Nyheter

Professor Noakes: Hur felaktiga kostråd gör diabetes till en progressiv sjukdom

TNF_Gallery_2_v2-1024x683-800x534

Detta inlägg av professor Tim Noakes publicerades för första gången på The Noakes Foundation.

Mitt intresse för hur man hanterar diabetes med hjälp av kosten uppstod genom att jag fick se hur saker snabbt gick utför med min pappas hälsa efter att han diagnosticerats med typ 2-diabetes mellitus, min egen typ 2-diabetes-diagnos och mitt läsande av ”alternativ” litteratur som övertygade mig om att typ 2-diabetes inte behöver vara en progressiv sjukdom.

Min slutsats är att mitt öde inte är att slutligen dö av diabeteskomplikationen hjärtsjukdom, som min far gjorde, och som är väldigt vanligt bland diagnosticerade. Men för att undvika detta öde krävs det att jag ignorerar det jag lärt mig, och det som jag också lärt ut till två generationer av studenter.

Hur kunde jag ha så fel?

Så för att förhindra utvecklingen av den så vitt spridda hjärtsjukdomen vid typ 2-diabetes behöver jag följa kostråd som är raka motsatsen till de som gavs till min far och som snabbade på hans död, råd som jag personligen utövade under 33 års tid och som slutligen fick mig att utveckla typ 2-diabetes. Hur kunde jag ha så fel? En artikel i juli 2016-utgåvan av tidningen Longevity identifierar den intellektuella källan till mina misstag.

Artikeln som är skriven av ”kostexperter” försöker förklara varför ”minimalt processad mat, så som stärkelse som kräver tillagning, bör vara den största energikällan i diabeteskost” (s. 44). Beviset är att ”näringsämnen som ökar risken för diabetes är överflödiga kalorier, kost med högt glykemiskt index, fett från djur och heme-järn (från kött). Näringsämnen som minskar risken för diabetes är totalt fiberintag, fiber från sädesslag, kost med lågt GI, växtbaserad föda, magnesium och vitamin-D.” Detta innebär att mat som diabetiker bör undvika är ”ett högt proteinintag (över 120-150 gram per dag), rött kött (oprocessat kött ökar risken med 19% och processat kött med 51%), ägg (5-6 ägg per dag), vitt ris och sockersöta drycker. Särskilda matvaror som minskar risken för diabetes är mjölkprodukter, gröna bladgrönsaker, fullkorn (tre portioner per dag), måttligt med alkohol och måttligt med kaffe” (s. 45).

Problemet med dessa råd är att de inte har någon grund i vetenskapen; i bästa fall baseras de på bristfälliga studier som man inte kan använda för att dra slutsatser. Och som definitivt inte är bra nog att basera råd för att övervinna det största hotet mot framtidens medicinska vetenskap på.

Svårt att bevisa

För att bevisa att dessa näringsämnen antingen orsakar eller förhindrar typ 2-diabetes skulle det behövas åtminstone 20 olika studier som löper över 40 år där vi jämförde två grupper av identiska människor, där samtliga medlemmar i en grupp äter näringsämnet som vi är intresserade av i rätt mängd och den andra gruppen ej gör det. Ingen annan beteendeskillnad mellan de två grupperna skulle tillåtas i våra 20 olika studier. Efter 40 år kan vi bestämma om ett visst näringsämne av dessa 20, om något, antingen orsakar eller förhindrar diabetes i våra testgrupper.

För att bevisa att, till exempel, 5 eller 6 ägg per dag orsakar typ 2-diabetes medan mindre än 5 inte gör det (slutsatsen av detta påstående), skulle det krävas en 40-årsstudie där vi jämförde två grupper av identiska människor, där alla medlemmar i en grupp äter 5 till 6 ägg per dag och den andra gruppen äter mindre än så. Nyckeln är att den enda tillåtna skillnaden mellan grupperna är antalet ägg som äts per dag, inget annat får skilja sig åt mellan grupperna. Detta kallas ”slumpmässiga kontrollstudier” (RCT).

Det ideala skulle vara att låta dessa två grupper hamna i fängelse för att se till att vi kan kontrollera allt i deras liv (inklusive hur många ägg de äter per dag, hur mycket de tränar, om de gifter sig eller ej, hur mycket de sover per natt osv osv osv). Oturligt nog finns det inget annat sätt att otvivelaktigt bevisa att ett speciellt livsmedel är den direkta orsaken till en sjukdom.

Vetenskapliga genvägar som kanske blir felaktiga slutsatser

Efter att ha insett att dessa typer av studier mer eller mindre är omöjliga att genomföra, bestämde inflytelserika amerikanska vetenskapsmän sig för att ta en bekväm, vetenskaplig genväg. De kom överens om att, för att spara pengar och tillåta framsteg inom näringsvetenskapen, acceptera resultat från mindre rigorösa forskningsmetoder som giltiga ”bevis” på orsaker.

