Om fetmaoperationer av barn i Aftonbladet
Fetmaoperationer är extremt effektiva för att ge ett viktras. Men främst på kort sikt, och till priset av diverse hälsorisker. Problemet är att sjukvården innan dess fortfarande rekommenderar omodern kaloriräkning för viktnedgång. Den metod som gång på gång varit sämst i test. Inte ens vuxna klarar att gå hungriga i längden, hur ska då barn klara det?
Om du också misslyckas skär de gladeligen bort din magsäck. Snart även om du är ett barn.
240
114 kommentarer
Om fetma beror på att man äter fel saker behövs knappast en psykolog utan en kostdoktor. Synd att det finns så få.
Tomtefar, då har jag missförstått dig.
Jag har också "fuskat" lite i EMDR, jag tror det fungerar på vissa typer av problem. Inte många som använder sig av den metoden heller, tyvärr.
Som sagt, det hjälper föga att veta att någon har X problem pga Y händelse. Problem X kvarstår ändå. Så retrospektivt detektivarbete innebär sällan en lisa för individen. KBT kan innebära det, ger i alla fall oftast en antydan till kontroll.
OK, så vad ska man göra om man har insett att LCHF är vägen mot hälsa och viktnedgång, men bara lyckas hålla sig till LCHF i kortare perioder, eftersom det mentala suget (inte det fysiska utgår jag från) blir övermäktigt efter ett tag och jag hemfaller till bröd, godis, glass m.m.? Pasta och ris saknar jag inte alls. Potatis, en del rotfrukter, baljväxter (hoummus!) och frukt saknar jag, men kan i regel avstå från. Det känns lika självförtroendeförstörande som när jag hade svårt att hålla mig till livsmedelsverkets rekommenderade kost.
Känsloätande är en del av det hela, både som tröst och belöning. Den kortsiktiga belöningen är tyvärr mycket stor, medan jag förmodligen har lyckats hålla mig till LCHF alldeles för korta perioder för att få någon större välbefinnandeökning av den. Än så länge är jag dessutom så pass frisk utöver sådant som direkt påverkas av vikten, att jag undrar om jag har så stora kickar att hämta som många andra har rapporterat om, utöver viktminskningen. Just nu alltså, jag tvivlar inte på att diabetes 2 m.m. är att vänta på sikt. Denna intellektuella insikt står sig tyvärr oftast slätt mot det högst påtagliga välbefinnandet av icke-LCHF-mat.
Har du provat att inte vara fullt så strikt, utan mera trappa ner kolhydraterna? Om du äter en knäcke på morron och en potatis till middan blir det ändå lite kolhydrater (uppskattningsvis c:a 40 g om du även äter grönsaker och lite mjölk/fil/yoghurt). Kanske räcker det för att tillfredställa dig och du kan gå lägre senare om du skulle vilja det.
Låter det inte mer som att Emma överrumplas av ett oemotståndligt sug efter snabba, söta kolhydrater?
Du skulle kanske ha glädje av att analysera tankar och triggersituationer som utlöser att du äter det du egentligen bestämt dig för att avstå från.
Hur länge håller välbefinnandekänslorna av kolhydrater? Byts dessa känslor mot något annat? Får du snabbt ett uppsökande efter mera kolhydraterbeteende?
Jovisst, men jag undrar om inte det "psykiska suget" kan förstärkas hos en del av vetskapen att de aldrig mer ska få äta det där de gillar. En del triggas av minsta bit av vad det nu är de går igång på, men jag tror också det finns de som ger upp just för att "aldrig mer" känns för svårt.
Är det klart att allt handlar om mentalt sug? Många inser inte att det finns en hel del som hjärnan går igång på och så hemfaller man åt riktigt dålig mat, men just för att suget uppstått av sådant som anses vara ok på LCHF, men inte är det för individen. Läs det här inlägget: http://johannaskost.blogspot.com/2008/07/om-att-ha-matbegr.html
För min del är även stress ganska klockrent. Det blir både hunger och sug av det.
Eller fundera på varför man plötsligt måste äta ett paket Ben&Jerrys. För en dagbok på allt som ätes så ser man nog ett mönster, antagligen att man glömt att äta, eller ätit nåt särskilt. Detta om man har ett normalt förhållande till mat i övrigt.
Hemul #52 - Det kanske ligger något i det. Bäst mådde jag under en period då jag körde en variant som jag inte visste var LCHF och inte var så väldigt HF, utan närmare medium fat. Då åt jag mycket ovanjordsgrönsaker och till och med någon enstaka frukt i veckan. Jag mådde mycket bra och kände mig full av energi och ork. Den perioden avbröts av en resa och medföljande begränsade möjligheter och vilja att avstå från de lokala läckerheterna, oavsett kolhydratinnehåll, samt otillräcklig disciplin att återgå efter hemkomst.
När jag senast gjorde ett seriöst försök hade jag läst bl.a. "GI-noll" och försökte minimera även grönsaker (jag väger ca 60 kg mer än innan jag började gå upp i vikt), alltså Skaldemans strängaste fas (dock ej fakir), även om det blev en del vispgrädde med hallon och flagor av 85%-ig choklad alt. varm choklad (kakaopulver av hög kvalitet + gammaldags mjölk + grädde, inget socker), mest som en slags halvmål/mellanmål, eftersom jag hade fastnat i att 2 mål var för lite och 3 mål för mycket. Det kändes också jobbigt att behöva tillföra så mycket fett till allting. Under dessa ca 2-3 månader var jag mestadels trött och kände mig allmänt trög och ofokuserad. Viktnedgången var mycket liten efter den initiala vattentömningen. Även här avbröts det av en resa, men paradoxalt nog var jag halvduktig under resan och släppte LCHF-fokus först efter hemkomst.
I mellanperioderna äter jag en slags halv-LCHF, där jag äter en hel del fett och protein, undviker de mesta mat-kolhydraterna, men äter godis, glass och periodvis mkt bröd.
Men ät så igen då. Det låter ju hur bra som helst!
Lund #53 - Tankar och triggersituationer skulle säkert vara bra att få koll på. Jag upplever det inte som att jag överrumplas, utan att det snarare kommer som långsamma, förföriska tankar om hur goda vissa kolhydratrika saker är. Välbefinnandekänslan sitter i ett tag och jag upplever inte något känslomässigt sjunk efteråt. Klingar av så småningom. Jag känner inte snabbt behov av mer kolhydrater, men risken är större att jag kommer att frestas till nya kolhydrater dagen efter och de närmaste dagarna.
Hemul #54 - Jo, tanken på "aldrig mer" är hemsk, och det hela blir inte bättre av att jag inte är så glad i matlagning, men däremot älskar att baka, både bröd och kakor. Liksom att äta bakverk. Och att jag är förtjust i koncept som smörgås, fika, afternoon tea, klassiska småkakor, prova klassiska kakrecept m.m. Dessa saker är en del av vem jag är, som jag saknar när jag äter LCHF. Det är en del av de ovannämnda långsamma, förföriska tankarna.
Jag inser att det är bättre att säga hej då till allt detta, även med hänsyn till ovanstående, frivilligt medan jag fortfarande är relativt frisk, än att tvingas göra det när jag åker på diabetes 2 och vem vet vad annat. Det känns oerhört dumt och fånigt att jag inte hittills lyckats sätta mig över det.
MimLan #55, Miller #56 - Jag kan bara säga att jag upplever det som mentalt, mer idén om hur gott något är, att äta med ögonen, att jag har så många positiva minnen till en del mat. Men det är möjligt att de tankarna kommer just i samband med att jag ätit något som triggar mig. Jag är tyvärr dålig på att logga allt sånt där, för mig var en av lockelsen med LCHF just att slippa räkna kcal, gram o.s.v. Men jag får väl försöka, om problemen består.
Tack för all feedback!
Emma, du säger så här;
"Den perioden avbröts av en resa och medföljande begränsade möjligheter och vilja att avstå från de lokala läckerheterna, oavsett kolhydratinnehåll, samt otillräcklig disciplin att återgå efter hemkomst. "
Det kanske inte är så att du ska äta LCHF, i alla fall inte just nu. Om man ständigt känner att man försakar och måste avstå från läckerheterna, så kan du inte lyckas med att äta lågkolhydrat.
du säger också så här;
"I mellanperioderna äter jag en slags halv-LCHF, där jag äter en hel del fett och protein, undviker de mesta mat-kolhydraterna, men äter godis, glass och periodvis mkt bröd.".
Det finns ingen halv-LCHF, där glass, godis och bröd ingår. Kanske ska du göra ett helt annat upplägg, när du inte vill/kan och inte mår bra av att minska kolhydraterna.
Det finns en risk för att du går upp i vikt när du blandar högfett med högkolhydrat.
# 59
Det där med de långsamma, förföriska tankarna känner jag igen. Och det fastän jag blir av med påtagliga hälsovinster om jag faller till föga för lockelserna. Paradoxalt nog är det ofta LCHF:are som fått mig in i de tankebanorna. Det gäller då vad jag kallar LCHF:are light, dvs. de som pratar om hur mycket grönsaker, yoghurt, bär och ibland t.o.m. Finn Crisp de äter. Ibland verkar hela LCHF-världen bestå av sådana och de som måste äta lika strikt som jag är osynliga. (Därför var det så härligt att höra och läsa om Mats F:s nollkolhydrat.)
Det kanske är med dig som med mig att det är bara att acceptera att det är Skaldemans 50 plus-variant som gäller och att man ska akta sig för att fästa sig för mycket vid vad lightarna skriver om vad de äter.
Och - en gång i tiden var jag ett riktigt bröd- och kakmonster men det har jag kommit över. Så det finns hopp!
Man får inte diabetes för att man äter en macka om dan. Även om det så klart är bäst om man kan avstå helt, så tror jag nog att kan man hålla sig till en skiva, så är det nog inte så farligt.
Jag förstår det där med konceptet smörgås. Jag saknade inte heller bröd så mycket, däremot själva konceptet, som du säger. Hur kul är det att äta leverpastej med gaffel? Så för mig var det underbart när jag lärde mig baka lowcarbbröd.
Nu är jag periodare på "bröd". Ibland måste jag bara ha leverpastejsmacka med gurka på morrron. Just nu är jag off bröd och käkar ägg- och tomatsallad i stället.
Emma, du använder samma beskrivning av ljuva förföriska minnen om hur goda de kolhydratstinna bakverken är... läs själv vad du säger...- som en del narkomaner jag träffat, även alkoholmissbrukare har ofta det där ljuva minnet av hur jäkla gott det är/var. Det är minnena som gör att man trillar dit, som gör att man tar ett återfall.
Obs, jag menar inte att du är missbrukare, jag vill bara förtydliga styrkan i denna minnesfunktion, denna längtan av att få återuppleva samma ljuvliga XXX.
"smörgås, fika, afternoon tea, klassiska småkakor, prova klassiska kakrecept m.m. Dessa saker är en del av vem jag är, som jag saknar när jag äter LCHF. Det är en del av de ovannämnda långsamma, förföriska tankarna."
"det är en del av vem jag är", så länge du känner att din person och personlighet hängs upp på just kolhydratrika spannmålsprodukter och godis, så tror jag faktiskt att du kommer att misslyckas med att känna att LCHF, det är du.
Kanske ska du acceptera dig som du är? Varför tror du att du kommer att få diabetes?
Katttmoster, ens upplevelse av tongångarna färgas nog av ens eget val. Jag tycker nämligen tvärtom, att allt det pratas om är hur man ska kunna äta så lite kolhydrater som bara möjligt. Jag tycker knappt man kan öppna mun förrän nån skriker "Det får man väl inte äta?!", "Det är väl inte LCHF?!", "Men det innehåller ju SJU procent kolhydrater! Det får man väl inte äta?". Rim och reson (som hur mycket/litet man äter av någonting) och sinne för proportioner tycks mig ofta väldigt frånvarande.
Antagligen är det så hemul. Att du och jag upplever det på olika sätt tyder ju på att det är så. Och det har väl sin grund i att vi äter/tål olika mycket kolhydrater.
Lund #61 - Det är klart att det finns halv-LCHF, jag äter ju så.
Jag avser själva matintaget, inte hälsoeffekten. Jag går inte upp på det, snarare har detta varit en period då jag har stått stilla, istället för att sakta gå upp. Jag har mindre sug och äter mindre godis m.m. än vad jag gjorde när jag till varje måltid planerade in en kolhydratkälla. Margarin bannlyst, bara helfeta, ekologiska mejeriprodukter. Dessutom äter jag betydligt mindre frukt. På det stora hela mår jag bättre nu än hur jag åt innan.
Lund #64 - Jag skrev allt det där mycket medvetet, såväl lustupplevelsen som minnesfunktionen. Därför är jag inne på att LCHF inte är en enkel lösning som bara rullar på för alla, utan att det kan finnas psykologi och svårigheter inblandade även med LCHF för en del. Sen är sådana formuleringar om mat och matupplevelser inte så exotiska för mig. I min omgivning finns flera människor, med varierande kroppsomfång, som pratar om mat på ett ännu mer passionerat sätt, och för vilka matnjutning är en viktig del av livskvaliteten. För att inte tala om hur viktig maten är i många andra kulturer, ofta söderut. Var det inte Mats Forsenberg som tog upp det här med att leva för att äta vs. att äta för att leva? Jag vill lyckas närma mig det sistnämna. Med tanke på hur tidigt jag började steka pannkakor och baka, och hur mycket jag gillade själva pysslet, går det inte att komma ifrån att det är en del av mig. Men förhoppningsvis kan det bli en mindre del av mig framöver. Eller så får jag hämta inspiration från Anna Jacobsson och baka åt andra.
Diabetes har jag äldre släktingar som har och det kostar väl på att ha ett stillasittande liv med kolhydratintag som festar på insulinsystemet.
Övervikten tär på knän och fötter, ork och kondis är dåliga, det är svårt att hitta kläder och skor jag trivs med, det är förnedrande att ta större plats än vad bussätena är avsedda för o.s.v. Jag orkar inte väga dubbelt så mycket som borde längre. Jag ser ingen annan väg än att försöka få LCHF att funka för mig.
Emma #51. När jag läser ditt inlägg så funderar jag direkt på kolhydrat-/sockerberoende. Har eg för lite info för att uttala mig, men eftersom du pratar om perioder. Är det så att ditt sug triggas av att du ätit något med söt smak (el ngt stärkelserikt, som en smörgås), och att du efter det inte kan sluta? Lösningen på det är att helt undvika de saker som triggar, dvs. allt med söt smak etc. För vissa är t.om. coctailtomater för sött...
Du hittar säkert din optimala tallrik så småningom!
Självklart kan det också vara så att du har ett större behov av kolhydrater än många andra, det är ju väldigt individuellt, men att du skulle behöva glass etc tvivlar jag nog på ändå
Hälsn Anna Sparre @4health.se
Ett annat kul matpyssel (roligare än kakor) är långkok, köttgrytor, göra egen njurtalg, laga mat med benmärg, hitta på nya sätt att göra av med varenda ätbar del av en kyckling. Jaga den ultimata chilin, köpa nån udda styckningsdel och klura ut vad man kan göra med den osv. Just nu kom jag att tänka på tapas, det kan ju bli hur snyggt och galet gott som helst med Lchf filosofi.
Emma #67
Med tanke på nya uppgifter så har jag bara ett råd...du bör ändra på ditt sätt att tänka. Ingen människa är ett resultat av tankar enbart, men om identiteten byggs på en tankekonstruktion som handlar om "bara" mat, så är det ingen äkta identitet, ingen riktig självkänsla, inget självförtroende.
När du säger; "Övervikten tär på knän och fötter, ork och kondis är dåliga, det är svårt att hitta kläder och skor jag trivs med, det är förnedrande att ta större plats än vad bussätena är avsedda för o.s.v. Jag orkar inte väga dubbelt så mycket som borde längre.", samtidigt som du beskriver dig själv som någon någon som "är bakverk"...
Det är svårt att ge råd i en blogg. Jobba på att ändra din självbild och tankar kring att du är någon som är = bakverk/kakor/godis/glass. Bestäm dig för at tänka annorlunda. För om tankar om identitet med kakor innebär en övervikt som hindrar dig att leva det liv du vill, så ska du ändra ditt sätt att tänka.
Vad är det för fel på glass nu då? Riktig glass alltså.
Det är inget fel på "riktig" glass, alltså äggulor, grädde och ev lite vanilj och/eller några bär. Problemet är att få butiker tillhandahåller sådan glass.
Och socker. Ägg, grädde, vanilj och socker. Oslagbar kombination. Bör tyvärr ätas med måtta. En undran - skulle det möjligen vara snäppet mindre ohälsosamt om man gjorde glass på bara dextros och helt undviker fruktosen?
Du behöver väl inte vräka i så mycket som det är i köpeglass.
# 73
Inte socker. 4 vispade äggulor som blandas med 3 dl vispad grädde och får stå i frysen i ett par timmar behöver inget tillsatt socker. Grädde är faktiskt riktigt sött i sig själv.
# 36
Du skrev: ”Det är uppenbarligen populärt att projicera diverse tankar och känslor på den som är överviktig”. I mitt svar på det, menade jag att kunskap genom egen erfarenhet ibland tål att generaliseras, s k anekdotiska ”bevis”. Alla antaganden om hur det kan vara att leva med stor övervikt behöver således inte vara projiceringar, menar jag. Tvärtom mot hur du förstod mig, tror jag att egen erfarenhet är ovärderlig. Självklart finns många fördomar och fantasier om andra människor, överviktiga eller ej, som inte förtjänar uppmärksamhet.
När det gäller Freuds teorier vet vi alla, som öppnat en psykologibok, vilket pionjärarbete han gjorde. Jag har emellertid inte gett uttryck för vare sig den ena eller den andra ståndpunkten när det gäller psykoanalysens vederhäftighet. Den diskussionen skulle föra alltför långt.
Kostdoktorn vet väl om att man kan kombinera LCHF och kaloriräkning och på så vis få ännu effektivare viktnedgång? Då blir det maximal hungerkontroll samt kontroll tack vare kaloriräkning - alltså det bästa av två världar.
#38-39
Angående mitt inlägg om gbp-operationer, har du också missförstått. Jag redogjorde för vad en läkare sagt i ett radioprogram. Min egen åsikt är att en kombination av psykoterapi och rätt kostråd efter en operation, vore bättre än att få gå hem och försöka äta som vanligt, fast mindre och oftare. Självklart skall ingen utan legitimation bedriva psykoterapi. Men det vore väl inte fel att också ha utbildning i LCHF. ”Diffus psykoterapi” vet jag inte vad det är. Du får gärna upplysa mig.
# 40
Mitt något raljerande uttryck om evidens för psykiatriska behandlingar, betyder inte att jag är okunnig om vetenskap och evidens. Eller att jag stödjer kvacksalveri. Jag tror emellertid att väldigt mycket som i dag görs i vetenskapens tjänst när det gäller psykiatrisk diagnostik och behandling, styrs av läkemedelsindustrin och förtjänar inte att kallas evidensbaserat. Precis som fetmaoperationer och diabetesbehandling m m.
Och Lund: Tagga ner!
Värst vad man är pigg på att göra en studie på hur unga påverkas av op!
Tänk om man vore lika pigga på att göra en studie av hur unga påverkas av LCHF!!
Jag tycker fortfarande att man ska testa LCHF innan op!
Före ett sådant test kan ingen komma och tillstå att de provat allt och nu är op sista utvägen.
Det finns kravmärkt vanilj på ICA - Äkta ekologiskt vaniljpulver- liten glasburk.
Kolh. mindre än 1 gr. Den är så god, använder den i glass plus lite socker.
Den hemlagade glassen är så mättande att större mängder går inte att äta på en gång.
Mitt första halvår med lch bestod av mycket tänkande på mjölkchoklad. Köpte då och då.
Det gick faktiskt lättare att hålla dieten om jag tog en chokladkaka ngn gång.
Helt plötsligt smakade chokladen bränt och det var då suget slutade.
Idag köper jag ibland en kokosbulle, m e n har inte dåligt samvete för det.
Det är för mig lättare att hålla kosten om jag ngn gång hoppar över skaklarna.
Tårtbotten med nötter och hårt vispade äggvitor och lite socker( man är känsligare för socker nu) och massor av vispgrädde och bär. mums.
Kanske inte så bra att "förleda" lchfare här. Men jag tror många av oss upplever det svårt i starten och som SSS säger; det är bara att gå upp på banan igen.
Kan man inte ha sukrin i glassen i stället för socker?
4health #68 - Jag tror inte heller att glass är nödvändig näring för kroppen, och visst finns det en möjlighet att jag har triggats av något även under de perioder då jag hållit mig till LCHF. Däremot tycker jag inte att det i sig är konstigt om man vill äta mat som man hela livet har uppfattat som god. Det fysiska suget minskar eller försvinner förstås med LCHF, men även om jag inte har ett obetvingligt tvång att äta en bulle, så minns jag ju att det är gott, förknippar det med trevliga stunder osv. Det är detta jag försökt beskriva som en mer stillsam och (känns det som) mental lockelse än någon slags överrumlande, oemotståndligt sug. Det jobbiga är inte att avstå i stunden, det jobbiga är tanken på att aldrig mer kunna äta sådant. När jag pratar med normalviktiga, friska kompisar, inte mer sockerberoende än vad man väl kan tänka sig alla "normalätande" är, kan de i betydligt högre grad säga saker som att de aldrig skulle vare sig kunna eller vilja avstå från chips, godis, bullar eller annat sådant. Det är lite som när en f.d. rökare har fått ur sig nikotinet, men saknar kombinationen av kaffe & cigg eller vin & cigg eller rökpaus på jobbet med rökarpolarna. Och ibland kan bli sugen på en cigarett även flera år efter att ha slutat. Mat är mer än bara kolhydraternas kemiska inverkan på kroppen. Det tycker jag ofta är något positivt, men det ställer också till det när man tänker äta på ett sätt som bryter mot normen.
Lösningen på "aldrig mer" är förstås att ta en dag i taget och fokusera på nuet, så får matvanorna om fem år vara ett problem som man löser då. Jo, jag håller på och jobbar på det.
#81 Titta närmare på innehållsförteckningen på den så ser du att de 1 gram kolhydraterna *inte* är per 100gram - det är amerikansk stil och visar "per serving" - tror det är per 2 tsk. Inte för att det spelar så stor roll man använder så lite.
Lund #70 - Du har rätt i att det är svårt att förmedla en balanserad bild såhär i några kommentarer. Jag har inte menat att beskriva mig själv som att hela jag är bara mat, utan att detta är en del av mig som gett en hel del glädje genom åren, som jag har gillat och fått mycket uppskattning för. Därför är det mer att säga adjö till än bara söt smak i munnen. Men det är bara en av många delar. Det är rentav så att bakandet har legat nästan helt nere sedan flera år, redan innan jag var inne på LCHF, därför att andra delar av livet har tagit stor plats och jag har haft andra problem att brottas med. Det är nog ett minst lika stort problem som sug (mentalt eller fysiskt), att maten ofta hamnar på undantag, oavsett dietinriktning. Och eftersom jag inte ens är särskilt förtjust i matlagning, blir det lätt att autopiloten navigerar efter gamla mönster.
Jag ska jobba på tankarna. Tack än en gång för alla försök att hitta bra lösningar åt mig.
Emma, Om du försöker äta LCHF och ändå inte kan låta bli den söta maten så borde KBT vara ett bra komplement som kan hjälpa.
#83
Hemlagad glass med äggula och grädde tycker jag är en bra näring
#84
1g= 1 tsk.
Gör du glass på 3 gulor är en tsk på tok för mycket.
Jag brukar söta min hemmagjorda glass med ca en tsk stevia och lite vaniljpulver och ett par bitar finhackad 86% mörk choklad.. Jag gör den på 5 dl hårdvispad grädde, 6 vispade äggulor och 2,5 dl fett fil typ fjällfil, verum eller norrskensfil som jag sen rör ner i grädden.
Dessvärre blir glassen som en tegelsten så jag tinar den en halv minut i micron och så får den stå ett par minuter då bruker det gå att skära loss en bit*L*.. men en väldigt god glass blir det
#90 Glass av fetare "parfait-typ" som inte behöver röras under infrysningen men blir så kompakt den inte går att ta av är smidig att frysa in i portionsförpackningar (t ex små silikonformar för bakning eller liknande) - så slipper man förstöra hela med att tina den om man bara ska ta en del. Då kan portionen tina i lugn och ro till perfekt ät konsistens i rumstemperatur eller kylskåp, brukar bli jämnare än i micro.
Vad smart du är! Jag brukar portionera i plastpåsar men jag har ju såna där muffinsformar i silikon. Låter som mindre kladd. Ska jag testa!
Silikon i muffinsformarna. Ja, ja. Skyll på det du.
Vaddå? Jag var väldigt tveksam till att köpa silikon, så vet du nåt om eventuella risker, så är jag väldigt intresserad.
Fia, Tack för tipset.. men jag har inga såna där silikonformar, visste inte ens att det fanns såna.. får väl kolla om jag hittar nåra såna nånstans att köpa hem.
#95 Man kan ju också ta vilka små lagomstora plastburkar etc. man vill också, kanske funkar även med de större varianterna av muffinsformar i papper (för muffins av amerikansk typ). Silikonformarna är bara smidiga då de är lätta att "dra av" medans glassen fortfarande är fryst och lägga i något annat om man vill.
# 94
Sorry, hemul. Försökte bara skoja till det lite. Silikons nämnande ledde tankebanorna till ett annat användningsområde än muffinsformar.
Såååå långsökt. Men varav hjärtat är fullt...
#90 Varför vispar du grädden? Jag vispar inte min grädde och använder glassmaskin, det blir som mjukglass. Recept nedan:
3 äggolor
3 dl grädde
3 msk sukrin
1/2 vaniljstång (eller ett par msk kakao om man föredrar chokladsmak)
Värm hälften av grädden försiktigt med sukrinet och vaniljen. Ta bort från värmen när sukrinet smält och vispa ner äggulorna och resten av grädden. Låt blandningen svalna och häll i glassmaskinen. Det går att blanda ner lite hackade nötter i smeten också om man vill.
Enklaste instant-snabbglassreceptet:
vispad grädde
vispad CF (om man gillar den smaken)
ägggulor (vänd ner i den vispade grädden/CF:en)
socker / stevia / eller något annat sött om man tycker att man måste ha det i
samt frysta bär (hallon är gott) som blandas direkt i och får smeten att stelna lagom mycket.
Nördar kan testa att snabbstelna glasssmet med flytande koldioxid + vispning. Kul trix vid matbordet.