Är vanlig lågkolhydratkost inte nog för dig? Då har Mats Forsenberg ett tips – nollkolhydratkost.
Att bara äta kött, fisk, ägg och fett, går det? Forsenberg är övertygad.
Del 2
Strikt
Hur låter nollkolhydratkost tycker du? Har du testat, eller vill du testa?
Mer
Mer videointervjuer på Kostdoktorns YouTube-kanal
Carl von Linné om fettdebatten
Ingen karies på stenålderskost?
De västerländska sjukdomarnas ankomst
161
249 kommentarer till “Maximalt strikt: noll kolhydrater”
Jag håller med patrik helt, jag sitter nästan och garvar här framför datorn när jag läser hur ni helt och håller förvränger det mats säger. Hur kan ni ens yttra i er i något ni inte har nå¨gon aning om , och birgitta jag måste bara fråga dig om du verkligen har läst journalerna där mats couchat för i såntfall vet jag inte hur kunnat missat dom hundra tals gångerna mats skriver att man inte ska bry sig om klockan utan lyssna på sina hunger och mättnatssignaler, !! han säger ALDRIG du ska äta efter si och så många timmar, eller så många gånger, utan att man ska lyssna på sina natruliga hunger och mättnads singlar, INGET annat.
För mig har det här inte lett till att jag fått mer ätströningar, utan genom att jag lyssnar till mina signaler så behöver jag inte bry mig om maten i övrigt, när hungerN infinner sig så vet jag att jag ska äta, när jag känner att jag börjar bli mätt så slutar jag. Det är det ända, inga tankar om att jag ätit för mycket, eller nu har jag inte ätit på 4 timmar då måste jag äta annars kommer jag få blodsocker fall, och bli jätte hungrig till nästa måltid så att jag kommer att äta för mycket. !! Alla dom tankarna som tog så stor tid av min vardag är borta, nu är det 2 saker jag tänkter på , det är hunger och mättnad, vilket slutade med att jag äter en gång om dagen
#138
Det är gluten som ger mest svullen mage och gaser. Ris och potatis inte lika illa.
Rent socker tror jag inte kan ge gaser alls, om man till äventyrs vill dricka en gin och tonic el dyl.
Martin: Ja, jag har markant gått om min tidigare nivå, men vilopulsen är ca 10 slag högre (ca 48 spm) än den va när jag va som bäst som kolhydratätare (37 spm). Att det inte antyder att jag har sämre kondis nu jämfört med förr är solklart när jag analyserar träningsdata (medelhastighet/snittpuls) - medelhastigheten är högre än förr på samma snittpuls (på samma cykel och samma bansträckning).
Varför det fungerar så vet jag inte, vilopulsen har dock gått ner en hel del sen starten - hade högre för några månader sen. Kanske betyder det att jag kan bli ännu bättre och när jag når 37 igen är jag i superform, vem vet
Ledsen för mina stavfel , jag har en tendens att skriva jätte snabbt och trycka på fel tangenter, sen glömmer jag att redigera ! hoppas ni förstår ändå
Emma #151; Jättebra om du börjar mår fint nu. Det jag sett under våren är att du mer och mer gått över till att följa dina "coachers" ätmönster, alltså med stora portioner kött och smör en gång per dygn. Och att du under tiden gått upp i vikt och mått dåligt över det.
Hoppas det vänder, så du kan njuta av sommaren
Kattmoster:
Jo, jag förstår vad du menar.
Det jag bekymrar mig för är att om lchf = "det är naturligt för människan att bara äta en gång om dygnet", så medför lchf mer skada än nytta. (Vissa personer tenderar att gå åt det hållet, tycker jag mig märka) Men om lchf = "Lyssna på din kropp och ät när du är hungrig och ät dig alltid mätt", så är det något bra...
# 152
Så lustigt då. Jag äter nämligen ingen gluten alls, sedan typ 5 år. Jag talar om mina erfarenheter av att dricka rödvin till en i annat mycket kolhydratsnål kost. Och jag VET hur min kropp reagerar. Det är för övrigt samma effekt som när jag någon gång äter för mycket grönsaker (socker, alltså).
Hanna #156,
Det är två olika sidor av samma mynt. Det senare kan medföra det första. Även omvänt, så måste man ju se till att äta sig tillräckligt mätt och sådan mat så att man slipper bekymra sig om mat snart igen.
Jag tycker att "ätstörningsproblematiken" problematiseras i onödan.
Ordentligt med protein, och i synnerhet generöst med naturligt mättat fett, är utmärkt för både den fysiska och psykiska balansen och välmåendet.
Jag förstår dessutom inte varför vissa hakar upp sig på det här med att äta en gång per dag. Det upprepas att man ska äta sig mätt och inta nästa måltid när man blir hungrig. Det förväntas inte att man ska sträva efter att äta högst en gång per dag.
Självklart kan det behövas professionell hjälp vid ätstörningar, men att grunda med en solid kost kan inte vara fel. Jag skulle vilja påstå att det är skadligare att hetsäta kolhydrater eller svälta sig ner i vikt på ett äpple om dagen.
Patrik Hägglund:
Jo, jag har förstått att vissa mår bra av att äta väldigt sällan. Det säger jag egentligen inget om. Men när vissa börjar säga att det är naturligt att äta en gång per dygn och att det är så vi egentligen SKA äta så tycker jag man gör samma fel som de som påstår att vi ska äta 7 ggr/dygn. (Plus att det blir lite värre, eftersom det faktiskt kan skada någon som har ätstörningsproblematik)
Själva poängen är väl att lära sig lyssna på sin kropp och förstå när man är hungrig resp. mätt?
Varför skulle det vara större risk att skada någon med ätstörning genom att säga att man ska äta en gång jämfört med sju gånger? Det måste rimligtvis vara lika illa.
Kattmoster:
Det beror på vilken ätstörning man har...
Men jag vet att jag kände mig (och känner mig fortfarande ibland) väldigt duktig om jag blir hungrig. Det kanske inte är något man kan förstå om man inte själv har ätstörningar. Man känner sig väldigt duktig, och tankarna som kommer i huvudet är att man bara vill fortsätta...
Man har ett stört belöningssystem i hjärnan...
Värst så många självutnämnda experter det finns på ätstörningar i denna tråd.
Det finns en mängd olika typer av ätstörningar, men varje enskild person har endast en ätstörning. Det finns ätstörningsdiagnoser som innebär en kombination av olika typ av ätstörningar. Men man har ändå bara en ätstörning, på samma sätt som man har "bara" depression, man kan inte lida av depressioner. Jfr, man har inte hjärtinfarkter, man har hjärtinfarkt.
Det uttrycks en farhåga i att en person med ätstörning skulle få än mer problem med sin ätstörning om vederbörande enbart ska äta EN gång per dygn.
I det fallet antar jag att man tänker på anorexi. Anorektikern äter inte ofta, aldrig stora portioner. Så skulle någon med hjälp av noll-kolhydrattänket kunna få en anorektiker att äta sig mätt en gång per dygn, så vore det en välgärning.
Tar man binge-ätaren, så överäter denna ständigt, dålig mättnadskänsla, ständigt sug. Det är kolhydrater och svängande blodsocker som genererar sug. Även den personen skulle må bättre av att äta sig mätt och vara utan kolhydrater.
Sen Birgitta, så är det så att en självmorsbenägen person inte alls blir mer självmorsbenägen av att prata om självmord. Däremot finns det en smittoeffekt när media ingående berättar om en viss självmordsmetod, känt lika länge som själmordsforskning funnits.
Fenomenet självmordsajter, anorexisajter, där de med samma sjuka intresse lär ut och provar ut nya trix, det är en sjuklighet för sig.
"Bara" för att man själv har/haft ett "problem" likt det som dískuteras, innebär inte att andra man läser om med liknande problem, känner exakt som man själv gör/gjorde.
Det är ett problem om man är så självcentrerad att man igenkänner alla sina egna problem och gamla känslor, så fort man läser en annan persons berättelse eller erfarenheter. Det är verkligen att övertolka. Ssk när man sedan överför sina egna känslor till den andra personen. Det blir sällan rätt, när man projicerar sig själv och sina känslor, sina egna upplevelser på andra. Det finns en stor risk att den personen blir arg/ledsen/kränkt över att någon okänd talar om vad man känner.
Mats #nånting
Tack för erbjudandet, men jag avstår. Har inga nollningsambitioner alls, jag. Jag var bara nyfiken på vad coachningen gick ut på, men det var svårt att få ett klart svar, tycker jag. Tips om vad som kan göra en hård i magen o.s.v. har jag nog läst lika många gånger som du, så jag kan ju coacha mig själv där, om behov skulle uppstå (hi-hi!).
Jag "nollade" en gång i tiden, i ganska många månader. Det fungerade alldeles utmärkt, men till slut klagade min fru. Jag såg ut som en pensionär, sa hon. Då käkade jag mig upp tio kg i vikt och sedan dess lever jag på en ganska liberal kost, med ca 20 g kolhydrater om dagen och ett och annat glas vin.
Min mall är väldigt enkel och stämmer bra överens med det som Mats förordar. Vill jag gå ner lever jag på kött och fett och minimerar vinet. Vill jag hålla vikten tillför jag rikligt med ovanjordgrönsaker, vill jag gå upp tillför jag frukt. Jag äter när jag är hungrig och slutar att äta när jag inte är hungrig längre.
För det mesta blir det två mål om dagen. Jag gillar att laga mat och står ett par timmar i köket varje dag. Därför passar det inte mig att bara äta en gång per dygn. Vem skulle då äta upp all god mat jag lagar? Men att nollningen gjort underverk med Mats Forsenberg är jag den förste att intyga. Jag har aldrig sett honom så smal och fräsch som vid den nyss avslutade campingen i Trosa.
Sten Sture
Jag är riktigt sugen på att testa nollkolhydrat och se om det går att få igång någon viktminskning igen, men jag undrar hur man kan äta 150 g smör till biffen. På mitt smörpaket står 0,8% kolhydrater, så det verkar snarare bli <5 kh än 0 kh.
Jag tycker att en person som jobbar dagligen med överviktiga och har gjort det i tiotals år borde ha koll på vad som fungerar i praktiken? Allt annat är helt oförklarligt?
Hanna #160,
Plus att det blir lite värre, eftersom det faktiskt kan skada någon som har ätstörningsproblematik
(Jag antar att du menar anorexi, snarare än andra ätstörningar.) Detta är en lite annorlunda frågeställning än tidigare, och inget jag själv kan alls, men man skulle kunna formulera om den som:
Vad är bästa om man vill förebygga eller bota anorexi?
1) Förorda att äta ofta (men små mål).
2) Förorda att äta sig ordentligt mätt (men mer sällan).
Du verkar ta ställning för 1) och förkasta 2). Stämmer det, eller övertolkar jag dig? Har du egen erfarenhet av de två olika alternativen eller hur kommer det sig att du tänker så?
Lars M: Ja, det stämmer, smör innehåller både laktos, galaktos och glukos. 0,8 gram låter lite mycket - på Arlas står det 0,5g/100g, på något annat står det 0,4g. Ett alternativ är laktosfritt smör (Valio), där har man plockat bort en av sockerarterna (laktos) och därmed innehåller laktosfritt lite mindre kolhydrater.
Vill man verkligen nolla kan man försöka skaffa 20%-ig köttfärs, då behöver man inte tillföra något fett alls.
Vill man ändå ha ett fett tillhands till mer proteinrika saker (t.ex biffar utan feta fettkanter) så kan man "klara" smöret (värmer upp det och skummar/filtrerar av proteinet+resten), resultatet blir ett helt rent fett (förutsatt att man även kokar bort vattnet förstås).
Nästa "steg" är att skaffa talgfett och göra lite samma sak som med smöret - smälta ut fettet.
Det går att blanda egen köttfärs också bara genom att skaffa talgfett och mixa/mala ihop det med befintlig köttfärs/kött till valfri fetthalt.
Smör+kött fungerar dock nog för de flesta, blir i så fall ca 1g kolhydrater per dag om man gör åt ca 200g smör per dag (vilket ju är väldigt mycket egentligen).
Michel #169, tack för bra info!
Lindahls smör heter det jag har nu och det innehåller 0,8g/100g. Det är inte lika gott som Arlas smör, jag vet inte varför jag köpte det. Billigare tror jag.
Testade ikväll med fläskkarré, stekt ägg och en tjock stor skiva smör som fick smälta på köttet. Får nog konstatera att sådana mängder smör var annat än lätt att sätta i sig. Får prova med ört- eller vitlökssmör eller liknande om det ska gå att få ner.
Om man inte är finsmakare av smör, så avgörs smakskillnaden till stor del av saltinnehållet enligt min erfarenhet. Mer salt , mer smak.....
Eller också äter man inte så mycket smör (200g!?). Fläskkarré är ganska fett som det är.
Kan ju kolla med fineli.fi eller dylikt (de har även en "matkorg" så att man ser energi, E%, näringsämnen, osv). Runt 20E% protein brukar funka för de flesta (det va även Stefansson's och Blake Donaldson's "recept" - 3 delar magert kött och 1 del fett). Känns det som att man bara äter fett brukar det inte bli så roligt i längden. Känns det för torrt i munnen så blir det genast saftigare och godare med mer fett - tror de flesta känner "balansen" efter ett tag.
Michel, hur gör du med salt? Mycket, eller lite eller mest som vanligt? Vilken sort använder du?
(Själv har jag märkt att jag använder rätt mycket salt till high fat/kött diet)
Jag använder inget salt alls (annat än det som finns i smöret). Tyvärr finns inte Arlas KRAV-smör osaltat.
Michel;
#172, jag la på långt mindre, kanske 50-60 gram. 200g smör skulle jag aldrig ens fått i mig. Jämfört med min utsökta champinjonsås gjord på grädde och creme fraiche är smörsubstitut ingen höjdare. Men gräddsåsen blir ju historia om det ska vara 0 kh.
#175, kryddar du inte maten? Smör och inga kryddor, hur står det till med smaklökarna?
Själv är jag så lycklig att jag hittat en ny chili grillkrydda från Santa Maria UTAN glutamat! Enda E-nummer är 551, klumpförebyggande medel, men saltinnehållet är 39%.
Dr Eric Westman, som framgångrikt behandlar sin patienter i Atkins anda, menar att många av de som har problem (tex trötthet och förstoppning) med LCHF lider av vätskebrist. Hans lösning är salt som binder mer vätska i kroppen.
Smaklökar, vad är det? Jodå lite kryddor förekommer, bara inte salt
Timjan, dill och basilika är nog de enda jag använder.
Wow, intressant, måste pröva!
#175
Valio ha osaltat smör i alla fall i Stockholmömrådets butiker. Deras ekologiska säljs förstås inte i Sverige.
Sedan produktens transport blir ju lite längre men färjan seglar över ändå
cumulus: jo det är mycket möjligt att det stämmer för de med sådana problem, själv delar jag inte den erfarenheten - snarare tvärtom. Visst binder natrium mer vätska i kroppen (det ger även diarré om man tutar in för mycket), hos mig har jag dock inte lyckats få upp vikten annat än vid höga doser (flera gram).
Jag har linjen att inte strula med mineralintaget (längre!) utan hålla mig till det som är mest naturligt, dvs helst bara det som köttet innehåller. Smöret gör dock att jag kommer upp i ca 1g natrium per dag, men det är ändå långt under vad de flesta får i sig.
Det har varit väldigt varmt den senaste tiden (33 grader som mest) och då svettas man en hel del på passen - så mycket att det varit svårt att få i sig tillräckligt med vatten utan att dricka sig illamående (vikten har alltid varit lägre när jag kommit hem = fungerande vätskeintag, inte för mycket iaf). Förr upplevde jag ibland kramp och andra utmattningssymptom när jag körde länge och hårt i värmen, nu har jag inte märkt av något sådant - förutom när jag just fipplade med den naturliga balansen av mineraler (med magnesium t.ex). Sabbar man sin elektrolytbalans då kommer man antingen få extrem mjölksyrakänning/svaghet, kramp eller just - trötthet (sova hela dagen), eller vakna mitt i natten varje natt utan egentlig anledning och ha svårt att somna om.
Nu kanske inte natrium påverkar så där jättemycket, men det är ändå antagonist till kalium. Just kalium är nog den enda mineral (förutom zink) som man får i sig RDI av om man bara lever av kött, så lite extra salt i maten tror jag inte har någon negativ effekt med tanke på att man får i sig ganska bra med kalium.
Att det funkar så bra som det gör för mig nu under så extrema förhållanden (max fysisk ansträgning i t.ex 33 graders värme i 2 timmar) säger mig att köttet inte bara ger det som behövs, det ger det som behövs i precis rätt proportioner och dos.
Extremvärme är ett observandum att beakta. FHI har nu en rekommendation för vätskeintag, artikel i DM idag
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2010/07/13/varme-dodar-fler-utsat...
Jag tar mig friheten att lägga in Björns kommentar om vikten av att öka saltintaget. Gäller alla utom Michel
Postad av: Björn Hammarskjöld, 14:28, 13 juli 2010
Folkhälsoinstitutet har kommit ut med en rapport om Värmeböljor och dödlighet bland sårbara grupper
http://www.fhi.se/PageFiles/9831/R2010-12-Varmeboljor-och-dodlighet-b...
Här går man igenom litet av den moderna fysiologin där man påpekar att vid värmeböljor förlorar vi salt och vätska. Men man påpekar inte att vi behöver mera salt under värmeböljor.
Brittiska hälsovårdsmyndigheterna har i stort samma rekommendationer som FHI. FHI är dock bättre genom att man faktiskt explicit rekommenderar att ersätta saltförlusterna.
Förebyggande åtgärder
Bland FHIs förslag till förebyggande åtgärder finns bland andra följande
• Duscha dagligen för att bli sval.
• Drick tillräckligt med sval dryck, gärna redan innan du blir törstig. Vatten, mineralvatten och lättöl går bra, men undvik alkohol och väldigt söta drycker. Alltför kalla drycker kan ge kramp. Har du fått läkarråd om vätskeintag eller om du använder vätskedrivande läkemedel bör du fråga läkaren om lämpliga åtgärder.
• Ersätt salt och mineraler i kroppen om du svettas kraftigt. Mineralvatten och sportdrycker fungerar bra.
Duscha dagligen är ett gott råd. Det går till och med att duscha flera gånger dagligen. En fördel med dusch eller bad är att det går att reglera temperaturen på vattnet. Låt vattnet vara över 30ºC men under 36ºC för att kapillärerna i huden inte ska dra ihop sig och därmed försämra kroppens värmeavgivning till vattnet.
Drick tillräckligt med sval dryck, gärna innan du blir törstig är också ett gott råd. Vatten och mineralvatten är utmärkt. Att låta bli alkohol och sötade drycker som saft och läsk är bra.
Men ska man låta bli alkohol så är lättöl ingen bra variant. En liter lättöl innehåller 18 g ren alkohol eller motsvarande en 6 cL snaps. Behöver man dricka mer än två L lättöl kan mer än en person bli alkoholpåverkad.
Mineralvatten och sportdrycker innehåller inte mycket salt alls, saltmängderna på mindre än 1 g salt per liter kan bortses ifrån.
Med tanke på att Livsmedelsverket rekommenderar oss alla att äta mindre salt, helst inte mer än 5 g salt per dag, är detta ett farligt råd av myndigheten.
Det finns ingen som har visat att salt upp till 100 g per dag höjer blodtrycket (Björn Folkow i Läkartidningen http://ltarkiv.lakartidningen.se/2003/temp/pda27283.pdf ). Förr i världen var salt sill den normala kosten med mycket mer än 20 g salt om dagen. Överskottet på salt kan vi alltid med lätthet kissa ut. Njurarna filtrerar i glomeruli mellan ett och två kilogram salt per dygn. Distala tubuli i njurarna återabsorberar sedan omkring 99 % av saltet vi filtrerat bort. Vi kissar ut omkring 10-20 g salt per dag. Vi bör också påminna oss att några saltlager i kroppen har vi inte, får vi inte i oss tillräckligt med salt så dör vi snabbt.
Vi äter normalt mellan 15 och 25 g salt om dagen. Om vi inte äter så mycket salt kan vi inte kissa ut 9 till 18 g salt om dagen som vi gör enligt alla medicinska kemlabs normalvärden. Vi kissar alltså 9-18 g salt om dagen, vi svettas minst 5 g salt om dagen och även avföringen innehåller salt. Allt detta sammantaget blir ett dagsbehov om 15-25 gram salt om dagen. Detta gäller om det inte är varmt och vi svettas då ut ännu mycket mer salt. Vi kan svettas upp emot 10 L svett per dygn.
Äter vi för litet salt sjunker saltnivån i blodet långsamt ned till undre normalvärdet för salt i blodet, 137 mM eller ungefär 46 g salt i hela blodvolymen (gäller 70 kg människa). Sedan blir det varmt, jag svettas mycket och natriumnivån sjunker ännu lägre. Kommer saltnivån ned mot 125 mM (motsvarar 42 g salt i hela blodvolymen) så börjar jag må dåligt. Gör jag sedan som Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet rekommenderar, dricker två liter vatten, så sjunker natriumvärdet ännu mer. Är natriumvärdet under 125 mM krävs sjukhusvård med långsam återsaltning av blodet för att jag inte ska få hjärnskador på grund av den låga saltkoncentrationen.
Tillståndet kallas omväxlande för värmeslag, cirkulationskollaps, natriumbrist eller vattenförgiftning, det är bara att välja diagnosnamn på tillståndet, som inte alltid är förenligt med överlevnad. Se artikel i Dagens Medicin http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2008/08/27/svenska-livsmed... .
Som visat ovan är det ynka fyra gram salt (motsvarar en 9 % sänkning av saltmängden i blodet) i en normalstor människa som avgör om hon ska må bra eller må mycket dåligt.
Så för att undvika att riskpatienterna dör under värmeböljor så måste vi ge riskpatienterna tillräckligt mycket salt i maten. Detta är en enkel förebyggande åtgärd som kommer att minska dödligheten under värmeböljor. Detta enkla råd är helt i enlighet med den gamla hederliga fysiologin, biokemin och hormonläran från före mitten av förra århundradet.
Förbättra smaken på maten till de gamla genom att göra som stjärnkockarna på lyxrestauranger, salta tillräckligt på maten. Ge våra gamla den hederliga salta sillen och andra goda maträtten med saltsmak åter. Allt för att våra äldre ska må bra!
Om nu salt är så viktigt, hur fick jägar och samlar folken i sig det?
Problemet är att folk uppfattar det som att öka natriumkloridintaget - sans alla andra mineraler, dvs salta vatten/mat med just "salt". Med tanke på att hjärtat stannar vid kalium-, magnesium-, kalciumbrist, mm och att man då bara tillför natrium i hög dos (och för lite eller inget alls av de andra "salterna") stör balansen helt. Får man för mycket natrium i sig så tar njurarna hand om överskottet - problemet är att även andra mineraler (som man förmodligen har för lite av pga för mycket natrium, t.ex) går ut med urinen i samma veva.
Jägarna/samlarna drack förstås mineralrikt åvatten - inte havsvatten (dvs havssaltad mat/vatten). Vill man återställa mineraler i kroppen idag skulle jag nog rekommendera Evian - det mest mineralrika mineralvattnet (alla andra är värdelösa). Mängden mineraler i Evian borde räcka för de flesta - speciellt om man inte äter anti-nutrienter som inte bara hindrar mineralupptaget utan även drar med sig mineraler ut med urinen/svetten (fytiner, lektiner, polyfenoler och andra fytokemikalier).
Som vanligt är jag inte unik, jag bara äter "naturligt". Jag har tillräckligt många hårda och långa pass i sommarhettan (med snittpuls runt 90% av max dessutom) bakom mig att vara bombsäker på att detta funkar - när det känns "normalt" (relativt när man dryper av svett förstås) bara man får dricka vatten (vanligt kranvatten).
Wow. Grymt intressant!!!
Michel, hur många äter som du och kan följa dina rekommendationer och fortsätta att må bra?
Våra gamla med hjärtsvikt, som flyter bort i värmen varken kan eller skall det.
Ne, det är ju just det. Jag tror det snarare är kostråden hjärtsjuka får som är huvudproblemet.
#183
Salt var nog den första handelsvaran.. man handlade med salt redan på stenåldern.. dvs man bytte varor!
Engelsmänen krigade med stamfolk på Nya Guinea i början på 1900-talet.. man vann genom att strypa salttillförseln!
Våra samer bytte salt med kustborna och tuaregerna handlade med salt i Sahara!
Handel med salt gjorde att man kunde flytta längre in i landet från kusten!
"Evidence indicates that Neolithic people of the Precucuteni Culture were boiling the salt-laden spring water through the process of briquetage to extract the salt as far back as 6050 BC"
http://en.wikipedia.org/wiki/Salt
Borde också tillägga till det ovan att saltet på den tiden va brunt - inte vitt! Raffinerat salt fanns givetvis inte (dagens havssalt är inte naturligt det heller). Prova Celtic Sea Salt så förstår ni vilket salt våra förfäder förmodligen använde - innehåller stor (relativt till modernt salt) mängd av övriga mineraler, inte bara natrium.
# 50 Jag har också haft överskott på d-vitamin. Jag åt nästan inga d-vitaminer alls utan endast kalciopos+d och en matsked Möllers tran (som innehåller 10 mcg d-vitamin per 5 ml). Jag mådde skitdåligt i flera månader och till slut fick jag mjölksyra av att gå till brevlådan, 100 meter. Jag hade alla symptom som du beskrev i #34. De sista dagarna också en rejäl huvudvärk.
Sedan ringde som tur var doktorn och talade om att jag hade d-vitaminöverskott vilket jag aldrig kommit på själv. Kalciopos+D böts ut mot Kalciopos. Jag slutade själv med Möllers tran. Senare togs även all Kalciopos bort.
Symptomen försvann efterhand men ibland får jag mjölksyra väldigt lätt och det vet jag inte vad det beror på. Blev inspirerad av intervjun med Mats så nu ska jag utesluta alla grönsaker, grädde och créme fraiche. Jag uppfattade att det var smör som gällde.
Det jag ville säga med detta inlägg att jag vet att man kan få d-vitaminöverskott även om man inte äter höga doser eller annat kosttillskott.
Oj! Vad glad jag blir att jag bad om att få testa D-vit, så jag får veta hur jag ligger.
hemul
...och det ligger?
Nu har jag glömt om du tog D-tillskott.
Har inte fått svar än och det lär dröja för min läkare är på semester. Jo, jag äter tillskott sedan i höstas. Först åt jag 2000 IU av den billiga sorten doc länkar till, men sedan början på april har jag ätit 5000 IU direktimporterat från USA.
Sorry! #193
Poletten har precis ramlat ner - prover och svar - det finns en tid emellan!
Det är inte säkert att de referenser som används av svenska lab har rätt rekommendationer, utifrån dagsaktuell forskning. Jag kan mycket väl tänka mig att den koncentration jag själv har och är den av mig önskade, skulle kallas "för hög" eller tom toxisk...
Jag, med flera andra, som tagit tillskott av D-vitamin -- och mår förträffligt-- har legat mellan 150-255 nanomol. En och annan har legat högre, men då har det funnits skäl att ta högre doser än de ca 50 000 IE /vecka som t.ex. jag tagit.
Det verkar som att gravida ska ligga kring (åtminstone) 150 nanomol och fortsätta ligga så efter förlossning, för att det ska bli någon D-vitamin alls i bröstmjölken!
Patrik Hägglund:
Jag personligen tror att det är lättare för en anorektiker att äta lite och ofta. Dels eftersom det kan vara väldigt traumatiskt att äta över huvud taget. Då kan det ju bli lite för mycket att sätta i sig väldigt stora mål...
Dessutom är det ofta så att för anorektiker så är hunger=duktig. Så det är inte säkert att man i det skedet klarar av att lära sig att lyssna på hunger och mättnadskänslor. Det kanske måste komma senare, när man mår bättre...?
Du resonerar märkligt Hanna, om det är traumatiskt att äta, så måste det bli mera trauma av att äta ofta.
Det är möjligt att du anser dig ha en ätstörning av typ anorexi, i så fall kan ingen resonera med dig i en tråd på internet.
Men generellt kan man säga att det finns vissa riktlinjer man håller sig till vid olika ätstörningar. Sedan finns mängder av "egna" idéer om orsak och verkan, ssk populärt verkar just nu att vara att förlägga ansvaret utanför, a´la Freud.
Det är ju kul att det kommit fram många fler (då räknar jag även in de personer i den länk som carbophobe #90 refererade till) som också upplevt negativa effekter av D-vitamintillskott. Tycker det säger att vi är olika känsliga för D-vitamin.
Det är säkert så att huvuddelen "kräver" "höga" doser, men i samma veva så kommer några få (mig, m.fl) uppenbarligen uppleva problem.
Att få mjölksyra till brevlådan ser jag direkt som alldeles för mycket kalcium i cellerna och väldigt lite magnesium (de bägge är ju antagonister till varandra) - eller kanske enbart för lite magnesium. Tyvärr går det inte att ta ett magnesiumblodprov för att se detta då det rör sig om magnesium innuti muskelceller.
Mitt experimenterande med detta va att ta magnesiumtillskott och vips förändrades hela scenariot - mjölksyran försvann och plötsligt visade det sig att det va omöjligt att få mjölksyra (på LCHF säger de tränande att man inte får mjölksyra - vilket är fel, man måste bara ta i *ordentligt* - men även om jag gjorde det gav istället musklerna bara upp).
Problemet va dock att jag fick i mig alldeles för mycket magnesium och efter ca en vecka fick jag kramp i backarna istället (och muskelryckningar, mm otrevligheter). Jag fattade först inte hur det fungerade, men efter ett tag så provade jag kalcium (kalcipos) och vips så började kramperna ge med sig - fast det har tagit *väldigt* lång tid att bli av med "överskottsmagnesiumet" - över en månad - så jag skulle rekommendera att ta det lugnt med den varan!
Hade jag vetat bättre idag hade jag helt enkelt följt det som många gjort i de fallrapporter vid allvarligare D-vitaminförgiftning: lågkalciumkost (dvs helt utan mejeriprodukter i några veckor). På så vis ökar man nästan naturligt sitt magnesiumintag och man minimerar "antagonistproblemet" (att kalcium konkurrerar ut magnesium). Äter man mycket ost så får man per automatik i sig mindre magnesium (då mejeriprodukter inte innehåller så mycket magnesium jämfört med kött, fisk och de flesta grönsaker). Smör är givetvis helt OK då det är mest fett och ganska lite kalcium, osv.
Michel, i vilken fysiologibok hittar du belägg för vad du säger?
Ett är 100% säkert, det måste finnas en stor variation hos människorna. Du använder dig själv som exempel för att visa att du har rätt...
Jag tvingas då att använda mig av personlig kunskap, för att motsäga dig lite.
Jag är kronisk njurstensbildare, för att slippa problemet med stenbildning, smärtan och jobbiga röntgenundersökningar, som kanske på sikt är skadliga, om de blir för många, så har jag lärt mig att dricka mycket vatten och ta magnesium. På så sätt håller jag mig symptomfri=njurstensfri.
Jag har under långa tider tagit 1-2 gram magnesium dagligen utan att erfara samma problem som du beskriver. Gäller en period av mer än 20 år. Jag har också under ett antal år tagit D-vitamin-tillskott, detta utan att få mera problem med njursten.
I motsats till dig har jag då och då kollat mina labvärden. Calcium skall alltid relateras till albumin. Jag har fullständigt normalt calciumvärde.
Jag tror att det finns en fördel med att leva på enbart "naturbeteskött" från de djur vi kan uppföda på artenlig mat, vildfångad fisk, fett i form av smör, kokos, talg/ister, ost. Det är möjligt att det räcker för att optimera sin kosthållning, men ingen vet riktigt säkert. Så vitt jag vet finns ingen som kollat välbefinnade och diverse labprrover på någon som äter så.
Innan jag "vet", så vill jag ha labsvar. Då jag också testar noll-kolhydrat sedan en tid, så kanske jag kör en allmän screening, då vet jag vad som gäller mig. Men vi måste vara många som verifierar objektivt vad som händer med labvärden innan vi uttalar oss. Dessutom måste vi ha labdata från tiden när vi inte åt noll-kh. Helst labvärden från tiden med traditionell kost, sedan lågkolhydratkost och till sist noll-kolhydrat.
Michel:
När du supplementerade med magnesium, vilka doser/dag gällde det? Fick du diarréer? Diarré är nämligen ett symptom på magnesiumöverdos.