Så istället för att utföra 40-årsstudier inom näringsvetenskap så har billigare alternativ uppstått – observationsstudier (inte experiment) som bara kräver att specifika befolkningar observeras under decennier under normala omständigheter (utan vetenskaplig intervention). Under deras liv antas det att den mat som varje studieobjekt konsumerar rapporteras med antagandet att det är samma mat som de äter under resten av studieperioden. Sjukdomarna som varje studieobjekt sedan utvecklar observeras med speciellt intresse för när och varför de dog. Data över näringsintag analyseras därefter för att upptäcka exakt vilka näringsämnen som konsumerades i överflöd av de som dog av specifika anledningar.

Denna metod baseras på ett huvudsakligt antagande – att vanliga sjukdomar orsakas av ett överflödigt intag av ett specifikt näringsämne (och att ingen annan faktor spelar roll). Resultatet blir att bevis genom denna metod baseras på det cirkulära argument som visas nedan:

Screen-Shot-2016-07-04-at-9.53.36-AM

Men om detta huvudantagande är falskt kommer också metoden få oss att dra fel slutsatser. Med potentiellt förödande konsekvenser. Men den stora begränsingen av denna experimentmetod är att den inte exkluderar vad vi kallar ”urvalspåverkan”, det vill säga den kan aldrig bevisa att ett enskilt näringsämne orsakar en specifik sjukdom. Urvalspåverkan betyder egentligen att det enskilda näringsämnet som vi vill studera – ex. att äta mindre än 5 ägg per dag – aldrig går att isolera från andra beteenden och val som samexisterar i personer som väljer att äta mindre än 5 ägg per dag.

Förenklat innebär detta att en person som äter 6 ägg per dag med största sannolikhet är annorlunda på fler plan än att han äter många ägg. Och som ett resultat av äggberoendet, vilken mat väljer han att undvika och hur kan det påverka hälsan på sikt?

Bevis pekar klart på att hälsosamma människor gör många hälsosamma val – de äter den kost som påstås vara hälsosam, de tränar regelbundet, undviker rökande och överflödig vikt. Hur kan man någonsin ta reda på om hälsan är resultatet av träningen och undvikande av viktuppgång och rökning, istället för deras val att äta ett specifikt näringsämne i överflöd? Det är inte omöjligt att deras ”hälsosamma” kost faktiskt är ohälsosam, om dess skadliga påverkan täcks över av fördelarna från träning, smalhet och att inte röka.

Poängen är att vi inte kan fortsätta att rättfärdiga att vi ger kostråd som bara baseras på observationsstudier som inte visar på någon orsak. Särskilt med tanke på att när vi förespråkat denna kost som mest så har också fetma och typ 2-diabetes epidemierna växt till pandemier.

Orsaken och lösningen

Det är sant att jag påstår att anledningen till att vi möter okontrollerbara globala pandemier av diabetes och fetma är att vi har förespråkat råd som bara baseras på ”bevis” från observationsstudier utan att erkänna att slumpmässiga kontrollstudier aldrig har uppbackat dessa slutsatser eller att de faktiskt skulle kunna bevisa att de är felaktiga.

Lösningen enligt mig är att vi behöver ge kostråd till personer med diabetes, typ 2 speciellt, som baseras på vår förståelse för den underliggande sjukdomsfysiologin, inte på falsk information som givits av observationsstudier som inte kan bevisa orsak. Jag menar att vi känner till flera kännetecken av den abnormala biologin vid typ 2-diabetes med absolut säkerhet. Dessa är:

