Om härdade fetter används för att man han stoppat eller kraftigt reduserat nerbrytningsprossesssen av dessa fetter och i och med det använder det som ett förträffligt konserveringsmedel i prossesad mat, varför skulle då kroppen kunna bryta ner den typen av fett? Nej, den kommer gå till inlagring tillsammans med ett högt kolhydrats intag också förstås.

Jag förstår verkligen Din situation. Tyvärr är det ofta så att ingen lyssnar och det gäller framför allt vårdpersonal. Min mammas läkare lyssnade inte heller - jag skrev ett par brev till honom - väldigt, väldigt vänliga.

Du undrar hur jag bar mig åt för att få min mamma och ändra uppfattning.
Det tog, som sagt, väldig lång tid och under den tiden var hon inte så pigg på att lyssna - men till slut tog hon saken i egna händer.

Min mamma hade inte så många läkemedel (Simvastatin, Trombyl och Seloken (Metoprolol). Kanske någon till vid behov.
Hon har haft tur - klar i huvudet - och bor hemma.

Vi har helt enkelt varit lyckligt lottade när jag ser till min mamma.
Min syster och jag bor inte på samma ort, men tillräckligt nära så att vi kan komma på besök ofta.

När jag började prata om Simvastatin och den höga dosen Seloken som hon hade - och riskerna med detta, slog hon ifrån sig.

Men jag kan förstå varför.

På en liten ort finns oftast inte så många läkare att välja på och hon hade haft turen att få komma till ortens ende privatläkare.

Hon gillade honom - han var snäll!

Hon var helt enkelt rädd att ta upp diskussionen ifall han skulle ta illa upp.

Jag brukade översätta fem patientberättelser åt gången. Hon ville aldrig diskutera hur det var med problemen i hennes ben. Hon kom ihåg när jag ifrågasatte min pappas medicinering (ej samme läkare).

Till slut var jag tvungen att ge upp - men då hade hon fått den information som krävdes för ett ställningstagande.

Min mamma är still going strong - fantastisk. Jag är så tacksam att hon kan bo hemma, klarar sig själv, gillar att baka, laga mat, plantera osv. Intresserar sig för familjen och vad som händer i världen.

Anledningen till att hon inte står på så många mediciner beror delvis på bra
gener och att hon, i nästan hela sitt vuxna liv, fått fungera som ställeföreträdande sjuksköterska till min pappa som hade en fruktansvärd massa mediciner. Både han och mamma tvingades genomlida många besvärliga år.

Det heter läkemedel - men hur stor procent av dem "läker" någonting?

Så här skriver han bl.a.:

"....Hardly anyone thinks of antibiotics as potentially dangerous psychoactive drugs but many of them are....."

"...Levaquin is a member of the quinolones family of antibiotics, a group that is known to cause severe emotional reactions. The warning section of the label for Levaquin, as reprinted in 2008 Physician´s Desk Reference (PDR) states that convulsions, increased pressure in the brain, and toxic psychosis have been reported in patients taking these antibiotics. It more specifically warns about central nervous system stimulation which may lead to tremors, restlessness, anxiety, lightheadedness, confusion, hallucinations, paranoia, depression, nightmares, insomnia and rarely suicidal thougths and acts.... "

Slut citat

Man kan inte avfärda riskerna bara för att många klarar sig från allvarliga biverkningar.

Det är dessutom så att man kanske klarar sig en första gång, men nästa, eller nästa så kan det bli riktigt allvarligt.

När det gäller kinoloner så önskar Strama, Smittskyddsinstitutets avd. för information om antibiotika till allmänhet och vårdpersonal, att man skall dra ned på förskrivningen eftersom den här typen av antibiotika ökar antibiotikaresistensen.

Man säger, givetvis, inget om de besvärliga biverkningarna.

Besök t.ex. http://www.medications.com.
På första sidan står en 10-i-topp-lista.
Där återfinns kinolonen Levaquin (Levofloxacin?).
Klicka på den raden och läs - det finns över 2000 berättelser.
Liknande berättelser finns för de andra i samma grupp t.ex. Cipro.

Gå gärna in på sidan http://www.fqresearch.org.
Jag lovar det är en väldigt informativ sida.
Dessutom finns mängder av patientberättelser, inkl. i video-format (på slutet av första sidan om jag kommer ihåg rätt).

Det är klart att man skall ta antibiotika om man behöver det, men är det inte livsviktigt så skall man prova om hälsoproblemen går över av sig själv.

Jag skulle inte ta en kinolon om det inte vore livsviktigt.

Tyvärr förekommer en hel del slentrianmässig medicinering även när det gäller antibiotika. Kan aldrig vara nyttigt.

Jag kan dock säga att på apoteket var de jättenoga när jag fick denna antibiotika och höll ett mindre korsförhör om jag tog andra mediciner så nog tror jag de i alla fall är medvetna om att denna typ av antibiotika inte går i hop med allt. Minns säkert att jag fick frågan om blodförtunnande och även om jag tog astmamediciner på apoteket. Det är också den enda gång då apotekaren sagt uttryckligen "läs biverkningslistan" när jag fått en medicin.