Är vanlig lågkolhydratkost inte nog för dig? Då har Mats Forsenberg ett tips – nollkolhydratkost.
Att bara äta kött, fisk, ägg och fett, går det? Forsenberg är övertygad.
Del 2
Strikt
Hur låter nollkolhydratkost tycker du? Har du testat, eller vill du testa?
Mer
Mer videointervjuer på Kostdoktorns YouTube-kanal
Carl von Linné om fettdebatten
Ingen karies på stenålderskost?
De västerländska sjukdomarnas ankomst
161
249 kommentarer till “Maximalt strikt: noll kolhydrater”
Mycket bra. Lugn och välformulerad. Ingen som ser detta kan väl komma och säga att man blir "aggressiv" av att inte äta kolhydrater!!!
Har nu varit så gott som kolhydratfri i snart 8 månader och det fungerar alldeles utmärkt.
Jag skulle också klara mig med ett mål mat om dagen men bara för att det är så gott så äter jag tre måltider.
Otroligt bra intervju, kul att titta på!
Erik
Jättebra, jag blev peppad. Nu ska jag pröva att minska kolhydraterna så när noll jag kan!
Har svårt att tänka mig en kost på bara kött och fett även om jag äter en hel del av den varan. Dels för att jag vill kunna njuta av de smakkombinationer som grönsaker och lite frukt och bär ger tillsammans med kött, fisk, fågel, ägg, nötter och smör.
Sen kan det ju inte vara så att den moderna köttindustrin med spannmålsuppfödda djur, får fram en produkt som innehåller de näringsämnen som kroppen behöver.
Det talas inte mycket om att kosten gärna bör vara ekologiskt uppfödd och innehålla en stor del vilt.
Det var helt annat när vi åt jägarkost, nötter, rötter och de grönsaker vi odlade själva.
Precis så som Inuiterna och våra Samer äter och har ätit genom generationer, de får ju i sig de näringsämnen som deras bytesdjur tar till sig via örter. Som sedan omvandlas till näringsämnen vi kan tillgodogöra oss.
De äter ju också bytesdjurens halvsmälta maginnehåll och inälvor i hög grad.
Att i vårt moderna storstadssamhälle tro, att vi får den näring via spannmålsuppfött, vacuumpackat kött från djurfabrikerna, är lite främmande för mig.
Läst en del om Mats Forsenberg på LCHF.se. Intressant att följa hans viktresa från 150 kilo, det är väldigt bra jobbat.
Han har ju dessutom gjort en magsäcksopertion med Gastric Banding och har kanske genom det en långsammare förbränning av en portion på 6-800 gram entrecôte, än de som ingår i hans experimentgrupp.
Det var en intressant intervju, men den ger en del frågor. Är det vettigt att unga tjejer med en lite problematisk inställning till mat, uppmuntras att äta en gång per dygn?
Att man mår bra på kort sikt är en sak, men hur blir det efter 5-50 år?
Kan det visa sig i näringsbrist, precis som hos de som genomgår Gastric Bypass och måste äta kosttillskott för att kunna tillgodogöra sig vitaminer och mineraler?
Mat är ju inte bara ett nödvändigt ont för att uppehålla livhanken, utan en källa till daglig njutning som vi har med oss hela livet.
Trots allt nog mer vitaminer, enzymer, mineraler etc i industrikött än vad som finns i industrigrönsaker.
OT, men viktigt:
Den här analysen av det råa datasetet bakom "The China Study" (en bok som förordar en vegetarisk diet) är både slående och deprimerande.
http://rawfoodsos.com/2010/07/07/the-china-study-fact-or-fallac/
Ett nytt universellt och starkt samband börjar växa fram i min hjärna: Korrelationsstudie + stort dataset + ideologi = Förutbestämd slutsats.
#5 Du underskattar kött som näringskälla, De kanske redan äter gräsbeteskött, dessutom äter de ju även fisk och ägg som båda är omega3-rika och motverkar den förhöjda halten av omega-6 i kött. Irländsk kött är gräsbeteskött och billigare än svenskt industrikött.
Från min länk ovan, så att ni får en susning om vad det handlar om:
"Why does Campbell indict animal foods in cardiovascular disease (correlation of +1 for animal protein and -11 for fish protein), yet fail to mention that wheat flour has a correlation of +67 with heart attacks and coronary heart disease, and plant protein correlates at +25 with these conditions?"
Det känns både deprimerande och mycket bekant att läsa ovanstående länk. Här är den igen, bara för emfas. Imponerande att det finns bloggare som tar sig an sådana här projekt - stort tack till Denise som gjort jobbet.
Birgitta #5
Självklart vi skall äta så mycket naturlig uppfödd mat som möjligt. Men av den ganska omfattande erfarenhet jag har verkar det vara mycket bättre att äta lite sämre kött jämfört med att äta grönsaker/frukter.
Jag tror inte du har läst ”The Fat of the Land” av Vilhalmjur Stefansson där han talar om att inuiterna i hög grad gav inälvorna (och även filén) till hundarna. Det där med att äta ”bytesdjurens halvsmälta maginnehåll” har jag hört talas om mycket men aldrig någonsin läst att det verkligen var så, tvärtom.
Gastric Banding är en ”gummisnodd” satt på övre delen av magsäcken, enbart designad att man skall bli mätt av det som finns i denna övre del, ingenting annat. Den går att justera i storlek och min är satt så att hålet där maten skall ner är så stor som möjligt. Så jag kan äta precis hur mycket jag vill, bara jag tuggar det ordentligt, annars fastnar det och gör ont. Gastric Banding har alltså ingenting med förbränningen att göra överhuvudtaget.
Jag uppmuntrar inte någon att äta 1 gång per dag. Jag uppmuntrar dem att äta sig ordentligt mätta och äta nästa gång de är hungriga. Jag skulle vilja säga att det är det absolut bästa sättet för unga tjejer med en lite problematisk inställning till mat att få en naturlig inställning till mat. Du skulle bli förvånad över de fantastiska resultat jag får....
Jag skulle vilja säga tvärtom, att om man äter som du har man faktiskt mycket större risk att få näringsbrist än genom att äta enbart kött o fett. Du äter en hel del som ställer till det för din kropp. Jag har nog svårt att övertyga dig om det genom att bara skriva det så jag uppmanar dig att prova i en månad så får du se själv hur mycket bättre du skulle må av det
Jag uppmanar alla att äta för att leva. Du uppmanar till att leva för att äta och det är kanske trevligt för en del människor men det ställer också till enorma problem och är definitivt inte naturligt för djuret människan, det är en sak som är säker.
Tittade på Monty Phyton medlemmen och historikern Tery Jones på BBC idag, i episoden "Medieval Lives 02 Monk.avi " Beskriver han munklivet kring 1100-talet: De fick inte äta rött kött som en av de regler munkarna hade att leva efter men om de blev sjuka transporterades de till sjukhuset i klostret där skulle de äta rött kött för att tillfriskna!
Man visste tydligen redan då att kött var bra för hälsan och munkarnas veggmat i alla fall inte stärkte hälsan.
Avsnittet finns på PB
Vilken mat vi njuter av:
För 100 år sedan i Sverige var grisen till jul och äggen till påsk, mat som man njöt av och såg fram emot.
Idag lär sig barn att lördagsgodis är en delikatess att längta efter, samt födelsetårta.
Njuta av mat är vad vi förväntar oss..
Nog kan man ställa om sina förväntningar av mat.
Det gick ju med lchf.
44 % av Sveriges befolkning lider av övervikt.
http://ofett.blogg.se/
Det lät lite som Andreas blev lite rädd när Mats säger att vi människor inte ska bli sjuka och avrundade snabbt intervjun...
Strålande intervju! Kul att se Mats "i verkligheten", vi har ju bara talats vid över nätet hittills. Återigen en köttätare som har samma erfarenhet som jag, Mats nämner ju att vi alla säger och upplever delvis samma sak på denna kosten. En hel skara köttätare kan ju inte ha fel, eller?
Den som genomgått en magsäcksoperation mår definitivt bättre på enbart kött än om man kombinerar med grönsaker. Varför? Köttet är mer näringstätt än grönsakerna och har man en mindre magsäck behöver man äta näringstät mat, svårare än så är det inte.
Jag har en helt annan erfarenhet - jag har nämligen blivit förgiftad av kosttillskott ihop med denna kosten - oavsett om det är gräsuppfött kött eller ej. I mitt fall handlade det om D-vitaminförgiftning och magnesiumförgiftning. Enligt diverse blodprover har jag också haft lite för högt kalium - men då utan kosttillskott.
Förgiftning låter ju lite som att jag ätit över rekommendationerna, men det stämmer inte. Jag har hållit mig runt 4-6000 IE D-vitamin per dag under vintern i genomsnitt, långt under de 10000 IE som Vitamin D Council säger att "ingen har blivit förgiftad av 10000 IE". Det enda kosttillskott jag ätit under 10 månader har varit D-vitamin. Sen kom magnesiumet under ca 1-2 veckor och dosen va 300mg i genomsnitt per dag - dvs RDI eller det som en hel dos av någon multivitamin innehåller. Tilläggas bör att jag inte ätit några multivitaminer eller andra kosttillskott under 10 månader.
Förr i tiden - som elitsatsande cyklist - så åt jag också kosttillskott - mer än jag gjort när jag ätit så här (full dos av en multivitamin, C-vitamin och antioxidanter - rena apoteket, dvs som de flesta hårdtränande hårdsatsande idrottare knaprar i sig). Då kände jag inte av någon förgiftning - långt ifrån. Jag hade samma problem som alla andra, kramp efter extremt svettiga långa träningspass, sämre återhämtning (än nu), förkylningar, osv. Då trodde man att kramp berodde på vattenbrist, idag har jag en helt annan insikt - det roliga är att det är köttet (inga mejeriprodukter!) som gör att jag är krampfri även ifall vattenflaskorna är tomma många mil hemifrån. Kramp orsakas dessutom inte av magnesiumbrist utan av en obalans mellan kalcium och magnesium (behöver inte vara brist).
Är man lite kostintresserad och tränar hårt så lär man sig ganska snart om magnesium. Ju hårdare man tränar desto mer magnesium förlorar man. Jag trodde att jag hade drabbats av magnesiumbrist och började tuta i mig magnesium (började med tillskott, men tog sedan till nötter och fröer). Detta va det dummaste misstag (nummer 2) jag gjort! Magnesiumet konkurreras tillfälligt ut av kalciumöverskott pga D-vitaminförgiftning. Under en hel månad försökte jag bli av med magnesiumförgiftningen på alla medicinska sätt i boken (förutom intravenöst kalciumglukonat förstås). Jag upptäckte väldigt fort att äter jag någon betydande mängd kött så går det inte att bli av med magnesiumförgiftning. Samtidigt upptäckte jag att mejeriprodukter - trots sitt höga kalciuminnehåll (speciellt ost, 100ggr mer kalcium än kött) - inte tas upp lika bra eller används betydligt sämre av kroppen än det kalcium som finns i kött. Varför det fungerar så förstår jag inte - men har man hypokalcemi (tillföljd av magnesiumöverdos) så känner man vad som fungerar ganska direkt - när domnade händer vaknar till liv av kött, men inte av mejeriprodukter.
En varning till övriga är att ni ska inte gå på RDI! Det gäller inte ihop med denna kosten. Går man efter RDI på t.ex mineraler när man äter så här då är man nästan garanterad att bli förgiftad (förr eller senare) om man försöker uppnå RDI - jag vet!
