Min kommentar om påhopp m.m. grundar sig på min upplevelse av LCHF (eller snarare dess anhängare) på nätet i stort. Kanske tar jag åt mig mer än jag borde ibland, det tillstår jag gärna, men jag står vid min uppfattning att vissa (en hel del faktiskt) tar sin nya religion, förlåt - kost -, på lite för stort allvar och gillar att banka den i huvudet på folk.

Adjö

Jag kan hålla med dig om att folk här, inklusive jag själv, kan begå synden att gå på autopilot och börja ge råd som är oombedda och överflödiga (vilket dock kanske ligger lite i sakens natur när man skriver på en website som denna.) Men att som du tala om att bli påhoppad, få skäll, att bli beskriven som lat och oduglig, osv., är faktiskt en överdrift (åtminstone från exemplena i denna tråd). Avtändande möjligen (the turn off is in the eye of the beholder). Religiös fanatism - verkligen inte!

Det var inte innehållet, utan presentationen, av åsikten.

(för övrigt kommer den där Vissa du pratar om finnas i alla sammanhang)

Mikael: Var eller hur jag lever mitt liv har du inte med att göra och var ingenting som jag berörde i mitt inlägg - var får du det ifrån? Jag uttrycker en avvikande åsikt och du förutsätter att jag är ett troll?
Sten Sture: Jag har aldrig sagt något om huruvida jag har problem med att gå ner i vikt eller inte, det är ett antagande helt från din sida. Vad jag menade var att om man tillstår att man ibland t.ex. äter knäckebröd så blir man genast påhoppad av "hardcore" LCHF:are. Precis som du gjorde nu. Du förutsatte att jag därmed också har svårt att gå ner i vikt. Det vet du ingenting om, för jag nämnde aldrig min vikt!

För att vidare förklara mig så tror jag stenhårt på LCHF!

DOCK känner jag ofta, precis som jag skrev, att vissa "hardcore" LCHF:are gärna blir väldigt drastiska, sarkastiska och ibland rent elaka i sina kommentarer till dem som ännu inte har lyckats eller av andra skäl inte kan eller vill bli lika "hardcore". Jag sa inte ens att jag i första hand talar om mig själv eller att jag skulle ha stött på dessa personer på den här bloggen! Det är bara en allmän observation jag har gjort efter att ha rört mig på forum och bloggar om LCHF under det senaste året eller så.

Alltså anser jag, med anledning av blogginlägget, att det visst finns vissa personer, som kan ge ett intryck av att LCHF är en religion, att det är något som ska frälsa oss alla från ondo och förlösa oss från våra kroppsliga plågor. En del människor klarar av att vara religiösa utan att bli otrevliga mot dem som inte har samma tro (oavsett vad den avser), men återigen vissa personer är benägna att bli extremister. Så jag kan förstå dem som hävdar att LCHF-anhängare ibland kan påminna om religiösa fanatiker.

Det är väldigt ofta man talar förbi varandra. Det är väldigt lätt att det blir missförstånd.

Mina ståndpunkter kan sammanfattas som:

(1) LCHF är något specifikt. Och då menar jag denna svenska LCHF som är skälet till att vi alla är här. Man skall inte tumma på definitionen av detta och bli slapphänt i hanteringen av begreppen. Nu finns det ju f.ö. ingen officiell nedskrift av denna definition, men det hindrar inte att den finns (och skulle gå att skriva ner). Precis som med Storbritanniens konstitution, världens bästa grundlag. Den är inte nedskriven. Funkar alldeles utmärkt ändå, och *finns* i allra högsta grad.

(2) LCHF är inte enda vägen. Detta var nog det första jag överhuvudtaget skrev här i "media-coachandet" av Eenfeldt. WAPF väger lika tungt för mig t.ex., och det finns andra "läror" och inspirationskällor. Det gäller att förstå dem var och en utifrån sina egna förutsättningar -- hur vägen ser ut och vart den leder. Sen kan man bättre förstå konsekvenserna av sina val, och därmed göra mer medvetna val. Att kunna LCHF är som att kunna Aikido, men det hindrar inte att man använder karatesparkar vid tillfälle

Men nu har jag tyckt mig märka, när jag hävdar ståndpunkt (1) ovan, hur andra debattörer lyckas misstolka det jag säger som att jag försökte hävda att LCHF är enda vägen. En idé som är mig främmande. Mitt enda mål, som alltid, är att ha ordning och reda bland begreppen. Först skaffar man sig en glasklar idé av vad något innebär, sen kan man börja göra avvikelser från det. Det viktiga är att man förstår vad man håller på med, och utan klara begrepp så blir aldrig förståelsen klar.

Sen får man vara beredd att använda olika begrepp beroende på vem man pratar med. För en amerikan blir det enklaste sättet att förklara mitt sätt att äta på som snittet mellan Atkins och WAPF, med extra fett på.

Men även de som skriver för att klaga och inte egentligen vill ha vägledning blir det viktigt att svara, eftersom de ofta påstår saker som inte stämmer om LCHF. Det finns nog många för vilka LCHF inte ger några makalösa effekter i stor viktnedgång, det tvivlar jag inte på; ibland dem som har 10 kilo eller mindre i övervikt (det kan kort och gott mest handla om en oenighet mellan personen och hans kropp om vilken som är kroppens naturliga vikt). Men inte ens i de fallen är det väl fel att försöka se om det går att fixa med vägledning? Man vet ju inte förrän man har försökt. Men när folk skriver att de blir hungriga och orkeslösa av LCHF, då kan vi sluta oss till att de gör något väldigt grundläggande fel.

Själv gör jag avvikelser från strikt LCHF, t.ex. dricker jag vin. Jag ser inte detta som skamligt eller så. Det är bara en prioritering jag gör. Jag vet att det bromsar min viktnedgång, men tycker att det är värt det. Det handlar inte om skuld och skam utan om att förstå hur "maskinen" funkar och därmed förstå konsekvenserna av de beslut man tar. Så enkelt är det.

Samma när det gäller att ge råd till andra alltså: för de skall förstå hur "maskinen" funkar och därmed förstå konsekvenserna av de beslut man tar.