över mer kan man istället att tappa lyssnarens uppmärksamhet är min mening. Dessa större övergripande frågor kan istället tids nog tas upp när man uppnått en mognad hos lyssnarna och därmed större acceptans.

Jag är absolut inget proffs på sånt här men spontant känns det bäst för mig.

Personligen hade jag inget problem med att Annika var så självsäker i TV-rutan, folk kanske kan småle eller skratta när dom hör en sådan rakt-på-argumentation, men sedan när dom sitter på sin kammare och funderar tror jag ändå att man inte kan annat än imponeras av en människa som är så stark i sin tro och inte tvekar att föra fram den utan att vika med blicken. Och det vinner hennes (vår) sak på i längden.

Karin, jag tror (tyvärr) också som du...

Ska man ha framgång måste man vara framåtsyftande tror jag.

En människa som mår dåligt, har diabetes, tar mycket mediciner eller lider av fetma (eller rubbet) behöver kanske någon (Annika) som slår näven i bordet och säger "Så här är det. Detta är anledningen till att vi blir sjuka och dör i förtid!".

KickAnn: Klart vi ska göra allt för att påverka. Demokrati som styresform är värdelös om inte många bryr sig. Principen att söndra och härska är dock en realitet som faktiskt används, även om det är något vi inte görs uppmärksamma på. Det är vad vissa margarinintressen är inriktade på just nu. Det är mycket lättare att styra människor som är splittrade och strider om småsaker och inte har tid och ork att se helheten.

Vad jag menade var att det lätt blir en polarisering och förenkling av frågor. I fallet Annika D framstår hon som onödigt hård och enkelspårig osv därför att hon hävdar en obekväm åsikt som strider mot det mesta som de flesta fått lära sig, och hon står på sig. Frågan förminskas och personer med avvikande åsikter förlöjligas gärna i ett medium som TV därför att det inte finns tid och ork för djupare analyser. Genom att höja blicken och se att det inte bara handlar om fett eller inte (eller vilken liten enskild fråga som helst) och att se saker i ett större sammanhang, så gör man det svårare att marginalisera saker som LCHF t ex. Genom att förstå att fettfrågan inte är en enskild och unik företeelse utan en del av ett större mönster, så är det större chans att få genomslag. Och det vill jag ha lika mycket som alla andra som fattat galoppen. I demokratins namn behöver vi nog vänja oss vid att motverka snuttifieringen på alla plan.

Hoppas det blev lite klarare.

Enligt min åsikt är det bästa med att leva i en demokrati just att den lilla människan har möjlighet att påverka utan några påföljder och Internet är ett jättesteg framåt i det här avseendet. Och säg inte att det inte har någon effekt: Gomorron Sverige hakade ju på debatten just pga alla klagomejl som inkommit.

Vi KAN påverka, underbara tanke!

Takhöjden här på Kostdoktorn tycker jag inte det är något fel på och sedan har väl alla ämnen sin plats och därför tycker jag det är en fördel att i kommentarerna någorlunda hålla sig till ämnet som diskuteras i inlägget.

Vill man diskutera något annat ämne inom kost och hälsa dyker det säkert upp här var det lider (om det inte redan gjort det), annars kan man ju t ex alltid starta sin egen blogg eller skriva en ny tråd i något .iFokus-forum.

Det hela skulle vara skrattretande om det inte vore så sorgligt. Mitt lilla experiment för att se vad som "passar sig" på Kostdoktorn varade inte särskilt länge. Bristningspunkten kom faktiskt tidigare än jag trodde, trots att underrubriken till bloggen är "Allt om mat och hälsa". Men den som tror att jag bara roar mig för egen skull kan ju titta på svt.se. Rapportredaktionen har talat med en dietist på Sahlgrenska. "Fetma dödar i förtid" är översta rubriken på huvudsajten nu på morgonen och dietistens svar är "gå ner i vikt och träna!". Inte ett ord om någon särskild diet alltså. Rapport har försökt lägga ribban på en höjd där fettanhängarna inte kan anklaga dem för något längre. Och som flera konstaterat redan, så förvrängs "fakta" för att passa världsbilden. Jag skulle vilja gå så långt att påstå att fakta faktiskt inte spelar någon större roll i såna här sammanhang. Det kan flera filurer som genomskådat världen skriva under på.

Var det någon som trodde att Rapport skulle falla på knä, knäppa sina händer inför Kostdoktorn och säga "förlåt, vi haver syndat"? Det funkar inte så. Rapportreportrarna må tro att de jobbar med att "förse svenska folket med neutral och objektiv kunskap", men deras syfte är att upprätthålla ordningen, att berätta samma saga kväll efter kväll, en snuttefilt. De är inte intresserade av att göra revolution, för man biter inte den hand som föder en. Och Kostdoktorn är en revolution, fast en ganska begränsad sådan. Att anmäla Rapport till granskningsnämnden och tro att man uträttat stordåd är ... mummel-mummel... inget stordåd. För Rapport är Kostdoktorn på sin höjd en finne på näsan, något man klämmer till och förväntar sig att slippa höra mer ifrån. Såsom ovan, så ock nedan. På samma sätt anmodades jag att sitta still i båten på Kostdoktorn eftersom jag kom dragandes med åsikter som ingen vill bry sig om eftersom det "stör ordningen", trots, som sagt, att underrubriken på Kostdoktorn faktiskt är "Allt om mat och hälsa". Någon som ser parallellen?

Den här "skandalen", att Rapport så uppenbart bara rapporterar det som passar sig, kan se ut att vara en högst begränsad företeelse. Men så är det inte. Den som intresserar sig för allehanda ting och söker sig bakom maktorden och samhällsslöjorna ser att samma mönster upprepa sig, om och om igen. Och det som inträffade häromdagen följer detta mönster som ett manus. Det rapporteras saker i princip dagligen som borde leda till folkstormar, men för det mesta håller vi käft. För vi måste tro på någonting, om inte annat att de flesta "experter" faktiskt är det, att det mesta som rapporteras till oss är "nyheter". Att Staten är god och att Myndigheterna är objektiva och sprider Sanningen omkring sig. I själva verket är det bara arketyper och en ständig Berättelse som ska upprätthålla status quo som presenteras.

Kostdoktorn.se är viktig. Den pekar på ett förhållande som borde rättas till. Men att äta mer fett och mindre kolhydrater är inte svaret på allt. LCHF-are är "ett särintresse". Det är dessutom ett särintresse utan någon egentlig politiskt eller ekonomisk makt. Det finns ingen "organisation" trots Rapports misstanke. Därför behöver inte samhällsinstitutionerna ta detta särintresse på allvar (precis som ingen på Kostdoktorn.se behöver ta kommentarer om andra hälsoaspekter på allvar). Det är som mycket annat ett övergående fenomen och snart kommer lugnet att ha återskapats på den här fronten. Ni oroar er för styrkan hos Unilever och deras reklam, men missar på vilket sätt det är hela strukturen som gör det möjligt för ett företag som Unilever att göra det de gör. Det tar inte särskilt lång tid av fundering att förstå hur det hänger ihop, så jag överlåter åt er som orkar att göra det själva. Resten av er kan fortsätta att yvas över livsmedelsverkets stupiditet och tro att detta är den enda av statens alla myndigheter som har något ruttet att dölja.

Jag tror att Kostdoktorn.se, för att kunna få genomslag på längre sikt och inte bara bli en parentes i bloggosfären, behöver bredda diskussionen och öka takhöjden, och kanske rent av leva upp till mottot "Allt om mat och hälsa". Fettdebatten pekar på systemfel, och att detta inte är en begränsad företeelse behöver åtminstone skymta mellan raderna ibland. Någon hade åsikter om att enskilda inte borde skicka individuella mejl till Rapport därför att de då skulle slå dövörat till. En intelligent iakttagelse som kan överföras till övriga samhällets käbbel särintressen emellan. Så länge vi envisas med att strida mellan varandra i småfrågor, som ungar i en sandlåda, så är det fritt fram för andra intressen.

Jag bad oxå om en dokumentärfilm om margarintillverkning från palm till bord, där man filmar alla processer. Men tror nog att just den uteblir..=)
Monica