Gjorde slut med bröd – gick ner 40 kg

Före och efter

Före och efter

Jag fick ett mejl från Ramona Söder som, efter flera försök att gå ner i vikt med metoder där hunger ingick, slutligen hittade LCHF, gjorde slut med bröd och gick ner 40 kg. Här är hennes historia:

Mejlet

Hej Andreas!

Jag läser ofta på din blogg och blir alltid lika glad när jag läser om människor som blivit friskare, smalare och gladare av att göra en kostförändring. Såg att du och Jonas föreläste här i Umeå och jag tänkte att nu är det dags att skickar jag dig min historia:

-40 kg på 20 månader (10år)
Det här är en text om övervikt, hur jag blev av med den, upplevelser och insikter på vägen mot målet. Skulle kunna skriva massor om tankens roll i livet, vikten av nära och äkta relationer, intoleranser och beroenden/missbruk men ska försöka hålla mig till temat viktminskning utan att ta allt för stora sidospår men några små avstickare är oundvikligt eftersom de är en del i min viktminskning.

År 2003: vikt 108 kg, försök nr 1
Jag var trött på att gå omkring och tycka synd om mig själv, vara missunnsam och önska att jag var smal. Jag bestämde mig för att göra något åt det. Promenerade till biblioteket och lånade en hög med viktväktarböcker, lusläste dem, lärde mig alla regler och körde igång. Efter sex månaders total fokus på points (för er som inte är bekanta med points kan jag berätta att det handlar om att räkna kalorier) och träning hade jag kommit en bit på vägen och vägde 85 kg.

Det var en fantastisk känsla att ha kommit så långt och målet fanns inom räckhåll! Jag tappade fokus ett tag och utan att märka det föll jag tillbaka i gamla vanor och sakta kröp sig kilona på igen.

Det dröjde fem år till nästa försök. Under de fem åren jobbade jag mycket med självkänsla, egenvärde, mental coaching och ändring av beteende. Jag slutade snusa, skrev tacksamhetsbok varje dag och försökte att se på världen och livet ur en annan vinkel.

De åren och det jobbet jag gjorde med mig själv och mitt tänkande var absolut nödvändigt för framtida resultat. Insikten om att jag själv väljer hur jag reagerar på händelser var ovan och överväldigande. Helt plötsligt var allt möjligt!

År 2008: vikt 98 kg, försök nr 2
Beslutet att göra något åt min vikt kom efter att jag läst boken GI noll av Sten Sture Skaldeman. På bara två månader med kostförändring gick jag ner 13 kg. Ingen räkning av kalorier in eller ut. Bara äta riktig mat, grönsaker och fett tills jag var mätt. Hur enkelt som helst! Men ändå föll jag tillbaka i gamla fotspår. Under en tid pendlade jag mellan GI noll och ”vanlig” mat. Jag kände att jag mådde bättre av GI noll. Mindre lynnig, mindre dimmig och mer utvilad. Trots det lyckades jag ändå inte hålla fast vid det sättet att äta.

I början av 2009 fick jag en glutenintoleransdiagnos. Efter det blev jag låg. Jag blev uppslukad av att kunna äta allt, bara i glutenfritt format. Bakade bröd, kakor, pizza, punchrullar – ja, allt. Såklart åt jag det också.

År 2010: vikt 95 kg, försök nr 3
På hösten skrev jag in mig på Extravaganza. Det kosttänk som finns där är väldigt likt viktväktarnas kaloriräkning och kaloriförbrukning. Det som gjorde att jag valde att prova på det var helhetstänket. Förutom kostrådgivning och träff med träningsinstruktör så ingick det även mindfullness, mentalträning och gruppsamtal. Jag hade ju förstått att det här med min övervikt var lite mer komplicerat än vad jag tidigare hade trott. Att det inte bara vad jag åt. Nästan ännu viktigare var hur, när och varför.

Fyra månader senare var jag 15 kg lättare… och även denna gång föll jag tillbaka. En människa kan inte förväntas lyckas med att gå ner i vikt, eller ens stå stilla, när man hela tiden är hungrig. Inte all vilja i världen skulle göra det möjligt för mig att leva så.

