Nyheter

47 Kommentarer

  1. LenaK
    Tack och lov att det finns sådana som Jonas Colting och Annika Dahlqvist, d v s personer som vågar sticka ut hakan och säga obekväma saker utan att tänka på konsekvenserna för sig själva. Att säga sanningen innebär ju ofta att man gör sig mer eller mindre "omöjlig".
  2. Sara
    Precis. Barn lär sig från sina föräldrar och som han skrev så om föräldrarna äter dåligt, då kommer även barnen göra det. De äter vad de blir serverade. Jag hade turen att växa upp med en matlagningsintresserad mamma och fick ofta vara med i köket. Lärde mig hur man gör allt från grunden. Fick även lära mig koka saft, sylt, baka bröd mm. När jag ser på många i min ålder idag (är 24 år) som knappt ens vet hur en spis fungerar (ok överdriver lite) så blir jag lite rädd.

    Nu tränade jag inget alls när jag var yngre. Har aldrig varit på ett gym. Idrotten i skolan avskräckte mig från allt var röra på sig heter. Dock var jag ofta ute i skogen och lekte som liten. Där borde föräldrarna också ha ett ansvar, att inte bara sätta igång tvn och låta barnen sitta där eller vid datorn istället för att ut och leka. Låta dem ta hand om sin enorma fantasi. Om man själv inte äter godis mm så varför ska man då lära barnen att helg=godis? Jag tycker man ska lära barnen att fest=godis istället.

  3. Kaja
    Jag tror att många föräldrar kämpar och verkligen försöker. Men De känner inte till hur kroppen reagerar på socker och kolhydrater. Kanske drar de ned allt vad de kan på fettet och låter sitt barn äta sig mätt på pasta och fullkornsbröd. Och förstår inte varför barnet alltid är hungrig. Självklart har föräldrarna ansvar. Men myndigheter och experter har också ett stort ansvar.
  4. Annika
    Säkert vill många föräldrar göra rätt och litar till den information de får via sjuk och hälsovård samt kanske media eller andra föräldrar. God tro kan skada lika väl som obetänksamhet och slarv.
    Min egen historia är att jag var överviktig redan som barn och mina föräldrar ville verkligen rätta till det men med facit i dag, ser jag att de gjorde i stort sett allting fel. Visst är barnens matvanor föräldrarnas ansvar men också samhällets sak att ge fungerande hjälp. Som vuxen har jag försökt få hjälp från sjukvården men de har ingen hjälp att ge!
    LCHF känns fullständigt rätt trots att jag inte tappar vikt.
  5. PiggePI
    Det funkar ju bra när syskon är lika, men om de inte är det, vad gör man då? Om ett barn är kraftigt överviktigt men syskonet har normal, eller kanske lite under normal vikt? Får både följa en annan, kanske striktare, kost eller skiljer man deras mat åt? Och hur talar man om för sitt barn "du får inte äta sådant som andra barn äter för att du är för fet"?
  6. Kvinna
    Jag håller med om att det är föräldrars ansvar, men ibland känner jag mig så maktlös som förälder. Jag jobbar 9-18, och är hemma 18.30. Ibland senare ifall jag måste handla eller uträtta något annat ärende efter jobbet. Då har sonen varit hemma från skolan en stund och är vrålhungrig. Jag försöker att ha färdig mat i kylen, som han kan värma, men ofta blir det en macka tills maten är klar. Tre dagar i veckan tränar han och är inte hemma förrän 20.30. De dagarna har jag en halvtimma på morgonen och en timma på kvällen att vara förälder, det blir väldigt komprimerat kan jag säga. Ofta går laget och äter en pizza eller hamburgare efter en match. Ska jag då förbjuda honom det?? Nej, det går bara inte. Eller när han ses med kompisarna på helgen, de köper godis och läsk, kollar på film eller "lanar". Det kan jag heller inte neka honom. Usch, ibland känns det hopplöst.
  7. Hans Andersson
    " Hur ska ett överviktigt barn kunna förbättra sina matvanor om mamma eller pappa vräker i sig godis eller snabbmat? Hur ska ett barn bli motions- och rörelseintresserad om föräldrarna låter barnen förstå att motion är tråkigt, jobbigt och hemskt?"
    Ja anser nog att Du Collting med din bakgrund vräker över allt förstort ansvar på den enskilda målsmannen då samhällsordningen ändå ser ut som den gör. Det har ju nu senast visat sig att vi har faktiskt inga etablerade kostråd. Blir det då inte svårt att veta vem man skall rätta sig efter. Att vi inom LCHF rörelsen vet hur vi ska leva är knappast likvärdigt med hur vi hanterar övervikt. Så länge de styrande inte acceptera och ändrar sitt synsätt kan vi knappast angripa föräldrarna. Men visst kan du sitta på din blogg och kritisera. Fettskräcken är inget som vi löser över någon dag. Men det är på gång; det märks överallt, alltmer, överallt.....
  8. Nicke
    Det är så otroligt självklart att det är föräldrarnas ansvar. Och så sjukt att vården riktar sig till barnen och inte föräldrarna.
  9. nordbo
    Bra att Jonas provocerar, men riktigt så här enkelt är det nog inte. Vinklingen är dock intressant och tankeväckande; själv tror jag att det i mycket hög utsträckning handlar om kunskap. Om man är fullt medveten om vilka konsekvenser en "sockrad kosthållning" kan få på sikt sätter man gränser för barnen och sig själv - om inte annat för barnens skull ... De flesta föräldrar vill sina barn det allra bästa.
  10. Lise
    Om ALL overvekt på barn kunne være så enkel å behandle….. Vi er en meget bevisst ”matfamilie” på fire, som er opptatt av ren mat laget fra bunn, lite kolhydrater og mosjon. Tre av oss er helt normale. Et av barnen er overvektig. Han har ADHD med kraftige adferdsvansker og Asperger syndrom. Vi vet at det vestibulære systemet går i kryss og motorikken har egentlig aldrig vært bra. Vi gjør alt vi kan for å hjelpe barnet vårt. På alle områden. Det er akkurat som ingenting hjelper… Barnet får samme mat som oss andre. Mestringsfølelsen er meget lav når det kommer til idrett fordi de andre klarer ALT bedre enn barnet vårt, så da vil det ikke mer. Vi går isteden mye turer, sykler og går på ski sammen med han for å motivere til fysisk aktivitet uten at det hjelper nevneverdig.

