Fetmaepidemins stopp i Sverige uppmärksammas

Uppdaterad 100123

Vikt

DN och Folkhälsoinstitutet uppmärksammar att fetmaepidemin sista åren stannat upp i Sverige. Trots att folk snabbt fortsätter att bli allt fetare i USA, England och andra västländer. Varför?

I DN

Allt fler svenskar håller vikten

Nötter tränger ut smågodiset i affären

Framtiden

Sverige blev snabbt fetare under 90-talet, när vi var rädda för fett, och istället åt mer kolhydrater och socker (nyckelhålsmärkningen kom 1989).

Under 2000-talet har vi pratat mer om riskerna med socker och vitt mjöl, efter alla diskussioner om GI-metoden och nu LCHF. Då har viktökningen stannat och kanske till och med vänder nu, enligt en del siffror.

Låt oss medverka till att Sverige plötsligt blir smalast i västvärlden. Det är bara två västländer som ligger betydligt bättre till: Frankrike och Schweiz på drygt 37% fetma och övervikt. Knappast oslagbart.

Mer

Light-USA allt fetare, sjukare

Minskande barnfetma?
Slipper Sverige den amerikanska mass-fetman?
Sverige nära botten på fetmaligan
Mer smör, mindre fetma?
Fetmans pris i USA: 1100 miljarder kronor per år
Fetman tar över USA

PS: Japan. Varför ligger Japan så bra till trots att de ”så mycket ris”? Några möjliga orsaker:

Mycket lågt intag av socker och snabba kolhydrater (åtminstone tills nyligen).
En tradition av att hålla nere mängden mat (ätande med pinnar är kanske inget hinder, men magen bör bara bli 80% full).
Högt fiskintag, mycket grönsaker.
Asiater har ev genetiskt svårare att bli riktigt feta, statistiskt sett.

Sumobrottare blir dock feta, och det på extremt fettsnål kolhydratrik mat.

utskrift Skriv ut skicka Skicka

Det här inlägget skrevs onsdag, november 25, 2009 klockan 10:58 i kategori(erna) Fetmaepidemin. Lämna gärna en kommentar, längst ner på sidan.

105 kommentarer till “Fetmaepidemins stopp i Sverige uppmärksammas”

Kommentarssida: 1 2

51
söder-från-norr skriver:
november 25, 2009 klockan 18:57
de som kan och är vana att äta med pinnar lassar in lika snabbt som oss,jag har många asiater på jobbet.
52
Tomtefar skriver:
november 25, 2009 klockan 18:57
Skulle jag sätta ihop en egen kost som vänder sig mot friska normalviktiga personer med stabilt blodsocker, då skulle jag plocka delar från 4 olika kostslag.

Okinawa
LCHF
Rawfood
Svensk husmanskost

Med andra ord klart mer fett, mättat i synnerhet, än Okinawa, och sedan rena närproducerade svenska råvaror som rotfrukter. Vissa råvaror kokta, stekta, grillade, och andra råvaror icke uppvärmda. 3 matintag/dag på regelbundna tider, och inget annat. Kaloriintaget runt 2.000 kCal för män och ca 1.800 för kvinnor - med korrigerad mängd uppåt om träning förekommer. Jag tycker energiprocenten för friska normalviktiga kan ligga kring 50 för fett, 30 kolhydrater och 20 protein.

Sedan skulle jag lägga in lite extra frukt på hösten, annars sparsamt med frukt. Jag tror särskilt vi "vikingar" är genetiskt vana vid att frukten mognar på hösten och om man går upp 1 eller 2 kg av en månads ökad fruktkonsumtion så är det liksom urfaderns förberedelse inför vintern.
53
LosKrikon skriver:
november 25, 2009 klockan 19:01
LCHF går inte allt för bra ihop med rotfrukter, växter som växer under jord är oftast mycket mer kolhydratrika än de över. Kombinera dieter däremot är bra, det har jag gjort också.
54
Helena Hesselmark skriver:
november 25, 2009 klockan 19:03
Hur får man fram de här siffrorna? Mina -36 är i alla fall inte medräknade.(OBS skämt)
Vi gjorde en enkät på KiF kanske förra året. Där hade de som deltog gått ner i genomsnitt 10 kg/person och år om jag minns rätt.
Om alla vi som har gått ner i vikt på lågkolhydratkost hade räknats med, hade kanske viktökningen t o m minskat. Skall bli intressant att se hur siffrorna ser ut om 5-10 år.
55
söder-från-norr skriver:
november 25, 2009 klockan 19:05
De flesta tror att USA är det land i världen där fetmaepidemin har gått längst. Men det är fel. Länderna i Söderhavet är mycket hårdare drabbade. I Tonga är två vuxna av tre feta — en dubbelt så hög andel som i USA — och var femte vuxen invånare lider av diabetes
56
söder-från-norr skriver:
november 25, 2009 klockan 19:06
Tonga är dock inte ensamt. På en lista över jordens fetaste länder skulle alla topplatser intas av länder i Söderhavet. Etta ligger ministaten Nauru, där omkring 80 procent av den vuxna befolkningen är feta. Tonga slåss om andraplatsen med grannarna Samoa och Amerikanska Samoa, och även samhällen som Cooköarna och Franska Polynesien ligger högre än USA

undrar hur man förklarar detta?
57
LosKrikon skriver:
november 25, 2009 klockan 19:16
Enligt "in defence of food" så är i princip alla dieter från isolerade ställen väldigt bra, tills dess att de influeras av västvärlden.
58
Anna Delin skriver:
november 25, 2009 klockan 19:18
"Det sker ingen allmän invägning av alla svenskar varje år"
Det absolut enklaste är att använda sig av data från mönstringen. Men det genvägen håller på att ta slut eftersom folk inte mönstrar längre. I USA verkar de göra telefonintervjuer.
59
Nicklas @ Träningslära skriver:
november 25, 2009 klockan 19:27
"undrar hur man förklarar detta?"

Bl.a. för att deras livsmedel till stor del numera utgörs av västerlänningarnas "androsortering". I sådana länder finns en kultur att laga stora middagar och äta massor men problemet är att livsmedlen ersatts med skräp rikt på både fett och kolhydrater och så givetvis massa läsk.

Troligtvis finns en genetisk sämre förutsättning att lättare bli fet och då metabola sjukdomar som följd. Samma "ätkultur" men en helt ny "matkultur" kan man säga alltså. Och så finns alltid motionsaspekten men den är ju ofta bannlyst att ens nämna här.
60
söder-från-norr skriver:
november 25, 2009 klockan 19:46
niklas
det låter som om du är expert på just söderhavsöarna?
61
Nicklas @ Träningslära skriver:
november 25, 2009 klockan 20:02
söder-från-norr:

Jag har läst "Ormen i paradiset".
62
söder-från-norr skriver:
november 25, 2009 klockan 20:13
ok.hade jag aldrig hört talas om
63
hellstream skriver:
november 25, 2009 klockan 20:31
De ändrade ju också gränsen för övervikt för att sälja mer preparat och mediciner till folk...
64
Tomtefar skriver:
november 25, 2009 klockan 20:46
Loskrikon:

Det går alldeles utmärkt för den grupp jag beskrev. Att min föreslagna modell varken kan kallas för LCHF på grund av för mkt kolisar, eller Rawfood pga förvällning, eller Okinawa pga hög fetthalt t ex, det är ju ointressant. Jag skrev att jag skulle "plocka" vissa delar ur de olika koncepten.

För övrigt:

På söderhavsöarna har man på många håll ätit väldigt mkt fisk och kokos. Eftersom man inte har vetat om hur farligt mättat fett är och hur stor andel sådant det är i kokosnötter, så har man varit slanka, friska och pigga. Nu vet de att de och deras förfäder lekte med döden och har istället börjat äta hälsosamma kolhydratrika produkter från USA, och då har man råkat gå upp kopiöst i vikt och fått diabetes med mera, men hellre det än hur det var innan, för mättat fett är ju livsfarligt. Enkelt och logiskt.
65
LosKrikon skriver:
november 25, 2009 klockan 21:39
Japp, precis som jag sa då
66
Mikki skriver:
november 25, 2009 klockan 23:46
Att äta med pinnar går lika fort - de används ofta som skopor - dvs skålen till munnen och så skopar man in maten.

Det är bara en otränad europe som äter långsamt
67
Kärnfrisk skriver:
november 26, 2009 klockan 6:20
Har Livsmedelsverket aktivt börjat beställa "forskning" eller vad är det frågan om?

http://www.metro.se/2009/11/25/r_r5aazshstvunswif6e9xxq/
68
Birgitta skriver:
november 26, 2009 klockan 7:33
Rubrik i Metro idag. Fet mat gör dig förkyld. http://www.metro.se/2009/11/25/r_r5aazshstvunswif6e9xxq/
69
Birgitta skriver:
november 26, 2009 klockan 9:09
Haha, jag såg inte att du redan lagt in länken Kärnfrisk. Men jag mailade redaktionen och hänvisade hit för mer läsning.
70
Ricno skriver:
november 26, 2009 klockan 9:13
söder-från-norr:
>Etta ligger ministaten Nauru, där omkring 80 procent av
>den vuxna befolkningen är feta.

Jag blev lite nyfiken på Nauru (jag trodde först det var landet som har internet-ändelsen .nu, men det var Niue). Enligt engelska Wikipedia är läget ännu värre än det du nämner:

"Nauruans are among the most obese people in the world. 90% of adults have a higher BMI than the world average. Nauru has the world's highest level of type 2 diabetes, with more than 40% of the population affected."

Nästan varannan människa har alltså diabetes, helt ofattbart. Den förväntade medellivslängden för män är tydligen bara 58 år.
71
Mimmi skriver:
november 26, 2009 klockan 9:28
NU vet vi hur vi ska undvika sjukdom; Akta oss för att ha "feta män".

http://www.netdoktor.se/?Tab=News

Så det kan bli...
72
Mimmi skriver:
november 26, 2009 klockan 10:47
Ni kanske undrar över mitt inlägg nr 71 men hela morgonen har det på Netdoktors sida stått: Fet man kan göra dig sjuk.... nu har de ändrat på det. ibland är tryckfelsnisse riktigt rolig.
73
Charlotte skriver:
november 26, 2009 klockan 11:29
Förkyld av fet mat? Man ska inte snorta fettet. : )
74
Tina skriver:
november 26, 2009 klockan 12:03
Ursäkta ett sent svar till Mat-Tina. Det är lite tröttsamt när det antas att man bara gissar när man kommer med ett påstående. Jag grundar mitt utalande på att jag bott och arbetat i Tokyo i 2 år och är rätt väl insatt i mina kollegors matvanor.

För er som diskuterar sumobrottarnas diet kan jag berätta att jag besökt ett sumo-stall (ja det kallas så) och sett hur de lever och tränar. Vi blev ombedda att ta med sötsaker i present för de åt massor med kakor och tårtor. Lunchen intogs direkt efter förmiddagsträningen och bestod av en kraftig soppa, nabe.

Sen om det här är sanningen kan jag inte svara på men det är vad jag upplevt. Tyvärr så gör det stora landet i väster intåg på den japanska marknaden med brödbutiker, bakverk, hamburgare, pizza etc. Man dricker också mer läsk och mindre med te. Min son hade en japansk pojke i sin klass som bott i USA och tillägnat sig amerikanska matvanor, han var kraftigt överviktig. Så inte tror jag det är genetiskt inte.
75
Thomas H skriver:
november 26, 2009 klockan 12:44
Tina nr 74

Nog kan det vara till viss del genetisk att japaner snabbare drabbas av metabola åkommor när dom nu börjar äta "västerländsk kost".

Dom får ju en oerhört kort tillvänjning!
76
Monica Kaneld skriver:
november 26, 2009 klockan 14:50
Såg precis i dagens Metro att fet mat gör oss förkyldare. Förvisso syftade de på att hamburgare och feta bakelser kan göra oss känsligare för infektioner. Bevisen var hämtade från ett prov med möss som matades med späck... Suck...
Kanske skulle kolla upp detta mera.
Eller vad säger du Doc?
77
JAUS skriver:
november 26, 2009 klockan 15:12
Jaha, nu nu får jag skulden för alla förkylningar också, typiskt.

#74 Antalet överviktiga kommer att öka i Japan när de mer och mer överger sin traditionella mat.
78
Helena Hesselmark skriver:
november 26, 2009 klockan 17:11
Olika beräkning av BMI för polynesier och svenskar.
Kolla för ethiopier. Samma kroppsbyggnad som maasaier.
79
Lasse P skriver:
november 26, 2009 klockan 17:14
Beträffande artikeln i Metro, Skulle vilja påstå att det är fetträdslan som drar allt fett över en kam...igen. Bakelser, hamburgare och allt annat skit som innehåller transfett och e-nummer som tillsammans med kolhydrater i allt bröd som äts till, ger en kombination som inte främjar vårt immunförsvar precis.
80
Lasse P skriver:
november 26, 2009 klockan 17:30
söder från norr #55
I USA är 67% överviktiga eller feta.
"I Tonga är två vuxna av tre feta — en dubbelt så hög andel som i USA"
2 av 3,(2/3) får jag till 66,6%
81
Miller skriver:
november 26, 2009 klockan 17:48
Lasse P, var får ni siffrorna från och vad jämförs? Är det övervikt enligt definitionen BMI?

I filmen Fathead (spoiler varning) börjar han med att filma massa extremt övervikta tjockisar som vandrar omring. Typiska arkivbilder, men som han filmat själv. Sen berättar han att han fick åka omkring i flera dar för att hitta alla tjockisar. Poängen alltså att möjligen är Amerikaner för tjocka men dom är verkligen inga tvåhudrakilos klumpar som vaggar omkring i städerna, enligt den gängse media bilden.
82
Lasse P skriver:
november 26, 2009 klockan 17:57
Miller
67% står det på bilden i blogghuvudet, 2 av 3 säger söder från norr i inlägg #55
Jag funderade bara om det var ett räknefel att Tongainnevånarna skulle vara fler feta än i USA, eller om det är förhållandet överviktiga-feta han/hon avser.
83
söder-från-norr skriver:
november 26, 2009 klockan 18:45
lasse
artikeln jag läste är från 07 och räknat med ett BMI över 30.i artikeln framgår att tonga ligger på ca:60%, USA ca:30% och sverige på ca:10 %
84
Lasse P skriver:
november 26, 2009 klockan 18:51
Okidoki!!
60 + 30 + 10 = 100% helt rätt
85
söder-från-norr skriver:
november 26, 2009 klockan 18:52
doc visar en skala på andel av befolkningen som är överviktig eller fet vilket måste innefatta ett lägre BMI.
86
Helena Hesselmark skriver:
november 26, 2009 klockan 18:56
Enligt denna länk (klicka på mitt namn) skall en person i Polynesien -Tonga - ha BMI 29,5 för det skall jämföras med en svensks på 25.
87
söder-från-norr skriver:
november 26, 2009 klockan 19:04
helena
men i den här studien gick man säkert efter samma BMI, vore ju rätt amatörmässigt annars.
88
dp skriver:
november 26, 2009 klockan 19:41
Amatörmässigt att inte justera efter etnicitet om det finns så tydliga statistiska skillnader som Helena #86 antyder. Annars får man kalla det studie av BMI i stället för studie av fetma.
89
Miller skriver:
november 26, 2009 klockan 19:49
BMI som mått på övervikt är ju ifrågasatt av många bra skäl. Slår vad om att killarna och tjejerna på Tonga har mer muskler än fett med tanke på att dem bor på en paradisö. Och nu googlade jag just 'tonga bmi' och hittar följande studie:

BMI inaccurately reflects total body and abdominal fat in Tongans

Abstract. It has been noted since the earliest European contact that Polynesian body shape and size differ from those of Europeans. The muscular build of Polynesians, such as Tongans, raises questions as to the accuracy of simple anthropometric indicators, validated for use in European populations, in Polynesians.

http://www.springerlink.com/content/2hcj1vc9j2ydhber/

Jag har inte läst deras analys. Men det verkar vara riktigt meningslöst att använda bmi som fetmamätare mellan olika kulturer. BMI överhuvud taget är ganska meningslöst.
90
LosKrikon skriver:
november 26, 2009 klockan 20:40
BMI är inte meningslöst och att använda det som fettmätare är helt fel. Ska du mäta fett finns andra metoder.

Angående att det inte funkar på Tonga, suck, det finns altså ETT land i välden det inte fungerar på och då är det dåligt? Hade du läst lite om BMI så hade du redan innan du postade ainlägget vetat att det inte ska användas på atleter och andra med extra mycket muskler.

Vad har du själv för BMI? Brukar vara så att de som ifrägasätter BMI mest är de som har ett för högt.
91
söder-från-norr skriver:
november 26, 2009 klockan 20:41
dp
etnicitet? vad går man efter i sverige då där alla etniciteter finns? dessutom ser ju alla svenskar olika ut i längd bredd osv.
92
Nicklas @ Träningslära skriver:
november 26, 2009 klockan 21:00
BMI som mätinstrument på befolkningsnivå är alldeles utmärkt. Plocka ut fem populationer på 100 000 personer vardera där genomsnittligt BMI skiljer sig ordentligt och undersök olika former av sjukdomstillstånd i de olika grupperna så kommer sambandet BMI-ökad sjuklighet vara tydligt.

Även om gruppen av högt BMI kommer innehålla en och annan muskelknutte och gruppen med lägst BMI kommer innehålla några smalfeta rökande personer med bukfetma. Men statistiskt sett på befolkningsnivå visar det ändå trovärdiga trender.
93
dp skriver:
november 26, 2009 klockan 21:26
Söder från norr jag är tvåmeterlång vilket är fullt tillräckligt för mina 82kg. Hade alla varit lika långa så hade nog inte BMI använts alls.
94
Miller skriver:
november 26, 2009 klockan 23:15
LosKrikon, herregud vilket dåligt humör du verkar vara på idag.

Tonga var ETT exempel på att det inte funkar.

Ditt resonemang haltar. BMI är bra på tjockisar men inte atleter. Hur drar du gränsen? Jo med BMI. Tjena.
95
Asterix skriver:
november 27, 2009 klockan 7:51
LosKrikon: Både jag och mina 5-6 bästa vänner har BMI väldigt nära eller över 25 (en på nästan 30!!) och jag kan lova dig att vi inte är feta...

BMI funkar bra på stillasittande/otränade individer men riktiga mätningar med mer än 2 parametrar (där den ena också är komponerade av en sisådär 10 andra) är faktiskt att föredra.
96
LosKrikon skriver:
november 27, 2009 klockan 18:59
BMI är inte gjort för atleter (folk med mer muskler än normalt) utan normala personer, eller som mått på befolkning.

BMI på 30 är enligt who "fet" men det är ett relativt vanligt bmi idag skulle jag säga. Grav fetma börjar vid 35 och morbid vid 40. Över 50 så börjar vi snacka riktigt fet. Sällan man ser någon över 60 dock.
97
LosKrikon skriver:
november 27, 2009 klockan 19:02
"LosKrikon, herregud vilket dåligt humör du verkar vara på idag."

Stämmer bra, var en av de sämsta dagarna i år. Både humörmässigt och kalorimässigt. Idag var nästan lika dåligt kalorimässigt men humörmässigt lite bättre allafall. Shit happens. Sen är det ju lite så också att ger man sig in i diskussionen får man diskussionen tåla
98
Anna Delin skriver:
november 27, 2009 klockan 19:49
Räkna ut ditt kroppsfett:

http://www.markazits.com/diet/bmi.php#fett

5 datapunkter krävs: midjemått, längd, vikt, kön, ålder.
Tycker ni den funkar?
99
LosKrikon skriver:
november 27, 2009 klockan 20:47
Är du kvinna ska du dock köra med fler mått (höfterna) för att få ännu exaktare.

http://www.scientificpsychic.com/fitness/diet.html

Där kan du göra det. Funkar mycket bra, även om man lika gärna kan göra det i Excel eller nått. Formlerna i sig används inom vården så de är bra, det gäller bara att mäta sig "rätt". Till exempel rätt lutning på måttbandet på halsen och exakta mätpunkten för midjan osv.
100
Jessica skriver:
december 1, 2009 klockan 15:05
Både Ancel Keyes (he who must not be named) och Quetelet (som uppfann bmi-beräkningen) ansåg att det var användbart _enbart_ till populations-studier och att det var direkt olämpligt som mått på den enskildes fettprocent eller hälsa.

Men det används ändå flitigt - och helt felaktigt - på inidividnivå av den enkla anledningen att någon med femmans matte kan förstå den. Den är så enkel att man inte har haft lust att skaffa sig mer korrekta mätmetoder på den enskilda hälsan, för den tillåter en snabb stämpling. Om folk protesterar blir de hånade för att vara feta vare sig de är det eller inte så täpper man till truten på protesterna.

"Du gillar inte BMI bara f'att du e fet!" Förutom att vara en ad hominem, så är det förstås helt non sequitur. Det handlar inte om en preferens, utan om huruvida ett mått är applicerbart eller inte.

Juryn är egentligen ute sen länge: på individnivå är det värdelöst.

Motsvarande argument kunde kanske vara: "Du gillar BMI för du klarar inte mer avancerad matte än så!" - lika ohyfsat, om än närmare sanningen.

Varken teorin eller praktiken stödjer användandet av BMI på individnivå - det var aldrig tänkt till detta. Inte av Quetelet som tog fram formeln, och inte av Ancel Keyes som populariserade den.

Jag slogs av likheten med ett av kapitlen i en bok om litterära falsarier jag just läst klart: ett av kapitlen handlade om en amerikansk journalist, H.L Mencken, som, för att lätta upp julstöket 1917, skrev en fullständigt påhittad artikel om badkarets historia i USA: "A Neglected Anniversary". Han gjorde i artikeln påståenden som att en viss miljonär populariserat badkaret när nationen redan var hundra år gammal, att religiösa grupper försökt förbjuda badkaret och att en av de mindre kända presidenterna var den förste att introducera ett badkar i Vita Huset.

Ganska snart upptäckte han att hans skämtsamma krönika användes som fakta av andra journalister, och att folk berättade hans "fakta" för varandra som trivia. När hans påstående om vilken president som låtit bygga in badkar i Vita Huset dök upp som fråga i en frågesport på radio skrev han en artikel och förklarade att den första artikeln var ett skämt, men ingen brydde sig. Resten av sitt liv fick han se maktlös på medans hans oskyldiga små lögner blev del av "verkligheten" och att journalister på hans egen tidning använde hans påståenden som fakta utan att kolla upp.

Så sent som på 2000-talet använde en reklamfirma mindre kända presidenter och deras legat för att pusha ett lågprofil-bilmärke och då dök Millard Filmore upp igen, med "införde badkaret i Vita Huset" som eftermäle. Då var Mencken sen länge död, men han hade nog både skrattat och skakat på huvudet om han vetat att hans hittepå fortfarande florerade.

Samma sak är det med BMI på individnivå, folk perpetuerar det för varandra för att det är enkelt, bekvämt och ger en lov att peka finger åt andra människor. Värre är det förstås för Amerikanerna eftersom deras sjukförsäkringar baseras delvis på deras BMI.

Andra nyheter: Pop-rocks och läsk kan inte spränga munnen, inte heller löses tänder i ett glas cola upp över natten - hittills har ingen som vägrat skicka vidare Facebook-kedjebrev mördats genom att bli flådd levande.
101
Anna Delin skriver:
december 1, 2009 klockan 15:42
Jag ska använda din historia om HL Mencken och badkarspåhittet som trivia nu i jul. Utan att kolla upp det först naturligtvis. Jag litar på dig Jessica. Det är iallafall en såpass bra historia så den förtjänar att vara sann.
102
Nicklas @ Träningslära skriver:
december 1, 2009 klockan 16:16
Många kritiserar dessutom "fel" brist med BMI som mått enligt mig. Man kan ju kanske kämföra med vad man inom statistiken kallar Type 1 error och Type 2 error, eller falskt negativt och falskot positivt.

Ett typ 1 fel, dvs ett falskt negativt resultat, skulle kunna jämföras med de som anses överviktiga men har en stor muskelmassa. Ett negativt resultat enligt BMI alltså men ganska falskt för att säga något om hälsan. Men ärligt talat är det här undantagsfall och vilken muskelknutte vet inte om att han/hon har mycket muskler liksom? Det är ju bara att fnysa åt den inkompetenta läkaren om man står där med lågt kroppsfett, supervältränad och får höra att "du är överviktig".

Ett typ 2 fel i sammanhanget är som jag ser det värre. Dvs de som får ett positivt resultat enligt BMI men falskt för hälsan. Man kan lida av metabola rubbningar och ha en ansenlig visceral kroppsfettmassa (den mest skadliga fettansamlingen runt organen i bukhålan) men ändå vara normalviktig. Får man då höra att allt är som det ska bara baserat på BMI kan man ju inte själv avgöra felet i mätningen.

Muskelknutten SER att BMI inte duger, men det gör inte en smal person med bukfetma.
103
Charlotte skriver:
december 1, 2009 klockan 19:19
Jessica:
nu tänker jag lite grann på stories så som i "Den stulna njuren". Historier lever sitt eget liv.

Finns för övrigt tex avdelningar inom vården som baserar sitt hjälpa eller inte hjälpa på BMI, tex behandling vid barnlöshet. Känns ju j-kligt tryggt nu när man förstår hur snett BMI kan slå. : P
104
Jessica skriver:
december 2, 2009 klockan 17:53
Anna: Visst är det en lite rolig historia? Du kan hitta mer detaljer om den på engelska wikipedia under "bathtub hoax". Boken jag hittade den i heter "Telling Tales: A History of Literary Hoaxes" av Melissa Katsoulis.

I den finns både roliga och sorgliga historier om olika "berömda" litterära falsarier. Sånt som den naivistiska poetessan som skrev Grönköpingska småstadsskildringar på vers om sin älskade hemstad i mellanvästern - men visade sig vara några skojfriska, erkända, poeter i en storstad på östkusten - eller sonen till en Shakespeare-samlare som såg som sin enda chans till faderlig kärlek att "hitta" en dittills okänd Shakespeare-pjäs. Eller den prisbelönte författaren som när recensenterna började kalla honom uttjänt gav ut en roman under pseudonym som vann honom ett nytt pris.

Men roligast var ändå badkarsdebaklet.
105
Anna Delin skriver:
december 2, 2009 klockan 18:01
"Finns för övrigt tex avdelningar inom vården som baserar sitt hjälpa eller inte hjälpa på BMI, tex behandling vid barnlöshet. Känns ju j-kligt tryggt nu när man förstår hur snett BMI kan slå."

Suck. Jag hoppas att jag aldrig blir patient. Men till slut blir väl alla det.