Handlingsplan mot fetma havererar

Uppdaterad 100209

Stockholms landstings handlingsplan mot fetma kallades den ”mest ambitiösa i världen” när den lanserades 2003. Den baseras bland annat på den fettsnåla tallriksmodellen, och skulle halvera fetman på tio år.

Resultat? Inte ens en inbromsning av ökningen. Mer fetma.

I media

SVD: Överviktiga hamnar mellan stolarna

Redan överviktiga och feta personer i Stockholms län hamnar mellan stolarna när hälsoarbetet fokuserar på förebyggande insatser. Trots satsningarna blir de som lider av fetma allt fler och nu tvingas landstinget revidera sina hälsomål.

Stockholms landstings handlingsprogram mot fetma beskrivs som det mest ambitiösa i världen och sjösatte 2003 målet att fram till 2013 halvera fetman i länet.

Men efter fem år har man inte ens nått delmålet – att bromsa utvecklingen – tvärtom blir antalet överviktiga och feta personer stadigt fler, visar landstingets senaste folkhälsorapport…

Professorn och fetmaexperten Stephan Rössner är orolig över utvecklingen.

Han uppskattar att det rör sig om närmare 100 000 tals personer – bara i Stockholm – som lider av så kraftig fetma att deras liv kommer att förkortas avsevärt.

Problemet, som han ser det, är att det saknas ställen där de farligt överviktiga kan få hjälp…

Efter att ha konstaterat att fetmautvecklingen bland invånarna i Stockholms län fortsätter att gå åt fel håll revideras nu handlingsprogrammet.

Det kommer även i fortsättningen att fokusera på förebyggande arbete, där fetma hos barn prioriteras högst och där näringslära till föräldrar är en av de dominerande byggstenarna…

Revision av programmet

Resultatet har alltså blivit det motsatta mot vad som var målet. Borde man då inte överväga om det finns något grundläggande fel i handlingsplanen?

Planen baseras kostmässigt på ”tallriksmodellen”, dvs fettsnål och kolhydratrik mat. Något som i jämförande studier gett sämre viktutveckling, sämre blodfetter, sämre blodtryck och sämre blodsocker jämfört med lågkolhydratkost.

Det är hög tid att ifrågasätta en väg som varken kunnat visa resultat i studier eller i verkligheten. Helst innan vi hamnar i samma situation som det land de fettsnåla råden kommer från. USA, världens fetaste land.

Mer

Kortversion av handlingsplanen

Verktygslådan för framgång [sid 10]

Många tror att man kan gå ned i vikt enbart genom att röra sig mer och fortsätta äta som vanligt. Men ändrade kostvanor är en förutsättning om man vill påverka sin vikt. Dels via en vettig måltidsordning, dels genom rätt mängd och kombination av livsmedel. Här är den klassiska ”tallriksmodellen” norm. Det bör tas fram kostpolitiska mål och riktlinjer för måltider inom kommun och landsting.

Allt om viktnedgång

Vikthistorier

Feta lever kortare liv

Tack till Los Flaggos för tipset om artikeln

Bilden överst: Stephan Rössner, professor och ”fetmaexpert”, och Liselott Schäfer Elinder, seniorforskare vid institutionen för folkhälsovetenskap vid KI.

utskrift Skriv ut skicka Skicka

Det här inlägget skrevs fredag, mars 20, 2009 klockan 11:21 i kategori(erna) Fetmaepidemin. Lämna gärna en kommentar, längst ner på sidan.

145 kommentarer till “Handlingsplan mot fetma havererar”

Kommentarssida: 1 2 3

101
Erik Kilborn skriver:
mars 23, 2009 klockan 10:59
Viktor,

Är det någon viktig principiell skillnad, tycker du, mellan om insulinproduktionen och fettinlagringen går igång av ris eller av bullar? Är fettinlagring från ris bättre och värdefullare på något sätt?

Visst kan vi enas om att rekommendera skolans tjockis, som spelar dataspel, att sluta med bullar och läsk. Men varför skulle du inte rekommendera honom att sluta med ris?
102
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:08
Erik Kilborn.

Jag skulle rekommendera honom att röra på sig, äta sig mätt på normal kost.
Avstå de snabbaste kolhydraterna och helt sluta med godiset.

Skulle han då inte snabbt rasa i vikt skulle jag kanske tycka han kunde dra ner ytterligare på kolhydraterna.

Att han direkt skulle sluta med riset tycker jag känns snurrigt.

