Den västerländska sjukan: ”Metabolt syndrom”
Hur många har hört talas om metabolt syndrom än? Antagligen inte lika många som kommer att höra talas om det i framtiden. Tidigare har man talat mycket om riskfaktorer för hjärtsjukdom. De säkra sådana är
och rökning. Dessutom kan psykosocial stress vara en riskfaktor. Detta är faktiskt de sex faktorer som är kända för att öka risken för hjärtsjukdom, såsom hjärtinfarkt.
Hur riskfaktorerna hänger ihop
Under det senaste decenniet har dock ett fenomen blivit allt mer klart när man forskar på detta – dessa riskfaktorer är inte slumpvis fördelade i befolkningen. Har man en av dessa är risken stor att man har fler, och inte så få har tyvärr allihop.
Framförallt är det fyra av dessa som väldigt ofta hänger samman – de första fyra i listan. Har man övervikt är risken till exempel mycket större att man också har högt blodtryck. Har man typ 2 diabetes har man mycket ofta rubbade blodfetter, osv. Det är faktiskt så vanligt att de hänger ihop att det har föreslagits att dessa fyra riskfaktorer (högt blodtryck, högt blodsocker/diabetes, dåliga blodfetter och övervikt) i de flesta fall är olika tecken på samma grundläggande störning/sjukdom i kroppen – det som kallas ”metabolt syndrom”.
Varför ”den västerländska sjukan”?
Alla dessa riskfaktorer har ökat kraftigt på senare årtionden, efter att innan dess ökat långsammare under en längre tid. Numera i västvärlden har de nått epidemiska proportioner. Med all sannolikhet beror de på något i den den västerländska livsstilen som kroppen inte är anpassad till. I takt med att länder som Kina och Indien börjar leva mer som vi blir dessa sjukdomar allt vanligare även där. Vad är då orsaken?
Vissa menar (och jag tror) att grundstörningen vid metabolt syndrom vanligen är för stort intag av (lättsmälta) kolhydrater/socker. Den västerländska kosten innehåller massor av socker och vitt mjöl till exempel, något som människor under 99,9% av vår utveckling åt lite eller inget av.
Detta ger högt upptag av socker i blodet och på grund av det även höga nivåer av hormonet insulin. Det är kroppens sätt att att kompensera för allt blodsocker, och så långt som möjligt hålla det inom normala nivåer. Höga insulinnivåer i sin tur kan i längden ge alla möjliga störningar i kroppen då det påverkar flertalet av kroppens celler. Det kan säkerligen medverka till övervikt, högt blodtryck och rubbade blodfetter. Många tror även att det i längden kan medverka till cancer- och demensutveckling. Förstorad prostata kan också bli ett resultat i längden. Andra sjukdomar som är vanliga vid metabolt syndrom är fettlever, gallbesvär, PCOS och gikt. Mer om troliga orsaker till dessa effekter kommer senare på Kostdoktorn.se.
Så länge möjligt kan alltså kroppen kompensera för en stor sockerbelastning med högt insulin, så att blodsockret håller sig inom normala gränser. Ett förhöjt insulinvärde kan dock i längden leda till andra problem, enligt ovan. Om sockerbelastningen blir för stor eller långvarig kan den överstiga kroppens förmåga att kompensera, varvid blodsockret stiger över det normala trots högt insulin. Då är man på väg mot diabetes typ 2.
Definition av metabolt syndrom
Detta är ett relativt nytt forskningsområde, och det finns flera något olika definitioner på vad som skall få kallas metabolt syndrom. Exakt var gränsen skall dras är ofrånkomligen något godtyckligt, eftersom det säkert rör sig om en gradvis skala från frisk till mer och mer metabolt sjuk. Detta är den vanligaste definitionen för närvarande (ATP III):
Minst tre av dessa fem faktorer:
Midjemått >102 cm (män) eller >88 cm (kvinnor)
HDL <1,0 (män) eller <1,3 (kvinnor)
Triglycerider >1,7
Fasteblodsocker >=6,1
Blodtryck >130/85 eller blodtrycksmedicinering
Som man inser ganska snabbt är det inte svårt att uppfylla dessa kriterier, har man lite mage och ett inte helt perfekt blodtryck, så krävs bara ytterligare en faktor – lite dåliga blodfetter eller något förhöjt blodsocker. Här finns tips om hur man kontrollerar sina värden.
Runt en tredjedel av alla amerikaner uppfyller kriterierna, lite färre bland europeer. Om man istället tittat på ursprungsbefolkningar som levt på traditionell jägar-samlarkost vågar jag påstå att det skulle ha blivit svårt hitta en enda person med metabolt syndrom.
Hur farligt är metabolt syndrom?
Som en liten lek med siffror kan man titta på hur stor riskökning man får av olika riskfaktorer. Den mest omtalade studien när det gäller detta är INTERHEART – där man jämförde ett stort antal personer med och utan hjärtinfarkt i hela världen.
Detta är hur mycket högre risk man i studien hade för hjärtinfarkt med de olika delarna i metabolt syndrom, jämfört med en person utan denna faktor:
Diabetes: 3,1 ggr högre risk
Högt blodtryck: 2,5 ggr högre risk
Bukfetma: 2,2 ggr högre risk
Dåliga blodfetter: 3,9 ggr högre risk
Detta är alltså riskökningen av dessa delar var för sig. Men som diskuterades ovan är det mycket vanligt att man har mer än en. Vad händer då om man har… alla samtidigt?
Vid samtidig övervikt, blodfettsrubbning, diabetes och högt blodtryck (”fullt utvecklat” metabolt syndrom) hade man i storleksordningen 20 gånger större risk att få hjärtinfarkt som en person utan någon av riskfaktorerna. Det är närmare 2000% riskökning!
Till jämförelse kan man ta cigarettrökning – där verkar varje cigarett vara ungefär lika farlig. Röker man 5-10 om dagen dubblar man sin risk för hjärtsjukdom. 20 om dagen ger fyrdubbel risk. Kedjerökare som får i sig två paket (40st) varje dag åttadubblar risken. Allt enligt INTERHEART-studien. Om man förutsätter att varje cigarett fortsätter vara lika farlig som den innan kan man göra en intressant jämförelse…
40 dagliga cigaretter ökar risken 8 gånger. De andra riskfaktorerna ihop ger 20 gånger ökning. (40/8)x20=100. Det vill säga:
Ett fullt utvecklat metabolt syndrom skulle kunna vara ungefär lika farligt som att röka 100 cigaretter om dagen!
Hur förebyggs / behandlas metabolt syndrom?
Fråga tio läkare och du får säkert flera olika svar. Gå ner i vikt, motionera mer, ät bättre till exempel. Tre bra råd, säkert. Vissa kanske dessutom rekommenderar någon medicin. Själv har jag läst mycket forskning på detta område senaste åren. Efter det sticker jag gärna ut hakan och ger ett enda råd, som jag tror i framtiden kommer att ses som det absolut viktigaste:
Ät mindre (snabba) kolhydrater, framförallt mindre rent socker.
Vad finns då för vetenskapligt stöd för denna åtgärd? Några exempel inkluderar att personer som äter mycket snabba kolhydrater har setts ha en starkt ökad risk att utveckla diabetes typ 2. Här är en genomgång av 37 studier på området som visar liknande ökad risk inte bara för diabetes utan även andra vanliga sjukdomar med koppling till den västerländska livsstilen.
Här finns en lista på studier av lågkolhydratkost, där det visas ha till synes god effekt på samtliga de ingående delarna i metabolt syndrom.
En bra sammanfattande vetenskaplig artikel är denna från april 2008: Dietary carbohydrate restriction in type 2 diabetes mellitus and metabolic syndrome: time for a critical appraisal
För den som hellre läser berättelser av personer som testat innan, än lite torrare vetenskapliga studier: Här finns ett antal personer med mer eller mindre metabolt syndrom, som upplevt mycket stora hälsoförbättringar av mindre kolhydrater i kosten: Anekdotiska bevis.
Och för de som vill sätta igång imorgon eller genast: Lågkolhydratkost för nybörjare.
De västerländska sjukdomarnas ankomst – läs vad som hände när Kenyaner började äta västerländsk kost, från början av 1900-talet.
Mer om metabolt syndrom
En mycket bra föreläsning om metabolt syndrom på lättförståelig engelska. Här förklaras bland annat hur metabolt syndrom kan ses som ett steg på vägen i gråzonen mellan frisk metabolism och diabetes typ 2.
Intresserade kan även läsa mer på sidorna för diabetes, högt blodtryck, viktnedgång och blodfetter.
För medicinhistoriskt intresserade: Per Wiklund tipsar i kommentarerna nedan om The Saccarine Disease (läsbar på nätet). Denna bok skrevs redan 1966 av Peter Cleave, en före detta läkare i brittiska flottan. I boken beskrivs hur sjukdomar som fetma, diabetes, hjärtsjukdom, karies och gallsten var nästan okända hos folk som inte hade haft tillgång till västerländsk kost.
När bland annat socker och vitt mjöl började konsumeras dök också dessa sjukdomar snabbt upp, varför Cleave föreslog att denna kostförändring kunde vara ansvarig. Det spännande är alltså att vad Cleave noterade liknar det vi idag kallar för metabolt syndrom…
Cleave´s teori passade dock inte i tidsandan – då istället fett, antagligen felaktigt, börjat anses farligt. Istället ”muterade” teorin och blev grunden till vad vi idag tror oss veta om fibrer.
Mer diskussion om detta inlägg på KiF.
Skriv ut
Skicka
maj 27, 2008 klockan 22:23
Jag har fått en korrektion från en läkare om en detalj i innehållet:
"Han framför en missuppfattning. Insulin ökar INTE glukoneogenesen i levern, alltså nybildning av socker, utan de novo lipogenesen, bildning av fett från socker. Alltså precis tvärtemot. Annars har han rätt om det mesta."
maj 27, 2008 klockan 22:27
På samma sajt håller Mary C. Vernon ett mycket bra föredrag. Men även där finns en tveksamhet i framställningen som jag har kommenterat på MatFrisk Blogg, där även länken till föredraget finns.
maj 27, 2008 klockan 22:31
Nu menar du föreläsningen jag länkar till alltså? Trodde du hänvisade till min artikel först och förstod inte vad som menades.
Självklart ökar inte insulin glukoneogenes, det vore ju väldigt ologiskt. Gissar att han sade fel helt enkelt?
maj 27, 2008 klockan 23:21
Helt rätt, Doc.
När jag skrev min kommentar var "För den som vill veta mer..." i mitt fokus och så gjorde jag ett slarvigt syftningsfel.
Jag uppmärksammade inte felsägningen själv, fick ett påpekande från en uppmärksam läkare.
maj 28, 2008 klockan 8:20
Doc - ypperlig sammanfattning! Precis denna typ av information är det som får nyfikna/oroliga/villrådiga människor att komma vidare i sina ställningstagande.
Mvh/Leif
maj 28, 2008 klockan 13:06
Superbt! Det blir en länk från bloggen direkt!
//Zac
maj 28, 2008 klockan 14:24
Bra skrivet. Rakt, lättförståeligt och mycket intressant läsning. Jag prickade in 3 rätt (eller ska det va fel?) med en gång. Det skulle inte förvåna mej om mina triglycerid- och HDL-värden också är dåliga. Ska begära på de proverna om de inte redan tagit dom.
Jag kan ju bara referera till mej själv när det gäller hälsovinster. För första gången på flera år har mitt fasteblodsocker sjunkit under 6,4. När det mättes för ett par veckor sedan låg det på 5,9. Jag har ätit LCHF strikt i ca 9 månader. Innan dess åt jag GI ungefär lika länge, men det hade ingen effekt på fasteblodsockret. Anledningen till att jag började med GI var just att jag var rädd att utveckla diabetes utöver allt annat jag lider av.
maj 28, 2008 klockan 16:34
Suverän artikel Andreas!!!
Metabolt syndrom är ett relativt nytt forskningfält. Men nästan exakt samma sak beskrevs redan på 1950-talet av TL Cleaves. Han döpte det till ett namn som är mer relevant. The Saccharine disease. En senare version av hans bok finns att ladda ned gratis på nätet:
http://journeytoforever.org/farm_library/Cleave/cleave_toc.html
maj 28, 2008 klockan 16:51
Tack - då var den här dan också förstörd. Måttbandet är en meter långt och en viss slatt går omlott! Blodsockret kollade jag på Apoteket för en tid sedan och det var 5.6 på em. Jag hade grundat med ägg och bacon.
maj 28, 2008 klockan 17:15
Tack för alla bra omdömen!
Kom gärna med förslag på tillägg / förbättringar...
Novis, så länge saker är på väg åt rätt håll får man väl lov att vara nöjd?
maj 28, 2008 klockan 18:20
Har en stark förträngnings mekanism inbyggd i min hjärna och hörde inte att min läkare sa till mig att mitt blskr var för högt för ett år sedan och fick i januari 08 besked om diabetes typ 2 utvecklats. Startade med LCHF kost och mitt Hba1c sjönk från 7,7 till 3,1 på fyra månader, vikten rasade och det höga blodtrycket med den. Levande exempel på att kosten ger stora hälsovinster. Fler artiklar av denna typ skulle behövas i i den glassiga veckotidningspressen!
maj 28, 2008 klockan 19:34
Buppan, det där är den mest imponerande HbA1c-förbättring jag hört talas om tror jag. Grattis!
september 27, 2008 klockan 12:49
Du skriver om dåliga blodfetter? Vad menar du?
Om man äter animaliska födoämnen har man dåliga blodfetter eller bra då?
Om man äter vegetabiliska fetter har man nyttigare blodfetter då?
Jag själv har höga kolesteorolvärden och äter fiskolja, mina blodfetter är höga och läkarna vill sätta in mediciner men jag vägrar.
Äter LCHF kost och mår bra. Alla de andra värdena du skriver om är bra för mig som är 56 år. Röker inte och dricker ett glas vin då och då.
september 27, 2008 klockan 12:53
Totalkolesterolvärdet säger väldigt lite jmf med fördelningen. Inte så konstigt - om det goda kolesterolet (HDL) blir högre får man minskad risk för hjärtsjukdom statistiskt sett - men ett högre (sämre??) totalkolesterol. Lika ologiskt som det låter...
Läs mer om blodfetter här:
http://www.kostdoktorn.se/?page_id=12
Animaliska födoämnen ger snarast bättre blodfetter.
september 30, 2008 klockan 21:14
Jag undrar hur det ligger till med en sak. Fettlever, är det nåt man är i närheten av med denna kost?? Jag har gått ner en del o alla mina kolesterolvärden är bra, men sen nämde en persom detta för mej. Jag måste fråga, har själv inte ens tänkt på det...
september 30, 2008 klockan 21:25
Nej. Om något tvärtom.
http://www.kostdoktorn.se/?cat=13
december 8, 2008 klockan 11:19
Intressant artikel!
ScienceDaily (Dec. 8, 2008)
http://www.sciencedaily.com/releases/2008/12/081204133600.htm
"Multiple organ systems become resistant to insulin in these adolescent children with fatty liver disease," he says. "The liver becomes resistant to insulin and muscle tissue does, too. This tells us fat in the liver is a marker for metabolic problems throughout the entire system."
The findings indicate that children and adults with fatty liver disease should be targeted for intensive interventions, according to Klein. Those who are obese but don't have fatty liver disease still should be encouraged to lose weight, but those with evidence of fatty liver are at particularly high risk for heart disease and diabetes. They need to be treated aggressively with therapies to help them lose weight because weight loss can make a big difference.
"Fatty liver disease is completely reversible," he says. "If you lose weight, you quickly eliminate fat in your liver. As little as two days of calorie restriction can improve the situation dramatically, and as fat in the liver is reduced, insulin sensitivity and metabolic problems improve."
december 8, 2008 klockan 11:24
Icke alkoholrelaterad fettlever är tydligen något som också ökar snabbt, förhoppningsvis kommer LCHF-trenden att vända den utvecklingen.
december 8, 2008 klockan 11:32
Japp, och de menar att även talet om "rätt" koppsform inte är så säkert "skydd" mot de metaboliska sjukdommarna. Det är inlagringen av fett i levern som skapar insulinresistensen och vidare problem.
Och det väldigt positiva är att det är reversibelt med aktiv viktnedgång.
Detta ger ju väldigt stort stöd till LCHF kost, då en stor fördel med LCHF är att man minskar insulinpåslaget i kroppen med miskat kolhydratintag, samt att man oftast går ner i vikt.
december 8, 2008 klockan 12:48
Nå'n som har läst Göteborgs-Posten idag?
december 8, 2008 klockan 12:54
matätare, hurså? Vad står det för spännande i den? Upplys en stackars uppsalabo som inte har tillgång till GP...
december 8, 2008 klockan 14:04
Frågar detsamma som Staffan. Läste på internetversionen/GP, men kunde inte upptäcka något speciellt pulshöjande.
Så har du sagt A matätare, så får du även säga B.
december 8, 2008 klockan 14:07
Jag kommenterade det på http://www.kostdoktorn.se/?p=5258#comment-99702
december 14, 2008 klockan 23:16
Det kommer att ta lang tid innan utbildningar i kostradgivning, dietister och lakare kommer att ta till sig detta.. Tyvarr.. har en kompis som laser till kostradgivare. Och hon vill inte ens undersoka saken. Utan hon stoder sig bara pa "etablerade" forskare..
februari 4, 2009 klockan 13:32
Hej!
Har ätit LCHF i över 1 månad, tyvärr har jag inte gått ned ett enda hg ännu, och orsakerna till att jag vill äta enl LCHF är många, jag tror på kosten, jag vill gå ned i vikt av många orsaker, psykiska, hälsomässiga etc. Har väl cirka 12-15 kg övervikt och det räcker för att jag ska må dåligt (fysiskt och psykiskt). Har bl a högt blodtryck i familjen och har haft vid flera tillfällen. (Bl a i samband med graviditet).
Nu har jag haft en mycket tryckande och konstig huvudvärk senaste veckorna från och till. Är rädd att blodtrycket är högt.
Tyvärr måste jag säga att jag - även om jag går på LCHF nästan till 89-90 % av tiden, har gjort en del avsteg och ätit ris nån gång, godis nån gång etc. Är det dessa avsteg som gjort att jag inte förlorat ett enda gram? Dock har jag inte ätit bröd under hela tiden.
Min kost under gårdagen:
Äggröra, kalkonbröst.
Köttfärsröra med squash och ost.
Fet yoghurt med solrosfrön, cocos, 1 tsk naturlig marmelad.
8 köttbullar och äggröra.
Kaffe med fet grädde x 4.
Vad är fel i denna kost, äter jag för mycket för att gå ned? Eller som sagt, beror det på att jag har fuskat? Jag tycker ändå att om det ska vara så "bra" viktmässigt (förutom alla andra fördelar) med LCHF, så borde jag väl rimligen ha gått ned något i vikt under dessa veckor? Eller är jag undantaget som bekräftar regeln
Är alltså jätterädd för att mitt blodtryck är för högt, och vet inte riktigt hur jag ska göra...vill ju gärna må bra och fortsätta med den här kosten.
Hälsn Pia
februari 4, 2009 klockan 14:08
Pia,
de flesta går ner en del redan i början med lchf, men det är inte så ovanligt att det tar ett tag att komma igång. Se sidan svårt gå ner i vikt.
Maten ser bra ut. Kanske kan det hjälpa att försöka äta mindre mängder, men jag föreslår att vänta några månader och se om det inte fungerar för dig ändå.
Angående blodtrycket finns bara ett enkelt sätt att få veta - kontrollera det. Förslagsvis på din vårdcentral/företagsshälsovård.
februari 4, 2009 klockan 14:22
Pia: Är det fet yoghurt 10% eller bara 3%? Ett avsteg är ett avsteg. Naturlig marmelad? Det är visserligen inte mycket med 1 tsk, men det är kanske en tsk som du kan prova att vara utan?
februari 4, 2009 klockan 14:26
Jag vore tacksam om någon kunde förklara lättfattligt vad det är som händer i kroppen när man hamnat på sk platå? Och vad man kan göra för att bryta det tillståndet.
februari 4, 2009 klockan 14:34
Charlotte - En platå är för mig när man äter på ett sätt som ger viktstabilitet, med andra ord gör man av med lika mycket energi som man äter.
Det finns olika skolor för att bryta platåer! vissa väntar ut dem, andra drar ner på intaget av energi och ytterligare andra börjar motionera.
EDIT: Se länken för fler konkreta tips vad man kan ta sig för när det är svårt att gå ner i vikt. Observera att det finns mer än en artikel om samma sak, dvs del 2, 3 etc
februari 4, 2009 klockan 14:39
Tack Patrik för ditt svar! Har jag fel när jag uppfattat att en del säger man ska ÖKA fettintaget?
februari 4, 2009 klockan 14:48
Charlotte - säg att du äter 0.8-1.6g protein per kilogram målvikt och dygn, det tycker de allra flesta är vettigt, tom SLV
Sen kan du välja om du vill äta kolhydrater eller inte, max 50 gram per dygn (enligt Kwasniewski - om du är mycket känslig kanske du tvingas skära ner).
Återstår fettet! 1.5g-4g per kilogram kroppsvikt och dygn beroende på om du vill gå ner i vikt (lägre delen av skalan) eller vara viktstabil och mycket aktiv (övre delen av skalan).
Sen är ju frågan om man vill hålla på och räkna eller inte!
februari 4, 2009 klockan 14:51
Charlotte,
att öka fettandelen är nog oftast en bra idé, medan att äta större mängd mat (inkl fett) sällan är det om man vill gå ner i vikt.
Undantaget är väl att om man verkligen svälter kroppen riskerar förbränningen att gå ner på sparlåga också. Då kan det långsiktigt tänkas vara bättre att äta lite mer fett och få upp förbränningen.
Lagom är bäst, som vanligt.
februari 4, 2009 klockan 16:14
Tack både Doc och Patrik. Jag är så glad för det här forumet!
februari 4, 2009 klockan 16:16
Charlotte,
Kolla gärna in http://kolhydrater.ifokus.se -- snart 7000 medlemmar som gärna hjälper till!
februari 4, 2009 klockan 17:01
Pia Hedenquist,
Angående huvudvärken, drick mycket vatten, man går inte i sig lika mycket med den här kosten och man känner inte alltid signaler för törst i tid. Prova också när huvudvärken kommer att låta några korn/flingor salt smälta på tungan och drick vatten efter.
Saltbrist är en vanlig anledning till huvudvärk.
februari 4, 2009 klockan 17:08
Charlotte,
Angående platåer så är min uppfattning att de ofta kommer på en vikt som man tidigare i livet varit stabil på en längre tid, kroppen kommer då ihåg den vikten som normalvikt, och det kan ta lite tid innan den förstår att det var fel.
Personligen tror jag att det som är bäst och mest hållbart i längden, och bäst för hälsan, att bara fortsätta äta som man gjort fram till dess och vänta ut platån. Möjligen kan man se över ifall det finns några kolhydratkällor kvar att dra ner på.
Om man skall öka eller minska mängden fett då råder delade meningar om, jag tror att man skall om något öka den. Jag tror definitivt inte på att begränsa kaloriintaget, då är man tillbaka på kaloribantning och fortsätter att lära kroppen att det blir svält ibland så att det är bäst att behålla reserverna i form av fettlagret.
Men som sagt, om detta finns olika åsikter.
februari 13, 2009 klockan 19:07
Ännu en färsk rapport..: - Detta är den rätta vägen..
Metabolic and physiologic improvements from consuming a paleolithic, hunter-gatherer type diet.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19209185?dopt=Abstract
Conclusions: Even short-term consumption of a paleolithic type diet improves BP and glucose tolerance, decreases insulin secretion, increases insulin sensitivity and improves lipid profiles without weight loss in healthy sedentary humans
februari 13, 2009 klockan 21:12
Och ännu bättre blir det förmodligen ifall man äter den jägarkost som var vanlig under goda tider, den de beskriver stämmer mer med halvdåliga tider när jakten gick såpass dåligt att de fick hålla tillgodo med de magra delarna av djuren, och dryga ut med växter.
Vi vet ju t.ex. från nordliga Indianer och Inuiter från inlandet att de åt de feta delarna av bytet och gav de magra till hundarna.
december 18, 2009 klockan 18:18
Jag har slutat röka för 1,5 år sedan, men tuggar på nikotintuggummi. Är alltså fort-farande nikotinberoende. Finns studier på hur det kan påverka hälsan och blodtrycket