Kommentarssida 3 - Är feta personer lata?

179 kommentarer till “Är feta personer lata?”

Kommentarssida: 1 2 3 4

101
chilisalsa skriver:
oktober 5, 2009 klockan 18:06
Tyvärr är det ju säkert lika vanligt med liknande uppfattningar bland de som borde veta bättre... vilket såklart inte ökar benägenheten att söka proffesionell hjälp. Om man dessutom inte tror på råden, för att man har testat dem med dåliga resultat tidigare, så ökar det ju inte benägenheten att söka hjälp.

http://www.kostdoktorn.se/ingen-ide-ge-rad-till-fetknoppar#comments
102
Trance skriver:
oktober 5, 2009 klockan 18:17
Sedan så kan man faktiskt säga att en del har starkare vilja än andra. Alla har inte samma disciplin. Men det spelar i och för sig ingen roll i praktiken eller hur man bör se andra människor.
103
Tant Grön skriver:
oktober 5, 2009 klockan 18:40
Trance: läste om en undersökning som just handlar om detta med "disciplin". Man hade gjort hjärnscanningar på bl a narkomaner vilket visat att den del av hjärnan som styr självbehärskning inte funkade lika bra hos dem som hos folk utan beroende. Sen kunde man inte säja om beroendet orsakat den lägre självbehärskningen eller tvärtom.

Jag har själv upptäckt efter min tid på LCHF-mat att jag haft en kolhydratberoende i hela mitt liv, som faktiskt har styrt mitt ätande. Fast jag har inte varit medveten om det förrän för ett par månader sen, efter över ett år med lågkolhydratmat och efter att ha ätit extremt lite kolhydrater nån månad. Lite svårt att förstå kanske, men jag upptäckte att det hänt nåt i min skalle en dag när jag blev bjuden på en otroligt god brownie och var nöjd efter EN bit! Det du, var en upplevelse som gjorde att jag insåg hur otroligt beroende jag varit av kolhydrater. Inte speciellt beroende av godis utan mer bröd och fikabröd dvs snabba kolhydrater.

Äntligen känns det som att mina signaler mellan mage och hjärna funkar som de ska, nåt som jag inser idag har varit helt åt h-e förut. Därför har det inte handlat om självbehärskning i mitt fall utan om ett behov av att äta kolhydrater, som har gjort att jag inte lyckats gå ner i vikt. Jag antar att många fler är i samma sits! Jag mådde även väldigt dåligt om jag åt för lite kolhydrater i början när jag la om till LCHF, först efter drygt ett år lyckades jag klara en period av fakirvarianten. Idag känner jag mig "avgiftad" från kolhydrater och inser som sagt vad det är som har ställt till det tidigare när jag försökt gå ner i vikt.

Så, att det skulle hänga på självbehärskning tror jag faktiskt inte, när det gäller personer som för sitt liv inte lyckas gå ner i vikt. Det skulle vara intressant med hjärnscanningar även på några såna personer...
104
Martin Ehn skriver:
oktober 6, 2009 klockan 7:55
Carin och Tant Grön,

Jag kan hålla med om att LCHF-Wannabes inlägg var lite plumpt, men jag tycker ändå att frågan i sig är väldigt intressant. När man ser vågen skjuta i höjden, när man ser magen växa vad är det som hindrar personen i fråga att agera för att vända trenden. Det behöver inte handla om fetma. Det kan lika gärna handla om reumatism, Crohns eller andra sjukdomar.

Man kan ju skylla på diverse saker, depression, kolhydrater, SLV eller något annat, men till syvende och sist är det ju upp till en själv att agera. Det är ju bara att fortsätta sitt sökande tills man hittar något som fungerar. (Det har ju du gjort Tant Grön).

Min resa in i LCHF började med en depression för några är sedan, men istället för att resignera gav det mig energi att försöka hitta en väg ut vilket jag också har gjort.
105
Tant Grön skriver:
oktober 6, 2009 klockan 8:44
Martin Ehn: problemet är att man rent mentalt inte alltid hänger med i viktuppgången. Det kanske låter konstigt, men så är det. Jag minns när jag ökade som mest i vikt så fattade jag liksom inte vad som hände - jag hade tre små barn och hade fullt upp för jämnan och hängde liksom inte med i viktuppgången. Kilona "smög" sig på som man brukar säja. Fast jag förökte flera gånger via Viktväktarna att gå ner men det funkade inte - jag blev helt matgalen på kuppen.

