Är vanlig lågkolhydratkost inte nog för dig? Då har Mats Forsenberg ett tips – nollkolhydratkost.
Att bara äta kött, fisk, ägg och fett, går det? Forsenberg är övertygad.
Del 2
Strikt
Hur låter nollkolhydratkost tycker du? Har du testat, eller vill du testa?
Mer
Mer videointervjuer på Kostdoktorns YouTube-kanal
Carl von Linné om fettdebatten
Ingen karies på stenålderskost?
De västerländska sjukdomarnas ankomst
161
249 kommentarer till “Maximalt strikt: noll kolhydrater”
Intessant upptäckt: lchf sänker blodsockret. Alkohol typ vin sänker blodsockret ännu mer- inte bra. Så om man nu vill dricka verkar det som att man bör göra en avstickare och kombinera med anpassad mängd kolisar. (egen erfarenhet)
Hemul #86,
Precis som jag skrev i 80, problemet är inte vad de äter nu utan vad de kan ha ätit förut som gjort dem sjuk. ”att man skadat kroppen på något sätt innan p.g.a. olika former av felätande. Det kan t.ex. vara thyroid-problem, bortopererad gallblåsa, olika mediciner, olika tillskott m.m.”
Men de allra flesta är, precis som SSS säger p.g.a. de ändå ätit för mycket kh. Var hanna är i för kategori vet jag inte...
Precfis som Margareta skrev i #91 ser jag nu
Kalle #87,
Boken ”The Fat of the Land” som finns som länk ovan är ett bra bevis för att det där med syra/bas balansen inte har något med optimal kost att göra. Jag har exakt samma erfarenhet.
W #88, varför har människor, ofta när de är av den sarkastiska typen så svårt att läsa? Jag skrev klart och tydligt att det var gratis till juli ut och det har varit gratis hela tiden jag har coachat dem, i snart 2 månader nu.
LK #89,
Ja det stämmer verkligen. Många är de som slutar efter ett tag och har de då skrivit till mig eller skrivit någon annanstans hur de mått medan de åt LCHF så kommer de ofta inte ihåg att de mådde så bra. Så ett bra tips är att skriva en liten journal på hur man mår. Orkar man inte hålla LCHF första gången så går man garanterat tillbaka när man läst sin egen journal
Jag trodde också att vi var lite olika och för 2 år sedan trodde jag ungefär som du. Men jag har inte sett någonting av det ännu och inte läst om något sådant fall så om de finns är de extremt ovanliga för jag har läst om 1000-tals människor detaljerat nu.
Vad har han för ämnesomsättningssjukdom? Jag har en ganska allvarlig ämnesomsättningssjukdom, Akut intermittent porfyri. I den har jag fått rådet att äta mycket kh (minst 50-60E%). På 70-talet var det t.o.m. en läkare som tyckte man skulle framkalla diabetes för oss för att diabetiker med AIP har det lättare... Men jag mår hur bra som helst på LCHF och noll kh och min AIP-läkare tycker det ser jättebra ut.
Patrik #96,
Tror att det inte är samma sak som fasta, kan både vara snällare och värre. Å andra sidan Margaretas är de värsta jag hört talas om hittills. Samtidigt känner jag också att får man omställningsbesvär så är det för att det är något som behöver förändras (=förbättras) i kroppen.
Hemul, #100,
Om det är emma #99 du menar så kan jag svara eftersom jag vet vad det handlar om (och är precis det hon skriver i början av texten). Det är angående framförallt Birgittas tro att man skulle gå från en ätstörning till en annan genom att börja äta LCHF och noll kh.
Emma #99; Jag hoppas verkligen att det går bra för dig att komma över dina ätstörningsproblem. om det nu blir via vLCHF eller på annat sätt.
Vad jag uppfattat när jag läst din journal är att du inte mått så väldigt bra av att slitas mellan "coachernas" åsikter och andras. Det är inte lätt att veta vem som har rätt och vem som har mindre rätt, när man är i psykisk obalans.
Jag talar av egen erfarenhet, annars hade jag aldrig gett mig in i den här diskussionen. Jag vet hur det är att må psykiskt dåligt, även om jag aldrig haft en ätstörning. Det som hjälpte mig och många andra, var att träffa flera proffs inom vården, att prata med regelbundet, istället för att ta till hjälp via forum. Och att ha en stödjande familj.
Minns hur förtvivlad jag kände mig när jag inte lyckades få tag på min samtalskontakt under en riktigt svår period, efter att jag hade brakat in i väggen. Det gick så långt att jag tog en överdos tabletter, men jag klarade mig med livet i behåll, som tur var.
Om då internet och alla självhjälpsforum hade funnits, tror jag det hade tagit betydligt längre tid för mig att tillfriskna, om jag ens hade gjort det.
Jag berättar den här mörka delen av mitt liv, för att du och andra ska se att det här med psykiskt illamående kan bli bättre, med rätt hjälp.
#101
Hur har du tänkt det fungerar rent kroppsligt?
Dricker jag 1-2 glas vin, fördröjer det min hungersignal med ung. 2 tim.
Mats, nej, jag frågade Margareta. Emma hann posta medan jag skrev. Borde ha varit tydlig på den punkten, ursäkta.
@Mats: "problemet är inte vad de äter nu utan vad de kan ha ätit förut som gjort dem sjuk."
OK, då är jag med. Men hur kan du göra något åt det nu, genom kosten? Vi är nog tämligen många som knaprar levaxin och har svårt att gå ner i vikt t.ex.
Att bli hjälpt av forum för att övergå till lchf, tror jag många har erfarit
+ lite böcker; kanske de flesta.
"visst slits man", men därför behöver man inte vara i obalans.
Det är mer ett normalt tillstånd när man går nya vägar.
# 101
Är du verkligen säker på det? För min del känner jag helt klart av just kolhydraterna när jag dricker vin.
Birgitta #103,
Jag tror att det varken är bättre eller sämre med Internet vad gäller hjälpen. Man måste fortfarande komma rätt, vare sig det är på Internet eller att träffa människor inom vården. Vad som är den stora fördelen med internet är att det är så lätt att läsa på om saker själv.
Tror dessutom LCHF hjälper fler, åtminstone procentuellt, för de som mår psykiskt dåligt än sjukhusvården.
#105 Hemul, aha och jag som kollade uppåt en bit för säkerhets skull men missade det uppenbara
#106 Hemul. Det är lite olika och ja Levaxin är definitivt ett stort problem (eller sjukdomen bakom) för brist på viktnedgång. Men det är ändå många som kommer igång på nollning och det är det jag menar är hela poängen. Man tar bort så mycket andra felkällor som möjligt och försöker göra något åt de fåtal personer som då blir kvar och inte blir friska och normalviktiga.
För den allra största anledningen till att inte bli normalviktig är just för mycket kolhydrater, även för de som äter 5-15g kh.
Och de fåtal som blir kvar är precis de som man då behöver hjälpa på olika sätt (byte av mediciner, inställning av mediciner, äta mer mat, äta mer sällan m.m. m.m.)
Ninnan # 107; Självklart är det många som blir hjälpta av böcker, bloggar, forum och annat, hur skulle vi annars hittat till LCHF
Det är när det kommer in ätstörningsproblem i bilden det kan bli allvarligare.
Särskilt unga med psykiska problem, kan fara väldigt illa via diskussionsforum. Man vet aldrig riktigt med vilka avsikter folk kommenterar det som skrivs.
Det finns ju tyvärr en hel del människor med självmordstankar, som blivit hjälpta att hoppa över gränsen, det var mest såna problem jag ville belysa. Att det kan bli fatalt med "rådgivning" via nätet.
Vi "friska" kan ju vara glada åt all intressant information vi kommer över, om jag nu törs räkna mig till den friska skaran efter mitt förra inläggs erkännande...
Birgitta: DÄr tror jag att du har helt felt, jag har inte varit deprimerad på något sätt, utan har kämpat för att passa in i den smala idealvärlden jag växt upp i. Forumet har fått mig att erkänna för första gången i mitt liv att jag har haft ätströningar, vilket är otroligt stort steg i "läkningen",och när jag vart som mest nere ( pågrund av den förändringen som skett med min kropp) så har forumet hjälpt mig, man märker vilka som bryr sig och på det forumet jag skriver i bryr sig alla om varandra och vill hjälpa till. Och att du tar upp det där med självmorstankar och hoppa över gränser förstår jag inte, menar du att någon skulle få mig att hamna ännu mer i ätströningar på forumet? Mats som ändå startade det här forumet plus andra av expeterna skulle nog aldrig acceptera kommentarer som kan ge fel vägledning, lchf.se är till skillnad från många andra forum ganska bevakat. Vi är nämligen flera med samma problem och vi alla har hjälpt varandra till att komma i från det, inte tvärt om ! Om det inte vore för lchf.se , där jag fått stöd och hjälpt när det varit som svårast hade jag nog gått tillbaka till mitt liv med ständig fokusering på mat och träning, hets tränat, och en vardag fylld med dåligtsamvete !!
slitas mellan coacherna var förövrigt under en dag , så det var inget stort problem !
Kan väl tillägga att den första anpassningsperioden från kolhydrater till LCHF *eller* från "mildare" LCHF till noll är ca 3-4 veckor (strikt LCHF till noll är nog inte så stor skillnad egentligen). Först då verkar folk "vakna upp" och energin kommer tillbaka. Efter ca 1-2 månader kan man börja med lättare fysisk ansträgning om man vill det (dvs träning), men det är först efter ca 4 månader som man kan träna ordentligt (igen).
Mitt perspektiv är förstås idrottsrelaterat. LCHF:are vet ju att träning är inte en särskilt bra metod för att gå ner i vikt, så det jag pratar om handlar inte om att träna för varken träningens skull eller för "att bränna fett" utan för specifika idrottsmål - dvs bli bättre på någon sport. Gillar man inte sport eller att flåsa runt då är det inget man ska göra helt enkelt. Sen är väl motion bra ändå, det bästa av allt är förstås att äter man sig frisk och ner i vikt så tar det inte längre emot lika mycket att gå lite mer.
Har för mig att Björn Ferry i stort sett "ryckte på axlarna" när han tillfrågades om han hade haft några omställningsbesvär. Jag har förmodligen samma erfarenhet, inga riktiga omställningsbesvär alls (jag va förkyld eller hade influensa när jag bytte kost så jag märkte inte så mycket skillnad alls i tillvaron - förutom att jag tillfrisknade efter ett par veckor).
Har man en jobbig anpassningsperiod då kanske man får räkna med att det tar lite längre tid - eller också accepterar man det att man "behöver" äta mer kolhydrater.
Det finns flera (inkl Mark Sisson, m.fl) som hävdar att det inte går att träna på lågkolhydratkost överhuvudtaget (trots flera månaders anpassning) utan att man tanka med allt möjligt i kolhydratväg. Björn Ferry verkar ju inte ha så stora problem med det dock.
Jag har diskuterat detta med fler som äter som jag och tränar hårt (t.ex Charles på ZIOH som tävlar i Track and Field i masters-klassen, m.fl). Jag har även diskuterat samma sak med några elittävlande i sverige som äter från "normal" till strikt LCHF - alla de jag pratat med rapporterar samma sak - att det är inga som helst problem att köra så pulsen ligger i halsgropen. Vi delar också erfarenhet att man inte längre behöver äta på träningspass/tävlingar som är många timmar långa (t.ex 5-6 timmar). Eventuellt kanske man behöver dricka lite mer pga att ketogen kost inte mindre så mycket vatten i kroppen, men det har iaf hittills varit ett obefintligt problem. Inga av dessa kör förstås på "fettbrännarpuls" (dvs låg, max/under 85% av maxpulsen) - då hade man blivit avhängd på inte bara tävlingar utan även på träningarna, så det går inte, man måste ta i.
Sett till mig själv så har jag tidigare varit i debatt och nästan rent utav blivit kallad lögnare (eller mindre vetande idiot). Senast idag drog jag en sådan "lögn" - 2 timmars cykeltur där pulsen låg runt eller över 170 spm, speciellt i backarna där jag drog upp pulsen över 180 spm (jag har ca 174 i tröskel och ca 190 spm i maxpuls). Visst, nerförslöporna betyder lägre puls och en stunds vila, men ändå, man ska upp nästa backe i god stil också. Idag va det dessutom 31 grader ute, två vattenflaskor försvann redan första timmen, sen va det uttorkning som stod på programmet. Svetten droppade nerför cykelramen. Man har rätt så stor respekt för Tour de France-cyklisterna som cyklar i ännu värre värme i 5 timmar per dag dessutom - sånt pallar jag nog inte, man får inse sina begränsningar
Mats, ja, det är ju bra om det är så. Stämmer tyvärr inte på mig, antagligen för att jag får jag får ett hiskeligt proteinsug om jag utesluter kolisar helt, ingen botten liksom.
Men nollning är ju själva grundtanken. Man äter inga kolhydrater, punkt. Det är ju inte så svårt att fatta. Jag missuppfattade väl, men jag fattade det som att du på något sätt skräddarsydde dieten för olika behov. Det var det jag inte kunde fatta hur det skulle gå till. 0 är ju 0, liksom. Så det är alltså mer "peppning" det är frågan om?
Att stoppa så många i påsen "psykiska problem", vänder jag mig emot.
Det är alldeles för enkelt att sortera folk och fä i modern tid.(och sen blev
man av med dem..)
Mycket av "problem" ingår i risken att leva och vem sa det var enkelt att leva.
hemul:
Jag har inte helt gett upp. Ska testa igen när bäbisen kommit. (Är gravid just nu och kroppen vill inte ha så mycket fett, för då mår jag illa). Jag ska testa och se om jag hittar någon nivå som passar mig...
Mats Forsenberg:
Tack så mycket, men som jag just skrev till hemul så kan jag inte äta lchf just nu pga graviditet. Kroppen vill inte ha sådan mat just nu. Men jag kanske återkommer när bäbisen kommit i december...
Jag är för övrigt inte sjuk på något vis och äter inga mediciner, men har haft ätstörningar (bulimi) som yngre och får fortfararande återfall 1-2 ggr om året...
H: # 114
visst noll är noll ,men det finns även fett och protein som är inblandar i kosten , som kan redigeras om det uppstår problem. T.ex. vissa klara inte av att äta sig helt mätta och äta nästa gång som är hungriga pågrund av illa mående m.m., vissa mår illa vilket gör att de kanske behöver öka proteinet mer, eller så bli man hård i magen och då kanske man äter för lite fett, vissa kanske är känsliga för ost andra kanske kaffe osv. det finns mycket man kan hjälpa till med bara man har rätt kunskap, vilket mats verkligen har. Han har varit till stor hjälp för många
och när det kommer till phykiska problem så har en av oss vlchf:are gått från att varit väligt nere i skiten , inte sett någonlivs glädje alls , till att börja tycka om att göra saker och se mening i livet igen !! visst det som händer i sitt liv kan inte kosten påvärka, men hur man hanterar motgångar är jag övertygad om att kosten hr en stor betydelse, detta har vi även exempel på på lchf.se
#110 Birgitta
Det är klart att om man behöver samtal, ska man givetvis ta den
hjälpen.
Men även en psykoterapeut vill att patienten så smånigom ska lotsas
in i livet.
Skriver detta för att det inte ska bli några missförstånd.
Hemul #114,
Kanske det visst gör... Du har samma erbjudande som hanna så kan vi se
Och ja, jag skräddarsyr lite olika saker och jag vill nog kalla det coachning. Peppning är jag inte ens särskilt bra på
Hanna #116,
Ett råd, ät så mycket animaliskt fett du kan få i dig, du hittar säkert något sätt du kan få i dig det på. Det är väldigt stora fördelar under graviditeten och födseln, både för mor och barn.
Birgitta #110,
Problemet är väl inte om råden kommer från internet eller från någon i verkliga livet. Det viktiga är om råden är bra eller dåliga. Och det har väl du lika väl som jag sett att sjukvårdens råd är långtifrån bra inom många områden.
Både psykiska problem OCH ätstörningar har enormt mycket med kosten att göra.
Emma #111. Ber om ursäkt om det uppfattades att jag jämförde ert forum med ett självmordsforum. Men jag anser fortfarande att det är en typ av ätstörning att äta var 24-30 timme. Och att det är viktigt att vara noga i valet av självhjälpscoach, med tanke på utbildning inte minst då psykologikunskaper.
Jag har läst dina inlägg under våren och sommaren. Att jag uppfattat att du mått dåligt och slitits mellan olika åsikter, är de mellan "coacherna" å ena sidan och din familj å den andra.
Det här är alltså något jag funderat på en längre tid och även diskuterat med andra, inget som kom upp igår när jag såg intervjun med Mats Forsenberg.
Förstår att dina problem, även om de inte är psykiska, kan vara jobbigt att behöva hantera själv. Så då är det ju tur att du har dina forumvänner. Lycka till på vägen
Mats Forsenberg #120. Du och jag som är lika gamla, snart 50, har väl lite annan erfarenhet att sålla det som står på nätet, än den som är i tonåren eller strax över och mår dåligt över sin vikt.
Men jag håller med, visst är sjukvården dålig på rådgivning ibland.
Jag har fått kämpa en hel del för att få den hjälp som gjorde mig så här pass frisk, inom vitt skilda områden som psykiatri, ortopedi, reumatologi. Men jag är rätt tjurig, så har jag bestämt mig för en sak, så brukar jag hitta vägar dit
emma 111:
Jag tror att Birgitta har rätt att det kan vara befogat att vara lite försiktig genom att analysera varje fall noga först. Om du själv lidid av anorexia nervosa, så har du nog kommit i kontakt med andra med samma problem, och då erfarit att alla drivs av en ångest, men alla har inte samma ångestprofil som just du hade. Ångest för att inte passa in i skönhetsideal kan vara EN orsak. Men ångestdrivkraften till ätstörning kan komma från många håll, och det behöver inte ens handla om utseende. Det kan vara självhat mot sig som person rent allmänt av diverse orsaker. Så jag tror inte man kan göra det så lätt att översätta din profil till alla andra med ätstörningar. Dock vill jag tillägga att jag länge sett LCHF som det ultimata ifall man lyckas få en anorektiker att acceptera den kosten. men det kan krävas rejält terapeutiskt arbete bara att komma till den punkten (för här kan man tala om fettfobi av en annan art än felinformerade dietister).
Anledningen till att LCHF är så bra efter lång självsvält (enligt min hypotes) är för att hjärnan kan ha fått fysiologiska personlighetsförändringar pga att nervsystemet behöver vissa fetter för att fungera (och andra näringsämnen). Med andra ord blir det som medicin mot ångest - det får en naturlig positiv effekt på signalssubstanser och nervkopplingar som psykofarmaka aldrig kan mäta sig med. Dessutom, befinner man sig ofta redan i ketos och kroppen borde därför lättare bli fettdriven än för ngn som käkat godis och bullar i flera år antar jag.
Så jag säger inte emot dig, men inte heller Birgitta. Fast då säger jag ju förvisso emot dig lite, på ett hörn i alla fall
#100 hemul:
När omställningsproblemen blir så stora att man måste stanna hemma från jobbet blir man rädd att något är allvarligt fel. När jag började "experimentera" med att sänka kolhydraterna för ca 5år sedan hände samma sak och jag vågade helt enkelt inte fortsätta. Jag har sagt som så många andra - jag måste ha några g kolhydrater för att fungera.
--------------
Den diskussionen har jag haft med både SSS under åren och med Mats nu i vår och båda har hävdat att även jag skulle klara att nolla bara jag härdade ut. Jag har testat många gånger under åren och just - inte härdat ut - förrän den här gången.
Ner till UFO kan jag komma och då tar jag lätt bort de kilon som jag lägger på mig om jag äter mer än 5g kh per dygn. Jag har pendlat +-2,5kg sen jag sommaren 2005 gick ner 10kg.
Nu var jag mentalt förberedd att det skulle bli tufft + att jag segade mig ner från 5g till noll. Jag behöll tex 1msk vispgrädde i morgonkaffet hela första veckan.
När jag mådde så där dåligt (ca 3-4 dagar om jag minns rätt) drack jag inget kaffe, åt inga mejerier och inga charkuterier. Allt detta har ingått i min UFO innan. Jag åt mycket kött (fläskkarré och nötkött) med smör.
När jag hållit på ett tag övergick jag till fisk och det mådde jag bättre av i övergångsskedet och då blev det till slut verkligen noll.
Jag kan tex äta 400 g Allaska Pollock med 150g smör. Jag skär den tinade fisken i småbitar och kokar den i smöret och kryddar sparsamt med örtsalt. Det blir som en god fisksoppa. Man kan variera den med räkor/kräftor/hackade ägg.
Nu när jag äter noll till vardags kan jag dricka någon dl rödvin ibland och även smyga in lite svart morgonkaffe mellan varven och det fungerar bra. Smör i kaffet fungerar annars lika bra som grädde när man väl vant sig.
När det gäller vikten ligger jag nu på den undre gränsen där jag varit som minst och det som blir spännande är att se om jag även bryter den vallen och fortsätter neråt. Där är jag inte ännu - men jag har för första gången gott hopp.
Det är lite jobbigt just nu med mogna jordgubbar, smultron, blåbär och körsbär på tomten. Jag klarar mig utmärkt utan frukt, bär och grönsaker annars - men egna bär är svårt att motstå. Jag har lovat mig själv att "bara den här sommaren skall jag avstå" men vet inte än hur det kommer att gå.
Tomtefar:
nej jag har inte haft anorexi , har alltid ätit väldigt mycket, min ätstörning var mer min syn på maten , hur jag hela tiden tänkte på vad jag åt och hur mycket, jag har aldrig slutat att äta, det har inte hänt ! Men jag har ätit lclf= low carb low fat, de senaste två åren har jag ätit så gott som bara grönsaker och kött och till de sås gjort på turkisk yogurt, ätit var tredje timme, och haft en dag i veckan då jag hade en ätar dag så jag tryckte i mig allt jag inte fick äta, = kolhydrater. på det tränat 5 dagar i veckan och varje pass ca 1.5 timmar. ! och om jag inte gjorde som jag skrivit ovan så fick jag dåligt samvete, !
Birgitta #121,
Varför du tycker det är en "ätstörning" att äta sig ordentligt mätt och äta nästa gång man är hungrig kanske visar att just du inte skall ge så många råd, inte om mat och ätstörningar i alla fall. Det är inte ens en ätstörning, det är så vi naturligt skall äta. Vi är massor bara i denna tråd som försöker säga det till dig men du kommenterar inte det utan bara "babblar på".
Du har en åsikt och du talar om den för oss. Några stycken skriver då till dig och talar om var du har fel (för på vissa saker har du garanterat fel) och i övrigt andra åsikter vi har. Dina svar blir då att ignorera det och börja prata om annat samt att återupprepa det du skrivit innan utan att kommentera annat.
Så vad du visar just nu är precis vad jag menar och precis vad du är orolig för angående internet. Nämligen att det ges dåliga råd och dålig information till människor. Det är precis exakt det du gör just nu, antagligen inte för att du vill utan av brist på kunskap och brist på att lyssna/läsa vad andra skriver helt enkelt.
#122,
Ibland? Med den vetskap man har nu så är det väldigt ofta sjukvården ger totalt felaktig rådgivning.
Om du fortfarande har reumatiska problem, prova att minska kh en bra bit till. Var får du det rådet i sjukvården?
Har du i övrigt några krämpor kvar så berätta gärna om dem?
#123,
För det första skulle jag vilja säga att i stort sett varje tjej i tonåringen lider av ätstörningar. För det andra led inte emma av anorexi. För det 3:e har hon kommit själv för att hon ville prova LCHF (då för viktminskning).
Det är fortfarande så att jag har kontakt med psykiater som har tittat på och hjälpt mig med en del av de personer (vilket jag skrivit flera gånger nu) som jag coachar. Emma har jag inte känt och känner fortfarande inte att jag behövt få den hjälpen med. För Emmas ätstörningar är väldigt lika många andra och faktiskt väldigt enkla att åtgärda. Jag är övertygad om att E kommer att både kunna och kommer att hjälpa många av sina kompisar i framtiden.
#124 Margareta,
Bra tänkt och tala om för mig när du kommit under gränsen tack
emma och Mats:
Först vill jag bara säga att jag har inte plöjt igenom kommentarerna i denna långa tråd, så jag vet inte allt som sagts och inte sagts. Sedan tror jag också att det ser lovande ut i just detta fall, mkt tack vare just att ätstörningens art är, eller kanske rättare sagt, var som den var.
Min poäng var bara att belysa just att termen "ätstörning" är ett brett spektra, och att det är viktigt att nyansera så man inte slänger fram en universallösning som ses som en garanterat framgångsrik väg att gå vid "ätstörning".
Alltså, jag förstår inte varför man ska plåga sig med noll kh om man mår dåligt av det eller det känns som en uppoffring. Jag har själv provat och det funkade några veckor men sen blev det odrägligt. Det som hände var att mitt kolhydratberoende blev helt bortblåst, men det hände inte så mycket med vikten och jag testade först efter över ett år med LCHF: först då klarade jag av det utan att må dåligt. Numera äter jag noll kh mellan varven när jag känner för det och mer kolhydrater när jag känner för det (det som finns i grönsaker och grädde främst) - jag känner efter vad kroppen vill, men att äta enbart kött och fett jämt skulle jag aldrig stå ut med rent mentalt. Så tråkigt så man kan smälla av!
Det är väl en sak att man berättar och tipsar om noll kh, för att man mår bra av det, men jag kan ju känna att det går lite väl långt ibland. LCHF ska inte vara jobbigt, det är det som är så befriande jämfört med andra kostvarianter där man ska väga och hålla sån koll på vad man äter, om man vill gå ner i vikt. Det är därför som jag personligen har lyckats hålla mig till LCHF i 2½ år nu och aldrig tänker ändra min kosthållning heller, så länge jag lever. Men om man fokuserar på viktminskningen så blir det lika fel som vid all annan viktminskning plus att man kanske missar hur man ska äta för att må bra och njuta av den här kosten.
Sen undrar jag över Mats Forsenbergs bakgrund: det framgår inte tycker jag. På vilka grunder agerar han LCHF-coach?
Att inse det finns olika kategorier, när det gäller lchf.