Några abnormala kännetecken för typ 2-diabetes

  1. Personer med typ 2-diabetes (T2D) är intoleranta mot kolhydrater. Därmed är det rimligt att begränsa kolhydratintaget så mycket som möjligt.
  2. Personer med typ 2-diabetes är intoleranta mot kolhydrater för att de har insulinresistens. Detta innebär att de frisätter för mycket insulin som svar på kolhydrater (och i mindre utsträckning protein). Därmed beror T2D på överflödigt insulin (hyperinsulimi). Det stora antalet komplikationer som man kan utveckla på grund av denna sjukdom, speciellt hjärtsjukdom, är resultatet av hyperinsulimi (och fettlever).
  3. Personer med T2D som behandlas med insulin blir sämre på lång sikt än de som använder lite eller inget insulin. Detta beror på att mer insulin (oavsett om det kommer inifrån från bukspottkörteln eller om det injiceras) försämrar den underliggande orsaken till insulinresistens och skapar en ond cirkel: mer insulinresistens kräver mer insulin som på lång sikt skapar mer insulinresistens och försämrar T2D.
  4. Därmed är målet med T2D-behandling (precis som vid typ 1-diabetes (T1D)) att minimera användandet av insulin, oavsett om det utsöndras inifrån kroppen eller injiceras. Att äta väldigt lite kolhydrater och måttligt med protein samt högt intag av hälsosamma fetter kommer minimera insulinfrisättningen och minska problem med hyperinsulimi. Detta är den typ av kost som användes vid behandling av barn med T1D innan man upptäckte insulinet under tidiga 1920-talet.
  5. Av de tre makronutrienterna är enbart kolhydrater icke-essentiella. Därmed är det minsta dagliga intagskravet på kolhydrater 0 gram per dag.
  6. Till och med hos personer med T2D som äter 25-50 gram kolhydrater per dag producerar levern överflödigt glukos (från protein och fett). Resultatet blir ett förhöjt blodsocker i T2D – ett av de symptom som karaktäriserar sjukdomen.
  7. Påståendet att glukos är hjärnans enda energikälla är felaktigt – hjärnan har stor kapacitet att använda alternativa energikällor, den kan använda både ketoner och laktat som energi. Följdsatsen att personer med T2D måste äta kolhydrater för att hjärnan ska fungera är också felaktig. Faktum är att hjärnans glukosupptag redan maximerats vid en blodglukoskoncentration om 1,5 mmol/l och blodglukoskoncentrationen sällan understiger 5 mmol/l för patienter med T2D som äter 25-50 g kolhydrater per dag.
  8. Både i vanliga, friska individer och personer med T2D är den största faktorn som påverkar blodglukoskoncentrationen, och speciellt stegringen efter måltid, inklusive stegringen av insulinkoncentrationer i blodet, hur mycket kolhydrater som kommer från tarmen. Vilket i sin tur är det direkta resultatet av kolhydrater som intagits med maten.
  9. Därmed är det synnerligen rimligt att det bästa sättet att reglera blodsocker- (och insulin-)koncentrationen hos personer med T2D är just att minska antalet kolhydrater som man ger råd om att de ska äta/tillåter att de äter. Periodisk fasta är en annan teknik som går att använda för att se till att insulinnivåerna i blodet är låga.
  10. Min pappa dog inte (och inte heller kommer jag det) för att hans hjärna inte fick tillräckligt med glukos. Han dog för att han utvecklade hjärtsjukdom. Därmed kräver förebyggandet mot de dödliga komplikationerna vid T2D att vi förstår vad som orsakar hjärtsjukdom i T2D.
  11. De kärlskador som sker vid T2D beror på ett kontinuerligt tillstånd av hyperinsulinimi vilket associeras med anomalier i blodfett och blodglukos, det förra orsakas på grund av fettlever. De blodmarkörer som påvisar artär dyslipidi är följande:
      1. Förhöjt fasteblodsocker och fasteinsulin
      2. Förhöjt glykerat hemoglobin (HbA1c)
      3. Förhöjda triglycerid- och ApoB-koncentrationer
      4. Lågt HDL-kolesterol
      5. Förhöjda värden av små, täta, oxiderade LDL-partikar (B-mönster)
      6. Fettlever bevisas av förhöjd glutamyltransferaseaktivitet i blodet och andra skanningsmetoder

    Alla dessa markörer försämras av kolhydratrik kost och förbättras av kost som är rik på naturliga fetter och extremt lite kolhydrater (ungefär 25 gram per dag).

    Slutsats

    Därmed är det tydligt för mig vilken kost typ 2-diabetiker bör hålla sig till. Det rör sig inte om raketforskning!

    Jag har gjort mitt val med stöd av vetenskapen.

    Men jag är alltid öppen för modifieringar om ny information, baserad på trovärdigt vetenskapligt bevis från lämpliga vetenskapliga metoder, skulle visa att det finns ett bättre sätt.

    Testa själv

    LCHF för nybörjare

    Snabbkurs i diabetes

    Källor

    Freemantle S. Diabetes: A Global Epidemic. Longevity. July 2016, pp 37-48.

    Om

    Professor Tim Noakes är professor emeritus vid universitetet i Kapstaden och ordförande i The Noakes Foundation. Han är medförfattare till två böcker med partiskhet mot en viss typ av kost: – The Real Meal Revolution och Superfood for Superchildren – samt Lore of Running som har röstats fram som den 9:onde bästa boken genom tiderna om löpning.

    Mer med Professor Noakes

    The Noakes Foundation

    Ny intervju med professor Noakes

    Bra intervju med professor Tim Noakes – att driva revolutionen framåt

    Tim Noakes om vad som talar för låkholhydratkost

    Videor med professor Noakes

    NoakesNoakes

    cerealkillers2

 

2 Kommentarer

  1. jala
    Vill påminna om namninsamlingen till stöd för Professor Tim Noakes. "Arvid says:
    31 juli, 2016 at 10:16 Häromdagen när jag tittade på Bloggportalen så låg Kostdoktorn i topp med drygt 120 000 besök senaste veckan!
    http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/TopLists?tl=1&catego...

    Det vore bra om merparten av dessa skriver under Noakes namninsamling!
    https://secure.avaaz.org/en/petition/Health_Professions_Council_of_So...

  2. Jaa menee
    Redan gjort, men tack Jala för påminnelse till resten av oss. 🙂

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg