Björn Ferry på Kunskapskanalen

65 kommentarer

1. 51
   YAT
   6 maj 2011 19:38

   Ok, då förstår jag vad du menade. När det gällde den andra punkten så tolkade du mej lite fel, men sånt kan ju hända.

   Jo, när det gäller skjuttider så har vi nog olika uppfattning, eller rättare sagt resonerar vi nog utifrån olika perspektiv. Jag utifrån en skidskytts och du utifrån en sportskytts, gissar jag. Min erfarenhet är dock att man har mycket lättare att få bendarr genom en dålig skjutställning om man har några kilometer skidåkning i benen innan man ställer sig där, även om man inte dragit på sig mjölksyra under åkningen.

   Sen är det ju som du säger att många har den bästa möjliga ställningen med avseende på omständigheterna. Skjutställningen i skidskytte är ju också kompromissad på ett annat sätt än i sportskytte.

   Håller med om att Ekholm har en av de bästa skjutställningarna, för att inte säga den absolut bästa (min åsikt). Det är kanske inte så konstigt heller då hon tillhör det fåtal överhuvudtaget som börjat som skytt för att sen gå över till skidskytte. De allra flesta går ju den andra vägen oavsett vilket land de kommer ifrån.

2. 52
   esja
   6 maj 2011 23:16

   Du har rätt att jag har min utgångspunkt i sportskytte och egentligen ingen rejäl kunskap om en skidskytts förhållanden mer än det jag kan resonera mig till. Men även med de omständigheter och problem som finns tycker jag att det finns mycket att göra på ställningsfronten. Enbart genom att se dem genom TVn kan jag hitta flertalet punkter att jobba med. Du kan ha rätt i att bendarr uppkommer lättare efter fysisk aktivitet (trots att jag har svårt att tro det kommer påverka under skjuttiden) och en bättre komponerad ställning är då en väg att reducera problemen.
   Speciellt nu när Ekholm finns med bra ställning och som följd den bästa träffprocenten. Borde inte detta visa resterande hur viktigt ställningen är?
   Har du någon fundering på detta fenomen?

3. 53
   Tomtefar
   7 maj 2011 0:21

   Tack YAT, för bra och givande svar. Jag tycker också det känns rimligt att skjutställningen spelar roll när man kört på hårt i slingan. Jag menar, på inskjutningar när man är fräsh i kroppen kan ju även en medioker skytt sätta alla skott utan problem. Visserligen är det ju inget som står på spel då, och är lättare mentalt, men nog sätter sig rimligen skidåkningen i benen så pass att en lång skjutning, där man tvingas "ta om" eller skruva, så kan skjutställningen vara droppen som får bägaren att rinna över - kanske första skotten går bra, men man kanske börjar darra de två sista. "Det berömda sista skottet" brukar alltid kommenteras med mental rutin, men det är nog även fysiskt störst risk att bomma det, eller?

   Intressant, jag har inte noterat de nya stavremmarna. Men i så fall, så finns det en del elitåkare som borde slipa på tekniken, för jag ser en del fumla rätt många bentag innan de kan börja trycka med armarna - har man då en bra "stav till stav"-tid, så kanske man tappar sekunder på fumlandet i alla fall, vilket inte mäts (inte i rapporteringen på TV i alla fall, men kanske av tränarna). Tiden från man lägger ifrån sig stavarna, tills att man når varvklockan + en varierande faktor för vilken bana man ligger på, skulle kunna vara ett alternativ att mäta.

   Eftersom du verkar vara insatt i skidskyttevärlden, så vill jag tråka ut dig med ännu en fråga . Om du sett ngt klipp från gamla bilsporttävlingar sedan 40--talet, så har du kanske sett att när startskottet gick så stod förarna på en sida och var tvungna att springa över till sina bilar, starta dem och köra iväg. Jag har samma tanke när det gäller Masstart i skidskytte - detta tråkiga lemmeltåg första varvet där inget intressant händer förutom ngn vurpa här eller där i smeten. Man väntar ju bara på att första skyttet ska bli överstökat så det blir lite spridning. Varför inte börja en "Mass-slakt" med att alla står på sin matta och när startskottet går så slänger sig alla ned och kör första serien av FEM. Det skulle spräcka fältet lite i alla fall. Undrar om detta ngn gång varit på förslag inom sporten - kan ju omöjligt vara bara jag som tänkt tanken? (för att inte behöva bygga om gevären så kan första magasinet ligga på mattan och sedan lämnas där åt funktionärerna att plocka upp). Skulle blir roligare så.

   Angående skidåkare som blir skidskyttar VS skyttar som blir skidskyttar, så imponeras jag av Anna-Karin Strömstedt kanske mest av alla i sveska landslaget. Tycker hon redan skjuter hyfsat efter relativt kort tid. Hoppas hon får en bra försäsong, för den tjejen har potential att bli bästa svenska damåkare (med lyckad fysträning kan hon nå nästan Neuners åkfart)! Fredrik Lindström ska också bli spännande att se vad han gör nästa vinter från sin redan ganska höga nivå. Lite LCHF så de håller sig skadefria och friska vore trevligt

4. 54
   YAT
   7 maj 2011 12:05

   #52 esja

   Ja, absolut visar det hur viktig ställningen är. Personligen tycker jag att det jobbas lite för lite med skjutställningarna och skyttegrunderna och fokus ligger lite för mycket på kombinationsträning skjutrytm och snabbhet. Det är lätt att snabbheten blir ett självändamål istället för en konsekvens av stabil skjutställning och korrekta avfyringar med efterriktning och smidig omladdning, och att det därigenom riskerar att påverka skjutresultatet. Speciellt med tanke på att så många kommer från längdskidåkningen och egentligen inte är så rutinerade skyttar. Men jag är inte riktigt insatt på detaljnivå. Nu har ju landslaget Jonas Edman som skyttetränare, men jag vet att vissa av åkarna tycker han är med lite för lite och det finns önskemål på mer och mer individualiserad skytteträning/instruktion. Men allt är ju en resurs/kostnadsfråga och svenskarna har det inte alls lika bra ekonomiskt som t ex norrmännen, även om det är ljusår bättre än på Micke Lövgrens tid som aktiv.

   Intressant att du kan se bara genom tv-bilden kan se saker som man behöver jobba på. Vad tänkte du på, om man får fråga? Jag har ju en del tankar själv om det är, men fler inputs är alltid välkommet för att öppna ens ögon ännu mer.

5. 55
   YAT
   7 maj 2011 12:24

   # 53 Tomtefar

   Här kommer ett par bilder på de olika stavremmarna. Den nya typen som också kallas kontrollrem: http://skytteoptik.se/product.asp?product=274 Och sen den äldre enklare typen: http://skytteoptik.se/product.asp?product=273

   Den stav flera svenskar använder är denna: http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.cjbergman.com/wp-conten...

   Där kan du också se ”skåran” för snabbkopplingssystemet där man klickar fast själva remmen.

   ”Mass-slakt” kanske skulle va’ nå’t! Du har ju rätt i att det första varvet är ganska tråkigt. Även i längdåkningen blir det bara tråkigare med dessa masstarter. Det blir ju i princip en lång väntan på spurten nu när åkarna får mer och mer klart för sig att det nästan är omöjligt att gå ifrån klungan. I skidskyttet splittar ju skjutningen klungan så att börja med en skjutning skulle ju göra inledningen intressantare. Förslaget är säkert påtänkt sedan förut, men som i alla hierarkiska strukturer så måste förslagen förmodligen komma från ”rätt håll” för att kunna slå igenom.

   Vi kan ju verkligen hoppas att Strömstedt utvecklas på samma sätt som ACO och Magda. Hon går ju samma väg, från längdlandslagsåkare just utan för de allra bästa till skidskytte. Ska bli spännande till nästa säsong då hon förhoppningsvis utvecklat skyttet betydligt för att kunna etablera sig i toppen. Lindström ser jag som det största hoppet inför framtiden.

   Angående LCHF för skidskyttar så tror jag absolut man har en viss fördel av det till en viss nivå av LCHF, just enligt de fördelar Ferry beskrivit med jämnare blodsocker, mindre behov av täta måltider och mindre” efter maten trötthet”. Detta ger ju i sin tur bättre förutsättningar att klara sig från infektioner. För långt mellan måltiderna, alltså riktiga droppar i blodsocker, för lite sömn och för mycket resande, dvs brist på riktig vila och återhämtning är nog de största orsakerna till förkylningar för skidskyttarna. Och att hålla sig frisk är det viktigaste av allt för att kunna bli bättre rent åkmässigt.
   Men förutsättningen är att man inte går för lågt i kolhydratintag. Det Ferry låg på under fjolåret på ca 200g/dygn var nog på gränsen. I år har Ferry inte varit lika strikt och ätit mer kolhydrater och tycker sig i det funnit ”balansen” i detta. För CJ Bergman var det ju över gränsen, om han nu inte åt ännu mer extremt, och han hamnade i glykogenbrist. Så han fick återgå till att äta lite mer kolhydrater som potatis, ris och lite bröd. Som tröst för skidskytteintresserade LCHF:are kan jag berätta att även CJ fortfarande äter betydligt mindre kolhydrater och mer fett än han gjorde för 2 år sedan, även om det inte faller inom definitionen för LCHF. Jag tror det någon sa på en annan tråd här nyligen är väldigt träffande. Bara för att dra ner på kolhydraterna är bra så betyder det inte att dra ner dem helt är bäst. I alla fall för skidskyttar.

6. 56
   esja
   7 maj 2011 22:25

   YAT #54

   Jag skulle säga att tänket i grunden är lika (lr iaf borde vara lika) mellan sportskytte och skidskytte. och därför borde det gynna resultaten rejält om de hade kontakt med tränare som verkligen kan ställningsbygge, approach till skyttet, teknik osv. Edman är väldigt bra på detta, speciellt liggande, men vad jag förstått har han mest jobbat med approachen och inte varit inne på just ställning och teknik. Synd att hans fulla kunskaper inte utnyttjas. Det är väl pengarna som saknas som vanligt som du säger.
   Jag hade en kontakt på Meråkers idrottsgymnasium (skytte, skidskytte) i norge för 5 år sen. Där fanns då 2 duktiga skyttetränare som skidskyttarna inte utnyttjade. Deras träning bestod i att mata serier så snabbt som möjligt medan deras tränare stod bakom med stoppuret. inte direkt kvalitet...
   Snabbhet är något positivt inom sportskytte med (även om det är på en annan nivå) men det ska alltid komma ur en solid teknik som har basen i en stabil ställning. Risken finns att man stressar fram skotten innan de är klara och allt blir en chansning. Att börja med snabbheten känns som att jobba bakifrån.

   Detta blir nu en smula generellt.
   En genomgående trend bland skidskyttar är dålig balans. Frågar du mig så är balansen det absolut viktigaste. Många är framtunga (faller framåt), nu menar jag inte att de faller omkull men en tendens framåt (eller bakåt) kommer orsaka stora horisontella piprörelser med kompensationer, inget av detta är önskvärt (så klart). Höften tycker jag ofta pekar åt alla möjliga håll. Kan höften låsas i ett hyfsat rakt läge är mycket vunnet. Ett annat problem jag märkt är bristen på korrektioner i ställningen om något blivit fel. De åker bara till skjutplatsen och ställer sig (dessutom med många gånger en lite udda fotställning) och verkar hoppas att NPA (natural point of aim) blir någorlunda bra. Det är väl tidspressen som orsakar detta men resultatet blir en spänd ställning med oväntade flyers.
   Det är helt enkelt vissa problem med att använda skelettet som bas. Nu går det ju att skjuta bra ändå, men under press brukar felen bli tydligare. Så precis när man har nytta av ställningen kan någon del fallera.

7. 57
   david
   7 maj 2011 23:39

   Det är väl uppenbart att Ferry inte är någon talesperson för LCHF-rörelsen, det har han väl aldrig heller utgett sig för att vara.han har hittat ett sätt att äta som han tycker funkar. Inte mer än så, sen blev det förtås en trevlig uppgörelse för honom att sätta sitt namn och prägel på en kokbok. Jag missunnar honom verkligen inte att tjäna några kronor extra. Ruskigt kompetent skidskytt, men det är knappast världens mest lukrativa idrott. Han medger samtidigt att det fungerade ungefär lika bra när han åt mer kolhydrater och gör en viktig poäng i att energibalans är helt överordnat allt annat för att kunna prestera. Den största förtjänsten med att äta mer fett för en idrottare med en såpass hög träningsvolym är förstås att inte behöva äta sådana volymer. Samma mängd stärkelseprodukter blir helt enkelt för mycket mat och på tok för mättande. Ett känt uttalande av Gunde Svan som käkar spannmål tills det sprutar ur öronen var att han inte kunde höja sin träningsnivå ytterligare eftersom han inte orkadeäta mer mat.

8. 58
   YAT
   9 maj 2011 13:02

   #56 esja

   Det verkar iaf som åtminstone du och jag tänker väldigt lika. Jag kan bara hålla med om det du säger om balansen som grund osv. Även ”framtungheten” hade jag även problem med själv som aktiv. Svårigheten var att få NPA i höjd med tavlan. Den kom alldeles för lågt varvid jag var tvungen att ”luta” mig lite bakåt, vilket fick till följd att jag lätt fick stora horisontella rörelser, precis som du beskrev. Idag är det dock lite lättare att komma tillrätt med detta då man ändrat reglerna för stockens maxhöjd med 20mm till 120mm och att det därtill finns väldigt fina och bättre, förhöjningsbara korntrummor och diopterfästen.

   När det gäller fotställningarna så finns det en viss förklaring i att man står på skidorna när man skjuter. Många upplever en stabilare ställning med bättre balans med fötterna vinklade isär som ett ”V”. Man får större understödsyta och det är mindre risk att man halkar eller glider, speciellt om det är lite snö på mattan. Dessutom ”vickar” skidorna inte lika lätt. Med dagens skjutmattor och bättre preparerade, jämnare skjutvallar är problemen mindre. Lösningen ser dock väldigt olika ut hos olika åkare så jag förstår att det kan se ut som att man ställer sig lite hur som helst. Önskemålet är dock att få höften rak mot skjutvallen som du säger, men man kan komma att behöva kompromissa för att hitta en personligt lyckad lösning.

9. 59
   esja
   10 maj 2011 0:20

   Den biten med skidorna har jag faktiskt inte tänkt på men låter rimligt när du säger det. Men jag menade också att kontrollen av riktningen på ställningen är lite hafsig (om du förstår vad jag menar). Man åker fram till mattan, snett dessutom, och så att säga bara ställer sig utan att först kontrollera hur riktningen blev, fixar det som ska med geväret och börjar skjuta. Huruvida NPA blev bra eller inte blir lite tur. Då är det även sent att fixa till pga den stora tidsförlusten.
   Det finns duktiga luftskyttar som står med främre foten snett mot tavlan (optimalt brukar vara vinkelrät på framfoten) men då måste många timmar till för att jobba in en låsning i höften. Risken finns att fotvinkeln gör höften instabil och vrider iväg vänster/höger vilket påverkar absolut allting.

   Det finns några lösningar på fel i höjdled. En vanlig är att stå mer på vänster fot (om högerskytt), dvs en kraftigare vinkling uppåt på höften mot tavlan sett (inte snett). Höften blir "vass" vid vänster armbåge. Bredare mellan fötterna kan även hjälpa. Finns mer att göra men då är vi inne på individuella lösningar. Man kan absolut luta sig bakåt men inte på bekostnad på balansen, och isf får det vara sista lösningen när allt annat har testats.
   Jo, kom på en sak till, har märkt att dra upp vänster axel är ett vanligt misstag. Det är inom min gebit ett riktigt nybörjarmisstag som brukar vara första man får jobba bort hos en ny skytt.

   Intressant med din insikt i ämnet, har funderat på detta en längre tid och nu fått några svar på frågorna iaf!

10. 60
    lopaka
    13 maj 2011 14:50

    Hur funkar LCHF med mkt löpning? Antar att LCHF aldrig är fel. Men behöver man äta fler mål även om man inte är hungrig för att få tillräckligt med energi att bränna under löprundorna? Eller ska man bara gå på hungerkänslan? Vad "laddar" man med innan ett långpass (60-120min.)? Vad äter man efter ett löppass då man som regel är väldigt hungrig?

11. 61
    Zepp
    13 maj 2011 15:31

    Tja, du har väl ett antal kilo fett som du kan löpa på någon vecka utan vidare.

    Grejen är väl att vi har ytterst lite glykogen lagrat, cirka 2000 Kcal och dessa är till stora delar reserverat för annat än löpning.

    Du lär iallafall inte bränna 2000 Kcal på 2 timmar.

    Sen så om du är omställd så gäller att det tar längre tid att komma i gång på fettbräning, det krävs längre uppvärmning, varför man disponerar loppet lite annorlunda.

    Vad det handlar om är altså inte tillgänglig energi, det har du så det räcker, utan det handlar om din förmåga att omvandla olika energiråvara till ATP.

12. 62
    Matglad
    13 maj 2011 16:27

    Jag tycker det funkar kanon med löpning, speciellt långpassen när man inte ligger i det övre puls-spannet. Jag äter aldrig något alls innan rundorna, och upplever heller aldrig dom plötsliga energi-hålen som kunde slå till tidigare. Fett-depåerna brinner långsamt och stabilt. Jag blir överhuvud taget aldrig så väldigt hungrig alls numera, inte ens under eller efter långpass (ca 90min för mig just nu). Det är mer en lätt sugande magkänslan av att det är dags att äta igen som kommer smygande. Man kan duscha i lugn och ro och käkar sedan ett vanligt mål (lchf-)mat tills den förvunnit igen. Det kan vara svårt och tro - jag vet, men vi är flera löpare på jobbet som upplever samma sak (åtminstone på motionärs-nivå).

13. 63
    Cecilia
    22 maj 2011 21:33

    Jag har hållit på med lchf i omgångar. Nu senast sedan knappt en månad tillbaka. Jag är orienterare och springer i terrängen cirka 50-70 minuter. Mitt problem just nu är att jag inte orkar springa som jag brukar, hänger inte med de jag brukar hänga med. Och jag har massor av mjölksyra under hela träningen. Någon som upplevt samma sak?

14. 64
    Zepp
    23 maj 2011 0:24

    Ja det är vanligt, det tar tid för framförallt musklerna att ställa om till fettdrift, det skall till mer och större mitocondrier, mer Carnitin för att transportera fett över cellmembranen osv!

    Ett knep är använda mer MCT, dvs medellånga fettsyror. kräver varken galla för att tas upp eller carnitin för att transporteras in i cellen.. dvs Cocosfett!

    Man kan även se till att glykogendepåerna är lagom fulla innan större ansträngningar, dvs något mer kolhydrater dagen innan loppet!

15. 65
    hemul
    23 maj 2011 4:07

    Ett annat knep är att inte äta lågkolhydrat i omgångar. Du kommer antagligen aldrig över puckeln så du börjar må och fungera riktigt bra. Vill du inte göra det fullt ut så tror ivf jag det är bättre att du tillämpar GI med inte allt för mycket kolhydrater och håller dig till det.