Professor Ludwig vs Stephan Guyenet om insulin kontra kalorier

ludvsguy-800x333

Regleras vikten främst av hormoner eller av hjärnan? Handlar det om att normalisera nivåer av fettinlagrande hormoner (främst insulin) eller handlar det om att bestämma sig för att inte överäta?

Det andra svaret har varit det svar de flesta har trott på, och det har varit ett gigantiskt misslyckande. Vi behöver nya idéer som faktiskt fungerar. Så vi måste hitta sanningen.

De gamla argumenten i denna oändliga debatt paketeras elegant av den tidigare populära bloggaren Stephan Guyenet, PhD, på Whole Health Source: Always Hungry? It’s Probably Not Your Insulin

Professor David Ludwig publicerade det här som svar: Ludwig Responds to Whole Health Source Article

Vem vinner?

Så vem vinner? Som jag ser det har båda fel, men professor Ludwig har mycket mindre fel.

Insulinnivåer och framtida viktuppgång

Argumentet från Guyenet att ”höga insulinnivåer inte förutspår framtida viktuppgång” och att det är ”en grundläggande förutsägelse av hypotesen” är helt enkelt baserat på ett missförstånd. Naturligtvis gör det inte det. Höga insulinnivåer förutspår (mycket exakt) att man redan är överviktig.

Jag tycker inte att Ludwig besvarar detta helt korrekt. Argumentet från Guyenet är fånigt och det behövs ingen vetenskap för att bemöta.

Om höga insulinnivåer förutspådde framtida viktuppgång skulle överviktiga personer (som nästan alltid har höga insulinnivåer) svälla upp som ballonger. De skulle aldrig sluta att gå upp i vikt. Faktum är att de skulle gå upp i vikt snabbare och snabbare tills de exploderade som ballonger.

Omvänt, om låga insulinnivåer förutspådde viktnedgång skulle smala personer (som nästan alltid har låga insulinnivåer) fortsätta att gå ner i vikt i evighet tills de försvann.

Förstås kommer ingen av dessa löjliga förutsägelser att inträffa. Istället når kroppen snart en jämvikt, där en given genomsnittlig insulinnivå korresponderar till en given fetmanivå. Det är därför feta människor ofta behåller ungefär samma grad av fetma över decennier.

Så: Höga insulinnivåer förutspår inte framtida viktuppgång, det förutsäger att man redan är överviktig.

jonssonDenna korrigering ogiltigförklarar också Guyenets påföljande argument om att det inte finns någon ”positiv feedback” när man går ner i vikt. Igen, naturligtvis inte.

Jag tar upp dessa missförstånd i mer detalj i en föreläsning från 2015 (klicka på bilden till höger).

Här kan Ludwig ha fel

Jag tycker att professor Ludwig (och även Taubes i GCBC) förenklar idén om ”intern svält” som en drivande faktor vid viktuppgång för mycket. Som Guyenet så riktigt påpekar tenderar blodsockernivåer och grad av fetma i genomsnitt vara högre hos överviktiga personer.

Professor Ludwig har inte ett helt tillfredställande svar här, även om han korrekt påpekar att blodsockerfall är vanligt efter konsumtion av snabba kolhydrater.

Ett mer korrekt sätt att se på det är troligen att inte bara ta hänsyn till absoluta nivåer av fetma och glukos, utan också förändringar av dessa, dvs att snabbt fallande nivåer av dessa kanske triggar hunger. Även om de sjunker till en lägre nivå än vad som är normalt för den överviktiga individen är de inte nödvändigtvis lägre än vad som är normalt för en smal person. Bara kroppen vet.

Summering: Vad fungerar?

Även om det är spännande att se forskare vara oense och citera studier finns det något viktigare: Vad fungerar på riktigt? Hur äter du för att gå ner i vikt?

Folk har gått ner i vikt i hundratals år med lågkolhydratkost. Omvänt har folk gått upp oöverträffat mycket i vikt i decennier genom att bara försöka äta mindre.

Minst 20 stycken studier av hög kvalitet stödjer detta: lågkolhydratkost fungerar helt enkelt bättre. Större viktnedgång – utan att behöva vara hungrig eller begränsa kaloriintaget.

Det bara fungerar.

Prova gratis

LCHF för nybörjare

2-Week Low-Carb Challenge (engelska)

Vill du läsa MER om forskning?

