Feta eller smala förfäder – och smurfar
Under Ancestral Health Symposium blev det, föga förvånande, mycket prat om våra förfäders hälsa.
Mycket av det som diskuterades verkar troligt, som att våra förfäder antagligen var i utmärkt form jämfört med vilken soffpotatis som helst i dag. Men låt oss vara försiktiga med vilka slutsatser som dras. Det är nämligen väldigt lätt att hitta historiska ”bevis” för vad vi vill tro.
Var våra förfäder smala?
Bilden ovan är från föreläsningen av Boyd Eaton, den första på symposiet. Han visade grottmålningar som alla föreställde smala personer. Men bevisar grottmålningar verkligen att våra förfäder var smala?
För ett år sedan var jag på den internationella fetmakonferensen. Där lyssnade jag på George Bray, en av de ledande fetmaforskarna under de senaste tre-fyra decennierna. Han var övertygad om att fetma enbart var en fråga om för mycket kalorier in och för få ut. Hur förklarar man då att fetma är ett nytt problem? Enkelt, man förnekar det.
Enligt Bray har fetma alltid varit ett problem. Det vet han eftersom våra förfäder brukade tillverka statyer av feta kvinnor redan för 30 000 år sedan.
Var våra förfäder feta?
Detta är den berömda statyn Venus från Willendorf. Att tillverka liknande ”Venusfiguriner” var en tradition i Europa under perioden från 35 000 – 10 000 år sedan. Det kan betyda att det verkligen fanns problem med fetma då.
Men det är inte allt.
Var våra förfäder långa?
Det här fick mig att tänka på när jag reste runt i östra Afrika på nittiotalet. Varför? Eftersom de brukade göra trästatyer av väldigt långa människor.
Jag såg inte liknande extremt långa människor på gatorna. Men kanske brukade det finnas ett sådant folk för länge sedan, och man tillverkade fortfarande sådana statyer.
Var våra förfäder korta och blåa?
Å andra sidan bör vi ta med smurfarna i beräkningen. Jag tror inte att något sådant liten blått folkslag har existerat.
Enligt mina efterforskningar är smurfarna istället baserade på den belgiska serietecknaren Pierry Cullifords fantasi.
Beteendemässigt moderna människor
Frågan är: När utvecklade vi människor vår fantasi? När började de måla saker de bara sett inuti sina huvuden?
Människor som ser ut som oss har existerat i 200 000 år. Men människor som betedde sig som oss började dyka upp för ungefär 50 000 år sedan. Det var då vi började tillverka komplicerade föremål och måla. Det var då vår kulturella utveckling tog fart. Startskottet kan ha varit att våra hjärnor och stämband utvecklat förmågan att skapa modernt språk. Då kunde vi dela våra tankar och lära oss av varandra.
Människor har antagligen använt sin kraftfulla fantasi åtminstone lika länge.
Konst är inte verklighet
Det här betyder att vi inte kan se konst som bilder av verkligheten. Konst är inte ett fotografi. Inte nu, och inte för 30 000 år sedan.
Konst är fantasi. Det betyder att målningar eller statyer föreställande smala, feta, korta eller långa människor inte bevisar något.
Moderna jägare och samlare
Så vad vet vi om våra förfäder? Vi vet hur det gick för jägar- och samlarfolk som inte åt mat från jordbruk eller från industriell matproduktion. Sådana folkslag som levde in i moderna tider var nästan helt fria från dagens folksjukdomar som fetma, diabetes, hjärtsjukdom och till och med cancer.
Vad skulle hända om vi kombinerade dagens moderna samhällen med våra förfäders hälsa? Använd din fantasi.
Mer
Carl von Linné om fettdebatten
Ingen karies på stenålderskost?
De västerländska sjukdomarnas ankomst
Tillägg
Vissa hävdar ändå att statyer som Venus från Willendorf bevisar att uttalad fetma var vanligt förekommande på stenåldern. Hur kunde de annars skapa en så ”realistisk” avbildning av kvinnlig fetma, om de aldrig sett feta kvinnor?
Det är förstås möjligt att viss fetma förekommit. Men jag är inte så imponerad av den så kallade realismen hos figuren. Notera mellan benen så ser man en groteskt överdriven vulva. Varför skulle då inte andra kvinnliga delar, bröst och höfter, vara överdrivna? Liknande statyer kan exempelvis ha varit någon form av fruktbarhetsgudinnor, med överdrivna kvinnliga former och attribut.
Det finns även en lång tradition genom historien av fallosfigurer med överdrivet stora penisar. Bevisar kvinnliga Venusfigurer att extrem fetma var vanligt? Då bevisar fallosfigurer att det brukade vara vanligt med penisar på en halv meter eller mer.