Dem jag känner som fick mig att "go lchf" hade själva kört GI med helt otroliga resultat. Kan ett barn eller en ungdom äta allsidigt och må bra tror jag det är bättre så länge. Finns väl inga tillförlitliga långtidsstudier på LCHF utförda under modern tid. Så med barn och unga tycker jag man skall angripa problemet från alla håll och inte fokusera på att han skall kunna sitta kvar framför sin Xbox.
103
GT skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:16
Viktor, du verkar inte har koll på allt, vissa skolor serverar läsk, godis, chokladbollar etc.
104
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:19
GT

Jaså? Till skolmaten? Eller menar du att de SÄLJER sådant?
I min gymnasieskola såldes sånt. I de grundskolor jag vikarierat har det varit godisförbud. Vilka skolor serverar läsk och chockladbollar?
105
A F skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:21
viktor,

Du tycker att SLV säger en del som är lite tokigt, och att de borde komplettera sina råd? Du överdriver då inte i det här ämnet i alla fall.

Visst, kulturer som äter mer ris tycks ha bättre hälsa än de som äter mer spannmål. Vitt ris är ju väldigt näringsfattigt, och kan ge andra hälsoproblem än fetma om man inte får i sig tillräckligt med annan mat. Har man inte skadat metabolismen (och inte tror för hårt på klimatpåverkan av risodling) så kan man absolut ha det till energi.

Skolidrottens nytta kan man nog också diskutera. Själv tog det några år innan jag kom över aversionen mot all rörelse som den skapat, så för min del tror jag att den gjort mer skada än nytta. Jag tror att det vore bra med samarbete mellan skolor och idrottsorganisationer, och att alla var tvungna att prova på någon idrottsaktivitet utanför skolan. Då kan man ha möjlighet att hitta något som man själv gillar, och man skulle kunna få lite pengar till idrottsrörelsen också.
106
GT skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:27
Spelar det någon roll, det är ju ändå föräldrarnas ansvar
107
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:28
AF

Nej, SLV är långtifrån perfekta. Det har jag aldrig hävdat. Ever. Jag har heller aldrig brytt mig om dem heller. Precis som de flesta.

Jag skulle kunna skriva spalmetrar om hur dålig jag tycker skolidrotten är/var.
Kort sagt. Inget bollsinne - usla prestationer. Men jag vet att det ser bättre ut numera.

Att du skyller dina aversioner mot motion på skolidrotten är väl ändå lite komiskt? ...Tror inte skolidrottens nytta kan diskuteras faktiskt. Snarare borde fysisk aktivitet ligga på schemat hela livet. När jag jobbade extra på posten en gång hade vi schemalagd betald gymnastik för att förebygga skador på rygg/axlar. Otroligt bra. Vanligt i japan också.
108
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:28
GT

slingra dig inte nu. Ge mig namn på dessa skolor. Jag vill ringa och kontrollera.
Är det som du säger så är det en skandal!
109
GT skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:36
Viktor, jag är lite osäker på om just du är rätt person att "ringa och kolla" ...
110
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:40
GT

Tack för det. Jag tar det som bevis på att du ljuger/hittar på saker.
Annars är du välkommen att nämna en eller fler skolor som serverar läsk och chockladbollar (och inte bara på avslutning eller festligt tillfälle/klassresa)
Så kan jag be Kenneth Ekdahl ringa och kontrollera.
111
A F skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:41
viktor,

Okej, jag har faktiskt lyssnat lite på vad SLV sagt, det är säkert därför som jag är så arg. Och det finns många som gör det. Om det är en majoritet vet jag inte.

Jag tycker inte att det är ett dugg komiskt hur dåligt många barn mår/ har mått på skolidrotten. Kul om du kan tycka det. Jag tycker absolut att man kan diskutera nyttan med skolidrotten, däremot inte nyttan med träning. Och att få uppleva hur härligt träning kan vara. Jag tycker inte alls att det är konstigt om människor undviker situationer som påminner om skolidrotten, och att det kanske gör mer skada än nytta. Särskilt för de som behöver röra på sig mest, faktiskt.
112
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 11:47
AF

Nä, visst är det så. Livet är tufft. Själv har jag bara upplevt mobbing en gång och det var när jag försökte lära mig spela fotboll. Jag ville så gärna lära mig men det gick inte, och det fick jag höra. Jag vill verligen rekommendera ovan nämnda bok.

Livet är hårt, man får kämpa på. Skolidrotten, matematiken, bildlektionerna, alla får de någon att känna sig värdelös. Föräldrar och medmänniskor har ansvar att hjälpa våra unga med deras självbild. Och även skolan. Som jag minns det var det bara i idrott och i bild man fick gott betyg av att endast FÖRSÖKA. I alla andra ämnen var man tvungen att prestera över vissa satta nivåer för att få godkänt. (matematik, språk etc) trist för mig som var grym på bild att alla kunde få femma bara de försökte när jag hade 1:a i matte trots att jag försökte. Klarade mig i livet trots ett slutbetyg under 2.0 i snitt.

Hade jag skyllt på skolan hade jag inte nu suttit med högskoleutbildning och mått kalas. (förstår du min poäng?)
113
Erik Kilborn skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:10
Viktor,

Jag skulle rekommendera honom att röra på sig, äta sig mätt på normal kost.

Du kan lita på att det här är precis de råden den här killen får flera gånger dagligen. Och resultatet är fortfarande övervikt.

Att han direkt skulle sluta med riset tycker jag känns snurrigt.

Killen behöver informeras om vilken av maten som gör honom fet, sen kan han göra sina egna val. Ett rationellt val om han är överviktig är att sluta med riset tills han har hittat en balans.

Om du läser mer här på sajten kan du se hur den onda cykeln, kolhydrater -> blocksocker -> insulin -> fettinlagring -> nytt sug efter kolhydrater, funkar. Att vuxenvärlden då serverar skolmat som är fullproppad med tom energi från kolhydrater är knappast ansvarsfullt. Suget efter läsk och snask ökar efter en sån måltid. Killen behöver hjälp med att bryta den onda cykeln.

Att säga till honom att han borde röra sig mer, utan att först berätta att riset är en viktigare del av hans problem, i det läget han hamnat i, är både ansvarslöst och hånfullt.

Sen att barn med bättre livstil, som rör sig mer och dricker mindre läsk, kan äta ris utan problem. är en annan sak. Jag skulle tro att det största problemet med ett stillasittande liv framför datorn är att man dels får mer tid att sätta i sig läsk och skräpmat (det är svårare att göra samtidigt som man spelar fotboll). Dessutom bidrar dataspelskillens självbild, jämfört med fotbollskillens, till ett annat och sämre förhållningssätt till läsk och skräpmat.

Råden till de överviktiga behöver utgå från deras förutsättningar och situation, och inte hur det är för helt andra, och förtorkade moraluppfattningar. Om han skall komma någon vart behöver han först bryta den onda cirkeln, och därför få effektiva verktyg att göra så. Om han ovanpå det också börjar spela fotboll, så kommer det att hjälpa ytterligare med en förbättrad självbild och ett annorlunda och bättre förhållningssätt till sin kropp och sitt ätande. Också för han röra på sig också.
114
Doc skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:10
Ett par inlägg från GT resp viktor raderade pga onödiga påhopp på varandra. Var snälla och försök hålla debatten på en högre nivå.
115
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:11
http://www.youtube.com/watch?v=FSIkjNaICsg

apropå träning - lustig film, visste inte om avsändaren först när jag såg den
116
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:11
Tack Doc.

Lika bra, men inget påhopp från mig. Uppenbarligen XXX

Och gör inte om det tack! /Doc
117
GT skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:13
Nu går jag ut i solen Viktor, ha en bra dag!
118
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:13
GT

njut av solen. Vi andra måste jobba mellan inläggen
119
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:15
Erik Kilborn.

Bra inlägg med vettiga synpunkter. Svårt att diskutera imaginära exempel på en blogg

Men visst, är killen dunderfet så. Men motion är rätt bra uppåttjack också. det får man inte glömma.
120
Erik Kilborn skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:31
Viktor,

Bra inlägg med vettiga synpunkter.

Tack!

Men visst, är killen dunderfet så.

Många är ju det. Precis som du beskriver, och i mångt och mycket av de skäl som du beskriver.

Men motion är rätt bra uppåttjack också. det får man inte glömma.

Killen behöver definitivt börja med fotboll e.d. Men det är, som sagt, inte det effektiva verktyget i det första steget. Och visst hade han troligen sluppit sin fetma om han varit en fotbollskille från början (inte alla dock).

Jag tror faktiskt att jag kan ha en poäng med att den genomsnittlige fotbollskillen är mindre fet än den genomsnittlige dataspelskillen just för att han faktiskt sätter i sig mindre läsk och skräpmat, och inte lika mycket för att han rör på sig. Men eftersom livstilsval som helhet så ofta går hand i hand här, där den idrottande killen har ett bättre förhållningssätt till sin kropp och sitt ätande, är det ändå rätt väg att gå. Alltså: även om motion skulle ha liten direkt effekt på viktminskning, så har det oftast på detta vis en viktig indirekt effekt. Men som sagt, om man väl hamnat fel, så behövs det först kraftfullare verktyg för att bryta den onda cirkeln.

Jag vill återigen ta upp Jonas Coltings slutsats, att hälsa och kondition är två helt olika saker, och att det första beror främst på ätandet. Fotbollskillen kommer, genom sin livsstil, att göra mer rätt än dataspelkillen på båda punkterna.
121
A F skriver:
mars 23, 2009 klockan 12:33
viktor,

Visst har vi alla ett ansvar att inte göra oss till offer, åtminstone för en längre tid, att bryta ihop och komma igen. Men det hindrar ju inte att man kan försöka förändra systemen till det bättre.
122
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 13:17
Erik Kilborn

Sure.
Men jag delar inte uppfattningen (som är vidda spridd här) att motionen skulle ha en liten effekt på viktminskningen. Folk som tränar har mindre kroppsfett. Det har jag till och med läst nåt vetenskapligt om vill jag minnas.
Jag har så mycket anekdotiska bevis på det så det räcker för mig dessutom.
Att exempelvis morgonpromenader bränner fett är väl vida bevisat (används flitigt av kroppsbyggare under deff) och fyller man sen på igen på rätt sätt kommer man bränna fett med motion.

AF

Nä, såklart. Tycker jag med. Och i mitt första inlägg efterlyste jag sansade tillvägagångsätt att nå dit.
123
Mikael Jansson skriver:
mars 23, 2009 klockan 14:22
Att exempelvis morgonpromenader bränner fett är väl vida bevisat (används flitigt av kroppsbyggare under deff)

Nej.

Folk som tränar har mindre kroppsfett. Det har jag till och med läst nåt vetenskapligt om vill jag minnas.

Kausalitet, eller association?
124
Lillmassa skriver:
mars 23, 2009 klockan 14:27
--> Viktor.

Du skriver:

"Ja, om man följer dem vill säga. man får inte fetma av tallriksmodellen och ett iövrigt sunt liv.
De flesta har inte diabetes"

Och i ett senare inlägg:

"Kan DU bevisa att ALLA smala friska människor som äter vegetariskt, tallriksmodellen skulle må ÄNNU bättre på LCHF?

Varför ska jag det? Har ju inte ens påstått något dylikt.

"
Nä, trodde väl inte det. Dina personliga erfarenheter känns inte helt relevanta."

Aha, retorisk uppvisning. Nåväl, mina personliga erfarenheter är högst relevanta för mig, för bloggforumet och för studier i stort. Var börjar annars vetenskapen, Viktor? Detta trodde jag du kände till!

"Jag har just börjat minska i vikt efter drygt ett halvår på LCHF, gissa vad jag gjort? Jo, börjat är kolhydrater igen. Inte mycket, men en del. Förklara det du."

Tja, det låter lite som att du och Rössner kan forska lite på detta med hjälp av hallonbåtsperspektivet kanske? Du låter lite arg eller påverkad? Det kanske kliar?

"Min övertygelse är att jag själv mår bäst på lchf. (typ) och att andra mår bra på annat. Helt ok för mig. Även Doc och Annika D är av den uppfattingen, men ni vet tydligen bättre!?"

Övertygelse är bra. Så länge den den gynnar dig. Grattis. För mig gör inte kolhydrater detta, vilket jag känner mig övertygad om att nämnda doktorer i din kommentar också gör. Menar du att jag skulle veta mer är dessa? Det har jag aldrig påstått. Vad jag har påstått är att Christian Berne funnit LCHF förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet. Just sådan erfarenhet (för diabetiker och andra) du verkar finna relevant.

Din akademiska utbildning, till trots, finner jag fortfarande inga svar på de frågor jag ställde dig. Akademisk strutsmanöver imponerar inte. Att stoppa huvudet i sanden och dra upp motfrågor skänker inte, per automatik, legitimitet åt dina svar.
Du gjorde påståenden som jag forfarande vill ha svar på. Var är de?

"Ja, om man följer dem vill säga. man får inte fetma av tallriksmodellen och ett iövrigt sunt liv. De flesta har inte diabetes"

Vem har påstått att de flesta har diabetes?
125
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 14:31
Mikael Jansson.

"Nej."

Jo.
Vad gäller kroppsfett och tränande så återkommer jag med källan senare. har bokmärket hemma.
126
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 14:36
Lillmassa.

Du är grym på att skapa långa, spydiga, svårtydda, Quote-fyllda inlägg. Tyvärr har du missförstått såpass mycket att jag inte ens orkar försöka svara på det. Du får helt enkelt läsa om från början och meditera på saken.

Mot klådan du återkommer till rekommenderar jag inotyol.

Tack för att du tog dig tid!
127
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 14:40
Mikeal Jansson.

copy klippt härifrån:
http://www.halso.info/morgonpromenader.html

-------------------------------------------------------
Och nu till det som alla undrar över.. hur var det med fettförbränningen? Föga överraskande var den signifikant högre under den promenad som utfördes i ett fastande tillstånd.

Före frukosten låg förbränningen av fett på 20±4,9 g, efter frukosten låg den på 14±6,5 g.

Den procentuella fettförbränningen låg på 54±14% (före frukost) och 37±14% (efter frukost). Kvinnornas procentuella förbrukning av fett var högre än männens (64±9 vs 47±12%).

There you have it, boys and girls, vill man förbränna fett så är det bäst att promenera före frukosten.

Procentuell vs absolut fettförbränning

------------------------

Sen har jag ju ett grymt bra anekdotiskt bevis, MOI.
128
Mikael Jansson skriver:
mars 23, 2009 klockan 14:45
viktor,

Vad som inte finns med på den sidan är vad procentdelen för fettförbränning var innan och efter frukost utan promenad.

Utöver själva det uträttade arbetet tror jag nämligen inte längre på att effekten över hela dagen skiljer sig om man promenerar innan eller efter frukost.
129
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 14:55
Mikael J

Nehe. Men det tror jag. Sen finns det ju andra grymma fördelar med morgonträning (mentala och praktiska) som gör att jag tror de lönar sig i längden. Är det någon gång på dygnet man kan "pressa" in en timmes promenad är det på morgonen, om man inte vill inkräkta på kvällsträningen alltså...

Men jag kollar också på dem jag känner som deffar på riktigt. Och de går på morgonen, och har fett% som är nästan sjukligt låg. Kroppsbyggare har (även om det kanske inte är en direkt hälsosam livsstil) rätt bra koll på kroppen...vad man än tycker.
130
Mikael Jansson skriver:
mars 23, 2009 klockan 15:00
viktor,
Om du kollar in på Kolozzeum/Body är det få som numera menar att det finns någon fördel ur fettförbränningssynpunkt, utan att den istället är rent praktisk.
131
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 15:11
Mikael Jansson

Jo, läser också där. Men jag upplever själv annat och eftersom jag är försiktig med vad folk skriver på forum/bloggar så går jag på sådant som ovanstående klipp.

Sen kan jag verkligeh hålla med om att skillnaden är försumbar. Det kan ju tom vara så att man pga av trötthet inte håller tillräcklig fart etc...

Men för mig och många andra är det enda tiden att köra långpromenad/powerwalk eftersom resterande fritid är vigd åt annan träning/familj.

Lär återkomma i frågan. Går på föräldraledighet på måndag och kommer då öka mina promenader med flera tusen procent. Lovar att rapportera sanningsenligt.
132
Mikael Jansson skriver:
mars 23, 2009 klockan 15:18
viktor,

Låter bra. Jag tvivlar som sagt inte på att att morgonpromenader är bra för att de är praktiska.
133
Lillmassa skriver:
mars 23, 2009 klockan 15:47
Så du kan inte svara ?
134
Kenneth Ekdahl skriver:
mars 23, 2009 klockan 15:55
Angående ris är har man i stora delar av Asien gått över till polerat ris, och tillagar det nu ofta utan att lägga det i blöt i uppåt ett dygn innan kokning. I takt med det håller ohälsan och fetman på att sprida sig som en löpeld.

Jag tror inte att skolorna serverar opolerat ris som blötlagts i uppåt ett dygn innan kokning, alltså bör man undvika skolornas ris även om man inte redan är kolhydratkänslig.
135
viktor skriver:
mars 23, 2009 klockan 15:56
Lillmassa.

