”Jag älskade pasta och potatis, och en massa bröd var ju en självklarhet”

Anna-Lena2

Före och efter

Jag fick ett mejl från Anna-Lena, som upptäckte LCHF genom sin bror, och till sin förvåning gick ner till den vikt hon hade haft i 15–20-årsåldern. De sista fem kilona försvann med ett vanligt knep.

Här är hennes berättelse:

Mejlet

Hej Andreas,

Jag är medlem av Kostdoktorn och läste på blogg-sidan att man kunde dela med sig av sin vikt-och hälsoresa. Det vill jag gärna.

Som ung var jag aktiv handbollsspelare och vägde ganska exakt 55 kg till mina 162 cm, under en väldigt lång tid. Sen slutade jag träna i 23-årsåldern och vikten steg sakta. Jag minns när jag passerade 60 kg, runt 25-års åldern, då satte jag upp en lapp med siffran 60, på insidan av min dörr i studentrummet (så att jag aldrig skulle vara helt nöjd, inte så muntert, nej).

Efter detta har jag verkligen kämpat med vikten och de gånger jag närmat mig 60 kg igen har det verkligen varit med hård träning (PT och massa tid på löpbandet) och diverse dieter, men nu i efterhand så förstår jag ju att jag saknat kunskap om vad jag borde ha ätit. Jag älskade pasta och potatis, och massa bröd var ju en självklarhet. Under en period när jag bodde i Norge så var Fedon Lindberg i ropet med sin variant av GI. Jag läste hans bok men polletten ramlade inte ner vid den tidspunkten, hos mig.

Efter 2 barn så var vågen på 68 kg och det var inte roligt. Jag började närma mig 40 år och jag hade ingen lust att bli en tjock 40-åring. Har inga problem med att bli äldre men tjock och tantig, det tänkte jag inte gå med på. Nog var nog!

Så tre månader innan min 40-årsdag (2011) så satte jag igång. Min 7 år äldre bror hade helt plötsligt börja gå ner i vikt med LCHF och hans mage började sjunka in. Detta triggade mig att prova och jag slängde mig på allt att läsa om LCHF och betalade ett dyrt SATS-kort och PT. I mitt stilla sinne tyckte jag synd om Annika Dahlkvist som fick löpa gatlopp för sina teorier!

Sakta men säkert började jag gå ner (tappade visserligen en hel del hår också och höll på att svimma och kräkas på träningarna men det gick över). Håret kom sen tillbaka tjockare än någonsin och min frisör frågade mig vad som hade hänt mig, 6 månader tidigare. Hon såg en massa hår som hade en längd som tydde på 6 månaders växt från skallen.

Nu 2014 har jag exakt samma vikt som när jag var aktiv handbollsspelare i 15-20-årsåldern, dvs 55 kg. Nedgång med 13 kg. Tyvärr kom jag av mig med träningen och har inte tränat på flera år men det ska jag såklart komma igång med igen.

De sista 5 kg gick jag ner när jag la om till periodisk fasta, 16:8, på veckodagarna.

Som 43 årig 2-barnsmorsa känner jag mig nu fräschare och mer rakryggad än jag gjort på över 20 år och jag har inte varit sjuk (peppar, peppar) sen jag började med LCHF. Tidigare hade jag en del öroninflammationer och långvarig hosta (3 månader under en period) och såklart ständiga förkylningar.

Jag tycker så synd om personer i min närhet som försöker förklara sin höga vikt med att de visserligen äter bra mat (vilket de inte gör men kan inte se det själva, ännu) men att de inte tränar. Jag försöker säga att kosten är viktigare än träningen för viktnedgång men det är något som är svårast att ta in, tror jag. Man måste plåga sig igenom en viktnedgång, tror många, och det sätter käpparna i hjulet för att komma igång.

Det är ok att publicera namn och bild om du tror att min historia kan vara något för bloggen!

Vänligen,
Anna-Lena Lundgren

Kommentar

Grattis till hälsovinster och viktnedgång, Anna-Lena!

Mer

LCHF för nybörjare

Hur Therese Olofsson gick ner 130 kilo med LCHF

”Varför var jag fortfarande tjock?”

Sockertrollets mardröm

Mer än 250 tidigare framgångshistorier

PS

Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.

 

35 kommentarer

Toppkommentarer

  1. Tuva
    Förbenade enkelspåriga skönhetsideal. Det finns så många olika kroppsformer som är vackra.
    Inte ens som underviktig 20-åring hade jag sett sån ut. Enda sättet för mig att få sådana ben skulle vara att gå lös på dem med motorsåg och kapa hälften av lårmuskeln.

    Det skulle inte se snyggt ut i kjol. 😉

    Ärligt.
    Försök, snälla, att se olika skönheter. Långa, korta, smala ben, kraftiga rumpor, små bröst, krulligt hår, rött hår, kaffebrun hy eller hy som kinesiskt porslin, runda ansikten, kraftiga lår, kroppar som simmar, breda axlar, kroppar som springer, kroppar som bär barn inuti sig och kroppar som bär barn på den väl tilltagna höften, kroppar som lever, kysser, kramar, skrattar högt.

    Låt "dem" inte fånga dig. Låt "dem" inte sätta snäva gränser för all skönhet vi omges med. Stirra idealen i vitögat och säg ifrån: de kan inte lura dig längre. Du har ögon att se med och du ser MYCKET mer skönhet än de.

    Svar: #15
    Läs vidare →
  2. Thomas Jansson
    Börjar vi inte bli trötta nu med alla dessa framgångssagor?

    Och bör vi inte tänka på Rössner - är det inte lite synd om honom som måste läsa dessa anektoder var och varannan vecka medan han själv försöker få folk att stympas med GBP?

    http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=...

    http://www.dagensmedicin.se/debatt/lakemedel-saknas-nar-fetman-accele...

    Lite bör vi kanske visa med tanke på att han faktiskt är både professor och överviktsexpert?

    Thomas
    (Hobbypoet med minus 37 kg - helt utan pasta, boxhandskar eller andra kolhydrater,,,,)

    Svar: #19
    Läs vidare →

Alla kommentarer

  1. Snusmumrik
    Ja periodisk fasta av någon form fungerar riktigt bra då man ska få bort det svåra leverfettet. Med 5:2 försvann fettet i och omkring levern och fastesockret blev perfekt.

    Numera fastar jag ibland sammanhängande 2-3 dagar helt utan hunger hela tiden och det blir nästan en andlig upplevelse. Dessutom får jag kvitto på att jag inte längre är insulinresistent.

  2. Karin
    Grattis! Blir så GLAD av att se ni som lyckas.
    För mig fungerar ingenting för viktnedgång. Och jag är slavisk med att äta strikt. Försöker tänka positivt .. Men efter 8 veckor och inget 1 gram viktnedgång blir man deppig. Alltid så även med 5:2 :/ men glad för dig skull 🙂
    Svar: #3, #10, #11
  3. Magnus
    Grattis Anna-Lena! 🙂

    Karin: Varför är du slavisk med att äta strikt om det inte funkar för dig? Kanske en mer liberal kost skulle fungera bätter? Så var det frö mig. Jag gick ner rätt bra i vikt på strikt kost, men vid en viss punkt gick det inte längre. Dessutom började jag reagera mycket dåligt på kokta ägg och turkisk yoghurt, och minskade radikalt på dessa produkter, samtidigt som jag kompenserade med mer kolisar i form av surskorpor av råg (inte det bästa, jag vet, men jag råkar gilla dem och värre saker kan man äta). Då rasade vikten ytterligare ca 5-6 kilo. Liberal kost med måttligare mängd fett och ungefär 50g kolhydrater per dag funkade bäst för mig.

    Dock släppte jag taget mer och mer om LCHF i riktning mot GI, och idag, ett par år senare, är jag viktstabil vid nivån jag uppnådde genom att äta strikt. Är helt bekväm med vikten ändå. Är varken kolhydratskrämd eller fettskrämd, vilket är skönt. Samtidigt fastar jag lite oregelbundet regelbundet i stil med 2-dagarna i 5:2, dock utan att göra det slaviskt. Works for me.

  4. SGK
    Grattis till ett hälsosammare liv. Och bra att du gör tydligt att LCHF och viktnedgång inte automatiskt betyder att man anser att träning är onödigt, som många LCHF-kritiker tycks tro att LCHF betyder.

    Såg i nåt tidigare inlägg en kommentar om att det viktigaste är ju träning. Vi som läst berättelser här hos kostdoktorn och på andra ställen har insett att ofta börjar man med LCHF och sedan försvinner kilon, värk och/eller annat som hindrat träning, och lusten att träna väcks ganska snart efter kostomläggningen. Man kan ju undra varför ordningen anses så viktig? Och varför vissa envisas med att det liksom är fusk att gå ner i vikt med LCHF?

    Sen vill jag bara för att klargöra säga att för mig handlar inte LCHF om viktnedgång utan om att leva hälsosamt, vilket många andra också verkar ha upplevt som den största vinsten.

    Svar: #16
  5. Kajsa
    Härligt Anna-Lena!

    Jag skriver under på varje bokstav (nästan). Är också en 43-årig småbarnsmorsa som väger mindre än jag gjorde vid 20 (då det var lite tonårshull kvar). Tack vare LCHF i 5 år och numera pf 16/8. Sååååå skönt att slippa tänka på kalorier/mängd etc, bara äta sig nöjd och mätt samt ett glas vin på fredag kväll.

    Jag vill också så gärna berätta för min omgivning hur jag kan hålla mig slank och ändå äta så gott, men de är inte mottagliga. Det är 'spring mer - ät mindre' som gäller. Allt annat är osunt i deras ögon.

    Heja LCHF!

    Edit: Tränar också 3 ggr i veckan och det har aldrig varit roligare att träna!

  6. Walter Levy
    Hurra, vad roligt! Verkligen inspirerande resa. Lycka till med träningen - Du kommer att må ännu bättre!
  7. Thomas Jansson
    Börjar vi inte bli trötta nu med alla dessa framgångssagor?

    Och bör vi inte tänka på Rössner - är det inte lite synd om honom som måste läsa dessa anektoder var och varannan vecka medan han själv försöker få folk att stympas med GBP?

    http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=...

    http://www.dagensmedicin.se/debatt/lakemedel-saknas-nar-fetman-accele...

    Lite bör vi kanske visa med tanke på att han faktiskt är både professor och överviktsexpert?

    Thomas
    (Hobbypoet med minus 37 kg - helt utan pasta, boxhandskar eller andra kolhydrater,,,,)

    Svar: #19
  8. Michael
    Härligt att se en stor dos inspiration och positiv anda strömma in i bloggen igen, efter de senaste dygnens grälfokus. Bara att gratulera så stort till Anna-Lena (som, på efterbilden, ser ut att vara tillbaka i den strålande gymnasieåldern igen - i all positiv mening)!

    Jo, är det några kilon som trögar så brukar ofta periodisk fasta vara en god väg att gå, innan man eventuellt börjar med mer intrikat makrodribblande. Två tummar upp till såväl Anna-Lena som till Andreas, för att få vakna upp framför en sådan fram-/nedgångshistoria!

  9. Julia
    Synd man inte ser bilden till vänster i helfigur. Hon var ju inte precis extremt överviktig. För mig som haft ätstörning mår jag rätt dåligt av detta inlägg, har precis blivit frisk från bulimi o accepterar att jag inte är smal som en sticka. Ser absolut inte ut som henne, hon är supersmal, kolla bara benen! Jag blir hetsad o tänker att det är så jag måste se ut. Molly Sandén t.ex. är ju jättevacker men hon är ju mycket kraftigare. Suck...det är bara jobbigt!
    Svar: #13, #14
  10. Gunnel - Sköldkörtelföreningen
    # Karin!

    Har du kollat din sköldkörtel? Det absolut vanligaste symtomet för sköldkörtelhormonbrist, förutom trött och frusen, är just att det är stört omöjligt att gå ner i vikt. En morgontemp under 37,0 och ett lågt blodtryck tyder på underfunktion i din sköldkörtel.

  11. Joel
    Prova att äta mer fett till frukost och att byta ut mejeriprodukter mot kokosprodukter.

    Mat:
    - Ät massor med fett till frukost (fettkaffe, ägg, majonnäs etc) då du vill kickstarta din hjärna på morgonen och du behöver fettet för att klara av dagen. Jag dricker fettkaffe (1 kopp kaffe, 50g smör, 25g kokosfett, kardemumma, kanel och vaniljpulver), fettomelett (3 ägg mixat med 50g smör som steks i kokosfett) och ekologisk bacon/fläsk varje morgon. Är mätt till 14-15 på dagen.
    - Ät fermenterade grönsaker (surkål osv) varje dag för att normalisera tarmfloran
    - Drick massor med vatten
    - Ät mer kokosprodukter än mejeriprodukter!
    - Använd kokosnötsolja (med/utan smak) att steka i
    - Mejeriprodukter under 40% fett kan göra att man har svårt att tappa vikt, och även ge magproblem. Alltså undvik alla mejeriprodukter som inte är grädde eller smör.

    Kosttillskott:
    - Havssalt om du är trött
    - Magnesium om du får kramp
    - Vitamin D på vinterhalvåret

    Läs på om:
    - GAPS-kost för att komplettera en ketokost (LCHF/Paleo), speciellt om du lider av autoimmuna sjukdomar
    - Resistent stärkelse (jag äter potatismjöl varje kväll för tarmens skull)
    - Oil pulling - för att få bättre tandkött och renare tänder. Kan även påverka hälsan positivt.

  12. Jonas Östensson
    Men herre helsike! Haha hur kan du vara 43 och se ut så där XD !

    Massa grattis till din nyfunna "bantarkost"... 😉 Har väl ätit lchf i en 6 år själv nu och historia som liknar din. 30-35 kilo ner, och varit viktstabil i 2 år snart tror jag. Är så häftigt och samtidigt lite förargande att man lägger om sin kost och äter mer eller mindre heeeeelt emot vad varende gemene sjukhusdietist säger och vipps, så väger man tonåring (fast man mår bättre på insidan än man gjorde som tonåring)

    Älskar dessa historier verkligen. Bankar huvudet lite i väggen varje gång någon försöker jämföra det med folk som gått ner 20 kilo med nuttrilett och att det bara är enstaka som kan det, men att äta lite av allt och träna är det enda sanna. Oftast alltid från folk med en ordentlig "rand runt magen" hehe.

    Men massa grattis igen 🙂 !

  13. HelenaB
    Julia, av ditt inlägg att döma ger du inte mig intryck av att du är frisk från din ätstörning och har accepterat din friskare kropp. Fri och frisk är du den dagen du kan glädjas åt att andras framgångar utan att detaljstudera deras kroppar och jämföra med dig själv.
    Om dessa typer av inlägg stör ditt tillfrisknande så försök att låta bli att läsa och titta på bilderna. Jag jobbar hårt själv med min självbild som har varit och periodvis är störd. Jag får ta hjälp av klädstorlekar mm att träna hjärnan att se den rätta bilden i spegeln. Det är inte det lättaste alla gånger. Jag är av medellängd och gick från att ha storlek M/L till XS/S men upplever ibland fortfarande att jag är tjock fast jag vet i huvudet att jag är smal. Inte ens den suraste kritiker kan komma och påstå att jag är tjock.
    Jag har fina människor i min omgivning som jag har lärt mig att be om hjälp (en svår konst i sig). De kan då hjälpa till men man måste våga lita på det de säger. Symptomatisk för mig är just svårigheter med tilliten...
    Jag blir själv väldigt inspirerad av Anna-Lenas historia och bryr mig egentligen inte om hur mycket/lite hon har gått ner och vad hon väger idag. Hon äter som hon trivs med och är aldrig sjuk och nöjd med att ha fått sin kropp tillbaka och kan njuta av livet. Det är vad jag själv vill uppnå och gläds å hennes vägar, vilken vinst!
    Jag hoppas verkligen att du lyckas bli fri och frisk, det är du värd!
  14. Tuva
    Förbenade enkelspåriga skönhetsideal. Det finns så många olika kroppsformer som är vackra.
    Inte ens som underviktig 20-åring hade jag sett sån ut. Enda sättet för mig att få sådana ben skulle vara att gå lös på dem med motorsåg och kapa hälften av lårmuskeln.

    Det skulle inte se snyggt ut i kjol. 😉

    Ärligt.
    Försök, snälla, att se olika skönheter. Långa, korta, smala ben, kraftiga rumpor, små bröst, krulligt hår, rött hår, kaffebrun hy eller hy som kinesiskt porslin, runda ansikten, kraftiga lår, kroppar som simmar, breda axlar, kroppar som springer, kroppar som bär barn inuti sig och kroppar som bär barn på den väl tilltagna höften, kroppar som lever, kysser, kramar, skrattar högt.

    Låt "dem" inte fånga dig. Låt "dem" inte sätta snäva gränser för all skönhet vi omges med. Stirra idealen i vitögat och säg ifrån: de kan inte lura dig längre. Du har ögon att se med och du ser MYCKET mer skönhet än de.

    Svar: #15
  15. Julia
    Tack Tuva! Ditt inlägg var precis mitt i prick och gjorde mig väldigt glad och lättad!. HelenaB försökte nog, men hennes självbild och bakgrund är ju helt olik min. OCH jag vill poängtera att jag faktiskt är frisk från bulimi nu (även om såna här tankar kan komma då o då!), sedan ett år tillbaka. Tanken på att spy nu är mig totalt främmande. Jag mår bra, motionerar, känner mig frisk m.m. Tyvärr fick jag några extrakilon på köpet efter sjukdomen, men jag accepterar det för tillfället. Är kurvig, normalviktig med några få extrakilon. Drar ner på kolhydrater, socker m.m. Känns jättebra.
    Men varför jag reagerade på Anna-Lenas bilder o (en del andra inlägg här också på kostdoktorn) är att det enda som gäller är tydligen att vara trådsmal! Annars är det inte OK. Jag ser nog ut ungefär som Molly S. i kroppen o ingen klagar, inte jag heller.
    Svar: #24
  16. Peter N
    SGK, var läste du att träning var "det viktigaste"?
    Jag hävdar, som mång andra, att för viktnedgång är maten 75% och träningen 25%
    Svar: #28
  17. Tommy Engblom
    Grattis Anna-Lena! Inspirerande att läsa om hur man kan förändra sin vardag och få så många hälsovinster tillbaka.
    När det gäller Tuva och andra i liknande situationer så tycker jag det är väldigt tråkigt med de ensidiga skönhetsideal (smal&vacker) som det är så svårt att få bort från media..... Flickor, pojkar, män och kvinnor mår dåligt p.g.a. absurda skönhetsideal. En normalskapt människa behöver inte ta till kirurgi och div. inplantat för att duga.... OM vi håller oss till utsidan så är det såå många olika kroppsversioner som uppfattas som vackra, attraktiva.... lägger man därtill INsidans påverkan så är det än mer märkligt att det får se ut som det gör på modebilder över hela staden. Blir så ledsen när normala, fina människor tror att dom inte duger.
    Svar: #18
  18. Julia
    Snällt sagt Tommy Engblom. Men killar ser ALDRIG på insidan, det är helt ointressant. Så är det bara. Det gör inget för min del, jag är nöjd nu o är glad att jag är frisk! Det finns andra som fått mycket värre biverkningar av bulimi än jag. Stor övervikt, fetma, skador på inre organ, m.m. Några ynka överviktskilon har jag men är nog rätt snygg ändå, haha!
    När man däremot går upp så mkt i vikt att man inte orkar motionera, får ont i knän o rygg o.s.v. då är det en annan femma. Då måste man på sikt göra nåt åt det.
    Svar: #22, #23
  19. Patrix
    Ja, oj... Minns att jag läste Rössners "recension" i Läkartidningen för tre år sedan, men mindes inte hur otroligt illa skriven den var.

    Ibland är det bättre att vara tyst och bli tagen för lite efterbliven, än att fatta pennan och undanröja alla tvivel...

    eller

    Problemet med världen är att dom enfaldiga är så självsäkra och att de upplysta är så fulla av tvivel.

  20. MJ
    Hur ska jag säga det här.....
    Kul att du mår bättre och trivs. Men är du inte lite väl mager?
  21. Göran
    Julia! Jag ser inte dessa historier som att gå ner från en vikt till en annan för att få ett ideal där man är smal. För mig är det historier om hur folk går från ett tillstånd som inte är bra för individens kropp till ett tillstånd som är bra för kroppen. Faktiskt har personerna börjat äta mat som kroppen gillar och tagit bort ämnen som gör kroppen sjuk.

    Jag är inte så speciellt förtjust i att LCHF marknadsförs som en bantningsdiet utan jag ser LCHF som en friskhetsdiet; frisk i kropp och själ. Därav läser jag aldrig i Expressen eller Aftonbladet om dieter. De kan nästa dag skriva precis tvärtemot om det passar dem. Trovärdighet noll.

  22. Tommy Engblom
    Julia... ALDRIG är ett väldigt definitivt ord, även om jag kanske har nått en ålder då jag inte känner till hur "killar" resonerar och väljer så måste jag ändå tro att det finns undantag.
    Glittrande ögon kombinerat med ett leende vinner ibland över smal midja och stora bröst!
    Men även insidans ideal varierar ju, alla gillar ju inte precis samma intressen, uttryck och personlighet m.m.
    Det som är spännande med insidans mysterier och som inspirerar till frågor och nyfikenhet är ju att det är inte är allt som syns vid första ögonkastet/mötet.....

    Glöm heller aldrig att många män tycker att några kilos "övervikt" är alldeles lagom! 🙂

  23. Michael
    ...Men killar ser ALDRIG på insidan, det är helt ointressant. Så är det bara.

    Vilken luguber och insnöad inställning du har! Nu vet inte jag vilken åldersgrupp du menar med 'killar'. Men för mig, som medelålders man, så visst, vid första ögonkastet så är det oftast det yttre som bestämmer huruvida jag finner någon grad av attraktion till en kvinna. Men därefter tar det bannemig ej många sekunder för personligheten att förvandla en underbar skönhet till världens mest ointressanta, eller en vardagsklädd osminkad, oborstad, ordinär kvinna till den fagraste av änglar!

    Eller så är det bara jag som fungerar så... Det vet jag faktiskt inte. :/

  24. Kattmoster
    "Men varför jag reagerade på Anna-Lenas bilder o (en del andra inlägg här också på kostdoktorn) är att det enda som gäller är tydligen att vara trådsmal!"

    Julia, du ska nog ta det som skrivs här med en nypa salt. Den som tycker att någon var snyggare eller såg friskare ut tidigare skriver ju inte det. Man vill ju inte göra någon ledsen. Då blir det bara en massa positiva kommentarer kvar som, som du har gjort, kan tolkas som att alla måste vara trådsmala.

    Tycker för övrigt att Tuvas inlägg var jättebra!

  25. HelenaB
    Julia och Tuva. Jag vill verkligen poängtera att jag inte värderar folk efter kroppsformen. Jag tycker bara att det är synd att inte kunna glädjas åt ett inlägg som detta utan att genast börja jämföra med sin egen storlek. Det jag tycker är inspirerande är just att hon verkar nöjd med sin kropp och sin hälsa. Jag har inte sett ett enda inlägg där någon säger att det bara är mycket smala som räknas.

    Om du Julia är frisk och trygg nu med dig själv o din kropp så är jag jätteglad för det. Det var inte det intrycket jag fick av ditt inlägg men jag är glad att hade fel.

  26. Julia
    Ja, du hade totalt fel! Det värsta vi f.d. matmissbrukare får höra är att du aldrig blir frisk! Jag känner till det här med "frisk o fri" o.s.v. Det är inte alltid som problemet sitter till 100% uppe i huvudet, i mitt fall var det väldigt fysiskt betingat. Älskade skräpmat helt enkelt! Nu avskyr jag allt detta, LCHF är nog min räddning. Trivs förträffligt med det. Förstår att du menade väl med ditt inlägg dock. Känner många som blivit helt friska o en del får kämpa hela livet tyvärr.
    Svar: #30
  27. LenaA
    Oj, detta blev svårt…

    Jag kan glädjas och inspireras av framgångshistorier när det handlar om människor som har varit sjuka och/eller kraftigt överviktiga eller feta. De som hittat till LCHF och blivit friskare och kunnat acceptera sig själva med de skavanker som finns kvar, menar jag har gjort en yttre och inre resa, som gett ökad mognad och ett bättre liv.

    Utan att förringa upplevelserna av framgång hos dem, som inte varit sjuka eller feta, men som gått ner i vikt, tycker jag att fokus på denna blogg blivit för stort på viktminskning av etiska skäl, det vill säga för att se bättre ut.

    I tider av fixering på utsidan med anorektiska skönhetsideal och självdestruktiva flickor och pojkar, som aldrig blir nöjda med vare sig sitt inre eller yttre, önskar jag att vi försöker bidra till att släppa bantningshysterin och föregå med goda exempel. Det är svårt, jag vet. Jag har också bantat mig igenom livet mer eller mindre. Nu är jag medelålders och mår hur bra som helst med LCHF och träning. Inte ens jag med alla mina år och all min erfarenhet och klokskap är helt frigjord från kvinnoidealet i mitt huvud. Det ideal som vi kvinnor i allra högsta grad varit med om att skapa och acceptera, liksom männen bidragit till sina egna ouppnåeliga ideal. Vi är många, både män och kvinnor, som är fångna i detta sjuka.

    Skall vi inte hjälpas åt att bejaka våra kroppar, både mäns och kvinnors, och inte hetsa varandra att bli modellsmala? kostdoktorn.se bör väl ändå handla om att "revolutionera hälsan", inte om att fortsätta banta oss fördärvade? Jag tror nämligen att för varje "framgångshistoria" finns otaliga fler berättelser om dem, som inte lyckas. Kanske skrämmer vi iväg många av dem.

  28. SGK
    Det var i Paolo-inlägget där "Kalle" i inlägg #58 skrev att en diabetiker behöver komma igång med träningen och att LCHF är en halvmesyr där man stoppar huvudet i sanden.

    Träning är sannolikt mycket viktigt för hälsan, men vissa kan man behöva bli friskare innan det är möjligt för dem att träna. Och då är LCHF-kost en tänkbar ingång till bättre hälsa.

  29. MF
    Varför skall det alltid gnällas om någon har lyckats blir riktigt smal och trivs med det? Tittar ni i listan med vikthistorier här på sidan så är det enbart ett fåtal som är riktigt smala.

    Grattis Anna-Lena till din nyvunna hälsa och grattis till att du nått DITT viktmål. Du ser fantastisk ut!

  30. HelenaB
    Jag är ledsen att mitt inlägg gjorde dig upprörd/ledsen/arg. Jag kommer själv troligen att få kämpa mot mitt beroende och sviterna av en uppväxt som medberoende. Mitt missbruk ledde till att jag fick en kropp och ansikte som jag inte kände igen. Det missbruket var/är både fysiskt och psykiskt betingat. Det är ingen höjdare att möta någon amnans spegelbild när man förväntar sin egen. Därav mitt problem med självbilden.

    Nu när jag efter flera år med LCHF och terapi återtagit min ursprungliga form är det en så skön känsla. Nu får jag stå ut med att bekanta försöker tala om för mig vad som är ok att se ut ned pekande om att nu får du inte gå ner mer. De fattar inte att denna kropp är min riktiga. Den andra större var en konsekvens av mitt missbruk.
    Det som är viktigt för mig är att alla oavsett vikt form färg mm har rätt att vara den de är och få vara nöjda med det. Oavsett vad som ligger bakom. Ingen har rätt att sätta sig till doms över någon annan och jag är uppriktigt ledsen om det var så du uppfattade mig.

  31. Marianne
    Jag är nog benägen att hålla med och förstår både Julia och LenaA. Det är STORT fokus här på viktminskning (vilket ju verkligen är viktigt för hälsan), speciellt om man är kraftigt överviktig. Men ordet SMAL = hälsosam dyker hela tiden upp, vilket jag reagerar på. Varför inte normalviktig? Kanske en petitess i sammanhanget...Sen är det ju ändå helt fantastiskt hur så många människor här vittnar om hur de ätit sig friska, från t.ex diabetes 2 och hypotyreos.
  32. bengan
    Ett stort grattis till Anna-Lena, starkt jobbat!

    Finns en del kommentarer kring att du blivit "för smal", är jobbigt höra, jag drabbas av liknande 🙁

    När jag var 25 år så var jag 179 cm lång, vägde 69 kg, dvs väldigt tanig, men var så som jag såg ut....

    När jag var 48 år/2013 så var det fortfarande 179 cm, men 105/110 kg, inte bra ...

    Nu skriver vi 2014, då är jag nere på 179 cm och 71-72 kg igen, lika tanig igen... Men, det är väl inte konstigt att man blir lika tanig som man var från början?

    /B

  33. Bengt
    Häftigt Anna-Lena, tack för din historia.

    Om kroppsformen, så har vi alla fått gener som bestämt kroppsformen, och alla är vi lite olika.
    Själv har jag också en ganska tunn och smal kropp, det har jag alltid haft, bara lite ölmage för några år sen. Men ohälsan kom med andra problem som var värre.
    Med strikt LCHF försvann 12-15 olika krämpor och har fått tillbaka min ungdoms styrka och kondition som jag hade för 20 år sen, Jag har lagt på mig några extra kilo med hjälp av träning, men utseendet på kroppen ser inte speciellt häftigt ut, men det gör inget, idag är jag aldrig förkyld och pigg och glad, det är bevis nog för att kroppen trivs och är stark, precis som Anna-Lenas erfarenheter.

  34. Lena
    Härligt att höra om din resa och jag tycker att du har en helt perfekt vikt för din längd , och du är jättefin
  35. Maria
    Hej,
    Först - grattis och tack för din historia.
    Jag undrar vilken mat du ger barnen?

    Både jag och min man har försökt i omgångar med lchf men har svårt att få bort viss mat från barnen (läs pasta och bröd). Så då faller det både av moral och ork.

up

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av