Näringsbrist är det absolut sista du kommer att få genom att bara äta kött och det kommer från en som tränar 7 dagar i veckan, vanligtvis 2 timmar per dag. Näringsbrist vid ett sådant träningsupplägg visar sig väldigt fort - ni kan ju prova själva. Jag har haft strålande resultat och mått superbra (förutom förgiftningen förstås) de 7 månader jag ätit och tränat så här. Inget av detta va förstås möjligt förr i tiden, då blev jag sjuk i 2 månader efter betydligt snällare träningsupplägg. De ca 10 månader jag ätit LCHF och de 7 månader jag ätit nära 100% animaliskt har jag varit sjuk (förkyld) i 3 dagar - och på min arbetsplats (en gymnasieskola med 600 elever) är det rekord.
Om man pressar sig till max, utsätts för alla sjukdomar som går (via jobbet) och dessutom håller sig näst intill kärnfrisk - skulle det då innebära näringsbrist i längden? Skulle man må bättre och bättre under 7 månader för att sedan må sämre och sämre? Ologiskt i min värld.
Dr Blake Donaldson skrev en bok om denna kosten som heter Strong Medicine baserat på ca 40 års behandling mha ren köttdiet (fett kött och vatten). Svår att få tag i till rimligt pris då den inte finns i tryck längre tyvärr. Blake behandlade bl.a övervikt (men även allergi, diabetes, hjärt-/kärlsjukdom, högt blodtryck, osv) med ren köttdiet (fett kött och vatten). Blake menade att det finns inget så komplett livsmedel som kött och att det är det enda man behöver. Han övervakade sina patienter och givetvis blev de lika friska som oss, det gick heller inte att påvisa någon näringsbrist på medicinsk väg iaf - tvärtom.
Det finns inget livsmedel där upptaget av vitaminer och mineraler är så stort som från kött. Vi är gjorda för denna typ av föda. Grönsakerna omsluts av cellulosa, fytiner, lektiner, polyfenoler, oxalsyra, fytosteroler, osv - allt detta hindrar vitamin- och mineralupptag. Inga av dessa så kallade anti-nutrienter finns i kött, därmed inget som hämmar upptaget.
Jag håller med, det är inget fel att äta grönsaker om man nu vill det - men att smutskasta ren köttdiet är direkt felaktigt då det viktigaste livsmedelet på en sådan tallrik är just köttet. Vi i väst har väldigt sällan vitamin eller mineralbrist, grönsaker fixar lite av det, animaliska produkter fixar resten (B12 och järn t.ex) - speciellt om man äter kosttillskott och berikade livsmedel förstås. Inte ens i afrika är vitamin eller mineralbrist det strösta problemet - de äter ju vitaminberikad vete/majs från väst! Afrikas svältproblem är inte svält - det är aminosyrabrist! Dvs, inget kött. De barn ni ser med stora magar och tunna armar har brist på essentiella aminosyror, inte vitaminer eller mineraler (i första hand iaf) - de behöver få äta kött eller andra animaliska produkter (mjölk går ju bra det med förstås).
C-vitamin kommer ofta på tapeten. Vill ni veta mer varför jag (och ingen annan heller för den delen) inte fått skörbjugg (har alltså legat runt 0mg C-vitamin under 7 månader) kan jag komma med en väldigt lång utläggning. Vetenskapen vet faktiskt inte vad som orsakar skörbjugg - egentligen! Jag är ganska säker på att det rör sig om aminosyrabrist, 2 ytterligare aminosyror som borde ingå i de vi anser vara essentiella, dessa 2 återfinns givetvis i köttet.
Läskigt. Hur yttrade sig de där förgiftningarna?
#13 Vilken fördomsfull blogg du har.
"Jag uppmuntrar inte någon att äta 1 gång per dag. Jag uppmuntrar dem att äta sig ordentligt mätta och äta nästa gång de är hungriga."
Just det där med att äta sig ORDENTLIGT mätt är något jag också insett att man skall göra.
Äter jag mig fullständigt proppmätt kl. 12.00 är jag inte hungrig förrän kl. 21.00. Äter jag halva portionen kl. 12.00 får jag äta nästa halva redan kl. 15-16 och är redigt hungrig vid 19-snåret.
Mats Forsenberg # 10
Förstår att det kan vara lite besvärligt för dig att njuta av mat, med en gummisnodd kring magsäcken.
Jag gick med en hel stelkorsett i 14 månader innan min steloperation i ländryggen, det var väldigt besvärligt att äta normalt. Särskilt som jag på den tiden åt mycket kolhydrater. Den tryckte ihop magsäcken, med mycket problem med halsbränna och sura uppstötningar. Men den fick mig att tappa rejält i vikt, vägde 95 innan och 75 efter.
Jag har läst en del utdrag ur Stefansons bok, men tyvärr inte hela. Jag är född och uppvuxen i fjälltrakterna, nära samerna, så deras kosthållning och leverne har alltid fascinerat mig. Även fjällbönderna levde på det djuren gav och det de kunde odla i det bistra klimatet. Bär ingick mycket i deras föda året runt, hjortron grävdes ner i träkaggar i myrar och förseglades med smör så de skulle hålla sig fräscha länge.
Har läst mycket om samers och fjällbönders sätt att ta vara på alla delar av ren, ko och gris, även inälvorna. Men du har säkert läst mycket mer i ämnet, eftersom du bara äter kött och fett.
För mig är det en självklarhet att lära ut matlagningskonsten och uppmuntra folk att njuta så mycket som möjligt av mat, annars hade jag inte kunnat ha det yrke jag utbildades för. 18 år i restaurangkök sätter sina spår.
Jag mår gott av den mat jag äter, ser inte att jag äter så mycket som är skadligt numer. Det var värre när jag var storkonsument av pasta och bröd
Jag äter inga mängder av grönsaker och särskilt inte av frukt, de är bara ett komplement och krydda till min mat. Vilket jag är övertygad om att de var även på Hedenhös tid.
Människan har alltid varit intresserad av njutning, på alla nivåer. Det är bara de senaste decennierna vi tappat kontrollen över matnjutningen, genom allt skräp som industrin göder oss med.
Jag äter mycket hellre lite grönt ibland, än tar de glas öl och whisky du tycks njuta av då och då, som jag läst mig till i dina svar på ditt forum.
Så jag fortsätter på min inslagna väg med en hel del fett, fisk och kött, men uppblandat med ekologiskt grönt, örter, egenplockade bär m.m.
Jag bor också på Cypern 6 veckor på vintern, njuter där av fint griskött, kyckling, lamm och annat läckert som jag köper hos en lokal slaktare. På hösten bor jag i Alanya i Turkiet och på våren på Kreta.
Där köper jag mycket bladgrönsaker av bergsbefolkningen som kommer ner och säljer sina varor på marknaderna.
Här hemma på sommaren blir det mycket handlat från odlare i närområdet. Alltså äter jag grönt med betydligt högre näringsvärden än vad de flesta gör. Köper också kött, ost och ägg från lokala mathantverkare i stor utsträckning. Fiskar gör jag i viss mån själv, får även fisk och älg från jagande släktingar.
Jag har hört att man får dålig andedräkt av att äta så lite
kolhydrater som Mats Forsenberg förespråkar, stämmer det?
Alltså framförallt känns det som om man kommer bli luspank på en sån diet om man inte är rik från början så.... Dessutom är man fler i ett hushåll blir det svårt att motivera den här dieten för sin partner. Billigt kött för 30 kr kilot är ofta segt och dåligt så...
#16: Jo, läskigt va det.
Finns viss risk att det blir för långt och för komplicerat, men som svar på frågan räcker det nog med att veta att kalcium och magnesium är "antagonister", dvs de både konkurrerar om upptaget i tunntarmen och om tillträde till cellerna (väldigt förenklat, i verkligheten har man inget kalciumupptaget, dvs ben- och tandhälsa utan magnesium).
D-vitaminöverdos resulterar i att man får för mycket kalcium i blodet/vävnaden (muskler och celler).
Det första symptomet tror jag är ökad törst och därmed fler toabesök då njurarna utsöndrar överskottet. Kalciumet kan komma från kosten, men tillräckligt stor D-vitaminförgiftning gör att man förlorar benmassa (kalcium från benen/tänderna).
När det blir för mycket kalcium i blodet har magnesiumet svårt att ta sig in (förenklat iaf). Jag märkte av denna magnesiumobalans via att jag fick väldigt tidig mjölksyrakänning. Mjölksyran kom direkt. Kanske inte ren muskelsvaghet, men indirekt blir det ju det om man får mjölksyra lätt.
När jag kom på att det va D-vitaminförgiftning jag fått så stoppade jag med de ca 1000 IU D-vitamin jag tog dagar när jag inte va i solen. Samtidigt drog jag ner på ostkonsumtionen ordentligt (för att inte få i mig så mycket kalcium). Eftersom jag läst på vad det innebär att ha "sekundär hyperkalcemi" (för mycket kalcium tillföljd av D-vitaminöverdos) så provade jag magnesiumtillskott (Recip's citrat 120mg mag). Mjölksyran försvann direkt, styrkan och piggheten kom också tillbaka.
I tron om att jag just hade magnesiumbrist, med vissa misstankar om att kosten gav mig just brist - jag åt konstant under RDI av både magnesium och kalcium, m.fl mineraler - så den misstanken skulle ju kunna vara befogad - speciellt när Weston A Price F. säger att naturfolk åt uppåt 10 gånger mer magnesium än vi äter idag (vilket är BS enligt min hårt förvärvade erfarenhet idag).
Efter ca en vecka kom småryck och kramp när jag tog i ordentligt i uppförsbackarna (på cykeln) samt att flåset va ordentligt försämrat. Först fattade jag inte riktigt vad som hade hänt. I samma veva hade jag gått över till nötter och fröer. Jag fortsatte med fröerna en vecka i tron om att det fortfarande va magnesiumbrist som orsakade krampen/rycken - man kan ju inte få en överdos av att äta nötter och fröer trodde jag. En vecka senare och många timmars läsning senare insåg jag att det handlade om tvärtom - jag hade fått hypokalcemi istället - dvs tvärtom - magnesiumet va så högt att kalciumet istället konkurrerades ut.
Törsten va ordentlig och så även toabesöken (nötterna gav dessutom rännsketa - en för mig ganska okänd åkomma idag då fett kött har givit mig perfekt fungerade mage sen start).
Hypokalcemi - lågt kalcium i blodet/vävnaden - ger just muskelryckningar, kramp och domningar i händer/fötter. Jag hade visserligen inte särskilt allvarlig sådan - gjorde standardtesten (Chovstek's och Trousseau's tecken) - vilket inte gav något utslag. Pressar man sig fysiskt hårt så känns det dock ganska ordentligt, läbbigt när man inte känner tårna mot pedalerna längre.
Nästa experiment inleddes - utan alla former av tillskott givetvis. Då man gick runt med för mycket magnesium så borde mejeriprodukter fungera bra - kalcium är ju en antagonist till magnesium och mejeriprodukter innehåller extremt mycket kalcium. En del av behandlingen mot hypermagnesemia (för mycket magnesium) är just kalciumlösning in i blodet. Inledningsvis fungerade mejeriprodukter bra - efter ost och yoghurt så drog systemet igång ordentligt - extrem törst och många toabesök - njurarna gick på högvarv för att få bort överskottet.
När symptomen försvann efter någon vecka upptäckte jag dock att mejeriprodukter gjorde att händerna återigen domnade (tårna domnade under längre träningspass). Då provade jag istället en dag med enbart kött och smör och vips vaknade händerna till liv igen.
Den "slutgiltiga" lösningen har varit att äta lite mindre kött och mer fett än jag brukar göra. Har nog legat runt 15E% protein den senaste tiden och detta har funkat bra. Har man fått något av detta så tror jag att det är bra att röra sig en hel del, samt dricka efter törst (vilket i stort sett blir hela tiden).
Kan tillägga att jag försökt driva ut magnesium via extremt mycket kaffe utan att märka någon skillnad. Kaffe sägs driva ut massvis med mineraler men enligt min erfarenhet funkade det inte så bra. Då va det bättre att sätta sig på cykeln, svettas, dricka kopiöst mycket vatten och äta mindre kött.
Ett litet snesteg i debatten, men åtminstone ett litet exempel på hur snett det kan gå med kosttillskott. Idag är min inställning inga kosttillskott alls, jag mår redan betydligt bättre. Piggheten är någorlunda tillbaka, även uthålligheten och flåset är tillbaka. Men, trots att det gått ca en månad nu så är jag inte 100% återställd så det tar tid, men domningarna och krampen är iaf borta även om det rycker lite nån gång per dag fortfarande.
Mats har alltid haft linjen att vi varken behöver eller ska äta kosttillskott. Själv gick jag på vit D Council, Mark Sisson, m.fl om att vi behöver proppa i oss onaturliga prepparat. Motiveringen har varit allt ifrån att "jorden är inte så näringsrikt längre" till att "människan va inte menad att träna hårt därför behöver man proppa i sig extra vitaminer/mineraler". Att det skulle gå så snett som jag fick erfara kunde jag aldrig tro, men erfarenheten har iaf varit givande - idag är jag 110% säker på att fett kött och vatten är allt vi behöver - oavsett hur hårt vi pressar kroppen och oavsett om vi äter industrikött eller gräsuppfött! Tränar man hårt äter man mer kött helt enkelt, svårare än så är det inte.
Bara som lite nyttig info kan jag berätta att Mars Forsenberg kommer att skriva en uttömmande artikel om alla infallsvinklar på nollkolhydratkost i nästa nummer av LCHF-magasinet. I första numret skrev Mats om hela sin fantastiska historia och uppföljaren kommer som sagt i septembernumret.
Sommarhälsningar
Bosse
#21: Jag är varken rik eller äter kött av dålig kvalitet, äter i stort sett bara gräsuppfött, men visst, det blir massor av köttfärs.
Äter man runt 15-20E% protein och fyller ut med talgfett finns det nog ingen kost som är billigare, åtminstone inte om man tar hänsyn till att man får alla näringsämnen man behöver (man kan ju prova att äta havregrynsgröt i 3 månader och se vad som händer).
Talgfett får man nästan gratis, men visst, mitt gräsuppfödda kostar 10:- kilot.
Kör man nötköttfärs/blandfärs/griskotletter/karré från butiken (inte gräsuppfött) hamnar budgeten runt 65 kronor per dag för en normal man som inte hårdtränar (då räknar jag in ca 200g ekologiskt smör per dag också), kanske lite dyrar i Stockholm än här i Götet dock, men det gäller ju alla livsmedel så det jämnar ju ut sig. Det förutsätter förstås att man inte äter oxfilé eller kalvschnitzel särskilt ofta
Själv så äter jag förstås kopiöst mycket (3-6000 kcal per dag beroende på) och då kostar det, men trots min halvtaskiga IT-teknikerlön, delbetalningar på dyra cyklar och skyhög hyra så kan jag äta gräsuppfött kött och fett utan att tömma plånboken.
Frågan är istället om man tycker att en sådan kosthållning håller. Själv ser jag inte maten som njutning (vanligtvis iaf, men visst är det gott med ett dyrt kaffe eller något glas rödvin till köttet) - håller man på med annat blir maten ganska sekundär. Har man pulsen uppe i halsen så är mat det sista man vill ha.
Sen är ju LCHF i synnerhet mat som gör att man håller sig mätt betydligt längre och man slutar småäta.
Frukt och grönsaker är ju inte precis fattigmanskost heller.
# 18
Det är ganska logiskt, egentligen. Hur sannolikt är det att våra förfäder, när de nedlagt ett byte, tänkte att nu ska vi äta oss ohungriga och spara resten. Klart de åt sig proppmätta så magen stod i sju hörn och en put. Man hade varken kyl eller frys och när man fick mat nästa gång stod skrivet i stjärnorna.
För övrigt: Det som jag tycker är svårast vad gäller mitt ätande är att anpassa det till arbetslivet. Nu när jag är ledig äter jag frukost/lunch vid 11-12-tiden och middag vid 20-tiden. Det passar perfekt. Problemset är att det förutsätter att jag sover till ca 9, vilket inte funkar när jag jobbar.
# 21
Annars har de flesta av oss gjort erfarenheten att matkostnaderna sjunker med LCHF. För det första går allt skräp (läsk, chips, godis) bort och för det andra så kastar man ingen mat (vilket ofta blir fallet när man äter potatis, bröd, frukt och grönt).
Hej! Jag är inte alls insatt i ämnet men har en grundinställning att det är viktigt att lyssna på sin kropp för att förstå vad den behöver. Jag tror (och har läst) att måendet utgår från magen. Har läst att det första en asiatisk läkare frågar en patient är hur den mår i magen, oavsett vad patienten söker för (har ingen referens att ge...). Utifrån hur magen fungerar bestäms behandlingen Nu kan man ju inte alltid lita på sin kropp och dens olika begär för då skulle ju ingen ha problem med att välja rätta saker att sätta i sig. En kropp i obalans tappar förmågan att veta vad som är bäst för den (tror jag) så förutsättningen för att lyssna på sin kropp är att den är i balans. Och då kommer vi till det omåttligt omtvistade: Hur får vi våra kroppar i balans? Som ni förstår har jag mitt eget sätt men jag anar att det finns många olika sätt. Något som bekräftar det är att det enligt kostexperter sägs finnas olika typer av människor. En del är proteintyper och andra är kolhydattyper, vad säger ni LCHF:are om det?
Kul att se dig i intervjun Mats, lika vältalig och övertygande som vanligt. Jag kan i alla fall bekräfta att du ser otroligt mycket fräschare och friskare ut än vad du gjorde för fyra år sedan
Jag är glad för din skull att du har hittat din väg att må bättre.
Bör man, enligt noll carb-modellen, aldrig äta broccoli och grönkål som ju innehåller olika nyttigheter? Kompenserar kött-fisk-ägg-smör?
Det där med D-vitaminförgiftning låter ju allvarligt.
Bör man kanske skippa sina D-vitamin-tillskott nu då?
Hur märker man i ett tidigt skede att man börjar bli D-vitaminförgiftad?
Michel, hur kan du med säkerhet säga att du varit förgiftad, intoxikerad av t.ex. D-vitamin utan att ha kollat koncentrationen, dito med magnesium och calcium.
Mycket inspirerande, ska försöka äta mer strikt nu. Vill ha magrutor
#5 Birgitta,
du säger; "Är det vettigt att unga tjejer med en lite problematisk inställning till mat, uppmuntras att äta en gång per dygn?"
Tjejerna med problematisk inställning till mat har som sagt just en problematisk inställning till mat. Det är det som kallas ätstörning. Vid ätstörning har man alltid problem med att känna mättnad. Antingen svälter man sig, eller så överäter man.
Några har s.k. ätardagar. Många har en panisk skräck för fett, ännu flera har upparbetat en kräkreflex som får dem att vomitera/kräka vid en liten lätt framåtböjning av överkroppen.
Kan man få någon av dessa tjejer att äta sig mätt, invänta med att äta till nästa gång hunger infinner sig, är det en välgärning och man har vunnit mycket.
Lund # 32. Jag vill inte negligera problemen med ätstörningar, men jag ser tyvärr det här som en annan form av ätstörning, att äta stor mängder kött en gång per dygn.
Då har man flyttat problemet från ett sätt till ett annat, men den dåliga självkänslan ligger kanske kvar i grunden ändå.
Istället för att äta mängder eller inget alls, har man nu fixerat sig vid att bara äta en gång per dygn. Och styr därmed sina känslor.
De naturliga hungerskänslorna kan ju sättas ur spel vid psykiska problem, precis som mättnadskänslorna.
Det är det jag anser kan vara farligt med att rekommendera en alltför strikt kosthållning, utan att först ta reda på personens grundproblem. Att sitta och ge handfasta råd via ett forum, utan att ha annan kontakt med den möjligen förtvivlade människan, kan få fatala följder.
#30: Symptombilden stämde på väldigt många punkter och jag är frisk nu, något har jag alltså gjort rätt. Väntar på att få tillbaka lite prover, då kan jag säga mer om hur det såg ut i blodet. Jag baserar allt på väldigt märkbara och specifika symptom och det faktum att jag kunnat styra dessa genom att förändra kalcium/magnesium-intaget (då pratar jag främst om magnesium respektive kalcium i form av tillskott, isolerat, så att man vet vilket ämne som påverkar vad). Så jag är helt säker på att jag vet vad jag pratar om. Det är för övrigt inte säkert att ett D-vitaminprov (25(OH)D) skulle ge ett så högt utslag att man skulle kalla det förgiftning inom vården. Jag pratar främst om vad som är optimalt och att det inte är normalt att vara törstig hela tiden med många toabesök samt att få mjölksyra i första igångdraget - då är något fel, men D-vitaminnivån kan mycket väl vara inom referensvärdena ändå. Allt detta har dock försvunnit när jag plockat bort D-vitaminerna under en lång period (D-vitamin har en lång halveringstid så man får leva med symptomen ett par/några veckor iaf).
Magnesium har jag dock kunnat mäta mig till redan när det pågick då blodtrycket gick ner ordentligt (ett typiskt tecken om man samtidigt tagit för mycket magnesium) samt att jag sov som en stock.
Man kan för övrigt inte få för mycket kalcium utan för mycket D-vitamin, det ena hänger ihop med det andra. Det är dock det höga kalciumet som ger symptomen (törst, mm).
#28: Ja, kött räcker mer än väl.
#29: Törst, muntorrhet, att det kliar i huden, väldigt tidig mjölksyrakänning (muskelsvaghet), humörproblem, trötthet, koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter, vaknar mitt i natten, sämre sexlust!
. Nu är det förstås mycket annat som har samma symptom, så det är ju lite svårt, t.ex ger även för mycket magnesium mycket av de symptomen. Symptomen skiljer sig dock hur musklerna fungerar (ingen mjölksyra vid för mycket mag), men det är långt och lite svårförklarat och man måste nog uppleva det själv vad skillnaden mellan kalcium/magnesium är.
Känner man igen sig och går på hög dos D-vitamin är det nog dags att klia sig i huvudet lite.
Jag skulle se till att få ett D-vitaminblodprov (25(OH)D) *och* minst kalcium, PTH och fosfat i samma veva - speciellt om man redan går på D-vitamin men även om man funderar på att börja knapra det. Vården gör förstås inte detta så det blir att pröjsa hela kalaset själv. Scandlab funkar ganska bra, men då måste du ändå ha en vårdcentral eller liknande som utför själva provtagningen (mot en stickavgift).
När symptomen går längre kan det se ut så här (ännu en person som gått på "låg" dos D-vitamin och blivit förgiftad): http://donmatesz.blogspot.com/2010/03/practically-paleo-diet-suppleme...
Birgitta #19 och #33
Allvarligt Birgitta, jag vet inte om du med flit låter bli att läsa det vi skriver eller om du inte kan rå för det, men det är jättesvårt att ha en diskussion med dig på grund av det.
Jag har redan talat om att varken jag eller någon annan talar om för någon, vare sig de har ätstörningar eller ej, att äta en gång per dag. Jag säger åt dem att äta sig ordentligt mätta, det mest naturliga man kan göra! Sedan skall de äta när de är hungriga igen, känns som ganska naturligt det med. Oftast börjar man då äta 2ggr per dag efter ett tag vilket också verkar vara så vi normalt skall äta. En fåtal äter ungefär en gång per dag, men det är inte så många. Men det spelar ingen roll bara man får i sig nog med mat helt enkelt.
Du har heller ingen aning om på vilket sätt jag kontrollerar att de äter ordentligt, hur mycket kontakt jag har med dem jag hjälper och hur mycket kontakt jag har med psykologer om de jag hjälper.
Du har heller ingen aning om hur otroligt mycket bättre de blir och att de verkligen blir helt fria från sina ätstörningar!
Du har råkat upptäcka att det i alla fall är bra att äta mer fett, och det är ju bra och du mår säkerligen mycket bättre av det. Vad du inte har en aning om är att du skulle kunna må väldigt mycket bättre...
Sen var det lite felaktigheter om mig också men det orkar jag inte kommentera.
Gun #27
Hej,kul att du hittat hit. Tack, ja jag känner mig rätt mycket friskare nu än för 4-5 år sedan
Om nu måendet utgår från magen så är det här verkligen rätt kost . Utgår vi från att komma i balans så är LCHF också rätt kost.
Jag har hittills inte träffat någon kolhydrat-typ. Inte någon proteintyp heller. Bara fett-typer skulle jag vilja säga. Ju mer jag läser desto mer inser jag att det faktiskt inte finns en enda kolhydrat som är nyttig, de är till mer eller mindre skada allihopa och jag har inte sett ett enda undantag ännu och då har jag hjälpt 5-600 personer själv och läst om minst lika många.
Läs gärna boken Fat of the Land så tror jag t.o.m. du blir övertygad
http://www.zerocarbage.com/library/FOTL.pdf
Du kan också läsa denna länk om hur man äter så naturligt och hälsosamt som möjligt: http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/2636/LCHF-for-dummi...
jag har också noterat att jag mår bäst när jag nollar kolhydraterna.
Michel,
Är det inte osäkert om dina besvär berodde på just D-vitamin, om du tog en så relativt låg dos och aldrig kontrollerade din blodkoncentration? Enligt vad jag läst har intoxikationer aldrig dokumenterats utan mycket högre doser än så (minst tio gånger mer).
Jag tvivlar inte det minsta på att du mådde sämre under en period förut, och mår bra nu. Jag undrar bara hur man med någon säkerhet kan säga att orsaken var just den rätt låga dosen tillskott.
Låter som det gått troll i detta. Skulle det vara onormalt att äta sig mätt och sedan äta nästa gång man är hungrig?
Är det meningen att man ska gå hungrig och småsvälta eller att man ska äta "lagom" och äta på fasta tider ala SLV? Ruta in livet enligt en klocka? Under vår tid som jägare så va det lite svårt att time:a att kl 1200 ska vi fälla ett djur. Eftersom jakten förmodligen tog väldigt lång tid och man inte hade tillgång till sportdrycker och gelpåsar så måste vi varit tvungna att äta oss ordentligt mätta för att kunna jaga många timmar nästa dag igen. Nu har väl visserligen jag väldigt bra möjligheter på jobbet, osv, jag kan äta när jag vill.
Sen om ett "evolutionärt korrekt" perspektiv botar moderna ätstörningnar går ju att diskutera, men varför skulle detta naturliga och logiska sätt att förhålla sig till mat vara skadligt för de med ätstörningar?
Jag har själv varit med på många forum där Mats vägleder och har sett resultatet - om inte alla personer jag läst om ljuger så verkar det fungerar ganska bra.
Även Blake Donaldson hade liknande idé. Han menade att man behöver äta ca 250 gram fett kött per måltid för att (kunna) hålla sig till 3 mål per dag. Man skulle inte äta mindre än så per måltid.
Doc #39. Vad som är lämplig dos d- vitamin för normala, kolhydratätande, vilket jag antar att det är det man undersökt, behöver ju inte stämma med vad som är lämplig för LCHF-ätande? För det finns det väl inga studier på?
Jämför till exempel med c-vitamin, som behovet av lär minska när man äter LCHF. (Obs, jag påstår inte att det betyder risker med för mkt c-vitamin.)
cumulus,
Nej jag tror inte det finns några studier på det. Men skulle man av något okänt skäl bli jättekänslig vid lågkolhydratkost borde det vara känt sedan länge ändå. Exempelvis dr William Davis behandlar majoriteten av sina talrika hjärtpatienter med både D-vitamin och råd om lågkolhydratkost. Han testar koncentrationen regelbundet och menar att minst 6000 E D-vitamin dagligen är den vanligaste dos som behövs för optimala nivåer.
Man blir ju väldigt känslig för alkohol. Det är kanske inte det enda som ändras.
F.ö. har jag just druckit en halv flaska skumpa i maklig takt och får 4.4 i blodsockermätaren (som jag köpte efter inlägget igår). Innan var det ca 5.
Doc, det stämmer jag har inte tagit ett D-vitaminblodprov, varken nu eller tidigare - anledningen då och nu har varit att det varit för dyrt (dvs inte motiverat tyckte jag). Jag lyckades heller inte motivera vårdcentralen till att ta ett - mina symptom va inte tillräckligt allvarliga för att motivera något prov enligt läkaren jag träffade, men sen är det ju normalt att man inte ska må optimalt enligt vårdcentralen heller. Det blev lite dyrt med alla andra prover så jag väntar med D-vitaminprovet till jan-feb för att se hur det står till när det förmodligen är som lägst - sans tillskott.
Att jag hade för mycket kalcium i blodet är det ingen tvekan om - där är jag bombsäker - symptomen va ordentligt märkbara och jag kunde kryssa för de flesta milda symptom i boken. Givetvis kollade jag även symptombilden för övriga mineraler (kalium, fosfat, osv), men inget stämde så bra som på kalcium. Jag kan givetvis inte säga att jag hade giftigt höga D-vitaminnivåer, men då D-vitamin är det som kontrollerar kalciumupptaget så blev det fort min första misstanke och idag är det borta i samband med att D-vitaminet är borta. Kosten är oförändrad (bortsett från ett litet kort snesteg med nötter/fröer och ett par avokados).
Genom mitt experimenterande med magnesium fick jag även möjlighet att känna vad skillnaden mellan kalcium och magnesium innebar praktiskt - symptombilden är ju "nästan" samma (i skrift, inte praktiskt) för både kalcium- och magnesiumöverskott. Sen att det skulle ta så lång tid att bli fri från det trodde jag aldrig (jag vet att inom vården anses man vara fri från förgiftningar på några få dagar, givetvis baserat på labsvar, men praktiskt räcker det iaf inte för att bli fullständigt symptomfri).
Givetvis har jag inte haft några allvarliga symptom - inga arytmier, njursten, kalciumavlagring i huden eller onormalt lågt/högt blodtryck t.ex - friska njurar är ju ganska bra på att hålla mineralbalansen inom rimliga gränser. Men tränar man hårt så märker man det den hårda vägen om elektrolyterna är ur balans eller ej - något man förmodligen inte märker av så mycket annars (annat än att man "kan leva med det"). I min värld tycker jag ju att ordet "förgiftning" är motiverat - man ska må toppen annars blir det svårt att ens ta sig igenom träningspassen. Allt som gör att man inte mår toppen måste vara något fel i min värld - kanske för att jag - innan "förgiftningen" - hade upplevt en jämn konstant hög hälsa under längre tid.
Idag är båda symptomen borta. Kan bara återknyta till Don Matesz inlägg om sin patient. Hon gick också på "låg" D-vitamindos. I forskningen om D-vitamin så framgår det också att olika människor reagerar olika på samma dos D-vitamin (även efter kg-korrigering, osv). Kanske är Don's teori rätt. Don menar dock vidare att sin patients kost i sig gjorde att hon inte behövde "lika mycket" D-vitamin som andra (pga det högre magnesiumintaget och inga mejeriprodukter - dvs låg kalcium-/fosfat-kost).
Jag tror du också är inne på att det är viktigt att ta ett D-vitaminblodprov innan och under man experimentera med D-vitamin. Det är det enda jag menar idag - vill man gå på D-vitamin ska man testa sig först, och inte bara 25(OH)D, det är ju även intressant att veta vad som händer med PTH och kalciumet i blodet när man går på D-vitaminet.
LCHF i sig innebär ju otroligt mycket mer D-vitamin än annan kost (pga fettintaget).
cumulus: jo, faktiskt, 1000mg C-vitamin (en vanlig brustablett) per dag ger sämre träningsresultat (uthålligheten försämras), mindre kroppsegna antioxdianter (de viktigaste) och lägre mitokondriekoncentration i cellerna...
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18175748
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18464304
Jo mönstret blir ju tydligt: Håller man sig till sin artegna föda utan att raffinera den, så är vi anpassade för dess propotioner av näringämnen. Logiskt.
Det skulle vara väldigt intressant att veta hur ofta våra förfäder åt egentligen. Hade dom lite sparade nötter som mellanmål kanske....?
Det låter faktiskt lite onaturligt att äta exakt tre gånger per dag och sedan två mellanmål på detta. Inte konstigt att vi bara blir fetare o fetare...vi bortser från mättnadskänslorna och äter för att vi borde, för sällskaps skull och för att vi kanske "dör" om vi skulle bli riktigt hungriga för en gångs skull.
Michel, du kan inte veta om du har D-vitaminöverdos utan att ha tagit prover på 25(OH)D och kalcium. Det är möjligt att dina symptom beror på något annat. Eller så är du unik, vad vet jag. Men de med konstaterad överdos har tagit > 20000IE/dag under lång tid. Ta proverna och återkom sen.
Jo, för hjärtpatienter kan det ju se helt annorlunda ut. Det är ju välkänt att trots fetma och otroligt stort matintag (av fel typ förstås) så har många brist på allt möjligt - från aminosyror till vitaminer och mineraler (t.ex magnesium).
Det kanske är annorlunda för en som är 178cm, väger 65 kg, har 7% kroppsfett, perfekta blodvärden (i övrigt), perfekt EKG och varit väldigt frisk sen kostförändringen.
Tyvärr Gunnar - jag har slutat med D-vitamin för över en månad sedan och är därmed fri från detta problem. Jag får väl återkomma när proverna för magnesium och kalcium kommer tillbaka från labbet.
Jag skulle kunna bevisa det för er alla hur det förhåller sig - problemet är att det även innebär ganska hårda träningspass för att märka hur elektrolyter fungerar i kroppen, obalansen märks ordentligt och skall inte förekomma i första taget.
Idag är jag tillbaka där jag va innan - dvs inga "elektrolytkänningar" - perfekt fungerande muskler och kondition långt över tröskelpulsen.
Det jag pratar om är optimalt, inte "normalt" och något man endast kommer att märka om man pressar sig varje dag över tröskelpulsen i någon timme, först då kommer man märka hur galet även mild obalans känns.