Du är för spydig och sporadisk i dina inlägg för att det skall vara givande.
Men jag skummade just igenom dem igen, och kan konstatera det roande att DU finner MIG arg och upprörd.

Du verkar formligen koka av mättat ilske-ister a´la´ arg LCHF:are.

Vi ses säkert i en annan tråd. Dina frågor (vilka de nu är) har jag med stor säkerhet besvarat indirekt i andra inlägg.

Ha det gott.
136
A F skriver:
mars 23, 2009 klockan 16:05
Kenneth Ekdahl,

Det verkar inte som om blötläggning är en bra metod för att reducera fytinsyran i ris:

http://wholehealthsource.blogspot.com/2009/02/dietary-fiber-and-miner...

Däremot så finns det mycket som tyder på att ris är betydligt mindre skadligt än spannmål

http://wholehealthsource.blogspot.com/2009/03/paleopathology-at-origi...
137
Kenneth Ekdahl skriver:
mars 23, 2009 klockan 16:08
Riset skall naturligtvis inte vara dödat när man blötlgger det. De enzymer som bryter ned fytinsyra är känsligt och förstörs lätt. I princip kan man säga att kan man grodda det funkar det med blötläggning, annars inte.
138
Janne skriver:
mars 23, 2009 klockan 17:06
Att ohälsan och fetman håller på att sprida sig som en löpeld i Asien torde nog mera bero på det vita giftet socker än riset.
Asiaterna har mer och mer anammat den västerländska stilen med cocacola,snabbmat och godis.
139
Kenneth Ekdahl skriver:
mars 23, 2009 klockan 18:17
Janne,
Det gäller även ute på landsbyggden i de allra fattigaste delarna av Kina. Där äter man inte mycket socker.
140
Erik Kilborn skriver:
mars 23, 2009 klockan 19:28
A F,

Tack för tipset om bloggen:
http://wholehealthsource.blogspot.com/

Helt fantastisk!
141
A F skriver:
mars 23, 2009 klockan 22:15
Erik Kilborn,

visst är den! Jag fick tipset av en Patrik (tror jag) här hos Doc när jag yrade om min spannmålsskräck.
142
Lillmassa skriver:
mars 24, 2009 klockan 3:47
--> Viktor.

Först en korrigering: I inlägg #124 skall stå:
"Just sådan erfarenhet (för diabetiker och andra) du verkar finna irrelevant".

För att vara akademiskt bildad, finner jag dina svar "andefattiga".
Du hänvisar till "indirekta svar", är undflyende samt briljerar arrogant med högskolestudier. Likväl klarar du inte att läsa mina inlägg? Märkligt.

Jag har också studerat på högskola och vet vad det innebär. Jag undviker dock att stoltsera med det, det är inget märkvärdigt. Dock undrar jag hur du klarade av att läsa, men framför allt förstå, avancerad studielitteratur. Så svårt var inte inlägget #77.

Jag tackar dig för rådet om Inotyol. Ser att den är bra för röda barnstjärtar.
Nu vet jag ju inte om det är av egen erfarenhet du skriver.
Själv har jag inte tid att sitta vid datorn och frenetiskt blogga vilket kanske är lika bra. Man vill ju inte få sittsår. Där kanske Inotyol också kan hjälpa?
Vad vet jag? Får jag klåda någon gång kanske jag provar. Tack för tipset

Chilla Viktor.
143
viktor skriver:
mars 25, 2009 klockan 10:16
Lillmassa.

Uj uj..det där går nog till historien som ditt mest innehållslösa inlägg. Bara påhopp och försök (?) att vara rolig.

Nä, högskola är inget märkvärdigt, när skrev jag det? Att finna motivation att läsa dina inlägg är dock märkvärdigt och dräpande tråkigt och förnedrande eftersom de består av 90% arrogans, 5% substans och 5% mellanslag.

Exakt vilka frågor har du ställt egentligen?

Inotyol hjälper mot mycket, faktum är att en härdad LCHF:are nog kan ha den som kryddsmör...
144
Doc skriver:
mars 25, 2009 klockan 10:40
Lillmassa och viktor,
var snäll och lägg mer av era inlägg på ämnet och mindre på att provocera varandra. Det finns säkert bättre forum för det.
145
viktor skriver:
mars 25, 2009 klockan 12:44
Doc.

Sorry. Men det var han/hon som började