    Hvis noen her, kanskje Andreas selv har en ide/ oppskrift som kan hjelpe så er det bra. Men IKKE døm alle over lav sko at det ALLTID er foreldrenes skyld…Og husk noe MEGET viktig. Enkelte "sykdommer- og eller genetiske feil" har du ingen anelse om før barnet blir eldre.....

  11. Vendela
    I åratal slet jag med ett överviktigt barn, h*n är vuxen nu. Jag sökte en hel del hjälp hos läkare och dietister under årens lopp. Vi åt så löjligt magert och nyttigt hemma. Jag la det mesta av min lön på "nyttiga" livsmedel, frukt, grönsaker osv osv. Läsk drack ingen och godis fick konsumeras en dag per vecka. Var det bröd var det fullkorn osv. Barnets träningstid per vecka gissar jag till iaf 10-15 timmar då det var "halvelitsatsning" och lite andra uppdrag som krävde mycket motion utan att jag vill gå in på alla detaljer.
    Jag är själv gammal tränings och kostfreak som fått hålla igen rejält för att inte gå upp i vikt och tyvärr verkar barnet ha ärvt dessa mindre roliga gener. Men kom inte till mig och skuldbelägg, jag har gjort ALLT som stod i min makt för att vända den negativa trenden. Dessvärre var kostråden då inte så bra antar jag nu med facit i hand. Jag tror kost och motion är en viktig byggsten (o då bör de ju vara riktiga, jag är rädd jag förstört barnet hälsa för evigt pga dåliga kostråd under 80-90-talet) men tyvärr tror jag många glömmer gener när de kastar sig ut o dömer andra. Sen finns det självklart en massa sätt att förstöra barns hälsa och vikt, men ALLT är inte vad det ser ut att vara.

    /Vendela, som ändå mår illa när små barn sitter i kundvagnen och äter sig mätta på chips/godis/skräp som är helt onödigt....

  12. Maggan A
    Tyvärr är föräldrarna inte ensamma om att bestämma vad barnen ska äta. Det börjar redan på dagis med fruktstunder och kolhydratrika måltider för övrigt och inte blir det bättre i skolan sedan.

    Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli 🙁

  13. Jag anmäler en avvikande mening och här är min kommentar hos Jonas Colting.
    (OBS: anna syftar på ett föregående inlägg hos Colting)

    Jag håller delvis med dig Jonas men tycker att anna har 100% rätt i sin kommentar. Vi som upptäckt lchf-kostens fördelar och är tacksamma att äntligen ha förstått sammanhanget kan ju inte nu börja anklaga de föräldrar till feta barn som INTE förstått för barnmisshandel.
    Om vården och dietisterna började anamma lchf-kosten skulle såväl barn som föräldrar kanske ha en chans.
    Jag har förövrigt en hård fight om just detta via ”min mening” i Helsingborgs dagblad (sista ordet är ännu inte sagt) vilket jag även lagt ut på min blogg 😉

    Jag ser ju även här många som kommit till liknande slutsatser.

  14. A F
    Visst är det föräldrarnas ansvar. Jag är rädd att många som själva är sockerberoende tar barnen som ursäkt för att själva få ha fredagsmys och lördagsgott. Eller inte kan säga nej till sig själva och därför inte till barnen heller.

    Fast samhället med allt självklart fika och skräpmat gör det ju inte enklare. Och mor- och farföräldrar som tycker så SYND om ettåringen som inte får fikabröd eller lördagsgodis (fast ettåringen aldrig smakat och inte frågar efter det). Eller ska truga i glass/ efterrätt i ett mätt barn som vill springa iväg och leka.

  15. Många har alltid svårt för att se nyanserat på saker och ting. Föräldrar är alltid lätta att skuldbelägga...
    jag bloggar också om detta men mer nyanserat och ser saken som fler här säger.

    Sedan är det väl så att man måste gärna ha varit förälder i några år för att inse hur lite man ändå har att säga till om i skola, vård och omsorgen. Har Jonas barn tro?

  16. Ja, men ge oss föräldrar verktygen då! Väldigt få av oss har valt att själv bli överviktiga, och många av oss har följt massor av råd från såävl dietister som bantingsbilagor och inte sjutton blev vi smalare för det i slutändan.

    Och samhället får faktiskt också ta ansvar, genom att t.ex. sluta pumpa barnen fulla av tomma kolhydrater och lightprodukter i skola och barnomsorg. Och genom att, precis som Colting säger, jobba med motion som är glädje - inte prestation. Hatade själv gympan i skolan eftersom jag alltför ofta blev antingen hånad eller utskälld (av både klasskompisar och lärare) för att jag inte kunde prestera i friidrott, redskapsgymnastik eller bollsport. Gissa hur motionsmotiverad jag varit efter det? Min sanning om mig själv är att jag "inte kan sporta", att jag är för dålig och aldrig kommer att bli bra på det. Svårt att hitta glädjen i träning då. Fast man VET hur mycket den behövs. Ser samma mönster för min (överviktiga) dotter.

    Jag var för övrigt underviktig hela min uppväxt, och den kost jag lärde mig äta då var kostcirkelns och matpyramidens. Det var mina redskap när jag steg ut i vuxenlivet, och sen skulle lära min dotter bra mat. Vi lagade mat från grunden, är mycket intresserade - men vi åt ju fel mat, uppenbarligen. Fast rätt enligt samhället. Och nej, vi fick inte så mycket hjälp heller när vi bad om det på t.ex. BVC - där är de nämligen väldigt rädda för för "viktfixering" hos barnen, vilket väl till viss del är rätt - men om man ber om hjälp att tänka rätt, kan man inte få det då som engagerad och intresserad förälder?

  17. Jonas, du har sikkert de beste intensjoner. Om du har skrevet dette for å få i gang en debatt så har du lykkes.
    Du har rett i at barn gjør som foreldrene, Du har rett i at mange har både Fredagskos(mys) Lørdagskos og Onsdagskos. Men du går ut i fra at alle voksne sitter med det beste verktøyet for et smalt og friskt liv. Når samfunnet har gjort alt for gi oss feil råd om hvordan spise riktig mat i 40 år. Der tar du feil Jonas.

    Ikke alle har den riktige verktøykassen, Jonas!

    Når en foreldre kommer til helsestasjonen med sitt overvektige barn, får beskjed om å spise mindre fett og mer sukker og stivelse, vil jo de gjøre alt for å følge disse rådene
    Du kan ikke laste foreldrene for at de følger disse reglene, disse reglene er jo en garanti for at barna blir overvektig.

    Jeg forsto av din krønike at alle voksne nå vet hva som er riktig kost for seg selv og sine barn, at de som er fete kan skylde seg selv fordi de vet hvordan et bra kosthold skal være, men gir f#6a)n!.
    Nei Jonas, jeg vet at jeg spiser LCHF mot helsemyndigheter og legers vilje. Jeg har gått i en konstant motvind. Jeg har fått høre at jeg er uansvarlig, dum, jeg spiller hazard med min helse, Jeg kan takke meg selv om jeg får Diabetes og hjerteproblemer. jeg må jo forstå at smør og grisefett setter seg fast i blodårene. Men jeg er en oppegående og sterk person. Jeg hadde flaks(tur) som fant LCHF.Jeg oppdaget helsefordelene med min badevekt og blodsukkermåler.

    I denne motvind skal en være sterk som kjemper videre. Det kan være tøft for en som har fasiten. Tenk deg da en som ikke har denne fasiten, en som ikke tør, vil eller har forstand til å tilegne seg nye kunskaper på tvers av myndighetenes advarseler og pekefinger.
    Nei Jonas, jeg synes ikke at man skal stigmatisere nok en gruppe i samfunnet. det er på tide at Myndighetene tar ansvar, forandrer og går hardt ut med nye kostråd som hjelper folk med overvektsproblemer. Når alle vet hva som er riktig kost, kan vi kanskje minske overvekt og fedme med 95% Jeg vil også påpeke at ikke alle har disse genene som gjør oss fete. Noen tåler sukker og stivelse mindre enn andre. Ikke alle friske og smale personer lever sunt. Mange er smale uansett hvor mye Fredagskos(mys) de har. Det gjelder å ha tungen rett i munnen når man uttaler seg så kategorisk som du gjør her.
    Lykke til videre!

  18. Leonora
    Om det är barnmisshandel att ge sitt barn en dålig kost ska då inte samhället ingripa och hjälpa barnet på samma sätt som vid fysisk misshandel? Att sedan de etablerade råden inte funkar idag är ju en annan sak. Tycker nog att Jonas gör det lite för lätt för sig. Ganska typiskt uttalande av en som troligen inte själv har barn. Som förälder styr man inte över allt ens barn äter efter att de börjat på dagis och ju äldre de blir desto svårare blir det.
  19. Mimmi
    Joo, fast... Man kan ju inte lasta över ansvaret helt och hållet på föräldrarna... Vad läkaren/vården säger har ju länge varit det enda sanna och riktiga - som om gud själv har talat eller nåt... Vem vågar motsätta sig gud? hehe 😉 Jag kan bara referera till min egen svårt diabetessjuka mor som av sin läkare ständigt får rådet att äta mer frukt, grovt bröd osv om hon vill leva längre. Jag har full förståelse för att hon litar på hans ord för givetvis vill hon leva längre. Men hur ska hon då kunna förmedla motsatsen till sina barn om hon inte tror på den, inte vågar ifrågasätta den??

    (Nu råkar det vara så att ett av hennes barn inte är ett särskilt stort fan av den traditionella guden och det är ju bra! 😉

    För att inte tala om skolmaten där du får äta dig mätt på pasta och dricka dig otörstig på juice och lättmjölk...

    Mycket intressant artikel, men jag skulle vilja säga att ansvaret inte BARA ligger hos föräldrarna!! Vi ALLA har ett ansvar, framför allt (som ni andra också säger) myndigheter!

    Slutligen vill jag säga till dig Dr. Eenfeldt att du gör ett förbannat bra jobb! Gillar din saklighet, ditt ifrågasättande, din öppenhet men också att du är så lång! 😉

  20. Ingela
    Jag vill välkomna alla som inte själva haft barn under de senaste årtiondena till verkligheten genom att berätta hur en typisk dag i en 1-9-årings liv ser ut. Att jag skriver just de åldrarna är för att barn mellan 1 och 8-9 år i de flesta fall spenderar mellan 6 och 11 timmar i kommunal (eller för den delen privat) barnomsorg 5 dagar i veckan.
    06:00-08:00 Kommer till förskolan/fritids/skolan. De som kommer tidigt blir antingen serverade frukost, troligen bär/fruktfil eller dito yoghurt och flingor plus mackor och mjölk (osockrad fil är det inte längre några barn som äter, så det har man gett upp för länge sedan) eller också har de med sig frukost. Det kan vara allt från två riskakor och o-boy till ungefär vad som beskrevs ovan.
    9:30-10 Frukt (men på många förskolor byts den ofta ut mot något som ett födelsedagsbarn har haft med sig)
    10:20-11:30 Lunch. ALLTID kolhydratbaserad!
    14-14:30 Mellis. Oftast mackor och mjölk, men det kan även vara färdigköpta krämer, sockrade yoghurtar/fil eller liknande. O´boy till är inte ovanligt
    16:30-17 De som är kvar får en frukt igen

    Är barnens viktproblem fortfarande föräldrarnas ansvar? Även om föräldrarna ger (enligt vårt sett att se på det) bra mat hemma så kan de påverka maximalt hälften av vad barnet äter.

    I den bästa av världar skulle familjen kunna få råd och stöd av en duktig och entusiasmerande dietist. Denna dietist skulle lugnt och sakligt och på rätt nivå kunna förklara vad som händer i kroppen när man äter olika saker. Hon/han skulle också kunna skicka med ordination på mat till förskola, skola och fritids så att dessa barn (om inte alla) skulle slippa alla dagens blodsockerhöjningar. Det är långt dit, men vi är på rätt väg. Rätt väg är dock inte att skuldbelägga föräldrarna!

  21. A F
    Ingela,

    Jag tror faktiskt att det blivit mycket bättre ur sockersynpunkt de senaste åren. På mina barns förskola är det helfet osockrad fil/ youghurt med osockrad musli som husmor blandat själv. Knäckebröd eller eget bakat bröd, eko-bregott. Inga krämer, ingen ketchup, varm choklad med rätt så lite socker på fredagsfrukosten.

    Visst finns det mycket övrigt att önska, men det här är mer regel än undantag verkar det som. Våra vänner blir chockade när vi berättar att barnen få ta med glass på födelsedagen, det är förbjudet på de flesta förskolor.

  22. Ingela
    Jag har jobbat inom barnomsorgen i över 15 år, och visst de värsta avarterna är nog borta på många håll. Men det finns mycket kvar att göra. Tyvärr tror jag att det är dina barn som har haft stor tur och de ställen som serverar sån mat är undantagen. Det är definitvt så att de allra flesta barn får mat som inte är gjord av någon "husmor" på plats! Mina barn får till och med mat som är transporterad längre än de två timmar som lagen tillåter. "Vi jobbar på det" har varit svaret på frågan vad man gör åt det i ganska många år nu...
  23. MWB
    Hej. Absolut föräldrarnas ansvar, MEN de har kanske försökt göra 'rätt'. De kanske har följt Livsmedelsverkets råd om fler light-produkter och mindre fett och mer potatis och bröd - helst 8 skivor om dagen! Plus alla medias rapporter hit och dit, man blir ju helt förvirrad!! Och vems är fel är det? Staten (via Livsmedelsverket) och Landstinget får väl nu skörda frukterna av alla deras 'goda råd'!
  24. Jonna
    Generaliseringar är alltid svårt... Och sällan hjälper de...
    Jag har själv bantat mig till en katastrofal övervikt, efter 20 år i dietisternas, husläkarnas, viktväktarnas, överviktskirurgins och samhällsnormens våld så jag har svält mig och ätit fel, allt för att bli frisk och hälsosam, men så klart med motsatt resultat.

    Jag anser mig vara en upplyst, smart, samhällsdeltagande person. Jag har inte funnit skäl att ifrågasätta de kostråd som jag matats med under de senaste 20 åren, de har ju varit samstämmiga och vetenskapligt "bevisade". Så klart jag har litat på de kostråd jag fått, varför skulle jag inte det, utbildade läkare, forskare, dietister… Seriöst. Varför skulle man ifrågasätta det?

    Först nu, vid 35 års ålder, men hotet om operation hängande över mig har jag sökt alternativ och hittat LCHF och vågat på egen hand (ivrigt motarbetad av hela sjukvårdssystemet) testa, och faktiskt lyckats hyfsat. Men när jag har sökt och letat, så inte har det funnits mycket information som har talat för att jag är på RÄTT väg, snarare fel. Så hur ska en vanlig människa som saknar medicinska kunskaper och som har ett liv i övrigt att driva runt, på egen hand klara av att ifrågasätta och gå emot allt som han/hon har lärt sig och göra tvärtom? Det är skitsvårt!

    Jag är mamma till en femårig tjej. Från födseln var hon stor, låg två till tre standardkurvor över ”normalkurvan”. Hon var dock helt normal, följde sin egen kurva perfekt, och notera, alla kurvorna var över det normala, både vikt, längd och huvudomfång. Men pga min egen övervikt så har dels jag varit på min vakt, men framförallt sjukvården. Vid alla kontroller på BVC har de nagelfarit vår mat, som för att bevisa för mig att eftersom jag är överviktigt kan jag heller inte tillse att min unge får rätt mat. Trots att hon alltså har varit HELT normal. Och kostråden till oss, som vi ska ge henne, har ju varit de gamla vanliga, gröt, välling osv. Man är ju skiträdd att göra fel som förälder. Jag gick på deras rädsla, tänk om min unge skulle bli fet? Jag gjorde förståss som expterterna sa, lät kolhydraterna regera… För inte var väl bröd, välling och pasta och potatis farligt?

    Hon har alltid haft starka restriktioner på sött dock. Eftersom jag själv äter så sparsamt av det så blir det inte mycket hemma. Vi ransonerar hennes lördagsgodis till 8 bitar i veckan, hon har aldrig druckit läsk. Hon får fyra chips om någon bjuder, hon får fika och tårta om vi är borta men bara en bit. Men är vi på kalas eller på middag hos andra, ja då säger jag inte nej till efterrätt eller tårta, för hennes del alltså. Det tror jag inte på. Jag tycker inte att hon ska behöva avstå och stå ut, sitta och sukta när andra äter, jag kan kontrollera vad vi äter hemma, men sällan borta, mer än möjligen mängden.

    Tja, man gör så gott man kan…

    Först under senaste året har jag blivit mer medveten om kolhydraterna och dess risker. Så nu försöker jag dra ner även på hennes intag av kolhydrater. Vilket är jäkligt svårt när hon är så invand på pasta och mackor osv. På dagis äter dom frukt på fm, lunch kl 11 som alltid innehåller kolhydrater tillsammans med protein, ofta halvfabrikat. Kl 14 äter de mellis, alltid mackor.

    Men trots detta, jag har en lång, stark, smal, atletisk fullkomligt kärnfrisk femåring idag. Turligt nog verkar hon inte bära på mina gener.

    Vad vill jag säga med det här då?

    Att det är SKITSVÅRT att vara förälder och se till att ens barn äter rätt!

    Först är det svårt att själv veta VAD som är rätt eftersom kostråden och sjukvården är så förbannat splittrade, sen är det lika svårt att styra vad barnet äter i alla sammanhang.

    Så, att generalisera och lägga allt ansvar på föräldrarna, det är helt enkelt inte rätt.

    Tack för mig.

  25. myran
    Jag tror inte själva maten är så stort problem. Det som ligger på tallrik och äts med kniv och gaffel. Värre med glass, drycker och annat som folk tuggar på ständigt. En fet unge blir väldigt orörlig. Känner en jättefet 4 barnsmamma med ett av barnen kraftigt överviktigt. Man kan se hur livliga de andra är, men den fete kan sitta helt orörlig i timmar. Föräldrarna är mycket medvetna om problemet, mobbing mm, men tycks inte orka göra något.
  26. Majoren
    Huvudansvaret för vad barnen stoppar i sig ligger definitivt på föräldrarna, men det är svårt att anklaga föäldrarna så länge de inte har kunskap om vad som är bra kost...
  27. Majoren
    #23
    MWB, missade ditt inlägg så jag tillförde inte direkt ngt nytt till tråden...
  28. #24
    Jonna, din kommentar borde absolut ligga på Coltings blogg också, det är många där som inte har en aning … 😉
  29. Maggan A
    Så fantastiskt bra sagt Jonna!
  30. Rebecka Båvik
    Håller med många andra här, många är vi föräldrar som lytt kostråden noggrant med lördagsgodis, magert bordsmargarin, mellanmjölk och margarin i pannan. Lätt creme fraiche, matlagninsgrädde o.s.v. o.s.v. för att detta var frälsningen för våra barns hälsa. Fortfarande har jag fått kämpa för att min överviktiga son ska få möjligheten att få hjälp med sin övervikt på ett adekvat sätt nu när vi har förstått vad som faktiskt funkat, tagit vårt ansvar (som vi HELA tiden försökt ta) och lagt om kosten för hela familjen med fantastiska resultat. HELA omgivningen kring våra överviktiga barn behöver hjälpas åt förskola, skola, fritids, anhöriga - det räcker inte med att vi föräldrar gör vad vi kan. Jag har välsignats med en "openminded" skolledning som är beredda på att ge min son specialkost med begränsat med kolhydrater och tillsatt smör men det är få förunnat. Blogginlägget är väldigt onyanserat och jag kan ärligt talat inte förstå hur han inte kan se att många (inte alla förstås och det är självklart tragiskt hur en del barn tillåtits äta) av oss föräldrar gjort allt i vår makt och följt de råd och föreskrifter som rekommenderats, vad annat kunde vi göra??? Skämmes som skuldbelägger oss många föräldrar som gjort allt vi kunnat!
  31. CharlotteTheOriginal
    Föräldra ansvaret, något man drar till med när man tröttnad på folks förvirring, skulle jag vilja påstå. Helt ärligt, hur många är vi inte som inte förstod från början detta med för mycket kolhydrater? Hur många var vi inte som gjorde precis så som Livsmedelsverket rekommenderade? Och inte visste bättre? Ganska många va. Helt plötsligt ska alla föräldrar "inse" något som inte alls var självklart tidigare, för så många andra? Det hjälper inte någon att peka med fingret och spela Allan. Känslan av skuld frisätter ingen som helst energi till förändring. Det blir sån hysteri genom att tala om ansvar - ditt FEL. Jag tror man kommer längre med att sympatiskt säga "det blev tokigt men vi gör om och gör rätt". That's it.

    Sen ska man väl heller inte glömma att människor är jämförande och analyserande till sin natur helt enkelt. För många gnager det att se barn äta hur mycket socker och annat som helst, och dom är pinnsmala. Eller folkslagen som har upp emot 70% kolhydrater i kosten. Tankarna snurrar: vart går gränsen för hur mycket?

    Jag håller med Colting om att mat ska vara roligt och göra det till en stund av samvaro. Respekt för råvarorna, konsistens, ursprung, nytta osv är viktigt.

    Dom förskolor jag besökt har pedagogiska kök där pedagoger tillsammans med barn tillagar olika rätter. Det är också upp till föräldrarna att välja om deras barn äter margarin eller smör på brödet. Inga krämer, vad jag förstod det som. Och kökspersonalen var superhärliga, och talade varmt om framtida projekt när vi kikade in där. Jag känner mig inte alls orolig, dom har ju tagit bort allt socker ändå.

  32. Therese
    Visst är det vi föräldrar som har ansvar men jag kan inte styra över vad som serveras i skolan! Hemma är vi "hårda" och äter nästan inga kolhydrater. Själv äter jag lchf, men även om jag serverar bra mat hemma så finns inte dom tankarna i skolan. Mellis består av mackor, skolmaten är full av pasta, ris o potatis. Hur ska jag som förälder agera när min unge är rund om magen trots all bra mat hemma och Hockeyträning 3 dar i veckan och aktiv utelek varje dag???
  33. PiggePI
    Det vore mer rätt med ”Barnens HÄLSA är föräldrars ansvar!” för det är ju inte bara fetma föräldrar ska oroa sig över när det gäller kost utan också anorexia, bulimi, hetsätning och ortorexi osv. Fast det kanske är mer tonårsproblem.

    I iallfall,oavsett om man är tjock eller smal så är det ju lika illa att få dålig mat. Inte bara se det som ett problem för feta.

  34. Majoren
    #32
    Therese, nej vi föräldrar styr inte vad det lagas för mat i skolan och om de äter hos kompisar, men vi kan påverka.
    Mina högstadiekillar vet i dag att det i första hand skall äta sig mätt på den lagade maten och inte mackor, om det är pasta med ost och skinksås så skall de ta mest av ost- och skinksåsen och ersätta huvuddelen av pasta med grönsaker, och vill de ha en macka tar de Bregottsmöret och inte Lätta (båda alternativen finns som småpaket), grönsaker är bättre än potatismos o.s.v.

    Samma sak om vi äter på hamburgerhak mitt i veckan, det blir ingen läsk till maten.
    I natt skall min 15-åring LANA hela natten med sina kompisar och han har fått två 1,5-liters flaskor Loka citron som dricka vilket han accepterar och är helt nöjd med trots att kompisarna kör läsk och någon energi-dryck med tuff etikett...

    Jag påstår att vi har alla möjligheter att påverka dem med information, och därmed hjälpa dem att själva göra bra val i högre utsräckning än vi kanske tror.
    En bestämd hand med en djävla massa kärlek och omtanke är mitt koncept.

  35. Majoren, visst kan vi påverka dem och har vi TUR så gör de också som vi säger, men i många fall gör de som de vill även i 15 års åldern DÅ VI INTE ÄR MED OCH SER 😉

    Grattis till dig OM det är så att din 15-åring faktiskt håller sig till sin Loka.

    jag kan ju i alla fall erkänna att mina numera vuxna hemifrånflyttade söner inte gör som vi gjort här hemma.... 🙁 men kanske i en framtid de förstår vad vi försökte göra...

  36. Majoren
    #35
    Marianne, det är helt sant de du säger. Grupptryck och svackor i relationen mot oss föräldrar kan göra att det blir svårt eller att de gör tvärt om bara för att markera sin individ.
    Just nu är jag bara glad och stolt att min tuffa 15-åring kör Loka, få se hur kaxig jag är nästa år...
    Håller särskilt med om din sista mening; vårt främsta ansvar är att ge dem verktygen (kunskapen), då vet barnen att de finns och kan själva välja att ta fram dem senare i livet.

    Dina söner kommer säkert att börja köra LCHF i "smyg" en dag utan att mamma vet! 😉

  37. 😀

    Ja man får hålla tummarna, de har ju blivit mer och mer intresserade iaf...
    Dottern är med på tåget och hon är yngst! 😀

  38. Petersth
    Rasismen fortsätter och hejas på! Vad har ni för belägg för att överviktiga är sjukare än normalviktiga? Har ni vandrat runt på ett sjukhus någon gång? Är salarna översvämmad av fettisar? Eller är det ganska blandat men absolut inte på något vis överrepresenterat av överviktiga?! Ni får det nästan att låta som ni bryr er om människor men det handlar antar jag mer om att tjäna pengar.... känns igen va?
  39. Jonna
    Tack Bertil och Maggan A.
    Jag har postat kommentaren även på Coltings blogg.
  40. MWB
    Majoren: det är lugnt! 🙂 Man skulle gärna vilja läsa allt och allas inlägg men tyvärr måste man arbeta oxå...haha
  41. szwed
    En stilla frågan. Hur många av er som har/hade överviktiga barn har lyckats med att få dem smala och kärnfriska med LCHF-kost?? Eller är det kanske som för oss vuxna LCHF:are, att en del får en enkel viktresa medans andra kanske känner sig friskare men tyvärr sitter fettet kvar.
  42. m
    Vi präglas ju av allt runtomkring oss, och det påverkar vilka val vi gör och vad vi tror är bra eller normalt. Hur samhället ser ut, vilka varor det finns i butiken och vilka vanor människor i allmänhet har, påverkar oss alla. Sen är det väl upp till var och en att lösa problem som uppstår.

    Sen det här med att tjocka föräldrar petar i sina barn godis i tid och otid och inte fattar bättre än att ge sina barn sunda vanor... det är nog inte hela sanningen. Fördomar om karaktär eller lathet hos överviktiga hör inte hemma i en kostdebatt.

  43. Keeks
    Jag fick igår en grundlig utskällning av min BVC-sköterska för att jag ger min 9 månader gamla son smakportioner av grekisk yoghurt med mosade bär istället för Yoggi. Mitt försvar att han håller sig mätt längre, sover bättre utan panikhunger mitt i natten och på morgonen, ligger spikrakt på längd/vikt-kurvan och dessutom verkar tycka mycket bättre om min variant än sockerbomben hon föredrar föll som en skadeskjuten kråka från himlen. Vad ska man säga?

    P.S. Min son lever självklart inte enbart på yoghurt, han äter fortfarande kolhydrater såsom potatis. Jag har bara valt att ta bort det socker han fick i sig via fruktpureer, fruktyoghurt etc, slopat pasta och ris och dessutom ökat fettmängden i hans mat en smula.

  44. Anita
    Eloge Keeks! När jag var barn skulle det alltid mosas ner t ex smör i potatis. Allt för att barn skulle få i sig viktiga byggstenar som ju bygger upp vår kropp...i det fallet fett. Har barns utveckling i skolan, kunskapsmässigt sett, försämrats för att deras hjärnor inte har utvecklats på rätt sätt p g a av avsaknad av fett under uppväxten? Vågar vi ens tänka tanken?
  45. Keeks
    Precis! Min mor mosade ALLTID ner extra smör i vår mat när vi var små. Hon var när man ser tillbaka redan ganska upplyst ur LCHF-synpunkt sett då hon t.ex. gav oss rårörda lingon och grädde till våra potatisplättar istället för jordgubbssylt och dylikt krafs.
  46. Anita
    Mina favoriträtter uteslöt oftast potatis (åts ju inte så mycket ris och pasta då). Stuvad spenat innehöll massor av grädde. Viltstek med gräddsås...mmmm.. Levergrytor...Precis som du säger Keeks: Våra mammor och mormödrar kunde det där med LCHF :).
  47. Keeks
    Åhhhh, stuvad spenaaaaaat! Jag börjar nästan dregla, haha. Får nog bli det till middag, tack för tipset, Anita! 😀

Skriv en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg