Minus 32 kilo med LCHF och träning

Minus32

Här är David Stübner för åtta månader sedan och idag. Han mejlade mig sin berättelse.

Mejlet

Detta mejl fick jag i början av december:

Hej.

Jag mailade dig häromdagen (från annan adress) och här kommer några bilder på hur jag såg ut innan jag kom in på LCHF. Och en bild på hur jag ser ut idag. Jag har kört LCHF i 6 månader nu och gått ner 30 kg precis.

Det hela började med att besök hos previa (företagshälsan), där hade jag turen att få prata lite med en läkare. Han tyckte jag var lite tung och tipsade mig om att söka på nätet på lågkolhydratskost. Jag kom direkt in på LCHF och din sida. Jag vägde då 138.8 kg. Jag började samma dag, det var den 16/5 i år.

I början motionerade jag endast i form av långa promenader, men nu kör jag ishockey, simning, styrketräning, cykling samt löpning. Känner mig väldigt pigg och har mycket bättre ork än innan.

Jag är nu nere på runt 108kg. Har ca 10 kg kvar känner jag men jag verkar bygga en del muskler samtidigt så det går sakta nu.

Du har mitt fulla tillstånd att publicera bilderna på din blogg.

Mvh David Stübner
Lenhovda

Två månader senare

Mejlet ovan är från i december. Bilden till höger är en ny och färsk som David mejlade mig härom dagen. Den totala viktminskningen är nu uppe i 32,4 kilo.

Det är bara att gratulera!

Mer

LCHF för nybörjare

Mer om viktminskning

 

1 2 3

111 kommentarer

  1. hejssan
    #67 Jennifer

    Just det. Jag har också hört att täta måltider håller fettförbränningen igång, att de hjälper till att bygga muskler osv. Jag märkte ingen skillnad för tio år sedan på kolhydratsbaserat kost och styrketräning. Blodsockerdippar slapp jag dock då.

  2. Åke&Ylva Stübner
    Grattis David,och tack för att du fick igång mor och mig,för vi har också tappat kilon.
  3. Kaja
    Grattis David

    Grattis mig själv. Var på provtagning idag. Minus 25 kilo sedan i maj. Normalt blodtryck. Halverad dos Levaxin. Nu är det bara 40 kilo kvar till normal vikt. Men jag är glad om jag klipper 10 per år framöver. Hurra för oss! Och tack Andreas, Annika och Sten-Sture!

  4. Mark Olof
    Hej!
    Jag lider av kronisk diabetes typ2 och har sedan ett år tillbaka på eget initiativ experimenterat med olika koster och dieter. Efter 6månader på en vegankost fick mitt "hobby exprimenterande" för mig, häppnadsväckande effekter på min hälsa. Det som blev språngbrädan för mig var efter att jag sett dokumentär filmen "Forks Over Knives". Den gav mig några riktigt bra tankeställare och insiktsfull fakta.

    Nå, det jag undrar över är varför en vegankost får så lite uppmärksamhet i kommersiella sammanhang om kost & hälsa eller liknande debatter?

    Är vi så "inställda" på att få äta vårt bacon eller har det mer att göra med en ovilja att våga förändra det vi kallar normalt? På gott och ont, men är ett inlärt tankesätt eller ett destruktivt beteende som går i arv utan att ifrågasättas och som på långsikt kan vara ett direkt hot mot oss människor och vår omgivning/tillvaro? Det kan handla om ett kostsamt & envist beteende grundat på vår "rätt" och med avsaknad av konsekvens-tänkande som ett viktigt sätt att lära sig och förstå helheten bakom det vi ser och tar föregivet.

  5. Ulf_S
    #103: Diabetes typ 2 är väl alltid kronisk som jag förstått det... Däremot kan man slippa symptomen genom att t.ex. undvika att äta sådant som höjer blodsockret.

    Jag har varit vegetarian (och vegan i perioder) förr om åren och aldrig tidigare sluppit svängande blodsocker... Särskilt vegankost är dessutom trixig att få fullvärdig utan att äta tillskott, det är helt enkelt inte en naturlig kosthållning för människor. Däremot anser jag förstås att det är upp till var och en att äta det som känns etiskt riktigt och hälsosamt – om det råkar vara vegankost hoppas jag att den innefattar vitamintillskott av t.ex. B12.

    Jag äter hellre gräsbeteskött med ghee och lite grönsaker. Det innehåller alla näringsämnen en människa behöver och håller blodsockret lågt och superstabilt.

  6. Ulf_S
  7. Mark Olof
    Tack för svar!
    Vad jag saknar är en mer nyanserad kost & diet-debatt i media framför allt. Nyanserad på så sätt att varje ämne bör visa både professionell expertis men även hur en medborgare ser på saken och framför all vilken information och de erfarenheter varje individ bär med sig får en chans att faktist tala mer än ordet. där olika uppfattningar och erfarenheter möts på flera plan och där något vi kallar för "normalt" aldrig i sig bör underskattas eller överskattas.

    Jag må låta naiv eller kanske kritiserar jag någonting jag inte helt begriper logiken bakom.

  8. Tiny Tom
    @Åsa: "Gått upp nästan allt i vikt igen trots att jag äter strikt lchf."

    Du nämner inget om ditt energiintag? Vet att jag riskerar torpederas här och nu (men jag är så FÖR LCHF man bara kan bli så "hold your horses" vänner).

    Det finns tyvärr en vanföreställning att energiintaget inte räknas bara för att man äter LCHF-kost. Så är inte fallet tyvärr. Så om din vikminskning (eller ÖKNING...om så önskas) avtar så måste du hålla koll på energiintaget, dvs hur mycket kalorier du stoppar i dig.

  9. Tiny Tom
    @Jennifer: "Jag har en fraga angaende mellanmal. Det ska ju inte behovas (om man ater tillrackligt med fett under resterande tva-tre mal) och det gor det inte i mitt fall heller. Men det "ska" ju vara battre for amnesomsattningen att ata flera sma mal under dagen istallet for 2-3 stora. Ar det nagon som har provat detta och kan saga om det spelar nagon roll nar det kommer till viktminskning? Ska man dela upp lunchpotionen i 2 delar och ata dem med ett par timmars mellanrum?"

    Mellanmålsvurmen är en redig soppa och myt som har flera ben sett till sitt ursprung. Jag nämner de jag spontant kommer på.

    Marknadsföring: Under 70- och 80-talet så insåg marknadsförare i bl.a. England att begreppet "mellanmål" kunde söndra den dåvarande normen att matintaget var intimt förknippat med social samvaro och vardaglig familjesammankomst, dvs i princip frukost, lunch och middag. Kunde man luckra upp detta så skulle det innebär trolig merförsäljning och även nyförsäljning av sådant vi innan dess inte ätit. Sagt och gjort, stora och framgångsrika reklamkampanjer skapades där man lade fokus på "snacking" i form av mest skräp som godis. Man riktade även in sig på barn där en kampanj för s.k. chokladfingrar blev mycket framgångsrik och vägledande för övriga branschen.

    Elitidrottare: Elitidrottare har generellt sett ett mycket stort energibehov vilket måste tillfredställas av naturliga skäl. Följaktligen kan det för dessa ofta vara nödvändigt med ett mer frekvent ätande än för gemene man av rent praktiska skäl. Ponera att du behöver 6000 kcal/dag och du inser att det kan vara rätt knepigt att få i sig det på sisådär 3 måltider om dagen... I sedvanlig ordning så tog gemene man efter elitidrottarnas upplägg ivrigt påhejade av ex. kosttillskottsbranschen (som givetvis tjänar storkovan på sina piller och pulver och "mellanmål".

    Makronutrientfördelning: Med en makronutrientfördelning som influeras av dels den påstådda nyttigheten av ett högt fiberintag och dessutom späds på med hur hemskt och farligt det är med fett och som lök på laxen kryddas med hur mycket fred på jorden det blir om vi äter spannmål, pasta och andra "nyttigheter" så får man autoMATiskt (tihi) en situation där vi lägger störst mättnadsfokus på det minst relevanta, dvs bukfyllnad. Skrymmande mat som fiberrika grönsaker eller havregryn fyller förvisso ut magsäcken men denna typ av mättnad är absolut underordnad den mättnad man känner med ett fokus på mat med hög energidensitet och då i synnerhet fett (men även protein) som rent biokemiskt har andra mättnadsrelaterade fördelar. Kort och gott, kastrullen med havregryn jag smockade i mig varje morgon en gång i tiden lämnade magen ekande redan efter ett par timmar...men "nyttig var jag ju" och mer lik Gunde blev jag. Typ. Poängen är i varje fall att den här typen av kost till sin natur fostrar ett frekvent måltidsupplägg för att man ska stå sig.

    Gymvärlden: Det här kanske skulle kunna hamna under kategorin "elitidrottare" men jag tycker ändå det förtjänar en egen punkt. Redan under 40-talet (vad jag själv hittat så möjligtvis ännu tidigare) så började man i kroppsbyggarsammanhang prata om mer frekvent ätande. Det man sedermera glömde bort vart att detta enbart rekommenderades s.k. ektomorfa "hardgainers", dvs naturligt spinkiga människor med dåliga förutsättningar för att lägga på sig kroppsvikt (och muskler). Till dessa rekommenderades "6 meals per day", dvs förutom frukost, lunch och middag så stoppade man in mellanmål i fast eller flytande form. Och på den vägen är det... I våra tider så har vi en massa trams som spunnit loss på just den här vanföreteelsen men som blivit okritiserad "gymsanning" för majoriteten. Man måste ha ett "perimål" och ett "postmål", dvs ett mål före resp. efter sitt gympass. Annars blir man inte guvernör i Kalifornien. (Och Arnold själv åt för övrigt när han var hungrig och praktiserade ketos inför tävlingar efter han kom till USA och lärde sig om de som visste denna dåvarande hemlighet för att bli "rippad".)

    Ok, det blev en rejäl wall-of-text så jag tror det får räcka så.

  10. Tiny Tom
    @Jennifer: Förtydligande klarläggande (eftersom det kanske inte klart framgår): NEJ, du behöver inte äta mer frekvent och du kan i regel inte göra det mot bakgrund av hur mättande LCHF-kosten är pga fett/protein-innehåll men även energidensitet.

    Nu får det vara bra. 🙂

  11. Tiny Tom
    @Joshua3: "Protein har jag läst att det kan i extremfall ombildas till kolhydrater, vad jag tror är att förhållandet mellan fett och kolhydrater måste va rätt för optimal förbränning"

    Nja, det du beskriver är en process som kallas glukoneogenes, dvs nybildning av kolhydrater (eller egentligen glukos) mha s.k. deaminerade proteiner (proteiner som omvandlas till kolhydrater). Det är av detta skäl som LCHF-kost INTE handlar om vad stenålderskostförespråkarna förespråkar, dvs högprotein-kost (och korkat nog ofta både lågkolyhydrat och lågfett vilket är en rejäl tankevurpa). Uttryckt annorlunda, om du vill uppnå ketos och bli fettanpassad så räcker det inte att hålla ett öga på kolhydratintag utan du måste även snegla (åtminstone lite) på proteinintaget. Det senare gäller i synnerhet om du inte tränar (vilket du definitvt bör göra alldeles oavsett vad du stoppar i dig och bryr dig om din hälsa).

    "...vad jag också läst är att när man går ner i vikt använder man ju kroppsfett också, så därför blir proportionerna inte samma som om man bara upprätthåller vikten..."

    Det här handlar om något som brukar benämnas metabolisk kontroll av matintag och i princip och enkelt beskrivet så handlar det enbart om s.k. näringspartitionering. Kort och gottt, det enda din kropp kan kontrollera är LAGRING och FÖRBRÄNNING av föda. Genom din kost, ex...eller i synnerhet LCHF-dito så optimerar du din näringspartitionering på så sätt att du sparar protein, minskar fettinlagring och ökar möjligheten att förbränna energi (kolhydrater funkar på omvänt sett). Träning är en annan viktig faktor för ideal näringspartitionering eftersom bl.a. din proteinsyntes ökar och din energiförbrukning likaså (finns även andra effekter som är gynnsam som intramuskulär förbrukning av energi men det är överkurs här).

1 2 3
up

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av