Ikväll kl 20 tar Sverker Olofsson upp dagens fetmaproblem i SVT. Vad beror de på och vad ska vi göra åt det? Socker- eller fettskatt eller något annat?

I studion blir det debatt. Enligt min förhandsinformation kommer gammelrävarna Claude Marcus och Mai-Lis Hellenius att vara med. Gissningsvis lär de säga samma saker som alltid. Överförenklade och dåliga fungerande råd som ”ät mindre och spring mer”. Motbevisade gamla teorier som att smör skulle vara farligt. I bästa fall att fett och socker är boven. Det är tyvärr optimistiskt att tro annat.

De idéerna har inte hjälpt oss under de senaste decennierna. De kommer knappast att hjälpa oss i framtiden heller.

Nytänkandet i debatten lär komma från professor Martin Ingvar. Mannen bakom boken Hjärnkoll på vikten har bättre koll än någonsin på misstagen bakom fetmaproblemet. Låt oss hoppas att han gör intryck!

Mer om programmet Sverkers stora strid, SVT1 kl 20 ikväll måndag.

Eenfeldts lag

De senaste decennierna har vi kraftigt minskat vårt smörätande, medan fetman har ökat katastrofalt. Det gäller inte bara i Sverige utan i varenda land i västvärlden.

Nu tar en av Finlands största svenskspråkiga tidningar upp det oroande sambandet mellan fettskräcken och fetmaepidemin i Finland, vilket kommenteras av Per Wikholms blogg:

Hufvudstadsbladet gör en finsk ”Eenfeldt-kurva”

En ny OECD-rapport visar att andelen feta invånare i de flesta utvecklade länder katastrofalt nog har dubblats eller tredubblats sedan 1980-talet fram till 2009. Samtidigt med rädslan för fett.

Denna ökning gäller också Sverige och Norge. Men intressant nog var vi ändå bland de smalaste OECD-länderna år 2009. Med tanke på det pågående trendbrottet här (smörbrist och allt) så kan man undra över framtiden.

Är Sverige snart smalast bland jämförbara västländer? Eller blir det Norge som tar den titeln från oss?

Mer

Kolesterolskräcken och fetmaepidemin

En bantarbok för barn, och vad den lär oss

Feta eller smala förfäder – och smurfar

Varför amerikaner är feta

PS: Japan och Korea har lägre andel feta invånare (mätt som BMI>30) än övriga länder i tabellen ovan. Jag tog bort dem därför att BMI är ett dåligt jämförelsemått mellan kaukasier och asiater.

Asiater är i genomsnitt lättare byggda med mindre muskelmassa och får bukfetma och fetmarelaterade sjukdomar (som diabetes) vid klart lägre BMI-tal. Därför är jämförelsen inte helt rättvis.

Artikel i Sydsvenskan

Klicka för större bild

Härom dagen såg jag en utmärkt föreläsning föreläsning på TED om hur miljoner böcker från de sista två århundradena nu är skannade och sökbara via Google. Man kan därmed se hur olika ord och fraser blir mer eller mindre vanliga med tiden.

Jag sökte efter kolesterol och fetma (blå och röd linje ovan). Tidslinjen är från år 1800 till 2010. Notera hur skräcken för kolesterol var som hetast på 1980-talet, liksom mycket annat som nu är omodernt.

Problemet är att rädsla för kolesterol får folk att undvika fet mat, och äta mer av något annat. Ofta dåliga kolhydrater. Är det en slump att fetma (”obesity”) blev ett hett ämne ungefär två decennier efter rädslan för kolesterol? Det tror jag inte.

De goda nyheterna är att kolesterolskräcken nu börjar bli omodern. Betyder det att förekomsten av fetma snart kommer att minska igen? Det tror jag. När väl majoriteten genomskådat misstaget bakom fettskräcken kan vändningen komma snabbt.

Mer

Sök på Google Books för ord och fraser

En välkänd bantarprofessor skriver om problemen med fetma i sista numret av Läkartidningen:

Läkartidningen: Kalorier kostar

Jag kan inte se något nytänkande eller förslag på nya åtgärder. Tonen är uppgiven, fetma sägs vara svår att bota när den väl uppstått. Trots detta saknas ödmjukhet inför faktumet att dagens fett- och kalorisnåla kostråd fungerar uselt. De är sämst i test i över ett dussin nya studier av högsta klass.

Istället för nytänkande skjuts ansvaret över till andra: de feta. Dessa feta människor har vissa saker gemensamt enligt artikeln. De:

• ”förstår [inte] sitt eget bästa”
• ”medför kostnader även för andra”
• ”överskattar sin kontrollförmåga men [kan ändå inte] ta till sig den information som trots allt finns för att möjliggöra nyttigare livsstilsval”
• ”utnyttjar vårdapparaten mer än normalviktiga, i alla avseenden.”
• ”belastar samhället”
• ”saknar självkontroll”
• är vanliga ”framför allt i de lågutbildade samhällsklasserna.”

Skrämmande

Ovanstående fördomar mot feta är extremt vanliga i dagens samhälle. Men de antyder ett förakt mot feta människor som är skrämmande att läsa i Läkartidningen.

När våra åtgärder mot fetmaepidemin har misslyckats totalt i decennier, när ny forskning visar en bättre väg, då är det hög tid för nytänkande. Det räcker inte att vi läkare bara skyller ifrån oss på de drabbade.

Mer

Allt om viktnedgång

Banta med förolämpningar

Detta är sorgligt, och ju mer jag läser om historien desto sorgligare och mer ironiskt blir den.

En ny barnbok, riktad till barn så unga som 4 år (!), berättar om den unga tonåringen Maggie. Maggie är fet och blir mobbad i skolan. Men genom att börja äta mindre och träna mer så blir hon smal. Sen blir hon en stjärna i fotbollslaget och populär i skolan.

På nätet vimlar det av protester mot boken, som ska publiceras i oktober. Är den ett recept på ätstörningar? Eller är det ett nödvändigt budskap för att vända på den fetmaepidemi som även drabbar barn?

Personligen tror jag det är värre än så.

Galenskap

Boken är en perfekt illustration till misstaget bakom fetmaepidemin. Vi äter dålig mat (socker, ren stärkelse) som gör oss hungrigare och får oss att äta för mycket. Men de flesta tror ännu att lösningen är att bara ignorera hungern, äta fettsnål skräpmat och träna mer – istället för att göra sig av med orsaken.

Naturligtvis fungerar det inte. Vuxna blir allt fetare i hela västvärlden. Och när detsamma händer barn ger vi dem samma dåliga råd.

Problemet: Det är inte ett fyraårigt barns fel om hon blir överviktig. Hon handlar inte maten. Hon lagar inte maten. Om föräldrarna hade gett henne bra mat, utan rent socker, hade hon antagligen aldrig fått någon övervikt till att börja med.

Det är inte det överviktiga barnets fel. Så vi ska självklart inte lägga ansvaret att lösa problemet på hennes axlar.

I en mindre galen värld hade föräldrarna istället sett till att barnet främst hade tillgång till bra mat, utan större mängder socker eller stärkelse.

Ironi

Här är en intervju med författaren till boken ”Maggie goes on a diet”:

Paul Kramer hade säkert goda intentioner när han skrev boken. Han ville nog hjälpa överviktiga barn att ”äta mindre och springa mer”. Men detta är för sorgligt. Uppenbarligen har det dåliga rådet inte fungerat särskilt bra för honom heller.

Hur kan vi tro att småbarn ska klara av att gå hungriga när inte ens vuxna klarar det? Detta är galenskap och det är dags för alla att inse det.

Mer

Ny hysteri: LCHF är ”barnmisshandel”

Livsmedelsverkets omoderna råd lägger grunden för barnfetma

Varför amerikaner är feta

Fet soffpotatis: vad är orsaken?

Aftonbladet: Världens fetaste mamma vill bli störst i världen

Under Ancestral Health Symposium blev det, föga förvånande, mycket prat om våra förfäders hälsa.

Mycket av det som diskuterades verkar troligt, som att våra förfäder antagligen var i utmärkt form jämfört med vilken soffpotatis som helst i dag. Men låt oss vara försiktiga med vilka slutsatser som dras. Det är nämligen väldigt lätt att hitta historiska ”bevis” för vad vi vill tro.

Var våra förfäder smala?

Bilden ovan är från föreläsningen av Boyd Eaton, den första på symposiet. Han visade grottmålningar som alla föreställde smala personer. Men bevisar grottmålningar verkligen att våra förfäder var smala?

För ett år sedan var jag på den internationella fetmakonferensen. Där lyssnade jag på George Bray, en av de ledande fetmaforskarna under de senaste tre-fyra decennierna. Han var övertygad om att fetma enbart var en fråga om för mycket kalorier in och för få ut. Hur förklarar man då att fetma är ett nytt problem? Enkelt, man förnekar det.

Enligt Bray har fetma alltid varit ett problem. Det vet han eftersom våra förfäder brukade tillverka statyer av feta kvinnor redan för 30 000 år sedan.

Var våra förfäder feta?

Detta är den berömda statyn Venus från Willendorf. Att tillverka liknande ”Venusfiguriner” var en tradition i Europa under perioden från 35 000 – 10 000 år sedan. Det kan betyda att det verkligen fanns problem med fetma då.

Men det är inte allt.

Var våra förfäder långa?

Det här fick mig att tänka på när jag reste runt i östra Afrika på nittiotalet. Varför? Eftersom de brukade göra trästatyer av väldigt långa människor.

Jag såg inte liknande extremt långa människor på gatorna. Men kanske brukade det finnas ett sådant folk för länge sedan, och man tillverkade fortfarande sådana statyer.

Var våra förfäder korta och blåa?

Å andra sidan bör vi ta med smurfarna i beräkningen. Jag tror inte att något sådant liten blått folkslag har existerat.

Enligt mina efterforskningar är smurfarna istället baserade på den belgiska serietecknaren Pierry Cullifords fantasi.

Beteendemässigt moderna människor

Frågan är: När utvecklade vi människor vår fantasi? När började de måla saker de bara sett inuti sina huvuden?

Människor som ser ut som oss har existerat i 200 000 år. Men människor som betedde sig som oss började dyka upp för ungefär 50 000 år sedan. Det var då vi började tillverka komplicerade föremål och måla. Det var då vår kulturella utveckling tog fart. Startskottet kan ha varit att våra hjärnor och stämband utvecklat förmågan att skapa modernt språk. Då kunde vi dela våra tankar och lära oss av varandra.

Människor har antagligen använt sin kraftfulla fantasi åtminstone lika länge.

Konst är inte verklighet

Det här betyder att vi inte kan se konst som bilder av verkligheten. Konst är inte ett fotografi. Inte nu, och inte för 30 000 år sedan.

Konst är fantasi. Det betyder att målningar eller statyer föreställande smala, feta, korta eller långa människor inte bevisar något.

Moderna jägare och samlare

Så vad vet vi om våra förfäder? Vi vet hur det gick för jägar- och samlarfolk som inte åt mat från jordbruk eller från industriell matproduktion. Sådana folkslag som levde in i moderna tider var nästan helt fria från dagens folksjukdomar som fetma, diabetes, hjärtsjukdom och till och med cancer.

Vad skulle hända om vi kombinerade dagens moderna samhällen med våra förfäders hälsa? Använd din fantasi.

Mer

Mysteriet med närsynthet

Skåningar om hur man blir fet

Carl von Linné om fettdebatten

Ingen karies på stenålderskost?

De västerländska sjukdomarnas ankomst

Tillägg

Vissa hävdar ändå att statyer som Venus från Willendorf bevisar att uttalad fetma var vanligt förekommande på stenåldern. Hur kunde de annars skapa en så ”realistisk” avbildning av kvinnlig fetma, om de aldrig sett feta kvinnor?

Det är förstås möjligt att viss fetma förekommit. Men jag är inte så imponerad av den så kallade realismen hos figuren. Notera mellan benen så ser man en groteskt överdriven vulva. Varför skulle då inte andra kvinnliga delar, bröst och höfter, vara överdrivna? Liknande statyer kan exempelvis ha varit någon form av fruktbarhetsgudinnor, med överdrivna kvinnliga former och attribut.

Det finns även en lång tradition genom historien av fallosfigurer med överdrivet stora penisar. Bevisar kvinnliga Venusfigurer att extrem fetma var vanligt? Då bevisar fallosfigurer att det brukade vara vanligt med penisar på en halv meter eller mer.