Så även om jag förstår hur du menar så är det inte så enkelt, det kan jag intyga. Förmodligen kan man även ha en skev kroppsuppfattning som gör att man inte "ser" att man ökar i vikt.

När det gäller mitt sökande fastnade jag för LCHF för att det passade mig rent praktiskt och jag mådde bra från första början, men hade inte en aning om hur beroende jag var av snabba kolhydrater när jag började och hade inte en tanke på att jag skulle få bukt med det. Det är säker så för fler: man är inte medveten om sitt beroende. Självklart kan man göra nåt åt det, men det är inte så enkelt alla gånger. Själv har jag trott jämt att min övervikt varit ärftlig eftersom hela min familj har benägenhet för att gå upp i vikt, men förstår nu att vi är uppfödda på alltför kolhydratrik mat i kombination med margarin och för lite protein. Sen kan väl generna spela viss roll, men förmodlingen inte fullständigt.

För mig peronligen har jag inte skyllt på nåt, allra minst kolhydratberoende eftersom jag aldrig vetat om det. Jag har väl mer resignerat eftersom alla mina försök har misslyckats tidigare. Det går inte fort med LCHF-dieten heller men den är åtminstone hållbar och funkar för mig, plus att jag mår så bra som sagt. Så att överviktiga skyller på allt möjligt är nog inte så vanligt - jag tror snarare att man resignerar många gånger när inget hjälper. Sen kan olika omständigheter vara förklaringen till varför man har svårt rent fysiskt att gå ner i vikt.

Men det som är problemet här är att folk som inte fattar hur komplext det här är, tror att det är "bara" att göra si eller så... Precis som du skriver: vad är det som hindrar personen i fråga att agera... Jadu, säj det! Vad är det som hindrar en person som börjar bli alkoholberoende att sluta dricka?? Tror inte att en alkis kan svara på det heller...
106
Tant Grön skriver:
oktober 6, 2009 klockan 8:58
En liten film som visar hur insulinet funkar och hur kroppen kan svälta fast man ätit alldeles för mycket. Många överviktiga är förmodligen i den sitsen...

http://www.youtube.com/watch?v=mNYlIcXynwE
107
hemul skriver:
oktober 6, 2009 klockan 9:09
LCHF-wannabe skrev:
> Har inga direkta fördomar mot feta

Vilken tur att du talar om det. Det hade man ju annars lätt kunnat tro att du har.
108
Tant Grön skriver:
oktober 6, 2009 klockan 11:09
Kom att tänka på en helt annan sak när det gäller att inte förstå. OT men ändå lite inom ämnet:

När min dotter läste Tyska i högstadiet hade hon en riktigt bedrövlig lärare i ämnet. Dottern berättade bl a att om hon (dottern) sa under en lektion: det här förstår jag inte... då sa lärarinnan: det gör du visst det!!

Istället för att ta sig tid att komma underfund om varför min dotter inte förstod tog lärarinnan den enkla vägen ut och bara viftade bort det hela. Gulligt va?? Och dilemmat är detsamma hos alla som inte förstår sig på varann oavsett vad det handlar om. Om man bara viftar bort allt med att "det är ju bara..." visar vilken inställning man har själv och ibland ids man ju faktiskt inte engagera sig heller. Men för en lärare att vifta bort en elev som försöker lära sig nåt är ju snudd på kriminellt.

Att personer som inte har problem med att gå ner i vikt inte förstår dem som har det, viftar bort problemet med att "det är ju bara..." talar egentligen bara om hur oförstående de är och hur ovilliga de är att försöka sätta sig in i problemet, inget annat. Personligen kan jag förstå att man inte förstår, men jag förstår inte att man tror att man har rätt!!
109
Trance skriver:
oktober 6, 2009 klockan 11:33
Tant Grön:

Jag försöker inte göra ett komplext problem enkelt men jag ser inte varför man skulle blunda för att en del klarar att överkomma saker inte andra kan med hjälp av självbehärskning och disciplin? Alla är inte lika bra på allt.
110
Tant Grön skriver:
oktober 6, 2009 klockan 12:17
Trance: nä precis, en del saker är svårare för en del - lättare för andra. Men om man vet vad det kan bero på varför man har dålig självbehärskning må det vara lättare att få rätsida på problemet.

Om nån säjer till mig: du kan inte gå ner i vikt pga av att du har dålig självbehärskning, blir jag ju inte hjälpt av det. Varför har jag "dålig självbehärskning"? Och vad gör jag åt det? NU vet jag, men inte förut... och det var en slump att jag kom på det. Dessutom handlar det inte om dålig självbehärskning heller, för den delen. Lika lite som en alkis kan motstå sin hjärnas krav på mer alkohol, lika lite har jag kunnat motstå min hjärnas krav på glucos! Och som sagt, vet man inte var problemet sitter är det svårt att göra nåt åt det.

Man behöver inte blunda för att människor klarar av olika saker, men man behöver heller inte förenkla det. Bara konstatera fakta och försöka förstå att allt inte är svart eller vitt och att överviktigas problem inte är så enkelt som dålig självbehärskning alla gånger. Jag kan ju jämföra med träningsnarkomaner vilket ses med mer blida ögon, kan jag tänka. Men en person som är beroende av endorfiner har lika svårt att sluta träna som en person som har behov av kolhydrater har för att sluta stoppa i sig snabba kolhydrater har, för att må bra. Dock ses det väl som "duktigt" att vara en träningsidiot jämfört med att vara en tjockis, trots att överdriven träning verkligen inte är bra för kroppen.

Det går att jämföra i oändlighet, men jag säjer som Stenmark: hä' lön' int' å förklara för dom som int' begrip... eller hur han nu sa det!
111
Mats Lindberg skriver:
oktober 6, 2009 klockan 12:22
Jag är typ1-diabetiker och får ibland så kallade insulinkänningar (hypoglykemi). Den hunger efter sötsaker som då uppstår är ofta mycket svår att kontrollera. Hjärnan vet att jag inte behöver de mängderna kolhydrater jag sätter i mig för att häva känningen, men kroppen säger någonting annat. Hormonerna går i spinn. Jag påstår mig inte veta hur överätande, sockerberoende människor känner, men om det påminner det minsta om hypoglykemi har jag den största förståelse för varför de överäter.
112
Tant Grön skriver:
oktober 6, 2009 klockan 12:27
Mats: Det stämmer väldigt bra överens med hur det har varit för mig tidigare... och värre blev det sen jag hade viktväktat några ggr. Huga huga!! På senare år har jag gett upp, tills jag bestämde mig för LCHF och det är det enda som har funkat trots att jag inte minskat så mycket i vikt än. Men skam den som ger sig och idag klarar jag av att hålla ut eftersom jag inte har nåt sug efter snabba kolhydrater. Jag har avgiftats utan att vetat om det, tack vare LCHF!
113
Nicklas @ Träningslära skriver:
oktober 6, 2009 klockan 12:34
Jag håller med Trance om att disciplin och karaktär givetvis spelar in. Men det är inte svart och vitt vilket jag tycker många vill påstå. I synnerhet de som själva aldrig upplevt bekymmer.

Trance är objektiv och har som vanligt bra synpunkter, det är stor skillnad på att inse att en sak påverkar och att påstå att det är allena rådande. En individ kan åstadkomma mycket genom att "ta tag i livet" men det är oerhört stor skillnad mellan vilka hinder den ena möter jämfört med den andra.

Och samma person kan självfallet lyckas mer eller mindre genom mer eller mindre hårt jobb. Har man dessutom en stödjande miljö är det guld värt, finns mycket vetenskapligt stöd för att den sociala (familj, vänner arbete) och den fysiska miljön (möjligheter till spontanaktivitet, möjlighet att enkelt hitta bra mat till bra priser). Bara där kan det ju skilja något extremt mellan två individer som utåt sett har "samma" problem (d.v.s. feta båda två).
114
Tant Grön skriver:
oktober 6, 2009 klockan 12:53
Niklas: Jag har själv t ex inga problem med att tacka nej till sprit vilket är en, förmodligen nedärvd egenskap hos mig (vi är flera i familjen som är likadana), plus att jag inte har nåt socialt arv som innebär att sprit är okej. Det betyder att jag förmodligen skulle ha stora "problem" med att bli alkis, likaså narkoman: jag har hög "självbehärskning" när det gäller droger eftersom jag inte får nån kick av sånt, snarare tvärtom. Trots detta förstår jag att en del människor har högre benägenhet för att bli drogberoende av olika anledningar. Självklart kan man välja att aldrig dricka sprit och prova droger av olika slag, men OM man testar vet man inte innan hur man kommer att reagera!

Om jag personligen skulle resonera som så, att det ENBART hänger på självbehärskning, då skulle jag självklart tycka att "det är väl bara" att låta bli spriten eller knarket, just för att JAG inte har några problem själv med att låta bli. Men handlar det verkligen om karaktär och självbehärskning? Och isåfall: varför? Varför har vissa större benägenhet för droger än andra?? Varför har viss större benägenhet till övervikt än andra? Varför kan vissa ta EN bit godis medan andra inte kan sluta äta när de väl har börjat???

Jag förstår vad Trance menar, men jag håller inte riktigt med. Det är inte så enkelt! Och det handlar inte om hårt jobb - det handlar om att begripa var problemet sitter! För mig är det inte ett dugg hårt jobb att äta enl LCHF och numera välja bort snabba kolhydrater, det är jättelätt!! Nemas problemas nu när hjärnan inte skriker efter glucos! Och jag har klarat det alldeles på "egen hand" bortsett från all info om LCHF som jag fått på nätet. NU kan jag säja för egen del: jamen, det är ju bara att låta bli bullarna och kakorna! Men det går bra att skita när arslet är fullt Det går bra att klappa sig för bröstet när allt funkar!

Tror faktiskt att många överviktiga skulle bli hjälpta på samma sätt som jag, genom att man tar det här med kolhydratberoende på allvar och inser vad det innebär och kan ställa till med!
115
Nicklas @ Träningslära skriver:
oktober 6, 2009 klockan 13:18
Tant Grön:

Du upprepar det jag redan skrivit fast med mer ord. Antingen missförstof du mig eller så håller du med men att jag missförstår det som ett "motsvar".

Jag kan också ta mig själv som exempel på mycket dålig karaktär. Trots det är jag både underviktig och dricker inte alkohol. Jag sköter även skolan men jag har t.ex. EXTREMT svårt för att vila från träning fast jag borde. Där är min disciplin bedrövlig och har gett mig skadebekymmer.

Så oavsett om ditt inlägg var ett medhåll eller en motsägelse (trots att vi menar samma sak) så håller jag fullständigt med.
116
Patrik R skriver:
oktober 6, 2009 klockan 14:20
Om det är viljan karaktären det hänger på, varför lyckas så många med LCHF.
LCHF ändrar dom biokemiska förutsättningarna.
Feta är fysiskt sjuka i sin ämnesomsättning, att skylla på psyket är fel.
http://www.kostdoktorn.se/om#comment-135900 nr 571

Tänk på magsårsbakterien och magsår etablissemanget skylde på stress, ska historien upprepas, tarmfloran påverkar aptiten googla på GLP-1
vi är slavar under våra hormoner, vem vill leva i celibat, blir det fel i hormonsystemet då är det svårt att stå emot hungerhormoner.

Hur kan man påstå att feta med insulinresistens är fysiskt friska men mentalt svaga?
117
Tant Grön skriver:
oktober 6, 2009 klockan 14:23
Niklas: nja, det var nog mer riktat mot Trance, fast det var svar på ditt inlägg
118
lasse skriver:
oktober 6, 2009 klockan 19:09
Patrik

Varken du eller jag är slavar under våra hormoner, men om du tror det så är du det.

Vänligen
L
119
Patrik R skriver:
oktober 6, 2009 klockan 20:03
Lasse
Lever du i celibat?
Jag gör inte det, mina hormoner styr mig.
Det är inte mycket vi kan påverka våra hormoner ex insulin, testosteron, stresshormoner kan vi påverka en del.

Doc har du någon åsikt om orsaken till insulinresistens?
120
lasse skriver:
oktober 6, 2009 klockan 21:33
patrik

Kroppens olika hormonpåslag kommer och går och påverkas i högsta grad av våra beslut och livföring. Därmed inte sagt att man behöver följa varje impuls. Antingen följer du impulserna eller så låter du bli. Försök se att du har ett val. Tro inte att alla agerar lika som dig.

Om vi var slavar under våra hormoner skulle t.ex en våldtäkt lätt kunna skyllas på:
- jamen, jag följde bara mitt hormonpåslag.

Skulle se snyggt ut va!!
121
Patrik R skriver:
oktober 6, 2009 klockan 23:28
Lasse
Sköldskörtelhormonet ligger stilla det ändras inte als som ex insulin ska göra, stresshormoner styr vi själva över.
Driften har alla men den går att hålla igen.
122
lasse skriver:
oktober 6, 2009 klockan 23:58
Patrik

Googlade lite....

"Hypofysen är en endokrin körtel, som styr hela det endokrina systemets funktion. Hypofysen utsöndrar ett hormon som heter TSH (Thyreoidea Stimulerande Hormon). Om det finns för litet sköldkörtelhormon i blodflödet, ökar hypofysen sin produktion av TSH, vilket stimulerar sköldkörteln att producera mera sköldkörtelhormon - och tvärtom. Det råder alltså ett intimt "feed back"-förhållande mellan hypofysen och sköldkörteln. Hypofysen kallas också undre hjärnbihanget eftersom den genom en stjälk har direkt förbindelse med hjärnan."

Vad jag försöker visa är att hormonerna i högsta grad står i förbindelse med vad som fösigår i hjärnan.... m.a.o. vad som tänks.

Vad händer när du tänker på en sexig kvinna, tänker på choklad, tänker på en hemsk skrämmande situation m.m. ..Just det, hormonerna rusar till.

Konklussion: Dina tankar styr hormonerna, upp till dig att följa dom eller ej.

Vänligen
L
123
Patrik R skriver:
oktober 7, 2009 klockan 1:21
Lasse
” Vad jag försöker visa är att hormonerna i högsta grad står i förbindelse med vad som fösigår i hjärnan.... m.a.o. vad som tänks.”
Stresshormoner ja men inte TSH.

Mina tankar styr inte TSH som du sa så regleras det så att halten är stabil, för lite för mycket då är man sjuk, stressade psykiskt sjuka, jag har inte läst att dom får fel på TSH, men jag saknar tillräcklig kunskap om det.
124
Tant Grön skriver:
oktober 7, 2009 klockan 6:02
Läste nånstans av även kortisol är en bov i dramat, när det gäller viktminskning. Om man sover illa, är stressad eller mår dåligt på ett eller annat vis ökar produktionen av kortisol och kan då stoppa viktminskning, även om man gör allt rätt.
125
lasse skriver:
oktober 7, 2009 klockan 8:35
Tant Grön #124

EXAKT, Tänk om forskarna fattade det också...

Vänligen
L
126
Trance skriver:
oktober 7, 2009 klockan 9:19
Tant Grön:

Kortisol uppmuntrar fettinlagring ja samt framför allt gör så man blir hungrigare; det är nog den största boven i dramat.
EDIT: Man minskar fortfarande i vikt om man gör allt rätt, men det blir svårare att göra det "rätta".

Forskarna har för övrigt ganska bra koll på det. Läs på biverkningar på prednisolon t.ex.
127
Tant Grön skriver:
oktober 7, 2009 klockan 9:27
Trance och lasse: Ja, det blir ju mer och mer uppenbart varför jag själv haft så svårt att gå ner i vikt de senaste 20 åren! Men det är ju aldrig för sent som tur är...
128
Omega-3 Bloggen skriver:
oktober 7, 2009 klockan 11:21
Jag undrar hur du räknar. 3,700 steg på en dag blir knappast 7,7 steg i sekunden. Det är ju 3.600 sekunder på en timme (60 sekunder, 60 minuter). Alltså är totalt antal sekunder på en dag 3.600x24 timmar=86.400 sekunder. Dvs att studien visar att de tar 154 steg i timmen (inkl nattens timmar vilket kanske blir lite missvisande).

Men även om matten kanske är lite sned förstår vi grundresonemanget!
Hälsningar
129
Doc skriver:
oktober 7, 2009 klockan 12:09
Omega-3,
det sades att de bara var "aktiva" under 8 minuter per dag. 3 700 steg på den tiden är 7,7 steg i sekunden.

Min poäng är att de uppenbarligen inte räknar att vara uppe och gå som aktivitet, trots att personerna bar runt på 150 kilo vikt.
130
chilisalsa skriver:
oktober 7, 2009 klockan 13:05
Doc,
om dom använde rätt typ av rörelsemätare så mäter den ju inte bara steg utan hur jobbigt det är för just den individen, oavsett vad den gör, hur ansträngande det är (mäter kroppsvärme och svettning och hjärtfrekvens t.ex) Dom 8 minuterna är alltså på inget vis relaterade till antal steg, utan till ansträngningsgrad över 3 MET, motsvarande rask promenad för en normalviktig. Är dom alltså uppe och bara sakta går och det är tillräckligt ansträngande (>3) så räknas det alltså in i tiden, trots fåtal steg. Så jämförelsen haltar lite
131
Doc skriver:
oktober 7, 2009 klockan 13:13
Du menar att jämförelsen med normalviktiga haltar lite?

Artiklar i media efter studien påstår (mer eller mindre uttalat) att feta latar sig över 99% av dagen, när det knappast stämmer med fynden. Jag tycker det är ett vidrigt påspädande av fördomar.
132
Patrik R skriver:
oktober 7, 2009 klockan 16:29
Lasse
Trance beskriver det bra 126

Men jag tror trance har fel i den viktigaste orsaken som är tarmfloran, forskarna börjar förstå hur det påverkar oss, men mycket återstår att utforska.

Anekdoter finns som beskriver stor viktnedgång i början trots stort matintag, detta strider mot energilagen. (JG Niklas har sagt många kloka ord)
Men kan förklaras med en förändring i tarmfloran som direkt leder till mindre inflammation, ödem försvinner då med stor viktminskning direkt och en upplevd hälsoförbättring.
Sen rättar den hormonstyrada viktregleringen till sig, pga minskad inflammation.

Felet börjar med flaskmaten (som är näringsrik) men den förstör barnens prägling på god tarmflora.
133
chilisalsa skriver:
oktober 7, 2009 klockan 16:56
Angående media håller jag såklart med till 100%... dom vet inte ens vad dom uttalar sig om som i det här fallet.

Det är jämförelsen steg och aktivitet som haltar naturligtvis. Har man en motionscykel hemma och cyklar i lugn takt, 30 minuter, kommer det att registreras som 30 minuters aktivitet men inte resultera i ett enda registrerat steg... den kopplingen finns bara om man går mycket.

Sen rekommenderas väl inte att alla bör gå 10 000 steg som ett egentligt mål utan målet är, aktivitet över 3 i minst 30 minuter. För en normalviktig kanske det motsvarar det, emedan för en överviktig motsvarar något som för en normalviktig knappt ens är ansträngande. En extremt vältränad person kanske måste halvjogga för att komma upp i 3...

Det relevanta man mätte var aktivitet. Antal steg är irrelevant kuriosa, som naturligtvis oinsatt press går på då dom känner igen dom där 10000....
134
lasse skriver:
oktober 7, 2009 klockan 18:40
Patrik

Trance beskriver det ganska bra men han har fel....??? ..Jojo...!

Jag tycker han skriver detsamma som mig...

L
135
lasse skriver:
oktober 7, 2009 klockan 18:42
Trance

Hädanefter utgår jag ifrån att alla koststudier som du fortsättningsvis hänvisar till tar hänsyn till stressfaktorn, om inte, kan man avfärda dom som oseriösa då inte alla faktorer inbegripits...

Vänligen

L
136
Patrik R skriver:
oktober 7, 2009 klockan 18:57
Lasse
trance sa en sak som var riktigt, men det viktigaste är tarmfloran läs på om bakterier
Främst intracellulära ex spiroketer borrelia, syfilis. Myckoplasma, candida
Läs sen om tarmfloran.
Vad kan göra att vi blir sjuka? Fundera på det, den viktigaste orsaken är infektioner kronisk sjukdom beror på kronisk infektion den syns sällan på sänkan läs om borrelia så förstår du hur svårt det är att diagnostisera en kronisk infektion.
137
lasse skriver:
oktober 7, 2009 klockan 19:08
Patrik

Fundera gärna på följande:

Jag har läst och funderat på allt du nämner men har inte svårt att förstå vad kronisk sjukdom beror på.

Vänligast
L
138
Mats Lindberg skriver:
oktober 7, 2009 klockan 19:08
Jag såg nyss ett TV-program (lär hamna på svt-play) om Nyströms 4-veckors experiment med karloridubbling. Där sägs av en annan forskare att överviktiga måste lära sig att ständigt gå hungriga eftersom de känner sig hungriga på det uträknade kaloriintag som ska hålla vikten. Hjärnan skulle styra hur feta vi blir. Jag blir så trött på detta kaloriräknande! Hur får man forskarna att se till kroppens metabolism på cellnivå?
Alla svar ligger säkert inte där, men väldigt många.
139
Stig Hastrup skriver:
oktober 7, 2009 klockan 19:21
Tecknade serien "Medelålders plus" i Skånskan idag, träffade just i ögat.
Råden är typisk Rössner:

Fyra steg till et smalare liv.
Steg 1: Ät inte så mycket och rör på dig.
Steg 2: Ät inte fett och socker och försätt röra på dig ofta.
Steg 3: Ät ännu mindre och rör på dig oavbrutet.
Steg 4: Fortsätt så varje dag tills döden kommer som en befriare
140
Helena Hesselmark skriver:
oktober 7, 2009 klockan 19:42
I maj 2003 fick jag diagnosen diabetes typ 2. Min karaktär försämrades tydligen då märkbart eftersom jag gick upp i vikt fortare.
Med insulinbehandling kan man lägga på sig 2-3 kg/år. Med kortison som man får pga muskelvärk som man får av statinbehandling, kan man gå upp ytterligare 2-3 kg/år.
Sämre "karaktär" pga diabetesbehandling kan alltså ge ett viktpåslag på kanske mer än 5 kg/år.
Plötsligt den 28 februari 2007 förbättrades min karaktär otroligt. Jag vara då 66,5 år gammal och vägde 101 kg.
Nu väger jag 64 kg. Är min karaktär bra eller dålig?
Kan det inte vara så att alla dåliga råd jag fått tidigare varit verkningslösa?
Det är naturligtvis inte alls fråga om karaktär - bra eller dålig. Det är fråga om motivation och resultat.
Den som aldrig varit där kan aldrig någonsin inse vidden av hur alla desssa kränkande omdömen smärtar.
Överläkaren i Örebro har jag anmält för kränkande uttalande och Socialstyrelsen har meddelat att de skall ta itu med det.
Nu är det dags att alla amatörtyckare slutar kränka andra människor som av någon orsak, vilken som helst inte är långa, slanka, vackra, unga *********
Här kan man lägga till olika epitet --men en del av dem jag har i åtanke är reglerade av diskrimineringsombudsmannens ämbete, så därför avstår jag från att nämna dem.
Har ni sett "Pojkarna från Brasilien"? Då vet ni vad jag menar.
Vi skall vara tacksamma för världens mångfald. Vi som har problem skall uppmuntras och hjälpas, inte tyngas ner med verbala påhopp.
Läkare opch annan vårdpersonal som kränker kan man anmäla till Socialstyrelsen.
http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=21612a43-2c48-4...

Andra som kränker tycker jag vi skall tiga "ihjäl."

med de vänligaste om än inte de varmaste hälsningar till alla
Helena Hesselmark
141
Trance skriver:
oktober 7, 2009 klockan 19:47
Helena:

Dina förutsättningar förändrades men inte din karaktär. Men att det på något sätt är omöjligt att undvika att gå upp i vikt när man blir behandlad med de läkemedeln är inte sant, däremot kan det vara ganska svårt för de flesta.
142
Helena Hesselmark skriver:
oktober 7, 2009 klockan 19:55
Trance, om du har den insikten tycker jag att du skall dela med dig till landets 100-tusentals diabetiker och deras läkare.
Gärna med angivande av studier.
Om min χαϱακτήϱ vet du inte ett ιώτα.
143
Trance skriver:
oktober 7, 2009 klockan 20:05
Vad menar du; att inte alla går upp i vikt när de börjar med insulin eller kortison? Behövs verkligen studier på det? (notera att orsaken behöver absolut inte vara att alla har samma förutsättningar men olika karaktär, trots liknande medicinering)

Det enda jag försöker säga är att alla är inte lika. Det är få som skulle säga att alla har lika förutättningar att bygga muskler (extrema exmplet är skillnad mellan killar och tjejer) medan folk inte verkar ha några problem med att säga att alla har samma förutsättningar när det gäller viljestyrka.

