Nyheter

”På det hela taget har jag fått ett helt nytt liv”

PO

P-O Heidling

P-O Heidling från Linköping har haft typ 1-diabetes sedan barndomen. Trots att han var en ”väldigt skötsam” patient så började blodsockret bli högre med åren, han var ständigt trött och hungrig och allt fler hälsoproblem började smyga sig på.

Här är hans mejlade berättelse om vad som hände när han – trots motstånd från sjukvården – började med LCHF för några år sedan:

Mejlet

Jag vill dela med mig av min framgångshistoria. Jag tycker det varit för få framgångshistorier om människor med diabetes typ 1.

Min diabetes dök upp när jag var 10 år och är nu något jag har haft i snart 35 år. För ca 6–7 år sedan började jag bli orolig för min hälsa. Jag hade ständiga småsjukdomar som aldrig verkade ta slut. Var för sig var de inte några allvarliga saker men det kändes som att sjukperioderna var längre än friskperioderna; en period av rethosta – en vecka ”frisk” – följt av 2 veckor snuva – några dagar ”frisk” – följt av enorm trötthet osv.

När det gäller min diabetes har jag alltid varit en väldigt skötsam patient. Superstrikt med kost och provtagning, allt enligt vårdens rekommendationer. Mina prover var relativt bra de första 15 åren, vilket jag tror beror på att jag då idrottade väldigt mycket samt var i tillväxtfasen. När jag började jobba efter universitetsstudierna så blev det mer och mer stillasittande och snart började HbA1c-värdena att krypa uppåt. Under slutet av 90-talet låg värdena mellan 8 och 9 (73 resp 83), men med olika fokuserade insatser lyckades jag hålla mina värden mellan 7 och 8 (63 resp 73) under större delen av 00-talet. Rekommenderade värden för diabetiker är att hålla sig mellan 6–7 (52 resp 63) så som sagt hade jag inte extremt höga värden men ändå lite för högt hela tiden under en period av 15 år. Värden inom parantes är enligt den nya IFCC-skalan.

Vad gäller ögonbottenprover så började jag under 00-talet få resultat som benämndes som ”lätta förändringar”, dvs inga förändringar som krävde någon insats där och då men för min del oroväckande.

Jag började nu ta massor av blodsockerprover. I mina testperioder så tog jag ett prov i timmen under två veckorsperioder, endast med avbrott under nätterna. Jag skrev upp vad jag åt vid varje måltid. Min tanke var att försöka förstå vad det var som gjorde att mitt blodsocker inte kunde kontrolleras med allt det insulin jag tog. Detta har resulterat i att jag har tusentals blodsockervärden sparade från många år tillbaka. En vanlig dag kunde då se ut som följande:

  • Frukost (lättyoghurt med müsli, 2 mackor), ca 16 enheter insulin
  • Mellanmål (2 knäckebröd med kaviar och en kopp te)
  • Lunch (”jobblunch” på närbelägen restaurang, ca 14 enheter insulin
  • Mellanmål (1 knäckebröd med mjukost med en kopp te)
  • Middag (husmanskost à la tallriksmodellen och enligt dietistens rekommendationer), ca 16 enheter insulin
  • Kvällsmacka (2 smörgåsar med ost eller skinka och ett glas mjölk)
  • Basinsulin/”dygnsdos” ca 30 enheter.
  • Ev. en extra smörgås innan jag la mig om jag hade idrottat på kvällen som gjorde att jag kände mig lite ”sockerlåg”

Så här såg mina värden ut under två vanliga dagar i april 2006. Jag satte för många år sedan själv upp en övre och undre gräns på 9 resp 4, med målet att alltid hålla så många som möjligt av mina värden inom detta intervall. Det var svårt på den tiden.

apr2006

De sista åren, innan LCHF, var maten ett stort problem. Jag var ofta hungrig men tyckte att inget smakade gott. Jag kunde inte nämna en enda favoriträtt, för jag hade ingen. Det är faktiskt en fruktansvärd plåga som jag inte önskar någon, att ha ett sug efter mat men när man väl äter så får man inget glädjetillskott. Oxfilé som kokkorv, det var samma i min mun. Min personliga tolkning är att detta var min kropps sätt att tala om för mig ”sluta äta all denna mat, jag vill inte ha den”.

På hösten 2009 blev jag tvungen att operera bort en inflammerad visdomstand. Efter operationen ordinerades jag ”flytande och lättuggad föda” under 6 veckor för att ”inte käken skulle gå av” (läkarens ord). ”Vad sjutton ska jag äta då?” tänkte jag, jag med alla mina smörgåsar?

Jag tvingades då att radikalt sänka mina insulindoser för att undvika blodsockerkänningar. Till min stora förvåning så blev jag inte alls hungrig under dagen, trots att jag åt mindre. Jag började sänka fler doser och fick samma effekt dvs att jag åt mindre men var inte hungrig på samma sätt som förut. Det var troligtvis de höga insulinnivåerna som gjorde att jag tidigare ”kemiskt” hade lurat kroppen att jag var hungrig, vilket inte kroppen var. För mig var detta en ögonöppnare. Jag bestämde mig nu för att målet skulle vara att ha så låga insulinnivåer som möjligt och anpassa matintaget efter dessa; inte tvärtom vilket hade varit utgångspunkten under alla mina tidigare diabetesår.

I december 2009 fick jag av en kompis höra talas om LCHF och efter att ha läst på via informationssidorna på Kostdoktorn och Annika Dahlqvists blogg så startade jag att äta strikt LCHF-kost i januari 2010. I april samma år var jag på rutinkontroll igen. HbA1c-värdet var då 6,7. Första värdet på nästan 10 år som hade varit i det rekommenderade intervallet. Sedan dess har jag aldrig haft ett ”för högt” värde under någon av mina rutinkontroller.

Min diabetesklinik har inte gett någon större stöttning under denna tid. Det har varit prat om det mättade fettets farlighet, statiner mot de ”farligt höga” kolesterolvärdena, ”ingen vet vad som händer på sikt” etc. Jag har alltid tvingats argumentera tillbaka och genom att vara påläst om den senaste forskningen som presenteras på Kostdoktorn och andras bloggar har jag stått på mig. Då mina HbA1c-värden alltid ligger bra numera så finns det dock inte något de akut kan anmärka på så därför är min känsla att de ”låter mig hållas”.

Det som förvånat mig mest är att om jag var en läkare/sjuksköterska med en patient som haft lite för höga värden i 10–15 år plötsligt märker att värdena är normala i kontroll efter kontroll; skulle jag inte då vara nyfiken att fråga ”Vad har hänt? Vad har du gjort?”. Ingen har frågat mig detta. Värdena är bra, alltså är jag ointressant. Av alla mina egentagna prover vill man oftast endast titta på värdena ”de senaste två veckorna tillbaka”. Den frasen har man sagt i 35 år. Att titta på serier över alla frukostvärden, jämföra dem med värden för 2–3 år sedan, att titta på konfidensintervall på värden mellan vissa timmar etc., vilket är informationsrikt och ganska enkelt att ta fram i Excel, upplever jag har aldrig varit intressant för någon av mina läkare.

Numera ser en vanlig dag ut som följande:

  • Frukost (stekt bacon och äggomelett, med grädde och ost), 27 enheter Basinsulin/”dygnsdos”
  • Mellanmål vid sen lunchtid (några ostskivor med smör, ett kokt ägg med majonäs, te med kokosfett)
  • Middag (husmanskost à la LCHF), ca 2 enheter insulin

Så här ser mina värden ut under två vanliga dagar i februari 2014.

Feb2014

Senaste kolesterolvärdena visade på en ”apo-kvot” på 0,75, HDL 2,7, totalkolesterol/HDL 3,29, vilket enligt Kolesterolsidan här på Kostdoktorn får anses bra.

Jag har alltså gått från att vara ständigt hungrig, äta 6–7 ggr om dagen, med 4 sprutor och 76 enheter insulin, till att alltid känna mig mätt, äta 3 ggr om dagen med 2 sprutor och 29 enheter insulin. Jag kan också med lätthet räkna upp flera rätter som är goda, för smaken för mat har återkommit. Jag tar nu så lite måltidsinsulin att jag tvingas lämna tillbaka insulin då ”bäst före”-datumet hinner passera. Detta pga att den minsta läkemedelsförpackningen innehåller 5 engångssprutor och så mycket använder inte jag på ett år, tyvärr till kostnad för mitt landsting.

Jag har gått ner ca 15 kilo och är numera viktstabil på en vikt jag är nöjd med. Alla dessa kilo gick jag ner utan något som helst motionerande. Efter viktnedgången kom energin åter och jag löptränar/promenerar nu ca 50 minuter per dag, men beroende på arbetsbelastning så har jag ibland långa perioder utan motion. Oavsett om jag motionerar eller inte håller sig blodsockret stabilt så något extra sockertillskott efter motion behövs inte längre.

Jag har inte varit sjuk sedan februari 2010. Jag har nästan slutat ta egna blodsockerprover eftersom varje gång jag har en testperiod är värdena stabila. Vid senaste ögonbottenfotograferingen kunde man inte längre se några förändringar och jag klassificerades som ”helt symptomfri”. En intressant sak är att efter att ha varit ordentligt gråhårig sedan 10 år, har färgen börjat komma tillbaka på spridda ställen, vilket går att se genom att jämföra nya och  gamla foton. Mats ”Fet Hälsa” Lindberg har på sin blogg berättat om samma sak.

På det hela taget har jag fått ett helt nytt liv. En förändring som inte bara påverkar mig utan även min familj som istället för en trött, överviktig och ”mat och sprut-styrd” gubbe, fått en energirik, normalviktig man/pappa som inte har några problem att skjuta på måltider några timmar.

För blodsockret är ju alltid stabilt.

Än en gång stort tack för det jobb du och ditt team gör, och för att du hjälpt mig till ett nytt och hälsosammare liv.

Mvh,
P-O Heidling
Linköping

Mer

Snabbkurs i diabetes

LCHF för nybörjare

Ett år på LCHF med typ 1-diabetes

Tidigare om typ 1-diabetes 

Över 250 framgångshistorier

Videos

Hur du äter LCHF - presentationsbildVideo - Hur insulin styr din vikt3

Carola Bakkediabetiker Bengt-Åke

NoakesMary Vernon

WortmanAnn Fernholm

PS

Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.

 

46 Kommentarer

Toppkommentarer

  1. Robert
    Man blir riktigt varm inombords när man läser P-O Heidlings berättelse. Men återigen måste jag ställa samma fråga som jag gjort i tidigare kommentarer: Vad fasen sysslar diabetesvården med? Blir inte läkarna och sjuksystrarna åtminstone LITE intresserade av vad som hänt när de möter en patient som P-O? Ibland undrar jag på allvar om det är något fel i huvudet på dem inom vården som jobbar med diabetiker? Hur kan man bara negligera fakta som det P-O kan visa upp? Han har ju testsvar och provtagningar som backar upp det han säger! Kom igen nu Svensk Diabetesvård - läkare och sköterskor - det är uppenbart att ni behöver en rejäl spark i baken snart så att ni vaknar upp ur er törnrosasömn. Att inte visa minsta intresse för P-O Heidlings remarkabla förbättring då det gäller hans diabetes typ 1 kan bara besvaras på följande sätt: Ni borde skämmas ögonen ur er! Trångsyntheten och envisheten ni uppvisar är skrämmande och ni respekterar inte era medmänniskor som ni är utbildade och får betalt för att hjälpa! Skärpning! Slutligen: Tack P-O för din historia. Stå på dig! Att vårdpersonal reagerar som de gör är ytterst beklagligt och inte så lite skrämmande, dessvärre är det inget undantag utan tyvärr idag en regel och norm inom sjukvården.
    Svar: #43
    Läs vidare →
  2. Tuva
    Nu blev jag allt lite fuktig i ögonvrån av glädje över det nya livet P-O fått. Han och hans familj; stort GRATTIS!

    Till stora delar av vården vill jag bara säga:
    Jorden är inte platt.
    Naturligt förekommande fetter är inte ett dödligt gift.
    Diabetiker har svårt med blodsockerreglering. Kolhydrater höjer blodsockret.
    Gör om, gör rätt.

    Tyvärr är det samma attityd jag mött de få gånger jag behövt tala med en läkare sen kostomläggningen.
    Innan kostomläggningen var jag fet och sjuk (även om jag för det mesta led i det tysta utan att uppsöka läkare) och träffade jag läkare antydde de alltid att halsontet/ryggontet/depressionen/blodtrycket berodde på att jag var fet och rörde mig för lite. Ni vet, jag borde äta mindre och springa mer.
    Efter kostomläggningen gick det ju inte längre att peka på min vikt.. Ett intresserat "hur gjorde du?" byttes kvickt mot ett stenansikte av ointresse i bästa fall eller ett bekymrat kacklande om att jag kommer dö smördöden i värsta fall. Bristen på nyfikenhet har varit öronbedövande i min erfarenhet. 🙁

    Läs vidare →

Alla kommentarer

  1. Robert
    Man blir riktigt varm inombords när man läser P-O Heidlings berättelse. Men återigen måste jag ställa samma fråga som jag gjort i tidigare kommentarer: Vad fasen sysslar diabetesvården med? Blir inte läkarna och sjuksystrarna åtminstone LITE intresserade av vad som hänt när de möter en patient som P-O? Ibland undrar jag på allvar om det är något fel i huvudet på dem inom vården som jobbar med diabetiker? Hur kan man bara negligera fakta som det P-O kan visa upp? Han har ju testsvar och provtagningar som backar upp det han säger! Kom igen nu Svensk Diabetesvård - läkare och sköterskor - det är uppenbart att ni behöver en rejäl spark i baken snart så att ni vaknar upp ur er törnrosasömn. Att inte visa minsta intresse för P-O Heidlings remarkabla förbättring då det gäller hans diabetes typ 1 kan bara besvaras på följande sätt: Ni borde skämmas ögonen ur er! Trångsyntheten och envisheten ni uppvisar är skrämmande och ni respekterar inte era medmänniskor som ni är utbildade och får betalt för att hjälpa! Skärpning! Slutligen: Tack P-O för din historia. Stå på dig! Att vårdpersonal reagerar som de gör är ytterst beklagligt och inte så lite skrämmande, dessvärre är det inget undantag utan tyvärr idag en regel och norm inom sjukvården.
    Svar: #43
  2. Michael
    Härlig läsning med mycket igenkännande från min egen T1-diabetes med likvärdiga förbättringar. Riktigt kraftiga sänkningar av snabbverkande insulinet! Vilket jag själv upplevt som något av det härligaste med LCHF-kosten. Kan låta knepigt med tanke på all god mat man får äta, samt alla övriga hälsoförbättringar man ofta får uppleva. Men som inbiten insulininjektionist så känns det verkligen som en vinst när man kan bemöta en helstor måltid med ynka två enheter insulin! Ty insulinkrav/-behov är ju för oss diabetiker en extremt klar signal på hur pass nyttigt vi äter.

    Som sagt, trevlig läsning och fortsatt lycka till!

  3. Walter Levy
    Fantastiskt kul och intressant att läsa!
  4. Gäst
    Tack för din framgångsrika berättelse och grattis till ny bättre hälsa!
  5. I Like Neil Young
    Fantastisk läsning...:)
    Stort Grattis!!!
  6. sj
    Alla lchf:are med liknande vikt- och hälsoresor borde skicka en faktura till vården för insparade kostnader. Alternativt skicka in matkvitton till sin diabetesklinik och kräva betalning för att man handlat sin egen medicin. Kanske också kräva pengar för utebliven lön då man varit sjuk (men inte behövt vara sjuk).
    Svar: #34
  7. Tuva
    Nu blev jag allt lite fuktig i ögonvrån av glädje över det nya livet P-O fått. Han och hans familj; stort GRATTIS!

    Till stora delar av vården vill jag bara säga:
    Jorden är inte platt.
    Naturligt förekommande fetter är inte ett dödligt gift.
    Diabetiker har svårt med blodsockerreglering. Kolhydrater höjer blodsockret.
    Gör om, gör rätt.

    Tyvärr är det samma attityd jag mött de få gånger jag behövt tala med en läkare sen kostomläggningen.
    Innan kostomläggningen var jag fet och sjuk (även om jag för det mesta led i det tysta utan att uppsöka läkare) och träffade jag läkare antydde de alltid att halsontet/ryggontet/depressionen/blodtrycket berodde på att jag var fet och rörde mig för lite. Ni vet, jag borde äta mindre och springa mer.
    Efter kostomläggningen gick det ju inte längre att peka på min vikt.. Ett intresserat "hur gjorde du?" byttes kvickt mot ett stenansikte av ointresse i bästa fall eller ett bekymrat kacklande om att jag kommer dö smördöden i värsta fall. Bristen på nyfikenhet har varit öronbedövande i min erfarenhet. 🙁

  8. Majoren
    Häftig läsning, hoppas den når ut till många typ 1 där ute som fortfarande tror att LCHF bara passar diabetes typ2.
  9. Erik S
    "Vad fasen sysslar diabetesvården med?" skriver Robert.

    Något förenklat: Det finns inga pengar i att patienter blir friska, sett ur läkemedelsjättarnas perspektiv.

    Dessa mångmiljardföretag har massor med lobbyingmuskler och riktade forskarmuskler att spänna. Vilket påverkar beslutsfattare.

    Som jag skrivit tidigare: Pengar finns i piller, inte i ägg. Annars hade multinationella läkemedelsjättarna Phizer eller GlaxoSmithKline redan i morgon köpt upp äggproducenterna.

    PS. En underbar och väldokumenterad redogörelse från Heidling!

    Svar: #17
  10. Ulrika
    Tack P-O för din berättelse. Det du beskriver om diabetesvården är diabetesvården i ett "nötskal". Själv är jag typ 1 sedan 35 år tillbaka, precis som du. LCHF har jag haft fokus på sedan 2009 med olika perioder hur strikt jag varit. När mitt hbA1c legat bra så stöttar de mig i det jag gör. Fast de inte vet riktigt hur jag gör, hur min dag ser ut. De vet att jag äter LCHF fast kunskapen om hur jag gör är mkt låg. När mitt hbA1c varit mindre bra vilket det blivit i perioder då det varit svårt att hålla mig ifrån kolhydrater, vi kan kalla det återfall, har jag bara fått till svar "att så blir det ofta". Hur uppmuntrande och hjälpande är det? Varje gång jag går från diabetesmottagningen är jag nedstämd och ledsen även när jag haft bra värden. Det finns inte den stöttning vi typ 1 behöver därifrån. Ett diabetesteam ska vara starkt, enade och jobba för patientens bästa. Tyvärr är det inte så. Min uppfattning är att de jobbar för läkemedelsindustrin.
    Min diabetesdr vill att jag tar sköldkörtelprover och jag får aldrig veta riktigt varför, ingen bra förklaring. Ett tag när jag var gravid skulle jag äta levaxin trots att mina sköldkörtelvärden var bra. Jag fick bara till svar att de skulle vara mer än bra. Jag har sökt information men hittar inget om det. Ngn som vet?
    Mitt hbA1c får absolut inte ligga under 51 enligt min dr. Det är inte bra att ha för bra värden, hjärtat kan ta skada av det efter lång tid med typ 1. I viss mån kan jag förstå detta. Det kan vara svårare att känna sina låga bs-värden och vid ett rejält lågt blodsocker dunkar hjärtat på för fullt och kroppen blir genomsvett. Ett stabilt normalt bs måste ändå vara det bästa.
    Kolesterolet diskuteras varje gång jag är på kontroll. Tyvärr vägrar de ta apokvoten, för det har de aldrig gjort säger dr. Argumenterar jag emot byts samtalsämne. Jag äter inga statiner idag och kommer fortsätta att vägra detta.
    Är det ngn som är i liknande situation, skriv gärna ngt här.
    Svar: #41
  11. Henrik
    En fin och välskriven historia. Varför ordnade inte din vårdcentral ett möte och bjöd in alla "ettor"till ett möte, där du fick presentera hur du gjort, för att förbättra ditt liv, och samtidigt spart pengar åt staten?