1 De som måste 0:a, på grund av sjukdom.
2 Bli allmänt friskare,; 1-50kh.
3 Människor som tränar mycket, fler kh.
4?Sen har vi många kvinnor som vill gå ner i vikt. Helst den vikt de hade som 20-åringar. Men är det verkligen sunt? Inte vet jag. Personligen har jag inte eftersträvat
det.
Tyvärr kan jag tycka att många kvinnor hänger upp sitt liv på 2 eller 5 kg.
Utbildning frågar en del om.
allm. utb., psyk.kunskap och coach-utb.?
Mer en fråga om du kan skilja på "ett svar" och en utbildning.
Källor för kunskap finns det gott om, tex källor för vetenskap.
Tro inte att folk är så fantastiskt dumma..
Själv håller jag förstås inte med, det är nog ganska individuellt - Mark Sisson, m.fl funkar tydligen bättre idrottsmässigt på fler kh, men min fysiska prestation är t.ex bättre vid 0 kh.
Nu lär väl detta låta lite extra kontroversiellt, men min prestation är även bäst först 6 timmar efter måltid och fortsätter att vara som högst 12 timmar efter måltid, sen verkar den bli "lidande" (det är dock inte jätteskillnaden, med "lidande" menar jag inte att jag går i väggen, får släggan, utan att jag helt enkelt inte har lika bra klipp som 6 timmar efter måltid). Jag delar den erfarenheten med andra också, oavsett om det är "nollare" eller de som äter ca 50g kolhydrater - bäst fysisk prestation fastande.
Min egen teori är ur "rovdjursperspektivet". Det gamla ordspråket "hungriga vargar jagar bäst" summerar min uppfattning.
Mats Forsenberg # 126 Du anser att det är naturligt att äta så, jag gör det inte.
Tycker att jag kommenterat de mest relevanta sakerna som var ställda till mig/det jag skrivit om och sen framfört min syn på hur besvärligt det kan vara för människor med matproblem och/eller psykiska problem.
Vi är inte på samma våglängd, du och jag, det är bara att konstatera.
Jag måste nog hålla med om att mest naturligt är att äta när man är hungrig inte när man är mätt.
Vore oerhört konstigt om det naturliga vore att äta när man mätt?? Konstig diskussion tycker jag. Kan väl aldrig vara en ätstörning att äta när man är hungrig.... snarare ser jag det som en ätstörning att äta när man är mätt??
Eller så begriper inte jag ovanstående babbel... :/
#132
Hade du själv matproblem?
Överför inte matproblem o c h psyk. problem till tonåringar.
Det är ingen ursäkt "att andra har det så dåligt"och inte kan
ta emot bra information eller sovra i kostfrågor.
# 133
Mmm. Om man nu tvunget ska pådyvla folk ätstörningar tycker jag att det är betydligt mera ätstörning över att äta tre mål + mellanmål däremellan än att äta när man är hungrig, om det så råkar bli bara en gång per dag. Det känns som om det evinnerliga ätandet som "experter" förespråkar är på direkt kollisionskurs med människans utveckling.
För egen del skulle jag nog inte trivas med att bara äta en gång om dagen men helt säker är jag inte. Just i dag kändes middagen, som jag åt drygt sju timmar efter frukosten, ganska onödig. Kanske hade det varit bättre att hoppa över den och istället äta en redig frukost (som jag antar att det blivit).
Ninnan # 134. De enda matproblem jag haft, är att jag blev överviktig av för mycket pasta och bröd, men har sen 16 månader ätit LCHF och är nu normalviktig och fri från ledvärk och magproblem.
Jag tror inte heller att de flesta tonåringar har varken matproblem eller psykiska åkommor, men tyvärr finns en del, som lätt suger i sig diverse råd om snabba viktnedgångsmetoder allt från Viktväktarna, Extravaganza, Viktklubb till vLCHF.
Inte bara tonåringar, vi är väl många som testat alla dessa metoder.
Birgitta, jag tycker inte du har auktoritet att definiera begreppet ätstörning. Och jag tycker du har helt fel. Dessutom en fördom att ungdomar skulle vara sämre på att tolka information, vare sig från internet eller annat håll än äldre generationer. Snarare är det tvärtom.
#108 Så var det på mig själv när jag testade med strikt lchf (bara kött och fett) kombinerat med en mycket trevlig champagne.
Min (personliga) erfarenhet är att dricka mer än bara ett glas vin på lchf ger samma effekt som att dricka på fastande mage även fast man alltså är mätt.
Hur känner du av kolhydraterna?
#137
Sockersug samt magbesvär i form av bl.a. gaser.
Miller # 137. Visst är ungdomen bättre på internet, men de är kanske mer påverkbara, än oss gamla stötar.
Har du exempel på några undersökningar på längre tid, att det är nyttigt och hälsosamt att bara äta stora portioner kött och fett en gång per dygn?
Det finns ju mängder av ätstörningar som ger störda hunger och mättnadskänslor, som även är kopplade till ångest och tvångstankar.
Det har tom jag kunnat läsa mig till på internet, fastän jag inte är auktoriserad kostcoach.
Alkohol är konstigt. Jag känner inte mer av alkoholen nu än förr. Som jag sa tidigare dämpar den mina hungerskänslor. Många säger ju att alkohol medför kh-intag.
Det är rödvin jag dricker.
Mats Forsenberg
Vad har du för referens på att förlossning underlättas av att äta mycket aminaliskt fett? Min stora förlossningsskräck har hindrat min man och mig från att försöka få barn länge nog nu. Kan jag hjälpa mig själv med kosten är det klart av intresse.
Birgitta #121,
Men jag anser fortfarande att det är en typ av ätstörning att äta var 24-30 timme.
Nu är du allt fördomsfull. Jag äter oftast så och känner mig så långt från ätstörningar som man kan komma. Jag har aldrig bekymrat mig om mat särskilt mycket. (Även om jag är intresserad av hur kroppen fungerar och har förmåga att förstå vad som är bra och mindre bra, så är jag samtidigt inte alltid så konsekvent.)
För att något ska räknas som en störning/ett missbruk så måste det ju ha negativa konsekvenser på något sätt. Min fråga är: Vad är de negativa konsekvenserna i detta fall?
Patrik Hägglund #142. Det är ju bra att det fungerar för dig, vilket det säkert också gör för många andra, som det verkar här.
Men för en del med ett ångestladdat förhållande till mat, kan ju det här bli en typ av fixering.
Att inte tillåta sig att äta förrän det gått x antal timmar t.ex.
Birgitta
Varför jag skriver beror på att du pådyvlar, en viss kategori, en massa egenskaper.
Finns det en bestämd, i årtalsgrupp, som skulle ha en mindre personlighetskärna?
Du menar att ungdomar har det. Nej, det finns i alla ålderskategorier.
Har vi studier i lchf? Den enda är väl om diabetes 2.
Ätstörningar= ångest och tvångstankar. Har du räknat med alla kvinnor 50+, som försöker gå ned i vikt?
1/4 del av Sveriges kvinnor i tvångstankar? 1/5 del av männen?
Snart blir vi alla psykfall.
Jag äter fyra ggr om dagen, men ingen ångest emellan.
Jag äter för att jag är hungrig(fett, protein, grönsaker,bär och nötter.)
Så jag ligger i ytterlighetens andra sida.
# 143
"Att inte tillåta sig att äta förrän det gått x antal timmar t.ex."
Då har man missat poängen med LCHF så totalt att man förmodligen aldrig ens varit i närheten av kosten. De personerna lär inte fråga Mats F till råds.
Jag (som själv haft ätstörningar) tycker då att om man börjar prata för mycket om att bara äta en gång om dygnet så bäddar man för en massa ätstörningar. Oavsett om en hel massa personer mår bra av det!
För har man "anlag" för ätstörningar kommer man att sätta in en massa "får inte" och "måste" i det. Så är det bara! Och eftersom man med ätstörning känner sig duktig ju mer hungrig man blir så leder det inte till något gott...
Birgitta #143,
Att inte tillåta sig att äta förrän det gått x antal timmar t.ex.
Du måste nog prova själv innan du förstår hur det fungerar. Det är inte stressigt/fixerande att _inte_ behöva tänka på mat.
Som Mats påpekat ett antal gånger i denna tråd så lär han ut att 1. äta sig ordentligt mätt 2. äta igen när man är hungrig. Varför fortsätter du att vinkla det till något annat?
# 147
Jag som själv haft ätstörningar hade varit tacksam för Mats F:s råd när jag var ung. Det hade varit underbart att få äta sig mätt och sedan slippa att jämt tänka på vad man skulle äta eller inte och när man ev. skulle göra det. Nu fick jag inte den förmånen med många mer eller mindre förspillda år som följd.
Har ätit noll kolhydrater i 1.5 år. Min vilopuls är fortfarande högre än vad den har varit innan. Är det någon som har haft liknande erfarenheter. ?