Jag försöker inte säga att något är någons fel eller liknande utan bara belysa att vissa klarar det faktiskt...
144
Patrik R skriver:
oktober 7, 2009 klockan 21:24
Trance
Varför hänvisar du till karaktären, när du själv tar fram fysiologiska orsaker?
Om en person har en bra aptitreglering via sina FYSISKA hormoner eller om det inte funkar så bra, så är det en fysisk sjukdom obalans där och inte ett karaktärsproblem.

Jag påstår att röster är en kvacksalvare som sprider rena lögner, hans åsikt strider mot känd vetenskap om vår aptitreglering, var har han bevisen för att ett fysiskt fel i vår aptitreglering (även insulinresistens) ska åtgärdas med karaktären?
Tar man bort felet i vår aptitreglering så kan man ha hur dålig karaktär som helst och gå ner i vikt, är man inte hungrig så äter man inte. Modern forskning säger att övervikt skapas av en fysisk obalans, varför skulle vi helt plötsligt ha förlorat vår karaktär när nyckelhålsmärkningen kom?
När man inte förstår hur vår aptitreglering fungerar så skyller man ifrån sig på individen, för att slippa erkänna att man inte begriper hur kroppen fungerar.

Om något i maten orsakar insulinresistens ex spannmål (se lindeberg) så ska man enligt Rösner fortsätta att äta spannmål och lösa insulinresistensen med samtalsterapi om ens karaktär.
145
Trance skriver:
oktober 7, 2009 klockan 21:31
Patrik R:

För att det verkar vara lustigt att folk verkar tro att alla har samma styrka när det gäller att stå emot t.ex. sötsug.

Vilken vetenskap pratar du om nu? Rent generellt så äter inte feta människor fettsnålt när de blir feta så jag vet inte varför folk rabblar om light-produkter hela tiden. Sedan vad anser du om t.ex. japaner? De äter rätt långt ifrån svensk LCHF skulle jag nog vilja säga.
146
Patrik R skriver:
oktober 7, 2009 klockan 21:38
Lasse 137
En kronisk infektion kan vara en infekterad tand eller käkbenet, vad ser du i ett blodprov?
Hjärtsjukdom kan kopplas till tandhälsan.
Läs lite av Patrick störtebäcker jag påstår inte att han har rätt i alt.
(tack bo z för att boken kan läsas på nätet)
http://www.2000taletsvetenskap.nu/uppladdning/tandrota/tandrota.htm
147
Patrik R skriver:
oktober 7, 2009 klockan 21:46
Trance
Japaner kanske är friska i sin aptitreglering det kan du tydligen inte inse.
Feta har en förändring i sin tarmflora som kan förklara en del. Var har du bevisen för att feta är friska?
148
Mats Lindberg skriver:
oktober 7, 2009 klockan 21:50
Patrik R #144,
bra skrivet! När Keys-följarna inte får ihop en lösning skyller man på patienten. Eller möjligen någon gen som gör det "omöjligt " att gå ned i vikt. Människor är säkerligen olika i både viktuppgång och viktnedgång och några patentlösningar finns egentligen inte. Men om vi ska komma närmare vettiga behandlingsalternativ för riktigt överviktiga måste man lämna hallonbåtarna därhän och fundera på hur kroppen hanterar näring. Det är egentligen inte konstigare än att olika träningsmetoder ger olika resultat på indvid- och gruppnivå. Är den som tränar hårt men inte lyckas bygga muskler lat, eller tränar h*n fel?
149
Patrik R skriver:
oktober 7, 2009 klockan 21:51
Trance
Nyckelhålsmärkt mat var det mer socker i, japanernas mat innehåller inte socker (fruktos) som vår aptitreglering inte kan reglera hormonellt.
150
Trance skriver:
oktober 7, 2009 klockan 21:56
Mats Lindberg:

Om lösningen är så enkel så borde väl LCHF fungera bättre i studier?