    Alla som har med vården att göra, anställda så väl som patienter, måste bestämma om de vill vara en del av problemet, eller en del av lösningen.

    Du är en del av lösningen.

    Grattis!

    Svar: #15
  12. Maria
    Kostdoktorn m.fl. gör skillnad! Måste vara inspirerande att få ta del av sådana här vittnesbörd.
  13. Jaa menee
    Skicka brevet till Stig Orustfjord. Han säger ju: "Men forskningen är enig om att mättat fett, som grädde och smör i för stora doser, ökar riskerna för stroke och hjärtinfarkt. Nu har det kommit LCHF-förespråkare som hävdar annat."
    För det första så har forskningen påvisat att fett är helt ofarligt, för det andra, hur kommer det sig att de flesta blir friskare av att utesluta kolhydrater och ersätter det med fett?
    Alltså, inte bara LCHF-förespråkare som allena kommit fram till detta.
    Stig försöker även att förnedra LCHF genom att kalla det kommersiell diet.

    P-O har säkert inte belastats med en enda krona för att få de bästa råden före sin diabetes.
    Bara att gratulera P-O för sin insikt och ett bättre liv och samtidigt djupt beklaga att många läkare och dietister är i total avsaknad av egenintresse när en patient kan uppvisa så mycket bättre värden med mindre mängd medicin.

    Svar: #14
  14. I Like Neil Young
    .....men det är ju så faaaaarligt i längden med LCHF...;)och ingen vet riktigt säääkert vad som händer på siiiikt...:)
    Massor av människor kommer att dö - som Tuva så fyndigt skrev - smördöden.....och läkemedelsbolagen och deras forskargäng och köpta politrucker kommer att bli av med massor av makt och pengar....helt i onödan. Bra för att folk envisas med att bestämma själva och vara alltför intresserade av sin personliga hälsa.VET HUT!!Rätta in er i tallriksmodell-ledet , ät bröd pasta, potatis och ris varje dag och nåt litet sött på det och så glöm inte att motionera dessutom ,så blir allt bra igen. Låt staten via sina ombud läkemedelsbolagen och livsmedelsverket sätta agendan - snälla.. tänkt inte själva....
  15. I Like Neil Young
    Vad skulle dem ha att tjäna på ett sånt möte??

    ""Hej - idag kallar vi till möte för att klargöra och förklara varför våran multibilliontrillonmammoth dollar industri inte kunnat klara av att ge korrekta kostråd till er diabetiker - nånsin.

    Dessbättre har vi nu - genom en av våra patienter - kommit på det rätta svaret. Hur ni alla ska äta på ett bättre sätt - för att drastiskt kunna höja eran egen livskvalite lika mycket som landstingen sänker sina vård, medicin och personalkostnader""

    Ehhhh...tror inte det - trust me - it will never happen...

    Svar: #18
  16. Jeanette
    Grattis P-O Heidlings...till detta! Underbart o läsa!

    Det är sant, diabetesvården gör ingenting, kallar min man dit, tar prover, sen då?
    dom försöker inte tala om för honom något, som jag kämpar med o göra!
    tycker det är meningslöst att han går dit! (Måste han gå dit? sade till honom o byta!)

    Jeanette

    Svar: #42
  17. Robert
    Du har självklart helt rätt. "Pengar finns i piller inte i ägg", mitt i prick, det är precis där skon klämmer. Ekonomiska intressen verkar gå före människans hälsa. Hur sorgligt är inte det? Var inne på en av de större multinationella läkemedelsbolagens hemsida för ett tag sedan. Det första jag möttes av högst upp på deras sajt var en graf på hur deras aktie utvecklats de senaste 12 månaderna. Är det verkligen det absolut viktigaste att tala om? Tycker det är ganska beklämmande.
  18. Henrik
    I Like Neil Young

    Säkert inte idag , men stora förändringar börjar ofta med ett litet steg, och mycket har hänt ganska fort. T ex SBU rapporten, WHO om 5% socker osv osv
    Så det skadar inte att hoppas...

    Svar: #19
  19. I Like Neil Young
    Självklart förstår jag vad du menar - och jag skulle inget hellre vilja än att det vart så som du skriver.

    Dessvärre - LCHF hotar för många och för stora intressen..vänta tills dem vaknar på riktigt. Jag har känslan av att dem halvslumrat hittills och lite halvintresserat tittat på vad som hänt dem senaste 10 åren...nu börjar det bli för stort och hotar på ett lite väl påtagligt sätt.

    Det kan komma nåt otäckt påbud från Brussel....för ska du utöva makt på riktigt så är det där du ska vara.

  20. Helena
    Vilken härlig läsning, grattis. Det värmer gott såhär inför helgen!
  21. Gustav
    Grattis P-O! Att visa att man som typ 1a kan få ett bättre liv måste ju inspirera andra! Men vården är inte intresserad? Man kan ju undra varför, för läkarna och diabetesvården tjänar väl egentligen inte på att hålla er sjuka? Läkemedelsbolagen ja, men vården? Att inte minsta intresse finns varför alla värden plötsligt blir bättre är ju hårresande!!!
    Nej, man SKA äta "varierat" och lite av varje fastän man är sjuk!! För fett ÄR farligt, det vet ju alla! (OBS ironi) 😉
    Vakna NU vårdapparat!!!
  22. Åke Lindberg
    Fantastiskt trevligt att läsa din mycket initierade berättelse, jag hoppas många typ 1 diabetiker får möjlighet att ta del av den. Det verkar vara rena instruktions manualen hur man skall gå tillväga.
    Jag önskar dig fortsatt njutning av den stora förbättringen.
    Jag har själv lyckats få kontroll på min typ 2 diabetes med hjälp av LCHF och behöver inte medicinera sedan 1,5 år. Det känns ändock betydligt enklare att åtgärda typ 2 diabetes, än den situation som gäller för typ 1 diabetiker att förstå och komma tillrätta med sin kontroll av blodsockret.
    Lyckad fortsättning!
  23. Per
    Jag är gift med en typ1:a som faktiskt rekommenderas LCHF-kost av sin läkare och sköterska på vårdcentralen. Är det en fullständigt unik situation? Jag tror det kunde vara intressant för kostdoktorn att sprida information om de goda exempel som faktiskt finns.

    Jag är inte ens förvånad över den berättelse som P-O har, men man får ändå en glädjetår i ögat. Stort grattis!

    //P

    Svar: #25
  24. Frida D
    "de ”låter mig hållas”."

    Halledudane då. Sån tur... I övrigt är det bara att gratulera! 🙂

  25. Michael
    Jag är gift med en typ1:a som faktiskt rekommenderas LCHF-kost av sin läkare och sköterska på vårdcentralen. Är det en fullständigt unik situation?...

    Min fader har en mild Typ 2-diabetes och jag blev tämligen paff när han, efter ett nyligt besök på hälsocentralen, berättade att han blivit tipsad om (ej LCHF) men lågkolhydratkost av läkaren han träffade. Så det verkar finnas udda små diamanter därute. Det gladde mig stort för resten av den veckan i alla fall!

  26. Läkarstudent
    Mycket intressant berättelse. LCHF verkar onekligen vara ett bra alternativ även för typ 1-diabetiker. Blir oerhört spännande att följa utvecklingen. Jag själv kommer nog ägna mig åt endokrinologi.

    Den avvisande attityden från vården är såklart beklaglig. Det kan tyckas självklart att en attitydförändring redan borde slagit igenom på bred front. Skulle det vara självklart hade man dock kunnat skrota en hel del av vetenskapsteorin i början av alla universitetsutbildningar. Jag tror det kokar ner till ovetenskaplighet. Inte ondska, girighet, korruption etc.

    I 99 fall av 100 är den från vården rekommenderade behandlingen överens med det rådande kunskapsläget. Alternativa behandlingar och förklaringsmodeller avvisas på rutin. Nästan alltid helt legitimt.

    Hela den här historien är ett lysande exempel på varför självkritik och vetenskaplighet kan fungera som en korrekturläsning i dom få fall där sjukvården har snurrat bort sig helt trots att det finns en bred kunskapsbas som pekar åt ett annat håll.

  27. Anna Niklasson
    Vill tipsa om att senaste numret av Medicinsk Access innehöll mycket som var läsvärt! En krönika "Sockrar vi ihjäl våra barn?" av Louise Ungerth Chef på Konsumentföreningen Stockholm. Vilka också står bakom granskningen av sockerinnehållet i livsmedel som riktar sig till barn, vilken också presenteras i tidningen.

    En granskning av kokosfett och hur tillverkningsprocessen kan förstöra de nyttiga ämnena, av Gunnar Lindgren civilingenjör och miljödebattör. Ett citat ur artikeln: "Propagandan för att äta fettsnål kost har havererat och varningen för mättade fetter saknar idag grund."

    Artikeln "Är du sockerberoende och olycklig?" av Karl E Arfors Professor och specialist i mikrocirkulation och inflammation.

    Och - inte minst - Martina Johansson "LCHF-ingenjören"s artikel om hormonernas betydelse.

  28. Anne
    "Värdena är bra, alltså är jag ointressant."
    Det är det här jag inte fattar!! Hur kan det vara ointressant? Att så få människor är intresserade av att lära sig av andra, handlar det om prestige, avundsjuka, jantelag, rädsla av nåt slag, eller vad?
  29. I Like Neil Young
    Vill ni lära er hur läkarvetenskapen och forskningen vart kidnappad av läkemedelsindustrin och matindustrin läser ni Forskningsfusket av docent Ralf Sundberg.

    Han har en blogg upptäckte jag just - verkar inte vara så stor aktivitet där - men inte dessdå mindre intressant för det..

    http://blogg.ralfsundberg.se/#home

  30. Esmenet
    Fantastisk berättelse. Hoppas att du kan överföra dina erfarenheter till andra typ-1 diabetiker. Jag undrar om socker i kosten under unga år har orsakat typ-1. Vita blodkroppar lever på glukos!
  31. Thomas H
    Eftersom nu vissa vårdcentraler är framåt så borde det göras bättre uppföljningar av vårdcentraler emellan så att statistik kan visa de vinster som nu görs i hälsa och inbesparade vårdpengar! Kostnadseffektiviteten jagas ju ständigt och här finns definitivt något som kan förbättra det hela!
  32. P-O H
    Tack för alla snälla kommentarer.
    Min önskan med min text var att inspirera, främst er typ 1-diabetiker, att våga prova LCHF som en behandlingsmetod, istället för tallriksmodell, sprutor, blodsockerstick etc. Det väntar troligtvis ett nytt liv på er och era närmaste om ni vågar testa.
    Det törs jag, baserat på egen erfarenhet, lova. 🙂
  33. Patrik Hägglund
    En välskriven och informativ berättelse. Kul att höra, från ett för mig känt ansikte från universitetstiden. Grattis P-O!
  34. P-O H
    Jag har funderat på det.

    En "5-pack" med snabbinsulin kostar enligt kvittot 317 kr. Förr räckte en sådan förpackning ca 2 mån. Nu räcker en sådan ca 1 år. Så på denna insulinsort har jag sparat staten ca 1500 kr/året. Det finns ca 50 000 typ 1-diabetiker i Sverige (Diabetesförbundets siffror), så om alla dem kunde göra liknande vinster så blir det nästan 8 miljoner kr. En struntsumma kanske, men sedan kan man göra liknande beräkningar på andra insulinsorter, teststickor, vårdbesök, statiner och andra "mediciner" och annat som är relativt konkreta kostnader. Varje vecka, år efter år.

    Till detta kommer den grupp typ 2-diabetiker som behöver insulinsprutor. Det finns totalt ca 350 000 typ 2-diabetiker, och även om det naturligtvis inte är alla av dessa som behöver ta sprutor, så borde det även här finnas en besparingspotential bara på insulinet.
    Och då har jag inte börjat räknat med de lite mer "otydliga" kostnaderna i form av sjukfrånvaro, ögonoperationer, behandlingar av de inre organen som slits hårt på oss diabetiker osv. som vi diabetiker "bidrar med".

    Vi inom LCHF-rörelsen borde kanske försöka påtala de ekonomiska fördelarna med denna kost, och inte bara de "anekdotiska" hälsoberättelserna. Vem vet, en och annan politiker eller landstingsdirektör kanske skulle vakna till om man kunde visa på en genomarbetad kostnadsredovisning. 🙂

    Svar: #38
  35. Bosse
    Tänk alla de som blir hjälpta av denna eminenta sida. Tänk om de skulle mötas av JG och sitt gnatande om orsaken bla.bla.bla undrar hur många som skulle trötta och inte testa och gå miste om sitt livs hälsoförbättring.
  36. Snusmumrik
    P-O Heidling några tips från mig är att börja ta Alpha Lipoic Acid ca 400 mg per dag som skyddar och även reparerar nervskador och räknas som en riktigt potent antioxidant. Dessutom höjer den insulinkänsligheten så du får minska på insulinet. Se här http://www.youtube.com/watch?v=N1RYo56oEQM

    Zink har också den egenskapen att den höjer insulinkänsligheten.

  37. Trude Aarak
    Har samme positive erfaring:) dia type 1 i 18 år, tar 1/4 av tidligere insulindoser, nesten aldri høy/lav (slet med mye svingninger)..Livskvaliteten er bedre enn tidligere, kan nesten leve som "normalt"!:)
  38. Så [bara] på denna insulinsort har jag sparat staten ca 1500 kr/året. Det finns ca 50 000 typ 1-diabetiker i Sverige (Diabetesförbundets siffror), så om alla dem kunde göra liknande vinster så blir det nästan 8 miljoner kr. En struntsumma kanske...

    Inte om du mer korrekt lägger på en nolla till resultatet. 😉

    Svar: #40
  39. BJA
    Som frågan ställs i berättelsen; varför blir inte doktorn intresserad? För mig är det fullständigt obegripligt, jag är själv läkare, har mängder av läkare i familjen, massor av kollegor på jobbet, gift med en läkare, vänner som är läkare, dvs hur mycket läkare som helst omkring mig.
    Ingen verkar vara riktigt intresserad av lågkolhydratkost som behandling. Alla menar att dom vill se vetenskap. Ok, ok. Men vi använder vetenskap för att öka vår förståelse när saker inte är uppenbara.
    När det gäller lågkolhydratkost och diabetes så är det ju helt uppenbart att man som diabetolog måste intressera sig.
    Och när det gäller mättat fett så vilar ju den eventuella faran på bräcklig grund som det står i SBU rapporten från 2013.
    På nåt sätt måste rätt studier startas med diabetiker både typ 1 och 2. Borde inte vara nåt problem att vetenskapligt bevisa det som är uppenbart, och som var känt för 100 år sedan.
  40. P-O H
    Ahh, stämmer. 80 miljoner blir det. Tack för påpekandet. #mattepåfredakvällendumidé
  41. P-O H
    Angående apokvoten så är aldrig det provet med som standard när jag tagit mina kolesteroltester. Jag brukar dock helt fräckt be provtagningssköterskan, när det ju inte finns någon läkare närvarande, att lägga in det provet i listan över begärda tester. Det har gått bra så här långt. Har gjort på samma sätt när det gäller att testa nivån på mitt D-vitamin.

    När det gäller att få stöd från sitt vårdteam så är det nog tyvärr bara att inse att från vissa team får man inte den hjälp och stöttning man efterfrågar. Då får man dels själv läsa på och experimentera med kost och insulinnivåer, och dels rådfråga mer LCHF-kunniga läkare och lekmän på lämpliga internetforum.

    När jag gjort förändringar försöker jag bara ändra på "en sak i taget", t.ex. bara ändra på en insulinnivå, inte en massa ändringar samtidigt. Samtidigt tar jag massor av blodsockerprover innan och efter förändringen. På det sättet löper man ingen risk att drabbas av så stora överraskningar. Efter provtagningar på sjukhuset jämför jag också mot gamla värden och kan på så sätt få en indikation på om ens samlade förändringar under en period påverkat något provvärde negativt. Om något blir sämre, ja då är det ju bara gå tillbaka till den "gamla rutinen", och så får man prova något nytt senare.

    Jag har fortfarande en tilltro till att sjukdomar som diabetes kan få gott stöd ifrån sjukvården, men det kan ta lite tid till innan vi som äter lågkolhydratkost kan få det stöd vi önskar, över hela Sverige.

  42. P-O H
    Jag använder diabetesvården endast för att
    1. Få prover tagna gratis som jag inte kan fixa själv. HbA1c, kolesterol, D-vitamin etc.
    2. Få nya recept och ibland nya bättre hjälpmedel som blodsockermätare, insulinsorter etc.

    Rådgivning från teamet tar jag till mig av, men väger naturligtvis det mot vad jag läser om på Kostdoktorn och andra forum på internet. Så här långt kan man dock säga att min diabetesavdelning har "lite uppförsbacke" att få gehör för sina behandlingsmetoder... 🙂

  43. Joel
    " Vad fasen sysslar diabetesvården med? " undrar Robert.

    Tja.. de gör just det. Vårdar diabetesen alltså. Inte patienten.

  44. Qrt
    Dette er som å lese om seg selv. Har hatt en slik utvikling av min 58 år gamle dia-1. Ligger under 6% i langtidsbls. Tatt bort ca 25 kg og går sakte men sikker ned i vekt. Har ikke hast.
  45. Q
    Några ostskivor med smör, ett kokt ägg med majonäs, te med kokosfett.

    Det är riktig LCHF det!

    Svar: #46
  46. P-O H
    Denna typ av mellanmål/lunch har gjort det möjligt för mig att ta bort en insulinspruta till.

    Tidigare åt jag en "vanlig" lunch med tillagad mat, men även om kolhydraterna var få och fetthalten hög så krävde det ändock extra insulin precis som vid mina middagar (1-2 enheter). Det jag tycker är intressant är att när jag äter mitt lunchmellanmål så blir jag aldrig hungrig under eftermiddagen, medan om jag äter en tillagad lunch, så blir jag alltid sugen och småhungrig under sen eftermiddag. Även om jag äter en egen matlåda med fet LCHF-kost.

    Min teori är att det är den lilla mängden insulin som behövs till den lagade maten som driver hungerkänslorna under eftermiddagen. Därför försöker jag så långt det är möjligt att hålla mina insulinnivåer så låga som möjligt, och försöka styra blodsockernivåerna med hjälp av en planerad kost. För man tar ju inte sprutor för det är roligt precis... 🙂

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg