Nyheter

”Det är sockret som skadar barnen”

Ann Fernholm har varit aktiv i sockerdebatten de senaste veckorna. Här är en bra debattartikel på SVT Opinion:

”Det är sockret som skadar barnen”

Tidigare

SVT Debatt om socker nu på nätet

Livsmedelsföretagen får effektivt svar på tal

Livsmedelsindustrin: Ät vårt socker, lita på oss!

Så skadas barn av för mycket socker

 

12 Kommentarer

  1. Gunnar Lkpg
    Ganska kul att läsa en del av kommentarerna under debattartikeln. En del som kritiserar LCHF bryr sig inte ens om att ta reda på vad LCHF är. De gapar om rött kötts miljöpåverkan och farlighet, men den som vill kan väl i princip vara vegetarian och äta LCHF. Att vi inte skulle äta frukt och grönt? Försiktighet med frukt ja, men massor av grönsaker.
  2. Lasse1
    Fan vad duktig hon är Ann, hon skulle bli hälsominister utan möjlighet till uppsägning.
  3. Frida D
    Så här skrev jag en kommenter jag på Anns blogg ettsötareblod.se idag. Jag slänger upp den här också. Kanske kan den ge någon en tankeställare.

    Här kommer en kommentar modell längre från en rörd och tacksam läsare.
    När jag var liten så åt jag flera smörgåsar med margarin varje dag. Det var mycket helfabrikat hemma, fiskpinnar, fiskbullar, pulversås och korv. Söt yoghurt åt jag tonvis av, liksom godis, glass, sockerdricka, kex, kakor, med mera. Sådant fanns alltid hemma. Jag åt i smyg, skamsen för att jag hade svårt att låta bli.

    Nu har jag läst Det sötaste vi har (vilket borde ha varit den här ungen (och alla andra barn!) som växte upp och skrev DEN HÄR kommentaren), och jag har ”bockat av” problem efter problem.

    S. 37 om Acanthosis nigricans – check. Till och från sedan 10 års åldern, hela tonåren. Jag trodde det var smuts och tvättade mig mycket mer än vanligt. Jag var rädd och visade mamma, som sa att jag nog var solbränd. I hudveck som aldrig ser solen…

    S. 78 om saboterad mättnad, ätandet tills illamåendet tar över – check. En av mina bästa vänner (då när vi var ca 10 år) åt också chips till hon kräktes.

    S. 79 om att gå upp i vikt trots att man äter mindre än vännerna – check. Skam och förtvivlan. Flickan i boken är 9 år, det var jag också när jag blev nekad inbjudan till en klasskamrats kalas för att någon ”trodde att jag skulle äta upp hela tårtan”.

    S. 93 om tonårsproblem i form av mycket akne – check. Självmordstankar – check (från 12 års ålder för min egen del). Sämre kontakt med kompisar – check. Trivs inte i skolan – check. Inget förhållande – check. Lägg därtill mobbing och påföljande isolering och sjunkande studieresultat. Så har vi det här med glasögon för närsynthet, vilket sägs orsakas av förstorad glaskropp, på grund av för mycket tillväxthormon, på grund av för mycket socker. (ta hemskt gärna upp det i kommande böcker, Ann) Jag lade redan som barn märke till att övervikt ofta gick hand i hand med närsynthet, och resonerade som en 10-åring, att det måste vara fråga om någon förbannelse eller dubbel otur.

    S. 221 om skammen – check. Den förlorade kontrollen, efter ofta bara 1 smakbit, följd av veckors vansinnigt, okontrollerat missburk, och detta redan i unga tonår – check.

    Jag är fortfarande överviktig ( ca 8 kg, siffran var proportionellt högre när jag var yngre och kortare) och blev nyligen i 30-årsåldern ”äntligen” diagnostiserad för depression, vilket jag haft (ca 40 olika) symptom på nästan konstant sedan 7-årsåldern.

    Hade jag kunnat slippa det här om jag fått slippa socker? Det lovar jag er, go´vänner, att INGA barn med de här problemen sedan i vuxen ålder önskar att de hade fått en bulle till, en godis till! Men då, på den tiden (från ca 5 år och uppåt), var det den enda lycka (läs: genväg till psykiskt välmående (läs: knark)) jag hade. Man vet aldrig i förväg vilket barn som kommer att drabbas. Att barnets föräldrar är smala är ingen garanti, det vet jag personligen. Att chansa (genom att ge barn socker) är som att spela rysk roulette med barn – bokstavligt talat.

    Ni kritiker. Det som står i Det sötaste vi har är verklighet. Idag är jag bildad och mogen nog att kunna sätta ord på saker och ting på ett helt annat sätt än som 7-åring. Men vem för barnens talan, när de inte själva kan? Det är inte alls säkert att föräldrarna gör det. Mina gjorde det inte. Är jag ett extremt skräckexempel, ensammast i världen? Eller, ännu värre, är jag en del i en stor massa av barn (f.d. barn, d.v.s. ”vuxen”) där tusentals, hundratusentals har liknande problem?

    Jag står på båda mina ben, jag kan andas, jag kom in på en bra universitetsutbildning (till slut – men inte tack vare mina gymnasiebetyg), – men i flera avseenden har jag tyckt och tänkt att mitt liv varit onödigt, värdelöst och förstört – och dessa tankar började redan i lågstadiet. Då var jag ensammast i världen. Sådant här kan man som 8-åring inte säga – eller? Jag kunde det inte. Ibland försökte jag, men fick aldrig något stöd. Tänk hur många barn som går i grundskolan idag som har det såhär, de är sannolikt fler nu än på 1980-talet. Tänk på hur många vuxna vi är, som lever med dessa kroppar och hjärnor i dag, kroppar och hjärnor som i någon mån är skadade för livet. PÅ GRUND AV DET SABLA SOCKRET!

    Tack Ann. Tack från alla ledsna 7-åringar som jag vill hjälpa och representera, jag är fortfarande en av dem. Du är så bra, och har gjort så bra. Du har satt ord på allt jag visste eller kände på mig redan som förstagluttare (1988), men som jag aldrig hade kunnat formulera själv. Kan vi rädda en enda unge, som vi aldrig ens kommer att träffa, från detta helvete så är det värt besväret. Jag ställer gärna upp som (anonymt) exempel om du behöver ha ett i någon kommande bok! Jag kommer att bidra till fonden också.

  4. Freddan
    Mycket intressant argument, att livsmedelsindustrin sätter glada djur och figurer på matvaror som man inte ens skulle ge till husdjur. Husdjur är visserligen inte allätare på samma sätt som vi människor, men djurfoder är oftast allroundfoder som ska täcka HELA näringsbehovet rakt av, vi människor får "klippa och klistra" ihop kosten själva med tusentals olika livsmedel av varierande kvalitet och en massa annat än ren näring smyger då sig in i maten. Om man nu äter frosties-flingor till frukost så blir det inte lätt sedan, med bara två måltider kvar, att få ihop näringsbehovet den dagen.

    Det är förfärligt egentligen, tänk på det typiska barnet av idag. Mamman och pappan lagar ris och kyckling till middag och ställer fram grönsaksskålen, de tänker att "nu kommer barnet att växa" samtidigt som risifrutti och festis blir barnets mellanmål och var och varannan helg är det barnkalas hos någon annan familj. Samtidigt har lördagsgodiset förlängts med fredagsmys, och frukostflingorna kan vara lika söta som kakor. Näringstätheten i dessa livsmedel är inte något att skryta med och meningslöst socker tar upp en hel del plats i kosten på bekostnad av den näring som får barn att växa.

  5. Henrik G Dahl
    kost har gått från svår svält på 1800-talet till mättnad och övermättnad sen till att bli en diffus sak av konsumtion av saker som ger en energibalanse som ingen verkar begripa sig på. Den kan dock klart diagnostseras som ytterst ohälsosam och oidentifierat idag. Ingen talar om energibalansen som först måste bli ett begrepp som alla begriper. Alltså utbildning i skolor och läroinstitut bör etableras. Den finns inte idag.
    Idag kan vilken lurendrejare som helst göra bantarbiller, skapa osakliga och felaktiga engagemang av vilket slag som helst, utan bli motsagd.
    Verkligheten är redigt enkel. Våra kroppar är otroligt anpassningsbara, men är vi tillräckligt idiotiska, så klarar idiotismen att förstöra allt.
    I min mening är det följande näringsämnen som vi mest styrker oss med:
    1. Fett = innehåll av 9 kcal/gram
    2. Alkohol = innehåll av 7 kcal/gram
    3. Kolhydrat = innehåll av 4 kcal/gram
    4. Protein = innehåll av 4 kcal/gram
    Detta är vad vi sätter i oss, olika beroende på vad vi väljer, men valet blir alltid en summa av kcal, den summan måste vara lika med basbehov + aktivitetsutaget. Blir intaget mer blir det fettma. Det finns ingen genväg. Räkna ut vad du sätter i Dig och vad Din kropp gör av med. Allt annat är rent humbug. De som pratar/skriver om metoder, tabletter eller annat kan ha rätt med metod, men alltid är det samma som sker, du "luras" äta mindre.
    Barn äter alltid det mest energirika. Ligger i våra gener att det ska vara så, enkelt sagt. Det är inget stort problem, men blir det då barn förvägras röra sig likt förr. Vi kör, curlar helt enkel, med goda skäl, men sen stoppa i dem socker mer än någonsin, blir fel.
    Målet att inse verkligheten av överflöd, är att förstå och tillämpa energibalansen som måste uppnås för ett bra liv och förutsättning för alla, barn som vuxna.
    Svar: #6
  6. Gunnar Parment
    Henrik G Dahl, visserligen är det sant det du skriver, men alldeles för överförenklat. Fråga dig istället *varför* vi äter mer än vi gör av med. Varför fungerar inte hunger- och mättnadskänslorna och talar om för oss när vi ska sluta äta. Med LCHF, naturlig mat, blir jag snabbare mätt, och håller mig mätt längre, och får automatiskt ordning på min energibalans utan att behöva räkna kalorierna och utan att behöva gå hungrig.

    Det du skrev står redan på olika ställen på denna sajt, men insatt i sitt sammanhang.

  7. Henrik G Dahl
    Det är inte enkelt. Men verkligheten är denna. LCHF ok, men det som sker är att Kcal intaget minska. Känslan av mer proton och fett är riktig, men är inte möjlig för alla.
    Det tar ca 66 dagar att anta en ny vana. Att ta hjälp av en metod, diet, piller eller annat kan fungera för många, men samma sanning kvarstår, bibehålls inte vanan så går vikten upp. Därför finns begreppet "jojo"- effekten.
    Jag hävdar med stor säkerhet att få kontroll på energibalansen är det som ger riktig långtidseffekt, fungerar hela livet. Att få in detta i utbildning vid skolor och även arbetsplatser, är den mest hållbara lösningen för att råda bot på ett mycket kostsamt förhållande som vi alla lever under.
    Alla metoder, även de som ger energiintagminskning, ger inte någon lärdom eller kunskap om de basala begrepp som ändå är det som gäller. Därför vidhåller jag min uppfattning och hoppas fler kan få begreppet i sina händer och få glädjen att ta kontroll över sina liv. Det är för alla en viktig sak. Fettma ger oxå känsla av uppgivenhet och depression, att då själv kunna, veta och förstå ger inte bara viktnedgång utan äve en ofta sargad självkänsla ett bättre förhållande.
    Henrik G Dahl
    Svar: #8, #9, #10
  8. I Like Neil Young
    Troll?
  9. Daniel Högberg
    Jag vill inte vara otrevlig, men sluta propagera för den där kalorimetoden nu. Det har inte funkat de senaste 50 åren och kommer inte funka imorgon heller. Herregud, LCHF (aka riktig mat) är ju för helvete den HELIGA GRAAL för oss överviktiga /sockermissbrukare. Dessutom får vi förbättrade hälsovärden som i många fall är sensationella. Varför kan inte vi också få må bra?
  10. Gunnar Lkpg
    Henrik, du har delvis rätt. Det gäller att inte äta mer än vad man gör av med. Det gäller att skaffa sig en vana som man kan hålla utan att återgå till ett ätande med fel energibalans. Vi som äter LCHF lurar oss själva att inte äta för mycket, därför fungerar det. Jag har kört i snart fyra år, gått ner till samma vikt som när jag var smal och 25 år (är 52 år nu) och har inga problem att hålla vikten eller att bibehålla min sunda livsstil. På skoj har jag ibland kollat hur många kcal jag äter per dag. Jag äter ganska lite, men till skillnad mot förr så är jag aldrig uthungrad/ sugen utan äter som en kung och mår som en prins!
  11. Henrik G Dahl
    Bra det Du beskriver. Men Du är en av dem som hittat rätt, gällande Din kropps energibalansen. Det finns många fler. Det är helt förklarligt och bra för alla de som lyckats. Men ändå kvarstår att fler dör av fetma än av svält. Då blir ändå frågan aktuell. Vi måste ändå se att alla kan inte anta en metod. Då kommer vi tillbaka till den reella verkligheten, hur jobbig den än är.
    Intag och uttag måste vara i balans. Är det inte det, är det problem.
    Ingen metod är fel, förutsatt att den fungerar för individen. Men insikten om varför den fungerar, vill jag se belyst, att den inte alltid fungerar likväl, för så är det.
    Att förstå våra basala energibegrepp, är därför viktigt. Det går inte att anta en metod. Eller annat. Det är fundamentalt, nästan. Finns extrem fett-kost som ger en effekt som inte man vet riktigt om hur den fungerar, men ändå så marginell att det ger en påverka. Som är mindre än 10%, men här är det frågan om bara fett... Vill säga att ingen mig veterligen, vet vilken effekt den ger..
    (Vid svår epilepsi har kosten visat fördelar och minskad fettbildning på kroppen, som bieffekt)
    Att äta rätt så, är svårt. Att äta kan nästan alla.
    Svar: #12
  12. Roland
    Vi har alla olika erfarenheter och min erfarenhet efter att under lång tid säga, "se till att intaget inte överstiger uttaget". Vilket för mig numera är kvalificerat skitsnack, ät rätt och rör på dig rimligt mycket så får du rätt vikt och kroppen mår bra.
    Jag är hyfsat aktiv, driver egna företag varav det ena innebär arbete på lantbruk och träning av hästar. Jag rider c:a 5 gånger i veckan, cyklade 5 dagar i veckan fram och tillbaka till byn det fortaste jag kunde. Rör mig c:a 17 000 steg/dag = c:a en mil när jag jobbar på gården.
    Har testat räkna kalorier, äta fettsnålt men även slopar sötsaker och läsk sedan 14 år tillbaka. Men gick inte ner i vikt.
    Sista chansen även om jag trodde det var osannolikt att det skulle fungera, LCHF. Har nu sedan den 17 juli i år kört på LCHF. Är aldrig hungrig mellan måltiderna, räknar aldrig kalorier, rör mig något mindre då jag inte cyklat på ett tag. Har gått ner 7 kilo, 8 cm runt magen, är mycket piggare och har mer energi. Blodvärdena är mycket bättre, HDL ökat, triglyceriderna 0,8 m.m. Blodtrycket sjunkit från 80-90/130-140 till 70-80/105-115 ja allt har blivit mycket bättre utan att behöva vara hungrig.
    Äta rätt är inte svårt, bara man vet vad som kroppen behöver, då kan man lita på signalerna 😉

    Rolle

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg