Säkert är det så, Kenneth. Innan jag började med LCHF kunde jag mycket väl, någon timme efter en rejäl middag med kött, potatis och grönsaker, smälla i mig ett paket knäckebröd med Bregott på. Gott? Nej, det tyckte jag inte ens då men kroppen SKREK efter dessa kolhydrater. Nu äter jag mycket mindre tack vare att jag lämnar kolhydraterna därhän.

Och i dessa tider när maten har så mycket med miljö att göra vore kanske en bra slogan: Ät miljövänligt, gå över till LCHF!

Bra, Annika!
Innan man psyksjukförklarar människor bör man rekommendera LCHF. Gissningsvis försvinner 99 % av problemen då.

Vad gäller frosseri är det nog så, i alla fall enligt min i dagarna treåriga erfarenhet, att man i början äter ganska mycket men efter något år äter mycket mindre än s.k. normalkostare. Skälet till det tror jag är att kroppen känner att den äntligen får riktig mat och har så mycket att reparera. När den reparerat talar den om att det räcker med mindre.

Det jag reagerar på är mediaromantiska begrepp såsom frosseri, där man föreställer sig hur en person utan konsekvenser kan äta ohejdade mängder mat. "Ät hur mycket du vill och gå ned i vikt/hitta din matchvikt" är ofta förekommande rubrikslag i bantningsartiklar - ett koncept som fungerar med bra aptitregleringssignaler. Men alla människor har inte bra regleringssignaler. Jag är också osäker på om LCHF alltid leder till sådana. Därför tror jag heller inte att en viss typ av kostregim alltid är svaret för alla överviktiga, även om jag alltså har insett att många mår väldigt bra av att äta lite eller inga kolhydrater och istället mycket fett och protein.

Några smakprov:

""""
Här har du en till. Jag har ätit Lchf nu i fem månader och inte hetsätit en ända gång sedan jag startade med kosten!!!!!

Ett helt nytt liv har jag fått. Inga sötsug ingen oro inget letande och planerande eter att tillfredställa matdjävulen......
"""

"""
Mina ätstörningar bestod i att jag kördecolalight och åt massor med kolhydrater. Alltid sugen hittade ingen mättnad. men oj så nyttig jag var.

Nu har jag kontakt med min kropp slutar äta när jag är nöjd
"""

"""
Jag har lidit av Bulimi i över 20 år. Det har varit ett rent helvete! För 6 veckor sedan halkade jag av en slump in på Annika D:s blogg och kunde där läsa om de som hade blivit hjälpta med denna kost. Jag som varit svårt kolhydratberoende och fettskrämd (när jag inte hetsätit förstås) tänkte att jag inte hade något att förlora på att försöka.

Från att ha kräkts upp till 10 gånger om dan i perioder, har jag nu inte kräkt en enda gång på dessa veckor. Jag har inget sug, jag har nästan ingen ångest, jag börjar bli med social och mycket gladare!
"""

"""
Själv har jag haft bulimi i "bara" i 6 år, men vägen dit började jag som BED samt en släng av ortorexi, gått på två ätstörningsbehandlingar där summan av kardemumman varit ; ÄT KOLHYDRATER, de är bra för dig.

LCHF har funkat sådär för mig, har haft lite svårt att låta bli choklad, men nu är det bättre, å det är så himla skönt att vara mätt, att slippa gå å tänka på när nästa måltid är(typ en halvtimme efter man ätit en kolhydratrik måltid).
"""

osv...

Har man drabbats så allvarligt av ätstörning att man inte klarar att hålla sig till LCHF behöver man säkerligen hjälp. Men jag är rätt säker på att även de allvarligaste fallen kan bli friska, även om det tar lång tid för de allvarligast drabbade ifall man skall klara det på egen hand. Sannolikt kommer man att drabbas av bakslag på bakslag, men förhoppningsvis blir det allt längre mellan dem.

Mat fungerar ju som tröst och sysselsättning för många, så jag undrar om den sortens relation till mat bara går över om man skulle lägga om till LCHF. Jag har inte din långa erfarenhet av att jobba med människor som drabbats av övervikt, men i det lilla urval jag har kommit i kontakt med finns det båda varianter - de som känner att LCHF fungerar för dem, och de som inte gör det.