År 2011: vikt 108 kg, försök nr 4
I september började jag äta en strikt lågkolhydratkost enligt GI noll/LCHF/Paleo. Det gick bra. Jag var mätt, hade enorma mängder energi och kilon försvann eftersom. Visst fanns det perioder när jag var lite mer liberal med kolhydrater men då i form av en potatis eller lite morötter. Vilket också resulterade i att vikten ibland stod stilla men då var det bara att backa och vara striktare igen.

På våren 2012 åkte jag till Stockholm på ett hälsokonvent, där föreläsningar om lågkolhydratkost, inspiration, tankens kraft och beroende varvades med hårda pass av funktionell träning och avslappning. Det var också där det riktiga intresset för näringsfysiologi och hormoner tändes. Vad händer egentligen i kroppen när man äter och hur stor roll spelar det vad man äter!? Mycket intressant.

Sommaren 2012 utbildade jag mig till lågkolhydratkostrådgivare i Stockholm på Mf Hälsoutbildningar, med inriktning mot LCHF/Paleo.

I april 2013 nådde jag mitt mål -40 kg och ett normalt BMI.

Före -40 kg

Så här i efterhand är det inte så svårt att se varför jag lyckades den här gången. Jag hade angripit mitt viktproblem på bred front, skaffat massor av kunskap, erfarenhet och inte gett upp. Jag vägrade acceptera att det skulle vara ett ”normalt” tillstånd att vara hungrig och lynnig. Jag hade ju upplevt perioder utan vild hunger, konstant sug och kort stubin. Jag visste att det var en kostförändring som behövdes och jag var väl förberedd.

Men den absolut avgörande faktorn var att jag inte längre kunde äta bröd. Bröd var alltid inkörsporten till att falla tillbaka i gamla vanor. Nu med all kunskap från min utbildning vet jag också varför jag hade så svårt att göra slut med bröd. Delar av glutenproteinet omvandlas i blodet till exorfiner – opioidliknade ämnen som stimulerar belöningssystemet och därför har så många svårt att sluta äta bröd. Även glukosintoleranta (sockerkänsliga) personer bör undvika att äta glutenprodukter eftersom det triggar suget efter något sött.

Som tur är, så tar min kropp hand om mig om jag bara tar mig tid att lyssna. Att upptäcka min glutenintolerans var hemskt, deprimerande, upprörande och trist. Men nu känner jag mig tacksam och glad! Jag vet alldeles säkert att mitt förhållande till bröd, pasta och gröt mm på inget sätt var vanligt eller okej. Skulle inte vara där jag är nu om det inte vore för glutenintoleransen. Kommer ihåg att jag vid ett tillfälle sagt till min man och jag citerar – Jag är en bread junkie (bröd-alkis). Visste inte då hur sant det faktiskt är.

Nu är jag trygg i mitt kostval och att äta lågkolhydratkost med så naturlig mat som möjligt utan socker, färgämnen, tillsatser och besprutning är min ambition. Mitt fokus är nu inriktat på fysisk styrka och kondition. Att om 20 månader vara i mitt livs bästa form. Vem vet, kanske dröjer det 10 år innan jag är där. Antagligen kommer jag att snubbla på vägen, kanske rent av ”misslyckas” vi får se. En sak vet jag säkert, jag kommer att lära mig massor, ta till mig en del och utmana mig själv på vägen!

Tack för en kanonbra blogg!

/Ramona Söder

Grattis till hälsoförbättringarna och viktnedgången!

Mer

LCHF för nybörjare

Tips för att gå ner i vikt

Över 200 tidigare framgångshistorier

Är dagens vetebröd farligt för din hälsa?

Vetemjöl dissas på USA:s största hälsoprogram på TV

PS

Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.

 

41 kommentarer

Toppkommentarer

  1. Jaa menee
    Se så lätt det kan vara bara av att bara sluta äta bröd.
    Och så lätt det är att se ner på tjocka som idioter som får skylla sig själva när det i själva verket är:
    Desinformation från staten,dietister,läkare under många år som bidragit till det läget vi befinner oss i idag.
    Att vara påläst som Ramona är nog också viktigt för att förstå varför man får och behåller sitt sockersug, i många fall kanske livet ut men att få ett verktyg som kan mota Olle i grind.
    Bra och informativt skrivet Ramona.
    Läs vidare →
  2. Thomas Jansson
    Att äta för mycket bröd
    verkar kunna leda till vår död

    Jag tycker man fåglarnas frön skall låta vara
    så att man kan tillhöra de smalas skara

    För vi ser ju alla vilken häftig brud hon blev
    då hon i sin nya tajta skrud klev,,,,

    Läs vidare →

Alla kommentarer

  1. Armagnac
    Så sant! Bröd är ju bara öl i fast form.
    Svar: #7
  2. D
    GRATTIS! 😀
  3. Aleda
    Grattis Ramona. Jag blev rörd till tårar, din historia är min historia. Lycka till.
  4. I Like Neil Young
    Mycket bra.
    Det var bra skrivet på alla sätt som tänkas kan, informativt , läsvärt , tänkvärt och upplysande.
    Om man är nybörjare (och givetvis för alla andra också) är detta verkligen guld värt att läsa kan jag tänka mig.

    Stort Grattis!..:)

  5. Magnus
    Off Topic: Finskt par ror över stilla havet i en protestaktion mot socker:

    http://hbl.fi/nyheter/2014-04-14/594011/sami-ror-over-stilla-havet-i-...
    http://www.fatchancerow.org/

    On Topic: Grattis till den återfunna hälsan Ramona! 🙂

  6. Anna-Lena
    Grattis!

    Vilken fantastisk resa du gjort, och vad bra du beskriver den. Jag känner igen mig i många delar. Du belyser bra, hur viktigt det är att ta hand om själen. Jag tar inspiration av din historia.

  7. Job
    Så sant! Bröd är ju bara öl i fast form.

    Nu är det ju skillnad på bröd och bröd.
    Bröd bakat på vit GMO-vete är direkt farligt, inte bara för vikten utan för hälsan i stort.
    Surdegsbröd bakat på ekologiskt råg är helt ok.

    Svar: #10
  8. Doc74
    Bra jobbat! Grattis!
  9. Jenny
    Har hon en blogg?:)
  10. Armagnac
    Det finns de som hävdar att Pripps Blå är direkt farligt, medan Guinness är helt OK.

    Det får stå för dem. Av egen erfarenhet kan jag bara säga att jag har kommit fram till åsikten att surdegsbröd bara är mindre dåligt än GMO-bröd.

  11. Axel
    Bröd är gott men herregud vad dåligt det mättar. Tränar mycket och måste sätta i mig större delen av en limpa innan jag kan känna mig mätt.
  12. Ukka
    Hej!

    Om man äter som LCHF förespråkar kan man inte ta en öl eller två och det saknar jag.

    Tycker ni man skall se enbart till att hålla ner kalori intaget den dagen och bara höra räkning?

    Kul om någon svarade

    Ukka

    Svar: #13, #14
  13. Snusmumrik
    Om du bara tittar på kalorierna från ölen och justerar ned maten den dagen så har du glömt maltosen i ölen som bara är ett socker som inte smakar särskilt sött och man därför luras att tro att ölen inte innehåller socker.

    En folköl innehåller ca 15 gram maltsocker och dricker du flera som många gör på en kväll så kan det bli en hel del socker.

    Bäst är att skippa ölen och byta till torrt vitt vin eller rödvin. I de fallen kan du bara summera kalorierna tillsammans med de övriga från maten. Dessutom producerar levern ketoner vid nedbrytningen av alkohol på liknande sätt som då levern bryter ned fett. Nu blir det kanske lite fler onyttiga biprodukter tror jag.

    Sprit fungerar på liknande sätt men den som äter LCHF tappar en stor del av alkoholtoleransen och det är inte kul att bli full av en Whiskeypinne. I drängstugan säger kompisarna: va bra för då blir det billigt för dig 😉

    Svar: #32
  14. Diabetes-Roger
    Hej!
    Jag tar mig ibland en Spendrups bright brew (finns både som 3,5% och 5 %) och den höjer inte mitt blodsocker nåt speciellt.
    Den innehåller 0,76 gram kolhydrater per 100 gram så en burk på 0,33l innehåller totalt 2,5 gram.
    När det gäller gluten: 27 ppm och under 19 ppm så anses det glutenfritt.

    Det är inte så mycket och jag själv äter inte mer än 20gram kolhydrater/dag.

    Så visst finns det ett utrymme att ta en bira!
    Mvh

  15. Jaa menee
    Se så lätt det kan vara bara av att bara sluta äta bröd.
    Och så lätt det är att se ner på tjocka som idioter som får skylla sig själva när det i själva verket är:
    Desinformation från staten,dietister,läkare under många år som bidragit till det läget vi befinner oss i idag.
    Att vara påläst som Ramona är nog också viktigt för att förstå varför man får och behåller sitt sockersug, i många fall kanske livet ut men att få ett verktyg som kan mota Olle i grind.
    Bra och informativt skrivet Ramona.
  16. Laura
    Det är så härligt när man äntligen lyckas! Efter många försök och lika många misslyckande så kom den underbara gången som jag äntligen lyckades. Gick ner 70 kilo på egen hand och belönar mig själv nu med att plugga till Livsstilsrådgivare för att kunna hjälpa andra människor med samma fantastiska resa. Jag har lite fler kilon att gå ner, men jag känner mig lugn och trygg nu när jag sett att det faktiskt går!

    http://mywaytoahealthylife.blogg.se/

  17. Johanna
    Grattis! Bra jobbat.
    Mycket inspirerande historia!
  18. Mariakek
    Gillar!
  19. Thomas Jansson
    Att äta för mycket bröd
    verkar kunna leda till vår död

    Jag tycker man fåglarnas frön skall låta vara
    så att man kan tillhöra de smalas skara

    För vi ser ju alla vilken häftig brud hon blev
    då hon i sin nya tajta skrud klev,,,,

  20. Gäst
    Ramona: Lycka till med fortsättningen.

    Thomas: Nu döper jag om dig till Skaldeman! ;:-)

    Svar: #21
  21. D
    Nu döper jag om dig till Skaldeman!

    Dagens LOL!
    😀

  22. Tomtefar
    Apropå Extravaganza. För ett par år sedan hade jag övertygat en vän om att LCHF var bästa vägen när hon nu ville gå ned i vikt. Hon hann precis börja med LCHF när hon råkade vinna ett bantningspaket hos Xtravaganza. Nu visste hon inte hur hon skulle göra, för det var ett, i pengar mätt, högt värde i det paket hon fått. Jag tyckte hon kunde gå på mötena och kurserna om självbefinnande, det kan alltid vara bra, men fortsätt med LCHF ändå. Sagt och gjort, lådor med deras äckliga soppor ställdes undan, och hon fortsatte att äta sig mätt och belåten på LCHF genom hela perioden. Vid sista sammankomsten fick hon beröm för att hon hade lyckats så bra med att bli av med kroppsfett och ändå ha kvar muskler. Hon tyckte instruktören var så trevlig, att hon inte ville vara taskig och berätta (fast jag tyckte hon skulle berätta) att hon ätit sig mätt på LCHF varje dag under alla (tror det var 12) veckorna.

    Men ganska häftigt att hon lyckades bäst bland de andra hungriga soppdrickarna ;). LCHF vs Xtravagansa: 1-0 🙂

    Ramona: Det är inte så att jag ifrågasätter riktigheten i bilderna, men det ser nästan ut som "hon" till vänster skulle kunna vara din mamma, trots att du antagligen var yngre då. Jag antar att du nog också känner dig yngre och vitalare i kroppen nu än då.

  23. lennart facius
    det är bara att gratulera.allt bröd bakat på säd utgör en direkt hälofara för människan oavsett hur det är bakat eller vilka glassiga tidningsreportage som skrivs om brödbak.passar bäst som föda för råttor och fåglar så länge vi inte håller på att svälta ihjäl.
  24. Inger Melkersson
    Hej och Grattis! Till att du lyckats så bra 😉
    Jag är intresserad av att höra lite om utbildningen du gått, Lågkolhydratskostrådgivare, MF häsloutbildningar.
    Hur är kursen upplagd? Har man mellanrum mellan kurstillfällena? Vad är det för kostnader? Vad kan man arbeta med efter kursslut?
    Tacksam för svar.
    /Inger
    Svar: #25
  25. jaa menee
  26. Rar
    Jag vill också sluta äta bröd, men om jag skulle gå ner 40 kg så skulle jag väga 15 kg hehe
  27. Rar
    Hett på twitter just nu. "Smala förtrycker"

    https://twitter.com/search?q=%23smalaf%C3%B6rtrycker&src=hash

    #Smalaförtrycker

    "When Darkness Falls ‏@WDarknessFalls 13 apr
    Alla smala förtrycker liksom alla vita cis, män hetero osv. Handlar inte om att vara ond. Handlar om privilegier. #smalaförtrycker"

    Svar: #28
  28. Tomtefar
    Nej du Rar, det är aldrig så ensidigt enkelt. Jag kan av egen erfarenhet berätta att alla är inte så snälla mot "för" smala människor heller. Man pikar inte en överviktig person om kroppsbyggnaden, för alla vet ju att de kan bli ledsna då. Det vet alla, ändå skiter en del i det och säger "fetto" eller liknande. Däremot är det liksom fritt fram att pika en för smal person, och det kan komma från ngn som inte vill vara en taskig människa - bara att det inte finns i deras ej helt genomtänkta värld att sådant också kan såra.
    Svar: #30
  29. LindaC
    Grattis Ramona!
  30. Rar
    Jag vet, jag ville bara uppmärksamma folk på den där hashtaggen. Jag citerade en annan person med den där kommentaren.
  31. Katharina
    Grattis Ramona. Intressant att läsa din historia. Bröd är verkligt mkt dåligt för vår hälsa!!!
  32. peter
    Om du bara tittar på kalorierna från ölen och justerar ned maten den dagen så har du glömt maltosen i ölen som bara är ett socker som inte smakar särskilt sött och man därför luras att tro att ölen inte innehåller socker.

    Bäst är att skippa ölen och byta till torrt vitt vin eller rödvin. I de fallen kan du bara summera kalorierna tillsammans med de övriga från maten

    Men, hittade du på det själv? Mängden kalorier är inklusive allt i ölen, så även i vinet. Anledningen att torrt rött och allra helst vitt är mer accepterat i paleo-/lchfkretsar är just det, totalmängden kalorier. Plus att öl är gjort av spannmål.

    Ta en öl eller två om ni känner för det. Eller vin. Men ska ni gå ner i vikt bör ni nog skippa alkohol rakt över.

    Svar: #33, #34, #35, #36
  33. Gunnar Parment
    Jag är inne på din linje, Peter. Visst är en öl ett avsteg från LCHF, men om jag kanske två gånger per år gör ett avsteg och tar en riktigt god öl och sedan tar igen det med i snitt 26 veckor relativt strikt LCHF innan nästa avsteg, så är det helt och hållet mitt beslut. Det är en helt annan sak att varje helg hälla i sig ett antal blaskiga "stor stark". Har man minsta tendens till sötsug så kanske man ska låta bli ölen helt. Tycker man bättre om vin så kan man ju skippa öl av den anledningen. Det bästa är troligen att helt låta bli alkoholen, men det måste var och en själv avgöra. 🙂 Själv fortsätter jag med min linje att nästan helt undvika öl, men bara nästan... 🙂 Bara en porter eller stout eller ale eller IPA eller gueze eller kriek eller... ja en upplevelse alltså, kanske en gång per halvår.:-)
  34. Snusmumrik
    Ovilja att förstå vad man faktiskt skriver och vaga förolämpningar luktar VoF lång väg.
  35. Tomtefar
    Själv dricker jag inte alkohol, och ser inte vitsen med vare sig öl eller vin för smakens skull. Är man ute efter att berusa sig när man är inne i en ketos, då är ren vodka bästa alternativet ur metabol synvinkel. Själva alkoholen bryter inte ketosen, kan man halvt riktigt säga. Om man är mitt i en låt på en simpel CD-spelare och trycker på stopp, så måste man starta skivan från början, medan om man trycker på paus så fortsätter den direkt på samma ställe när pausknappen trycks igen. I båda fallen slutar musiken att låta. Man kan enligt detta resonemang säga att ren vodka sätter fettförbränningen på paus, men inte stopp, då kroppen prioriterar att bränna bort alkoholen. Således triggar man åtminstone inte fysiskt ett latent sockersug, däremot kan ett rus trigga ett annat beroende i hjärnan, så man bör undvika alla rusmedel om man varit beroende av ett rusmedel ifall man vill vara säker på att inte trilla av vagnen. Att berusa sig på öl blir mer som att trycka på stoppknappen, så det tar en viss tid efter fyllan att komma in i ketosen igen. Har man välfyllda vätskedepåer, och fyller på med extra vatten direkt efter ruset så minskar också risken för baksmälla om man dricker "ren" alkohol.
  36. Fundersam
    " Ta en öl eller två om ni känner för det. Eller vin. Men ska ni gå ner i vikt bör ni nog skippa alkohol rakt över."

    Något man lär sig efter ett tag med LCHF är att inte ge generella råd och försöka skapa en form som passar alla. Ett sätt att gå ner i vikt är att äta och dricka så likt som man vill/kan leva resten av livet. Förra året hade jag min viktreduktion (- 12 kg) och drack vin i moderata mängder.

    Maken som hakade på kosten utan tanke på viktreduktion, drack vin han samt och en och annan öl. Ölen har han dock minskat avsevärt. Han dricker dessutom ett glas mjölk varje morgon, - 11 kg för hans del.

    Så därför kan det vara olämpligt att slänga ur sig generella påståenden om sakernas tillstånd. Fråga hellre om erfarenheter om du undrar...

  37. Piltson
    Nu har här lagts fram så många självupplevda, illustrerade fallbeskrivningar att man frågar sig om det inte snart borde bli dags att samla ihop, systematisera och offentliggöra bortom den krets som läser här. Genom masseffekt bör man kunna ta sig igenom argumentet att varje sådan fallbeskrivning är en ointressant "anekdot".

    Och efter att ha läst Ramona Söders beskrivning slås jag av tanken att hon vore en lämplig person att anlita för detta arbete.

  38. hejafbk
    jag ställer in mig i kön hos de som säger grattis till viktnedgången.
    Samtidigt så är den här historien ett bevis på hur svårt det är att hålla fast vid goda vanor.
    Det är lättare att gå ner i vikt - än att hålla kvar sin låga vikt.
    Det är när man inte går ner mer - kanske för att det inte behövs, som kampen mot vikten verkligen börjar.
    Vi är många som måste komma ihåg detta.
    Det är en kamp varje dag - gäller många - även mig.
    Jag hoppas övriga hälsovinster - annat än viktnedgången - kan motivera mig att kämpa.
    För jag mår så otroligt bra nuförtiden.
    lycka till - till alla oss som kämpar 🙂
  39. Ann-Charlotte
    Grattis Ramona till din framgång 🙂
    För många är det svårt att hålla sig kvar på sin vikt. Därför tror jag precis som Ramona skriver att du måste arbeta med dig själv på mer än ett plan. Det finns många gånger en anledning till att du gått upp i vikt och den anledningen måste man jobba med. Ett helhetstänk. Vi består av många olika delar som vi måste vårda.
  40. maria
    Ramona tack főr din inspirerande beskrivning
    jag önskar att kunna göra samma sak
  41. Es1968
    Tack för din lärorik info. Undrar bara, lämnat också gluten i min mat, vad gäller lchf fröknäckebröd. Är det något som man också måste vara utan fast det inte är bröd?? Det är det enda jag inte kan låta bli..än.
up

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av