Att gå ner i vikt – det ”magiska” sättet kontra insulinsättet

Always Hungry? Here’s the Book for You

 

14 kommentarer

  1. Organic
    "Minst 20 stycken studier av hög kvalitet stödjer detta: lågkolhydratkost fungerar helt enkelt bättre. Större viktnedgång – utan att behöva vara hungrig eller begränsa kaloriintaget."

    Bara nyfiken, hur många sk "studier av hög kvalité" stöder motsatsen att lågfettkost och kalorirestriktion är effektivast?

  2. Henrik
    "Jag tycker att professor Ludwig (och även Taubes i GCBC) förenklar idén om ”intern svält” som en drivande faktor vid viktuppgång för mycket. Som Guyenet så riktigt påpekar tenderar blodsockernivåer och grad av fetma i genomsnitt vara högre hos överviktiga personer."

    Men är det viktiga verkligen "genomsnitten"? När jag gick över till LCHF, så slapp jag bli jättehungrig efter fyra timmar, så att jag var tvungen, att äta något. Det har jag alltid tolkat som att blodsockersvängningarna var för stora, och att det inte handlar om genomsnitt. Alltså, att det är en dynamisk process. Inte en statisk.

  3. Tor H
    Sist jeg sjekket var det ingen som kunne vise at lavfett ga bedre resultater:
    http://www.kostdoktorn.se/vetenskap/studier-pa-viktnedgang-med-lagkol...
  4. Kjartan
    Hej! Jag tror inte att det är helt rätt som Andreas säger att höga insulinnivåer betyder att du är redan övervikt... utan det betyder att du är insulin resistant. Du kan väl ha BMI inom 25 och vara insulin resistant. Men det fångar man inte med fastande insulin prover utan det får man mäta efter 2 timmars sockerbelastning. Se mer här:
    https://www.youtube.com/watch?v=pCtwgAAuyBE
  5. 1 kommentar borttagen
  6. Henrik
    tänk lite till!

    Det finns typ 2 diabetiker som är smala, det visar att insulin inte alltid orsakar viktuppgång, även om det
    orsakat insulinresistens och typ 2 diabetes. Det är fettet runt lever och bukspottkörtel som samvarierar med typ 2 diabetes. Se:

    http://www.ncl.ac.uk/magres/research/diabetes/reversal.htm

    Så alla typ 2 diabetiker blir inte feta.

  7. Göran Löwenberg
    spelar ingen roll vem som har rätt eller fel, kolhydratförbränning är en "smutsigare" process i kroppen och vikten är väl inte det viktigaste, hälsan framför allt!! ÄT HÄLSOSAMT FETT!!
  8. Sten
    Det hela kompliceras nog av att vissa människor av sig själva har förmågan att bara äta lite mindre och röra på sig, så håller de sig smala (om de sen klarar sig från diabetes typ 2 senare låter jag vara osagt). Ett exempel är en kvinna jag känner väl. Hon går på Friskis och svettis, och äter vanlig mat. Ibland tar hon en bit godis, eller två. Men hon vill aldrig äta mer än så. Hon är både smal och vältränad. På henne fungerar de vanliga kostråden perfekt. Personer som Guyenet fungerar antagligen så: De äter bara lite mindre och då håller de sig smala. Då ligger det nära till hands att säga till andra: Men ät bara lite mindre, då! Och så bygger man sin forskning på det! De har aldrig upplevt att vräka i sig en hel chokladask, eller tömma kylen. De kan inte förstå att alla inte fungerar som de gör.
    Svar: #9
  9. MJ
    Det är nog inte så att hon inte vill äta mer än så, utan att hon avhåller sig från att äta mer än så.

    Jag kan också hålla mig smal på "vanlig mat", men jag föredrar att äta så att jag blir nöjd utan att bli tjock.
    Jag har "deffat" massor av gånger innan jag testade lågkolhydratkost första gången ca 2005. Jag brukade medvetet gå upp ca 10kg över höst och vinter för att sedan gå ned allt under våren. Jag trodde då att man var tvungen att lägga på sig lite fett för att kunna bygga muskler, "bulka".

    När jag deffade och sedan höll vikten över sommaren så handlade det enbart om viljestyrka, jag var alltid sugen på att äta men lät bli.

    (Med träning är det annorlunda, jag tycker om att träna och behöver inte motivera mig att göra det, även om jag går på planerade träningar även om jag inte känner för det)

  10. 1 kommentar borttagen
  11. Henrik
    tänk lite skrev:
    "Nu säger du att insulin saknar betydelse, det är fettet runt bukspottkörtelns fel.
    " Var har jag skrivit det?
    Jag har inte någonstans skrivit att insulin saknar betydelse men verkar olika på olika människor. Alla som är på väg mot typ 2 diabetes utvecklas inte på samma sätt. Genetiska skilnader gör att människor utvecklas olika. Eller hur?
  12. YAT
  13. 1 kommentar borttagen
  14. Henrik
    tänk lite
    Eller antingen är det så att du vet för lite om den mänskliga fysiologin , för att kunna diskutera denna
    frågan.
    Vad har du för synpunkter på professor David Ludvigs
    svar på Sitephan Guyenets 11 punkter. Har Ludwig rätt
    eller fel i kommnetarerna? Det är denna länk:

    https://medium.com/@davidludwigmd/ludwig-responds-to-whole-health-sou...

    ,som tråden handlar om.

  15. MJ
    Det skulle de inte alls.
    Om rökning orsakade nikotinberoende så skulle ALLA som har rökt vara beroende av nikotin?
    Om läsk och godis orsakar viktuppgång så skulle ALLA som nyttjar läsk och godis vara feta?
    Om skottskador orsakade död så skulle ALLA som blivit skjutna vara döda?
  16. Henrik
    Här är Guyenets kritik mot kolhydrathypotesen utformad i 11 punkter och David Ludvigs svar på kritiken:

    Punkt 1.

    1. Overeating does make you fat. Randomized controlled trials have shown that eating excess calories causes fat gain, whether the extra calories come from fat or carbohydrate, and regardless of their impact on insulin levels (4, 5). If you eat too many calories, regardless of why you overate, you will gain fat (although some people are intrinsically more resistant to overeating-induced fat gain than others). That’s why overeating remains a key concept for understanding body fatness.

    DLs svar på punkt 1.
    Not over the long-term. In the classic force-feeding studies, volunteers can be made to gain weight in the short-term by massive overfeeding. However, the body responds dynamically: the volunteers lose all interest in food and their metabolic rate tends to increase in the body’s attempt to burn off the excess calories. Indeed, volunteers in overfeeding studies characteristically report feeling intensely uncomfortable. Once the protocol ends, weight typically decreases back to baseline [Leibel, Roberts, Norgan, Sims] — a phenomenon that has also been well documented with experimental animals. Consistent with the Insulin-Carbohydrate model, the metabolic responses protecting against long-term weight gain with overfeeding may not fully engage when excess calories are provided primarily as high glycemic load carbohydrate (candy) rather than protein and fat (peanuts) [Claesson].
    Moreover, Guyenet ignores many experimental models of obesity notably lacking hyperphagia (above normal calorie intake), or in which overeating occurs secondary to increasing adiposity, such as defects in melanocortin signaling [Asai]. With regard to diet-induced obesity, rodents fed high versus low glycemic index (GI) starch showed the following sequence of events: first, hyperinsulinemia; second, anabolic changes in adipose tissue; third, greater adiposity; fourth, lower energy expenditure; and only then, fifth, increased energy intake. With food restriction to prevent excessive weight gain, the high GI-fed animals still develop excessive adiposity (and associated increased CVD risk factors) — findings that defy the conventional Calories In, Calories Out model [Kabir, Kabir, Lerer-Metzger, Pawlak, Pawlak].
    Even with the prototypic models of hyperphagia such as hypothalamic damage and leptin deficiency, metabolic defects precede overeating, and restriction of food intake to normal does not prevent development of excess adiposity [Friedman, Dubuc, Bray].

    Så är det ett bra svar eller missar DL något i kritiken i punkt 1 ?

    Är inte det de bästa sättet, att diskutera EN punkt i taget?
    Det är Guyenet själv som gjort just 11 punkter, så antagligen har han gjort det för att han tycker det är viktiga invändningar.
    Så är SGs punkter relevanta, eller gör DLs svar så att invändningarna är irrelevanta?

  17. 1 kommentar borttagen
  18. Henrik
    En video där David Ludwig går in på sin kostmodell mer i detalj. Intressant.

    https://www.youtube.com/watch?v=12dCj9UFo6k

up

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av